Ditten & Datten...

...som vännen och eminente skribenten CJ skulle sagt.

*****

Men först:

Skivstång.

*****

Gräsänkling (varför heter det så egentligen?) till i morgon då frugan är hemma i Dala-Järna och hälsar på sin mor.

Har tittat på Idol med barnen. Shit, vad duktiga alla som är kvar är. Men någon måste ju åka. Men Moa är ändå överlägset bäst. Spelar i en egen division liksom. Och syskonkärleken mellan henne och hennes bror var magisk. Inget av Nordströms ögon var torra.

*****

Apropå Idol:

När man körde Idol på medeltiden, då blev inte deltagarna utröstade.

Utan utrustade.

*****

Det här.

Det är humor det.

Snodde den av gumman.

Lovely.

*****

Chelsea - Liverpool 1-2.

Gött mos.

YNWA.

*****

Husfesten på jobbet var, som vanligt, oerhört rolig.

Massor av tävlingar och lekar, god mat men framför allt oerhört trevligt umgänge.

Jag har definitivt världens bästa arbetskamrater.

Jag anordnade en femkamp:

Jubileumsfrågesport (En fråga från nästan varje frågesport vi haft)

Leta & Svara (Leta efter 15 saker i huset enligt en lista, svara på 15 frågor som man var tvungen att googla fram)

Gäster med gester (precis som TV-programmet)

Kronblom (en litet ansikte i trä med en ring hängande i ett snöre från näsan, som är väldigt lång, det gäller att "fippla" upp ringen så den sätter sig på näsan)

Musikfrågesport - så klart! (80-talsmusik i olika teman)

Det var olika grupper varje deltävling och så fick man poäng efter placering, vilket innebar att en individuell vinnare korades efter kvällen.

Och vinnare av den sista tävlingen någonsin i Idrottens Hus på Ingarvet, för alltid ihågkommen, stolt ägare av en fin pokal blev Ulrika Andersson på Korpen Sverige.

Här ser vi Ullis kyssa pokalen.

Det var liksom inget snack om saken.

Hon var nämligen med i vinnande gruppen i alla fem deltävlingarna.

Stort.

*

Vi hade också några jubilarer som vi firade av, som fyllt jämnt (inte jämt alltså), i olika siffror (ingen av dom ville tala om åldern).

Gunilla Rylander, Tomas Wiker och Micke "Meckar-Micke Eriksson.

Alla fick blommor och en flaska vin (tror jag).

Meckar-Micke grymtade lite, han ville nog hellre ha hemkört.

Han är ju trots allt bördig från Svärdsjö.

*

Vi bjöd även på en liten teater.

Teatersällskapet Korpens Vänner hette vi.

Jag själv, Jonas "CrossFitkungen" Flank, Gunilla Rylander, Stefan "Malung" Jonsson och Jenny "Black Beauty" Magnusson bjöd på -

Hamlet på rim.

Oerhört bejublat.

Gick riktigt bra, ändå hade vi bara repat 1,5 gång ungefär.

*

För övrigt kan jag meddela att Runda bordet (tjejerna) nu efter fem raka segrar leder med 8-6 över Soffan (killarna) i husfrågesporten. Det är endast två eller tre gånger kvar, så killarna får shapa upp sig nu.

*****

Och snart är det dags för flytt. Idrottens Hus lämnar Skyfallsvägen 1 efter 25 år för Lugnetvägen 1. Den 14 december startar flytten. Huset är fantastiskt bra som vi har nu, det kommer jag att sakna. Men läget i nya huset blir kanon. Mitt i idrotten, där vi ska vara.

*****

Har inget emot basket, tvärtom. Och känner ett par riktigt trevliga och roliga basketmänniskor. Och har respekt för alla domare. Men jag har några funderingar på basketdomarens roll:

Varför har dom långbyxor?

Varför har dom alltid pipan i munnen?

Och varför måste dom alltid hålla i bollen efter avblåsningar?

Jag kanske är dum.

*****

Skön vinst för IBF Faluns herrar mot AIK borta.

Nu ÄR man verkligen ett topplag.

Och Alexander Carlström fortsätter producera. Roligt.

Och IBF Faluns damer gjorde två bra insatser. Först förlust i sudden death mot ett Rönnby som just nu är Sveriges bästa lag, och så en stabil vinst över Sala Silverstaden.

Ser bra ut.

*****

Glömde en sak när jag rapporterade från SIBF 30 år och konferenserna.

En del av personalkonferensen var information från Arbetsgivaralliansen. den som kom och informerade därifrån var ingen mindre än Hans-Göran Elo, den gamle stormålvakten i ishockey.

Han är nog rätt unik, för tidigare jobbade han för Unionen i cirka tio år, och nu har han jobbat för Arbetsgivaralliansen i ca tio år.

Snacka om att ha insyn på båda sidor.

Han sa att vår yrkeskår, dvs människor som arbetar i föreningar och förbund, har ett litet annat problem än andra yrkeskårer.

I vanliga fall måste arbetsgivarna se till att arbetstagarna går till arbetet, i vår bransch måste dom se till att vi går hem från arbetet.

Stämmer rätt bra.

Han var inte bara oerhört kunnig och intressant.

Han var rolig också.

Han började med att berätta lite om sig själv.

Att han hade stått i mål för Hammarby och Djurgården. Och att nån hade frågat hur han kunde spelat för båda.

Enkelt, sa han. Hammarby är en passion, Djurgården var han anställd av.

Humor.

Sen sa han att det bara fanns tre fotbollslag av värde:

Bajen A, Bajen B och Bajen München.

Ännu större humor.

*****

Också glömt:

När jag kom hem från SIBF 30 år/konferensen, väntade en Fars Dag-present. En riktigt fin.

Då hade gumman nämligen, städat, målat om och byggt om min favoritarbetsplats.

Tvättstugan.

Här är ena delen av den.

Fantastiskt vad den blev fin.

Hon är grymt duktig, min Helena.

På allt.

*****

I tisdags dömde jag och Världens Bästa Hubbe en H3, och i morgon ska jag och Jörgen "Var är min bil?" Andersson döma en annan H3 (så klart, jag kan ju inte döma samma igen).

Det är, fortfarande, vansinnigt kul att döma.

*****

Vi satt tidigare på jobbet och pratade om Iron Man på Hawaii.

Hm.

Det närmaste en annan kommer Iron Man.

Det är väl när man står och stryker.

****

Jag blir snart tokig på hockeyspelarna.

Machokillarna.

Ha.

Säger det igen:

Det finns ingen annan idrott där dom är så fåniga, där vuxna karlar ska slåss för ingenting.

Men nu har det ju blivit ännu värre i och med alla dessa tacklingar i ansiktet.

Och dom förstår iiiiingenting.

Patetiskt.

*****

Nu är det dags att hänga en tvätt.

*****

Kvällens låt: Ordinary World - Duran Duran

*****

Citius, Altius, Fortius

/Nordström/

SIBF 30 år - Människorna, anekdoterna & bilderna

Hur ska jag få ihop allt det här?

(Jag har ju lovat GittanG att blogga om detta...)

*****

Svenska Innebandyförbundet fyller alltså 30 år i år.

30 makalösa år.

Innebandyn står för en - i idrottsvärlden unik - fantastisk utveckling.

Från fritidsgårdslek till Sveriges näst största lagsport/världssport på så kort tid.

Egentligen omöjligt.

Men ändå har vi lyckats.

Jag är så stolt och lycklig över att ha fått varit med om denna resa, att varit en del av den och gjort innebandyn till vad den är idag.

*****

Och i helgen firades alltså dessa 30 år.

Med bokrealase och mingel på Riksidrottsmuséet på fredagen.

Med konferenser (ordförande, tävling, personal) under lördag och söndag.

Samt en fantastisk jubileumsfest på lördag kväll.

*****

Det var magiskt att få träffa så många gamla vänner och bekanta från förr.

Så många människor som betytt så mycket, utan vilka innebandyn aldrig hade blivit det den är idag.

Många kära återseenden, kramar och minnen.

*****

Så, var börjar jag?

Med hotellrummet kanske.

Vi bodde på Clarion Sign hotell, ganska centralt i Stockholm.

Det var trevligt. Skön säng, musik i hissarna, god mat, fantastisk frukost och bra lokaler i allmänhet.

*

Och när man klev in i rummet så möttes man av "Välkommen Per Nordström" på TV-skärmen.

Stort.

Det var säkert ingen annan som hade så på sitt rum.

Välkommen Per Nordström, alltså.

Det enda negativa var att man inte kunde ladda telefonen när man gick ut, för det var nyckelkortet som styrde strömmen. Lite märkligt.

Och jag glömde faktiskt bara kortet en gång på rummet när jag gick ut.

*

Däremot:.

När vi hade checkat in och skulle upp och in i rummet första gången.

Och möttes av denna skylt.

Jag hade nr 560. Och var i lite andra tankar. Såg bara 60 nånting. Så jag svängde höger.

Så klart.

Och gick den här vägen:

Och den här vägen:

Och den här vägen:

Säkert 300 meter runt.

När jag bara kunde gått den här vägen:

Ungefär 4 meter...

En klassiker.

*

Sen blir man ju lite besviken.

Här stod jag och hängde i flera timmar.

Och såg inte skymten av varken Mauro Scocco eller nån jädra Sarah.

*****

Efter incheckning, uppstart och lite information var det dags att hoppa i bussen och åka till Riksidrottsmuséet för utställningen SIBF 30 år och releasen av boken Innebandy - En världsidrotts födelse och expansion.

På vägen till muséet åkte vi förbi en hall som hette Berwaldhallen.

Var tvungen att fråga Anders Mörk (mannen som vet allt på SIBF):

- Vilka är det som lirar där?

Han bara skakade på huvudet.

Konstigt.

Kom på det sen.

Måste ju vara några klassiska spelare.

*

Väl framme blev det mingel och koll av utställningen.

Den var rätt okej, med information, gamla bilder, en liten innebandyplan där barn kunde spela två mot två.

Några av gästerna kunde så klart inte låta bli att gå ut och spela.

Någon med ett glas vin i handen.

Riktiga glaslirare, tyckte jag då.

*

Vid denna lilla plan berättade Simon Andrén från Uppland en otroligt rolig anekdot.

Han blev under en helg uppringd av en ganska upprörd ledare.

Denne sa:

- Jag måste bara fråga. Vi har precis fått en utvisning på tre minuter, kan det verkligen stämma?

Simon blev rätt så stum.

Förklaringen kom av domaren sen:

- Nämen, det är ju klart. Det var lite hårdare än två minuter, men inte tillräckligt hårt för fem minuter.

Jaja.

Självklart.

Tre minuters utvisning.

Underbart.

*

Och så fanns det några montrar.

Varav i den ena fanns - två av Nordströms egna gamla klubbor.

Stort.

Den med gult blad i mitten, den första Kevlar-modellen som kom från Unihoc. Dock kan jag då ha fuskat, jag hade ett Jollyblad på den, men det kanske var tillåtet då, kommer faktiskt inte ihåg.

Och så den längst till vänster.

En Unihoc Pro.

Den vita.

Utan hook och utan genombrutet blad.

Och en dekoration, som jag gjorde alldeles själv.

Gjorde många mål den där klubban.

Bland annat det första som gjordes i Falun på stor plan. I Västra skolan, innebandyns Hall of Fame.

Vi hade ju bara 2-3 bollar på de första träningarna så jag snappade åt mig en och sköt in den i det tomma målet. Man lär ju passa på.

Sen gjorde jag i och för sig det första målet på tvåmålsspelet också.

Och nej, det är inte filmrekvisita från Jason i filmen Fredagen den 13:e längst ner till vänster. Det är en ansiktsmask för målvakter.

*

Och i den andra fanns det en mycket klassisk affisch.

Från den första landskampen någonsin, mot Finland.

Coolt. Oerhört coolt.

*****

Sen skulle ju inte jag vara jag om jag inte var jag.

Jättefin utställning som sagt.

Men.

Såg det direkt.

Licensierade stavas inte med två c.

Bakläxa.

*****

Efter besöket uppe på utställningen var det dags att gå ner för bokreleasen.

Och plötsligt händer det.

Blir av en av bokförfattarna, Crister Gustafsson, presenterad för en legend.

En före detta idol.

Och får skaka hand och prata en stund (fem minuter i alla fall!) med honom.

Reijo Stävenborg (före detta Piippo).

Som visserligen en gång i tiden tecknade förbundets maskot Trixi (ett lodjur). Bra så.

Men som är, inte mindre än den som tecknade Åshöjdens BK i min favorittidning som ung, Buster.

Stort. Magiskt. Så klart.

Så här stod vid en annan utställning om honom:

Åshöjdens BK av Reijo Stävenborg

Reijo Stävenborg, född 1944, är särskilt känd för sin förmåga att i en illustration fånga fotbollens rörelser och fart. Han hette tidigare Reijo Piippo och blev under det namnet en legendarisk Buster-tecknare, då han från 1975 och 18 år framåt gjorde Åshöjdens BK till serie ihop med författaren Max Lundgren. Serien har kallats "tidernas bästa fotbollsserie" och består av totalt 1 500 sidor eller 125 avsnitt. Ett urval av originalsidorna visas på Seriegalleriet.

Det där lever jag länge på.

*****

Och så släpptes boken då.

Tur dom inte släppte den på någons fot.

Den vägde nämligen 3,4 kg.

*

Fem år hade det tagit.

Men resultatet blev makalöst bra.

Nästan 600 sidor och över 1500 bilder.

Helt otroligt.

Det som inte står där om de första 30 åren i svensk innebandy, är antagligen inte värt att veta.

På bilden ser vi från vänster moderatorn på releasen, legenden-gode vännen. TV4-murveln Michael Fasth, den ene författaren, statistikkungen Klas Pettersson, den andre författaren, legenden som bildade SIBF, Crister Gustafsson samt fotografen som tagit de flesta bilderna i boken, världens bäste innebandyfotograf, Stefan Svensson.

Ett fantastiskt jobb av dessa tre.

Kan inte hyllas nog.

*

Två legender som fastnade på bild från minglet på bokrealesen:

Mannen-myten-legenden Göran "Go Ackers!" Berg. En av världens bästa domare genom tiderna (som jag haft äran/fördelen att döma med). Alltid glad, alltid ett garv (som ni ser). Aldrig svarslös.

Christer Johansson. En av cheferna på SIBF:s kansli. Också alltid glad och trevlig. Skåning från början. Men det kan man ju förlåta honom för.

Båda två har jag haft fördelen att vara med på många träffar och konferenser.

Och båda har, såklart, betytt oerhört mycket för svensk innebandy.

******

Vi tar ett litet sidospår.

Dagens ungdomar kan nog inte riktigt förstå innebandyns särart och fantastiska rikedom på händelser.

För att belysa lite hur det varit, hur roligt och annorlunda det varit måste jag återge tre underbara anekdoter som Göran Berg berättade för mig under kvällen.

*

Den första handlar om en match då han och en annan legend, Peter Kokocha (Mycket framgångsrik förbundskapten för herrlandslaget, TV-kommentator mm) coachade varsitt lag.

I nämnda match var domaren så fantastiskt dålig, så både Göran och Peter protesterade genom att resten av matchen ligga raklånga på rygg på golvet bakom sargen och coacha.

Helt underbart.

*

Den andra handlar om Gert "Jätten" Olofsson, legenddomare från Sandviken tillsammans med Kalle Seiler, för övrigt en ännu större legend.

På denna tid fanns en sarg i Fagersta som såg ut som ett upp-och-ner-vänt "V", det vill säga sargen lutade som en kana både ut mot planen och in mot väggen (bara det är ju helt makalöst).

Detta gjorde att sargen blev väldigt bred.

Vilket i sin tur gjorde att Jätten, som var väldigt kort (därav smeknamnet) inte kunde hoppa över sargen.

För den var för bred.

Otroligt roligt.

*

Den tredje och sista storyn är fantastisk.

Göran var ganska ny som domare, och skulle döma någon cup i Västerås.

Han träffade då på ett domarpar, far och son (nämner inga namn), som gärna ville berätta lite tips för Göran.

Ett tips som de tyckte var väldigt bra var att när spelet pågick så var den bästa placeringen för domarna att stå bakom målet, på det, med breda fötter och sen hålla i buren med båda händerna.

För då såg man bäst.

Göran tänkte så klart:

- Va fasen är det här?

Och självklart händer det.

Ett stenhårt skott går över målet.

Tar i domarens panna.

Studsar på målvaktens rygg.

Och in i mål.

Det blir helt tyst.

Sen pekar blåser domaren hur självklart som helst och pekar på mittpunkten.

Mål.

Fantastiskt, fantastiskt roligt.

Göran blev ju en mycket duktig domare med åren.

Med tanke på det var det nog tur att han inte tog till sig av tipsen från de lite mer rutinerade och "bättre" domarna.

*

Vid mingelbuffén sade en av kollegorna från DIBF som var med, Göran Rörvall, att "det är bra att det är fisk för det blir man intelligent av".

Vi tog vår buffétallrik och gick och ställde oss vid en monter och åt.

Plötsligt säger Göran:

- Varför visar dom egentligen en film om pingis här?

Jag och den andre kollegan som var med, Per Månsson, tittar på varandra och säger:

- Det kan bero på att det här är en monter om pingis.

Intelligent av fisk.

Jojo.

*

Efter releasen och mingelbuffé var det dags att ta bussen tillbaka till hotellet igen.

Då fick man en påse med boken, en badboll i form av en innebandyboll (som ungarna älskade när jag kom hem) och lite andra reklamprylar.

Berwaldhallen stod för övrigt kvar även på tillbakavägen.

En Coca Cola i baren (jajamän!) och så var det bara upp på hotellrummet och försöka få några timmars sömn inför den digra morgondagen.

*****

Det konfererades (och åts en hel del också) under lördagen.

Vi fick bland annat presenterat för oss den nya Svensk Innebandys Utvecklingsmodell, SIU. Ett bra jobb.

Emil Persson är ett riktigt bra nyförvärv till förbundskansliet under senare tid.

Men också Johan Olsson, tävling och domare verkar vara en höjdare.

Liksom den nye generalsekreteraren (som visserligen bara varit där i två veckor) Göran Harnesk som verkar vara en riktigt klippa.

Saker blir gjorda, saker blir gjorda i tid och saker blir gjorda på ett bra sätt.

Lägg därtill att Magnus "Persson" Fantenberg är tillbaka, och att Anders Mörk, Anders Jonsson, Christer Johansson och Anwar Samuelsson förutom en enorm kunskap också varit med nästan från början, vilket borgar för att det blir en bra mix mellan gammalt och nytt.

Vilket i sin tur gör att jag tror att vi kan se framåt med tillförsikt.

*****

En rolig grej från konferensen var när Mikael Karlberg sa:

- Vi hoppas att Jocke Bååth kommer i hamn med detta.

Humor.

Omedveten humor.

Roligt det med.

*****

Och så till själva jubileumsfesten på lördag kväll.

Magiskt.

Jag vet.

Jag upprepar mig.

Men det var ju magiskt.

*

Det började redan när man tittade på gästlistan.

Drygt 200 personer.

Varav en stor procent var legender.

Herregud.

Eller vad sägs om dessa namn?

Axel Wester
Crister Gustafsson
Tomas Eriksson
Christer Johansson
Anant Vithlani
Andras Czitrom
Klas Pettersson
Anders Jonsson
Jan Lindberg
Stefan Edberg
Anders Mörk
Carl-Åke Ahlqvist
Stefan Svensson
Lena Schölin
Christian Hellström
Jocke Lindström
Hermine Dahlerus
Aarre Hietanen
Peter Öhman
Martin Wolmhed
Lars Broddevall
Roger Collin
Krister Kalte
Kim Fors
Kari Luukonen
Christer Olsson
Lena Hedström
Peter Wallin
Katarina Touminen
Jan Ögren Fjellestad
Magnus Fantenberg
Göran Berg
Anwar Samuelsson
Stefan Kratz
Preben Pedersen

Johan Bergdahl
Tomas Mariedahl
Helen Wiklund Wårell

Tår i ögat nästan.

Och det där var ändå bara ett fyrtiotal av de som var där.

*

Och det blev liksom ännu värre (värre = bättre) när folk började troppa in.

När man fick träffa dom på riktigt och inte bara se dom på ett papper.

Här ser vi till exempel två riktiga legender:

Anant Vithlani (före detta Daramshi), Upplandslegend i samspråk med före detta generalsekreteraren i SIBF, AIK:aren Axel "Acke" Wester.

Anant som faktiskt jobbat som chef tidigare på det hotell allting var på.

It's a small world, you know.

Acke som jag hade glädjen av att jobba ihop med under dam-VM i Borlänge 1999, men som jag även varít på en del konferenser med.

En oerhört kompetent människa.

Sprang också på bloggkollegan (fd U19-förbundskaptenen, fd bandymålisen, pelletsmaskinskötaren, oddssättaren mm mm), den genomtrevlige, Stefan Edberg.

Mycket kunskap hos den mannen.

Och humor.

Gillas.

*

Kvällen bjöd sen på mingel (så klart), en trerätters middag, en parad av gamla landslagslirare (Christer Olsson, Christian Hellström, Peter Wallin, Katarina Touminen, Pernilla "Panne" Gunnskog, Lena Sjölin och Jocke Lindström), en konferencier, Mats Persson, från Radiosporten som var riktigt bra, uppträdande av en före detta deltagare Fame Factory, Anders Fernette, en trollkarl vid namn Karl Tillenius som var kanonrolig samt såklart dans och en massa kära återseenden och trevliga diskussioner.

*

Vi tre från DIBF hamnade vid ett bord tillsammans med ett gäng trevliga glada människor från norr, Per Oscarsson, Levi Bergström, Ove Nordin och Håkan Boström.

Denne Håkan har tränat tjejlag i Röbäcks IF och varit ner flera gånger till Falun och spelat Newbody Cup.

Han har som ledare tagit silver, brons och brons i F13, F14 och F16 (USM).

Fina meriter alltså.

Men inget guld tyvärr.

Och vad händer?

Jo, på menyn står följande:

Kalvytterfilé, potatisbakelse och -

Silverlök.

Stackarn.

*

Just ja, kvällen bjöd också på ett tal av en person, eller högläsning ur en roman, eller vad det nu var. Tyvärr förstod nog ingen vad det var.

Tror det skulle vara en gratulation till SIBF men blev bara...pinsamt.

När folk började skruva på sig och gå ut var det jobbigt.

Efter 43 "dårå" gick jag ut.

Jag vet inte, han kanske hade en Doro telefonsvarare hemma.

Nåja, det var väl det enda negativa på hela kvällen.

Och det kan man leva med.

Men det kanske hade varit bättre om trollkarlen trollat bort honom.

*

Däremot hände något jätteroligt.

Det har sedan länge varit osäkert vem som gjorde det första svenska landslagsmålet någonsin (i den där landskampen mot Finland 1985).

Lite märkligt i sig, att ingen i hela truppen kommer ihåg vem som gjorde det.

Tråkigt nog gjorde ju Finland första målet (även om Sverige sen vann till slut med 13-1).

Pratade lite med Christer Olsson (som betytt oerhört mycket för svensk innebandys utveckling), en av våra bästa lirare genom tiderna, som är den man tror möjligen skulle kunna vara den som gjorde det.

Men som han sa:

"Jag sköt i stolpen först, och sen gjorde Finland mål. Och då blev det lite besviket oklart, och sen gjorde jag ju tre mål. Så jag vet faktiskt inte, och vill inte ta åt mig något som jag inte är hundra på. Men det kan vara jag."

Stort sagt. Osjälviskt.

Men under jubileumet så fick faktiskt kvällens konferencier Mats Persson hela lokalen att godkänna att det var Christer som gjorde det första målet, och Christer gick med på det.

Här ser vi Christer lite senare på kvällen, glad som få.

Så klart. Vem skulle inte vara det?

Jag menar, i elitserien i ishockey ringer man måldomaren och får målet godkänt efter någon minut.

Här snackar vi ett mål som blivit godkänt efter...

...drygt 26 år.

DET är stort.

*

Lite fler bilder på riktiga legender:

Kari Lukkonen. Den gamle lappen.

Jan Ögren Fjellestad. Som Göran Berg: alltid glad - och alltid något bus på gång...

Kollega på Gästrikland, Roger "Collina" Collin (fd Persson).

Eller som han själv kallar sig:

A5.

Liten irriterande lappdjävel.

*****

Var upp och shakade lite på dansgolvet med denne i detta inlägg ständigt återkommande Göran Berg.

Denna gång var han riktigt lik John Travolta.

Till skillnad från förra gången samma situation uppstod.

På en konferens i Nådendal, Finland.

Då såg det mer ut som han höll på med brottning.

*

Kom i säng vid ett, inte så sent.

Somnade nöjd och glad med ett leende på läpparna efter en, just det, magisk kväll.

Som sagt, ett stort tack till jubileumets koordinator.

Vännen Magnus "Persson" Fantenberg.

Också han en man med en stor portion (rolig) humor.

Men som denna gång framför allt gjorde ett fantastiskt jobb.

Stort cred.

Kul att ha dig tillbaka, Magnus!

*****

Självklart hade jag en liten egen utställning på mitt hotellrum.

Mina gamla elitdomartröjor.

Den vänstra från mitten av 90-talet.

Den märkliga. Som var grön i vissa hallar och grå i andra.

Den högra från tidigt 90-tal.

Den klassiskt randiga med silver och grått och reklam från Folksam.

Lite olika material:

Utbildningsmaterial från 90-talet, broschyr om spelarförsäkring, en av de första SI-tidningarna (86), en av de första regelböckerna (89), en spelarlicens från 85-86.

Och så lite klassiska programblad från cuper:

Julcupen, Orsa, 1986

Siljansspelen, Mora 1987
Faluspelen, Falun (nähä?), 1987
Albatrofén, Sandviken, 1988
St Mikaelsspelen, Mora, 1991

*****

Och så en jag-mötte-Lassie:

När vi åkte hem körde vi för övrigt förbi en riktig kändis.

Henrik Hjelt.

Det ni.

*****

Puh.

Det var det.

Ett av de längsta inläggen sen bloggens start 2007.

Men det var det värt.

*****

Nu får vi vänta på ett fint 50-årsjubileum.

*****

Kvällens låt: Happy Birthday - Stevie Wonder

*****

SIBF leve, Hipp Hipp: Hurra!, Hurra!, Hurra!, Hurraaaaaaaaaaa!

/Nordström/

Artister, låt det gamla vara & minitennis på G

Men först:

Hundras.

*****

Fyllde år i fredags.

25.

Eller om det kanske var 35?

Okej då. 45.

Känner mig dock inte en dag äldre än...45.

Fick fina paket på sängen av barnen, trevligt.

Det roligaste var nog ett litet frågespel (med 2.500 frågor) som hette "Det helballa 80-talet".

Så klart.

Roligt var också att jag på Facebook fick nästan 400 grattis.

Nästan var tredje vän jag har där.

Oerhört tacksam och stolt för det.

*****

Artister:

Zlatan.

Som fick Guldbollen för zjätte gången.

Jag menar, vem skulle annars ha kunnat fått den?

Så länge han är på den nivån han är kommer han att få den varje gång.

Och hallå, årets forward?

Hur skulle han kunna undgå att få den också...

Rasmus Enström.

Som trollade i EFT också.

Inte bara i SSL.

Tre mål mot Finland smäller rätt högt.

Och Erik Björk fick också göra tre mål i en match. Kul.

*****

Det roligaste med Fotbollsgalan (nu när det inte var någon snorfull Bengt Andersson med) var annars när Helsingborgs IF:s May Mahlangu fick pris som årets spelare i Allsvenskan och avslutade med att säga (typ):

"I love you all, GAIS"

Märkligt.

*****

Vad säger eleverna på dansskolan när de vill ha ledigt?

- Får jag lov?

*****

Nu har det gått för långt.

Definitivt för långt.

Det har kommit en ny Ahlgrens bilar.

"Snötäckta originalbilar"

Nej. Snälla.

Ta mig genast tillbaka till tiden när:

Chipsen inte var extra krispiga

Det bara fanns 2-3 sorters chips

Indianpop var de enda popcornen

Det fanns Dumle utan lakrits

Det fanns Kexchoklad utan blåbär

Det bara fanns Bärry jordgubb och blåbär

Det bara fanns några sorters yoghurt

Skogaholms limpa regerade ensam

Det inte fanns päronbåtar

Alla Ferraribilar var röda

Den enda alkoläsken som fanns var Hooch

Kaviar var, ja just det, kaviar

Och sist men inte minst:

När det bara fanns Ramlösa, och bara två smaker av den, naturell eller citrus.

Och inte som nu äpple/banan, apelsin/blåbär, melon/mango, jordgubb/päron, motorolja/hostmedicin och allt vad som nu finns.

Helgerån.

Ut med det nya, in med det gamla.

Sådär, nu har jag varit en bitter gammal gubbe.

Nu känns det lite bättre.

*****

Jobbade som tävlingsledare på DM för flickor/pojkar 15 i söndags.

Det var trevligt.

Att få se framtidens lirare, men även framtidens domare.

Alla skötte sig snyggt hela dagen, spelare, ledare och publik.

Gött.

*****

Expertkommentator i Stockholm Open:

- Han skadade vänster vrist i foten.

Det är klart.

Var skulle han annars ha vristen?

*****

Börjar längta lite till helgen.

Inte bara till konferensen i Stockholm för oss kanslister.

Utan så klart också för SIBF:s 30-årsfest.

Kommer att bli makalöst roligt att träffa en massa gamla vänner och legender från förr.

*****

Alla dessa filmer om Jason Bourne.

Identity, Supremacy, Cathastrophy och allt vad de heter.

Tror dom ska göra en dansfilm också.

Bourne to be alive.

Frugan och Mäster Limmet var i frågan på tå..

Mäster Limmet tyckte att Patrick Hernandez skulle spela Jason Bourne...s bror, Just Bourne.

Eller, som frugan sa:

New Bourne.

Roliga dom där två också alltså.

*****

I morgon (läs onsdag) blir det fantastiskt roligt.

Friskvård på jobbet tillsammans med 3/4 av fotbollsförbundet (Lasse Motown ska ut och springa i stället).

Minitennis på Lugnet.

Finns ingen roligare sport.

Badmintonplan. Nätet i sista hålet så det precis släpar i golvet. Riktiga hårda svart racketar från Stiga. Riktiga skumgummibollar så man kan avgöra (inte såna där från OKQ8 som man kan slå bollen fem hundra gånger var över nät per boll).

På ena sidan nätet:

Stefan "Malung" Jonsson, före detta hockeymålis, numera tredjemålvakt i korpen ("Ring inte oss. vi ringer dig").

Tillsammans med Niklas "Ribban" Ribjer (min före detta målvakt när jag var tränare i Enviken), hemflyttad efter några års exil i Stockholm.

Båda goda vänner och arbetskamrater.

Men inte i morgon.

På andra sidan nätet:

Bloggaren själv. Ganska duktig minitennisspelare trots åldern. Rutinerad.

Partner: Gerhard "Gurra" Andersson. Fantomkeepern från IK Brage (som precis kvalat sig kvar i Superettan). Och som äntligen byggt klart sitt hus. Säger han.

Det blir nog bra.

Hoppas Gurra kommer ihåg att han ska slå över bollen bara.

Och inte fånga den.

*****

Redan läst ut John Ajvide Lindkvists bok Lilla Stjärna.

Tog två dagar tror jag.

Ruggig. Otäck. Annorlunda. Lite knepig.

Men riktigt bra.

Nu blir det nog Dennis Lehanes senaste.

*****

Nu blir det TV-soffan ett tag.

*****

Kvällens låt: Nothing's gonna stop us now - Starship

*****

Att göra det enda riktiga kan ibland ses som en sista utväg

/Nordström/

Till slut fick även Ribban nog

Men först:

Skalle-Per.

Det är jag till vänster, och skallen till höger.

Jag hittade den inte först.

Så jag fick gå skallgång.

*****

Satt vid fikarummet idag på jobbet som vanligt. Gode vännen, före detta målvaktsadepten i Envikens IF, numera arbetskollegan (Dalarnas fotbollsförbund) på Idrottens Hus, Niklas "Ribban" Ribjer berättade en rolig anekdot från tiden då han stod i mål i Enviken.

(Sägas bör också att Ribban under sin innebandykarriär i stort sett aldrig blev utvisad)

Bortamatch i Mora mot Hånåkni i Noretgarderoben.

En ganska så berusad man sitter vid målet och ropar på Ribban hela tiden.

Tillmälen som:

"Du är så jävla dålig"

"Jävla sopa"

"Du tar inga bollar"

Och så vidare.

Helt oprovocerat.

Ribban känner honom inte, aldrig träffat människan, har inte gjort eller sagt något.

Det roliga är att när Enviken byter sida, gör mannen det också.

Och fortsätter att smäda Ribban.

Som är lugn nästan hela matchen.

Till slut brister det.

När det är några minuter kvar och Ribban får tag på bollen...

...kastar han den i ansiktet på gubbjäveln.

Underbart.

Domaren kommer fram, lägger handen på Ribbans axel och säger:

- Jag förstår dig, så du får bara två minuter.

Dubbelt underbart.

Bara i innebandy mina vänner, bara i innebandy.

*****

Den här bilden har figurerat på Facebook en del.

Men den är så rolig.

Många av dagens ungdomar förstår verkligen inte.

Och ändå är det så klassiskt.

*****

Vad använder samerna för dator?

Lapp top, så klart.

*

- Good night, sa lappen.

- Same to you, sa frun.

*****

Pratade lite med GittanG på Facebook-chatten igår (läs tisdag).

Berättade att ärade broder Håkan är och alltid har varit en ur-AIK:are (märkligt, han som är så klok annars).

Vilket gladde Gittan oerhört.

Berättade också att han på 70/80-talet hade en oerhört cool AIK-jacka.

Se bild.

(Han är inte full, han är nykterist så endera fotades det i helt fel ögonblick eller så håller han på att somna)

Notera även den oerhört klassiska och tidstypiska h-h-h-hockeyfrillan.

Gittan ville absolut att jag skulle blogga om jackan så då gör jag väl det.

Lade ut bilden på Facebook igår också, vilket gjorde att ett antal undrade om den fanns kvar och om de fick köpa den.

En ganska rolig historia hör till jackan.

Håkan är ju som de flesta vet oerhört pedagogisk och psykologisk.

Finns ingen som han inte kan snacka bort.

Han har till exempel avstyrt ett bråk ensam mellan två gäng på ca 20 personer vardera på gågatan i Falun genom att mittemellan stå och prata dom till rätta.

Han brukade förr även bjuda in Jehovas Vittnen när de ringde på dörren och så till den grad komma med argument och motförklaringar så att de gick självmant.

Nåja, tillbaka till historien om jackan.

Håkan var i Stockholm i något ärende och hamnar i en tunnel.

Med sin AIK-jacka på sig.

Möter en riktig full Djurgårdare.

Som muckar, drar kniv och säger "du ska dö din Gnagarjävel!"

Håkan är (som vanligt) lugn, börjar prata och diskutera.

Drar någon lugn harang om idrott och olika åsikter mm.

Och avslutar med:

- Och tänk om inte vi AIK:are inte fanns, vilka skulle ni då bråka med?

Djurgårdaren blir helt tyst.

Det går en stund och sen säger han:

- Fan, det har du rätt i. Vill du ha sprit?

Det är min bror det.

Den bäste.

*****

Det här är otroligt roligt.

Titta på fjärde varan.

79 kr, det måste vara billligt det.

*****

Nu har jag äntligen beställt lite nya böcker.

Så slipper jag läsa om dom gamla.

CDON.com är en guldgruva.

Denna gång blev det:

En mörk välsignelse - Dennis Lehane

De ensamma - Håkan Nesser

Maskarna på Carmine Street - Håkan Nesser

Lilla Stjärna - John Ajvide Lindkvist

Love it.

*****

Prinsessan Ellas kanin Sune rymde (den grisen) igår (läs tisdag).

En granne ringde när vi var på stan jag och barnen.

Så det var bara för pappa att ta bussen hem.

Djurhataren pappa.

Blev dock dagens hjälte då jag inte bara letade på kaninen.

Utan även lyckades, med arbetshandskar på, återbörda kaninen till hagen.

Vet inte vem som var mest rädd, jag eller kaninen.

*****

På fredag är jag ledig, ska vara hemma med barnen.

Skönt.

Och så fyller jag år.

25 eller vad det nu var.

På lördag blir det en dömning, och på söndag ska jag jobba på Ungdoms-DM.

Ska bli roligt.

*****

Och så har gumman bakat igen.

Drömmar och schackrutor den här gången.

Makalöst.

Tur att inte jag är makalös.

*****

Nu är det nog dags att krypa till kojs.

Eller till soffan.

Eller till korset.

Jag vet inte.

*****

Kvällens låt: Perfect 10 - Beautiful South

*****

Lite för sent är alldeles för sent

/Nordström/