Norslund Open - Lost but not forgotten

Men först:

- Jag går bara ut på datorn och surfar en stund, älskling.

*****

Makalöst tragiskt det som hänt i Norge.

Och helt ofattbart.

Det finns alldeles för många galningar i världen.

Snart måste alla länder i världen gå samman och göra något.

Något radikalt.

Innan det är för sent.

*****

Ni som följer bloggen vet ju att jag älskar tennis.

Har spelat ganska mycket själv också i mina dar.

Men mest asfaltstennis, och en hel del grus. Gillar inte inomhusbanor riktigt.

Förr var jag faktiskt ganska bra. Men nu är jag rätt kass.

Ni som följer bloggen vet även att vi som startade Falu IBK hade en otrolig gemenskap, och framför allt det så kallade "Norslundsgänget".

Kärnan var förutom mig Mannen-myten-legenden Tom Wester, Peter "Linken" Lindkvist, Patrik "Idof" Idofson, Jessica "Tate" Hedberg, Lars-Erik "Larsa" Håkansson, Christer Wikström (du saknas oss något oerhört!) och Micke Norberg. Andra kom in efter ett tag, såsom Ove "Yv" Larsson och Micke "Carllarsson" Larsson. Plus en hel drös till runtomkring.

Riktiga människor allihopa.

1988 startade jag en tennisturnering.

Norslund Open.

Som blev oerhört klassisk.

Bäst av ett set fram till finalen, där man spelade bäst av tre eller fem.

Självklart var det blodigt allvar, men det var också en stor del i vår fantastiska gemenskap.

Vi körde den ett antal år faktiskt.

Vi spelade på två banor.

En asfaltsbana i Norslund som lågg mittemellan höghus, grusfotbollsplan och parkeringar.

En asfaltsbana på Vasagatan i stan, nedanför lasarettet.

Från början var insatsen 1,5 liter cola. Alla satte en, och vinnarna fick rubbet. Vann man både singel och dubbel blev det några liter.

Efter ett antal år upphörde turneringen.

Men vi körde den igen några gånger.

Men då som minitennisturnering.

Bäst av ett set hela vägen.

Inne i A-hallen på Lugnets sporthall.

Också lika roligt.

Fast då hade vi blivit lite äldre så då satsade vi en öl per klass vi var med i istället.

Klassisk minitennisracket från Stiga (så klart).

Och så en boll.

Skulle vara lagom hårda och lite slitna.

Det ska inte vara såna där från OK som är så sega så att det är omöjligt att avgöra.

*

Många strängar rök, många bollar försvann i buskarna vid Lasarettet.

Många olika deltagare passerade revy genom åren.

Många olika spelstilar också.

Själv var jag egentligen en serve- och volleyspelare men blev med tiden en riktig iller som gned runt och slog tillbaka allt. Jag var faktiskt riktig snabb på den tiden, tro det eller ej.

Här ser vi min Prince Oversize från 1988. Tror inte den är omsträngad sen dess.

*

Några roliga minnen:

När Peter "Linken Lindqvist blev förbannad efter att ha missat en boll på Lasarettsbanan och i ilskan sparkade på staketet som omgav banan.

Vad han inte såg vara att hans dåvarande sambo Anette satt på staketet. Hon ramlade av och ner i buskarna utanför.

Om vi säger så här.

Hon var inte glad.

*

Det var alltid mycket folk som tittade på turneringarna, både såna som var med och spelade och andra.

En gång på Norslundsbanan var det - sjutton personer som tittade. Stort.

*

Ove "Yv" Larsson och jag hade likadant racket.

Vi råkade förväxla fodralen 1989.

Vi har fortfarande kvar varandras.

Det berömda fodralet.

*

Lars "Dalle" Dahlin vann ett år både singel- och dubbelklassen.

Det blev många öl det....

*

Det finns naturligtvis hundratals stories från turneringen.

Men dom spar vi till nån annan gång.

*****

Däremot finns det en del andra roliga stories från planen i Norslund.

Som till exempel när nästan-två-meter-lång Larsa Håkansson servade sin dubbelkollega i bakhuvudet när han stod framme vid nät.

Aj.

Eller när Tom Wester vid en match mot mig skulle sparka bort en boll som var på väg ner i en kletig lerpöl.

Men i stället sparkade omkull sig själv genom att missa bollen och i stället med det högra benet sparka på det vänstra.

Aj, Aj.

Eller när en mer-eller-mindre-galning som suttit på Säter och som brukade springa omkring med förskärare i området frågade Micke "Hägring" Häger om han ville spela dubbel med honom.

Häger vågade inte säga nej och var livrädd hela matchen.

Oj, oj, oj.

Eller när jag och Micke Larsson spelade en match.

Eller en match, det var nog tre matcher på samma gång.

Jag har skrivit om det förut i bloggen.

Matchen tog sju och en halv timme.

SJU OCH EN HALV TIMME.

Glömmer aldrig siffrorna: 4-6, 7-6, 4-6, 7-6, 4-6.

Men det roligaste med matchen var att Mickes sambo, tillika min mycket goda vän Jessica Hedberg, under matchen hann med att:

- Börja titta på matchen
- Gå hem och äta
- Komma tillbaka
- Gå och handla
- Komma tillbaka
- Gå hem och sova en timme
- Komma tillbaka
- Gå hem och läsa ut en bok(!)
- Komma tillbaka
- Se Micke vinna

Fantastiskt.

*

Jag var som sagt ganska bra förr, både på tennis och minitennis.

Men det vilade nån sorts förbannelse över mig.

Jag var i hur många finaler som helst i singel (mot fem olika motståndare), men lyckades aldrig vinna.

I dubbel vann jag faktiskt tre av sex finaler.

Men jag hade en fantastisk jämnhet i alla fall.

*

Lite resultat:

1988, tennis

Singel: Tom Wester - Per Nordström 7-6, 6-3

1989, tennis

Singel: Shubi Balaile - Per Nordström 3-6, 6-2, avbrutet pga regn (segern delades)

1990, tennis

Singel: Jan Lundeberg - Per Nordström 6-3, 6-4

1991, tennis

Singel: Anders Andersson - Shubi Balaile 2-0 i set

Dubbel: Anders Andersson/Shubi Balaile - Per Nordström/Urban Jansson 6-2, 6-4

1992, tennis

Singel: Micke Larsson - Tom Wester 2-0 i set

Dubbel: Per Nordström/Tom Wester - Patrik Wallin/Patrik Bäck 3-6, 6-4, 7-5

1993, tennis

Singel: Anders Andersson - Micke Larsson 5-7, 6-2, 6-0

Dubbel: Anders Andersson/Shubi Balaile - Per Nordström/Micke Larsson 6-1, 6-0

1994, tennis

Singel: Micke Larsson - Per Nordström 6-4, 6-3, 3-6, 7-5

Dubbel: Peter Lindqvist/Micke Larsson - Per Nordström/Magnus Gren 7-5, 4-6, 6-3

1997, minitennis

Singel: Micke Larsson - Janne Lundeberg 6-2

Dubbel: Per Nordström/Janne Lundeberg - Tom Wester/Larsa Håkansson 6-1

1998, minitennis

Singel: Lars Dahlin - Per Nordström 6-0

Dubbel: Totte Andersson/Lars Dahlin - Micke Larsson/Patrik Idofson 6-1

2003, minitennis

Singel: Jonas Karlsson - Per Nordström 6-1

Dubbel: Per Nordström/Tom Wester - Totte Andersson/Patrik Idofson 6-3

*

Tio Norslund Open spelades.

Följande legender deltog genom åren:

Per Nordström, Tom Wester, Peter "Linken" Lindqvist, Patrik "Idof" Idofson, Lars-Erik "Larsa" Håkansson, Micke "Hägring" Häger, Ove "Yv" Larsson, Micke "Carllarsson" Larsson, Micke "Flätan" Norberg, Anders Andersson, Shubi Balaile, Patrik "Bäcken" Bäck, Patrik "Wallan" Wallin, Magnus "Mange" Gren, Jonas "Sockan" Karlsson, Janne Lundeberg, Håkan Wikström, Peter Ström, Bengt "Finger-Bengt" Pettersson, Torsten "Totte" Andersson, Urban "Ubbe" Jansson, Micke "Rette" Retsmar, Henrik "Lony" Ouchterlony, Magnus Ljung, Micke "Hille" Hilleskär, Klas "Klasöga" Nordin, Ronny Nordlöf, Johan Plyhm, Jonas "Bosse" Berglund, Lars "Dalle" Dahlin, Claes Ottewall, Henrik "Henkan" Olsson, Erik "Simpa" Stenman, Tommy "Tommy Gunn" Andersson, Andreas "Fahlis" Fahlkrantz och Johan "Enga" Engström,

*

Det var Norslund Open det.

Lost but not forgotten.

Never.

*****

Var dansar tandläkarna bäst?

On the Flour.

*****

Idag har gumman grillat igen.

Mmm.

Ingen grillar så bra som hon.

*****

I morgon ska vi ha invigning på våran allmänning. Vi är några familjer som gått ihop och byggt/köpt fotbollsmål och lite bänkar och bord och sånt.

Fotboll, brännboll och grillning (igen!) väntar.

Mysigt med en massa barn.

*****

Nu är det dags att ta en Breezer.

*****

Kvällens låt: Sommarbarn - Eva Dahlgren

*****

Liten nyckel kan öppna stor dörr

/Nordström/

Gamla tidningsurklipp, nummer 7, samt lite tennisminnen

Men först:

- Hur gick det här till då?

- Den andra körde i fel fil.

*****

Vilken makalöst spännande VM-final i fotboll.

Och bra.

Synd om Pia Sundhage, men man kan ju bara inte låta bli att tycka om det japanska laget.

*

Robin Söderling var grymt bra i Båstad i år.

Jag älskar tennis.

Alltid gjort, i alla fall så länge jag kan minnas.

Så många matcher man sett och hört på.

Men i tennis var det faktiskt, utan att vara en gammal gnällig gubbe, definitivt bättre förr.

1987 deltog 18 svenska spelare i singelturneringen i Öppna franska i Paris.

18 spelare.

A-R-T-O-N.

Mer än var åttonde var svensk alltså.

Helt otroligt.

Här är de som deltog, med sin högsta ranking i karriären inom parentes.

Mats Wilander (1)

Stefan Edberg (1)

Anders Järryd (5)

Henrik Sundström (6)

Kent Carlsson (6)

Joakim Nyström (7)

Mikael Pernfors (10)

Jonas Svensson (10)

Ulf Stenlund (23)

Janne Gunnarsson (25)

Peter Lundgren (25)

Christian Bergström (32)

Thomas Högstedt (38)

Lars-Anders Wahlgren (66)

Stefan Eriksson (72)

Johan Carlsson (81)

Peter Carlsson (119)

Ronnie Båthman (139)

Det innebär alltså att den sämsta rankingen någon av dem hade är ca 200 placeringar bättre än den NÄST bästa svensken idag på världsrankingen.

Inte så konstigt att det var högtidsstunder på TV och radio varenda vecka på 80- och stora delar av 90-talet.

1988 vann svenskarna alla fyra Grand Slam plus Davis Cup.

Makalöst.

Idag, bakom Robin Söderling, är det ett enda stort mörker. Och enligt experterna finns det ingen spelare ner till 12-13 års ålder som ser ut att ha någon möjlighet att bli något.

Tråkigt.

Hur har det kunnat bli så?

*****

Dagens urklipp kommer också från 1995.

Från samma evenemang som förra urklippsinlägget (som handlade om den ryske jätten Eurofejev), JSM och landskamper i Kupolen i Borlänge.

Fast det här är innan. Lite reklam så att säga.

Klippet är med av två orsaker:

1) Bilden och rubriken, nästan Nordströmvarning på den.

2) Men också för att det är några riktiga legender med på bilden.

Först så har vi längst till vänster Fredrik Larsson. Fredrik som på den tiden styrde Kupolen med (bra) järnhand och fick dit massor av arrangemang. Det var tider det. Förutom att han är oerhört kompetent så är han mycket trevlig också.

Tvåa från vänster har vi Patrik Schavon. Som då jobbade på SIBF som tävlingsansvarig. En lugn, trygg och noggrann norrlänning som jag hade förmånen att leda dam-VM tillsammans med i Borlänge 1999.

I mitten har vi bloggaren själv, Stig Pettersson (senare ordförande i DIBF men då ordförande i IF Domnarvet), och så tränar- och domarlegenden från Krylbo, Lars-Olof "Toya" Nilsson.

Längst till höger står ingen mindre än Leif Sundell, mycket duktig internationell fotbollsdomare. Men då jobbade han på Borlänge kommun.

Längst fram står också en riktig legend. En av dom som har mest guld på damsidan i innebandy. Åsa "Kotten" Karlsson. Som då jobbade på SIBF.

*****

Är det myror i stackmoln?

*****

Min sidekick, Johan Ryttare, har varit tyst länge.

Men nu är det dags för comeback här på bloggen.

Såå...

Dagens Ryttarn;

Varför dricker man i smyg?

För att bli hemlighetsfull.

He's back! And i love it.

*****

Nu är det dags för en liten städning nere i klädgarderoben/förrådet.

*****

Kvällens låt: Big in Japan - Alphaville

*****

På den högsta tronen i världen sitter man ändå bara på sin egen ända

/Nordström/

Gamla tidningsurklipp, nummer 6

Men först:

Kvällens film:

Oliver och gänget

*

Kvällens soundtrack:

Från Lejonkungen.

Can you Fil the Love tonight

*

Kvällens konsert:

Band Aid

*****

Riktigt bra med brons för de svenska fotbollsdamerna.

Och Marie Hammarström avgörande mål måste vara det snyggaste målet sen...ja, herr-VM 2006 i alla fall.

Grym teknik, grymt avslut.

*****

Dagens tidningsurklipp är ett riktigt roligt ett.

Är från 1995 eller 1996 då det spelades JSM där IBF Falun tog två guld och ett silver (se tidigare blogginlägg)) och landskamper mellan Sverige och Ryssland i Kupolen i Borlänge.

På den tiden då Fredrik Larsson styrde Kupolen och fick dit arrangemang efter arrangemang.

Landskamperna i sig var inte mycket att orda om, både herrarna och damerna vann med nästan tjugo mål i alla fyra landskamperna.

Men däremot Jurij Erofejev.

Den ryska björnen.

("Lillen" på bilden är Matte Forslund, the Legend)

Som blev en riktig publikfavorit.

På fredagsmatchen spelade han i avklippta jeans, eftersom han var så stor så att det inte fanns några kortbyxor som passade.

I urklippet står att man ordnade ett par shorts till lördagsmatchen genom en blixtinsats.

Det var mer än så.

Man letade överallt i alla sportaffärer i Borlänge med omnejd.

Till slut hittade man ett par.

Storlek XXXXL.

Fyra X.

Som man dessutom...

...sydde in kilar i.

Då fick han plats.

Snacka om rysk björn.

På den tiden hade det gått i fyra av mig i hans shorts.

*****

Det står på baksidan av en av ungarnas filmer att Tingeling och hennes vänner bor i Älvdalen.

Trodde dom bodde i Disneyland eller nåt.

Konstigt.

Jag har varit i Älvdalen och dömt och spelat flera gånger, men jag har då aldrig sett dom.

*****

Har han blivit bättre på att göra livremmar nu?

Ja, han har skärpt sig.

*****

I dag (läs söndag) ska jag och vännen-journalisten-allmänbildningskungen Thomas Lind åka till Gävle och till på Gefle IF-AIK.

Ska bli grymt kul.

Självklart för sällskapet, men även för att det var hundra år sen jag såg en allsvensk match live.

*****

Jag har ju fått för mig att jag ska bränna en gigantisk samling med 80-talsslåtar.

Har tänkt att det ska bli den bästa någonsin, både kvalitativt och kvantitativt.

Har nästan slutställt låtlistan nu.

Är uppe i över sju hundra låtar...

Snart dags alltså att börja planera upplägget.

Måste ju ha variation på varje skiva.

Inte samma artist på någon skiva, olika genrer representerat på varje skiva, olika årtal på varje skiva osv osv.

Ni känner ju mig, vid det här laget.

*****

Nu är det dags att ladda för fotbollsmatchen.

*****

Dagens låt: You'll never walk alone

*****

Av villovägar är de kortaste de bästa

/Nordström/

Gamla tidningsurklipp, nummer 5

Men först:

- Kom nu du då!

- Jag kommer, jag skall bara dricka ur först.

*****

Fotbolls-VM verkar ju bli rätt trevligt.

Onsdagens semifinal mot Japan ska jag och Helena försöka se på stan tillsammans med några sommaröl.

Om vi får barnvakt.

*****

Dagens gamla tidningsurklipp, från 2002, handlar om straffar.

Närmare bestämt Zorro-straffar.

Detta var efter att efter att Camilla "Kastrullen" Granelid fått en zorro-straff bortdömd i en SM-semifinal mot Övik borta efter att före denna fått tre i rad godkända.

Därför ville tidningen att jag som varit med länge på hög nivå skulle kika på hennes straffar på en träning.

Det var enormt svårt.

Nån gång var det OK, nån gång var det bakåt men på 95% av straffarna var det helt omöjligt att säga. I och med att bollen oftast rör sig framåt samtidigt som i sidled.

Men det var som jag skrev i artikeln.

Är man som domare inte säker på att en straff är bakåt kan man ju inte döma bort den.

Bättre fria än fälla.

*

Lite andra mer eller mindre berömda men i alla fall roliga straffsituationer finns det också.

Som till exempel den gången då Jocke Paulsen, legenden från Ludvika, numera boende i Mora, skulle slå en straff.

Han gick iskallt och kaxigt fram jätte-jättesakta mot målet.

Så sakta så att bollen stannade och vi fick lov att blåsa av straffen (fast det kommer han aldrig att erkänna).

*

För övrigt så kom regeln om att bollen måste vara i rörelse på straff till pga av annan legend.

Tommy Johnsson, Jönköping och svenska landslaget hade en variant där han gick fram mot mål och några meter från målvakten helt sonika stannade bollen. Stod sen där och väntade in målvakten, på att denne skulle göra första draget.

De kunde stå still jättelänge.

30-40 sekunder.

*

Vi har också klassikern (finns på YouTube tror jag) där straffskytten ramlar under straffen - och blir utvisad för liggande spel.

Underbart.

*

Jag dömde kommunmästerskapen i Hedemora ett par gånger på 90-talet. I en match så hände det som inte händer alltför ofta. En spelare i Garpenbergs IBK:s veteranlag lobbade in bollen.

Så där från en sju-åtta meter.

Otroligt snyggt.

Saken blev ju inte sämre av att det var mot Garpebergs IBK:s dåvarande A-lag.

*

Ärade broder Håkan och Peter "The Big Kahuna" Bergestål dömde slutspelet i Norge ett år, däribland finalen.

Som gick till straffläggning.

Sista straffen för ena laget.

Om de missar, så vinner det andra laget.

Straffskytten går fram, skjuter - i ribban.

Peter blåser bort målet.

Alla jublar, speciellt målvakten som sträcker händerna upp i luften.

Men då.

Kommer bollen från ribban och träffar målvaktens jublande händer och studsar tillbaka mot målet igen.

"Vinnande laget" jublar i en hög, "förlorande" laget deppar och gråter.

Ingen ser detta utom Peter.

Vars hjärta slår ungefär tre gånger (minst) så fort som vanligt.

Bollen slutar studsa och rullar mot målet.

Rullar, rullar och rullar.

Saktare och saktare.

Rullar mot mållinjen.

Tar i stolpen.

Och ut.

Och stannar.

Jag menar, ursäkta.

Hur lätt hade det varit för Håkan & Peter.

- Ööö...grabbar. Vi måste nog fortsätta ett tag till...

Peter erkände efteråt för Håkan att han var sååå nära att sparka bort bollen när den kom rullande.

Det bevisar väl bara en sak:

Man kan nästan aldrig blåsa för sent, men däremot för tidigt.

Har man blåst så har man.

Och då kan man lätt bli kallad blåst.

*

Peter "The Big Kahuna" Bergestål var även inblandad i en av mina straffar som jag slog under karriären när jag spelade i Falu IBK.

Det var i en match på Västra skolan, Innebandyns Hall of Fame i Falun.

Jag hade gjort fyra mål och vi fick straff. Jag var väl ingen given straffskytt (vi varierade en del) men man gör ju inte fem mål i en match så ofta så jag fick slå den.

Jag gick framåt målet, gick utåt vänster och från ungefär tio meters håll (halva halva med andra ord) ganska långt ute vid sargen (vet inte vad jag tänkte på) klappade jag på ett slagskott.

Förmodligen ett av de hårdaste skotten i min karriär.

Som strök underkanten av ribban, gick rätt in i målvaktens vänstra kryss, hängde kvar en sekund och ramlade sen ner.

Jag var femmålsskytt.

När jag går tillbaka mot avbytarbåset smyger The Big Kahuna upp bredvid mig och viskar:

- Egentligen var det hög klubba, men det var så jävla snyggt så jag dömde mål ändå.

Tack Peter.

Vissa saker straffar sig inte ibland.

*****

I lördags var jag och Helena på lite grillparty hos Lars-Erik "Larsa" Håkansson med fru Malin.

Mycket trevligt.

Även en annan legend, Ove "Hahn, Yv" Larsson var där.

Och några till.

Vi åt gott, kastade Killer, lyssnade på musik och hade allmänt trevligt.

Det finns inte mycket som slår umgänge med (gamla) goda vänner.

*****

Vilka är dom gladaste krukorna?

Lerkrukor.

Och vilken operasångare är bäst på att göra lerkrukor?

Paul Potts.

*****

I natt är sista natten som världens bästa barnbarn Irma är kvar här. I morgon åker hon hem till Byske med mamma och pappa.

Kommer att bli tomt.

*****

Nu är det hög tid att dona, pyssla och fixa lite.

*****

Kvällens låt: Kiss and tell - Bryan Ferry

*****

Bättre lyssna till en sträng som brast än aldrig spänna en båge

/Nordström/

Gamla tidningsurklipp, nummer 4

Men först:

"Peter Forsberg was totally going bananas there!"

Tre Kronor på tärningsläger.

Frugan ville förstärka trappen som hon byggt.

Så jag tänkte att jag hjälper henne med det.

*****

Lite fotboll:

Marta kan spela hon.

Dalkurd börjar ånga på.

Brage går hyfsat bra och är inte så många poäng från allsvensk kvalplats.

Och Hannes Stiller i Änglarna har vaknat till liv igen.

*****

Dagens urklipp handlar om två härliga tjejer, riktiga yrväder både på och utanför planen.

Emma Matsdotter och Lena Spegel.

Två tjejer som jag haft äran av att vara tränare för.

Emma både i Falu IBK och IBF Falun, och Lena i IBF Falun.

Emma var en vindsnabb ytter med ett mycket bra dragskott.

Lena (som började sin karriär i HSK innebandy som ung) var en riktig powerforward med en vilja av stål.

Det året vi i Falun åkte ut mot Högdalen (som var regerande mästare, vann det året och året efter) i den avgörande kvartsfinalen efter 43 minuters sudden death (snacka om tung förlust...) använde jag Emma och Lena i en kedja tillsammans med Lena "Sällis" Sällström.

En makalöst bra kedja.

De gjorde kanske inte så många mål, men de hade sån fart och sån tryck på motståndarna (dom kom nästan aldrig ur egen zon) att de andra kedjorna öste in mål när motståndarna var slutkörda.

(Lena Sällström är för övrigt en av de bästa - och mest underskattade - spelarna i IBF Faluns damhistoria. Var nästan aldrig inne på något mål bakåt, stod alltid rätt och plockade alltid bort motståndarnas storstjärnor. En drömspelare för en tränare.)

Tillbaka till urklippet.

Inför detta år hade båda två valt att sluta med innebandyn för att satsa på studier - och blivande jobb - i stället.

Smarta tjejer.

Detta var inför en SM-final, så det fanns ju chansen att de skulle missa ett SM-guld tack vare att de lagt av med innebandyn.

Nu blev det ju dock inte så.

Men jag vet också att sista säsongen som de spelade var båda två på väg in i landslaget.

Så bra var dom.

Men allt är ju inte innebandy här i livet.

Ett bevis på deras storhet som människor och deras hjärta för föreningen får man om man läser texten.

Innan de skulle gå och sätta sig och se finalen så skulle de sälja programblad. Trots att de slutat.

Stort.

*

Emma är för övrigt rätt kul bredvid planen. Lite förvirrad ibland.

Därför har hon sagt en del floskler och grodor.

Hon får bjuda på några här.

Jag minns en gång när vi var med damerna till Lund och spelade SM-åttondelsfinal. Då blåste det väldigt mycket. Otroligt mycket. Precis när hon ska gå ur bussen säger hon:

- Vi måste akta oss så det inte kommer en sån där torped.

Vi tror att hon menade tornado.

En annan gång när vi skulle möta HSK med Falu IBK frågade hon:

- När ska vi möta dom där KAIS-HAIK?

Och när broder Håkan frågade henne vad familjen hade för bil (det var en folkvagn) svarade hon:

- Det är en sån där Wolfgang.

En gång tittade hon på en lagbild.

- Dom där Tomasgården, dom kan inte vara bra. Dom ser alldeles för kammade ut.

Lovely.

*****

Vem i Beatles såg sämst?

Ringo Starr.

*****

Vi hade besök av skjutjärnssportjournalisten på FaluKuriren, Thomas Lind i lördags.

Mycket trevligt som vanligt.

Ordvitsar, gamla anekdoter, idrott, vinylskivor (så klart!).

Som det brukar vara.

Dock hade jag ovanligt ont i huvudetpå söndag morgon.

Inte likt mig.

*****

Senaste tiderna på Hosjön runt:

1.20

1.28 (med barnvagn)

1.18

Lilla Irma fick alltså följa med runt. Sov 35 minuter av passet.

*****

Frugan har varit på minisemester. Hon, polaren Lisbeth och Lisbeths syrra Lilian sov i Lilians buss (som hon normalt bor i på en camping i Kungsgården!) någonstans i Leksandsskogarna.

*****

Nu ska jag göra lite frågesporter till jobbet.

*****

Kvällens låt: Precis dom du - Irma Schultz

*****

Genom sig själv känner man andra

/Nordström/