Gamla tidningsurklipp, nummer 5

Men först:

- Kom nu du då!

- Jag kommer, jag skall bara dricka ur först.

*****

Fotbolls-VM verkar ju bli rätt trevligt.

Onsdagens semifinal mot Japan ska jag och Helena försöka se på stan tillsammans med några sommaröl.

Om vi får barnvakt.

*****

Dagens gamla tidningsurklipp, från 2002, handlar om straffar.

Närmare bestämt Zorro-straffar.

Detta var efter att efter att Camilla "Kastrullen" Granelid fått en zorro-straff bortdömd i en SM-semifinal mot Övik borta efter att före denna fått tre i rad godkända.

Därför ville tidningen att jag som varit med länge på hög nivå skulle kika på hennes straffar på en träning.

Det var enormt svårt.

Nån gång var det OK, nån gång var det bakåt men på 95% av straffarna var det helt omöjligt att säga. I och med att bollen oftast rör sig framåt samtidigt som i sidled.

Men det var som jag skrev i artikeln.

Är man som domare inte säker på att en straff är bakåt kan man ju inte döma bort den.

Bättre fria än fälla.

*

Lite andra mer eller mindre berömda men i alla fall roliga straffsituationer finns det också.

Som till exempel den gången då Jocke Paulsen, legenden från Ludvika, numera boende i Mora, skulle slå en straff.

Han gick iskallt och kaxigt fram jätte-jättesakta mot målet.

Så sakta så att bollen stannade och vi fick lov att blåsa av straffen (fast det kommer han aldrig att erkänna).

*

För övrigt så kom regeln om att bollen måste vara i rörelse på straff till pga av annan legend.

Tommy Johnsson, Jönköping och svenska landslaget hade en variant där han gick fram mot mål och några meter från målvakten helt sonika stannade bollen. Stod sen där och väntade in målvakten, på att denne skulle göra första draget.

De kunde stå still jättelänge.

30-40 sekunder.

*

Vi har också klassikern (finns på YouTube tror jag) där straffskytten ramlar under straffen - och blir utvisad för liggande spel.

Underbart.

*

Jag dömde kommunmästerskapen i Hedemora ett par gånger på 90-talet. I en match så hände det som inte händer alltför ofta. En spelare i Garpenbergs IBK:s veteranlag lobbade in bollen.

Så där från en sju-åtta meter.

Otroligt snyggt.

Saken blev ju inte sämre av att det var mot Garpebergs IBK:s dåvarande A-lag.

*

Ärade broder Håkan och Peter "The Big Kahuna" Bergestål dömde slutspelet i Norge ett år, däribland finalen.

Som gick till straffläggning.

Sista straffen för ena laget.

Om de missar, så vinner det andra laget.

Straffskytten går fram, skjuter - i ribban.

Peter blåser bort målet.

Alla jublar, speciellt målvakten som sträcker händerna upp i luften.

Men då.

Kommer bollen från ribban och träffar målvaktens jublande händer och studsar tillbaka mot målet igen.

"Vinnande laget" jublar i en hög, "förlorande" laget deppar och gråter.

Ingen ser detta utom Peter.

Vars hjärta slår ungefär tre gånger (minst) så fort som vanligt.

Bollen slutar studsa och rullar mot målet.

Rullar, rullar och rullar.

Saktare och saktare.

Rullar mot mållinjen.

Tar i stolpen.

Och ut.

Och stannar.

Jag menar, ursäkta.

Hur lätt hade det varit för Håkan & Peter.

- Ööö...grabbar. Vi måste nog fortsätta ett tag till...

Peter erkände efteråt för Håkan att han var sååå nära att sparka bort bollen när den kom rullande.

Det bevisar väl bara en sak:

Man kan nästan aldrig blåsa för sent, men däremot för tidigt.

Har man blåst så har man.

Och då kan man lätt bli kallad blåst.

*

Peter "The Big Kahuna" Bergestål var även inblandad i en av mina straffar som jag slog under karriären när jag spelade i Falu IBK.

Det var i en match på Västra skolan, Innebandyns Hall of Fame i Falun.

Jag hade gjort fyra mål och vi fick straff. Jag var väl ingen given straffskytt (vi varierade en del) men man gör ju inte fem mål i en match så ofta så jag fick slå den.

Jag gick framåt målet, gick utåt vänster och från ungefär tio meters håll (halva halva med andra ord) ganska långt ute vid sargen (vet inte vad jag tänkte på) klappade jag på ett slagskott.

Förmodligen ett av de hårdaste skotten i min karriär.

Som strök underkanten av ribban, gick rätt in i målvaktens vänstra kryss, hängde kvar en sekund och ramlade sen ner.

Jag var femmålsskytt.

När jag går tillbaka mot avbytarbåset smyger The Big Kahuna upp bredvid mig och viskar:

- Egentligen var det hög klubba, men det var så jävla snyggt så jag dömde mål ändå.

Tack Peter.

Vissa saker straffar sig inte ibland.

*****

I lördags var jag och Helena på lite grillparty hos Lars-Erik "Larsa" Håkansson med fru Malin.

Mycket trevligt.

Även en annan legend, Ove "Hahn, Yv" Larsson var där.

Och några till.

Vi åt gott, kastade Killer, lyssnade på musik och hade allmänt trevligt.

Det finns inte mycket som slår umgänge med (gamla) goda vänner.

*****

Vilka är dom gladaste krukorna?

Lerkrukor.

Och vilken operasångare är bäst på att göra lerkrukor?

Paul Potts.

*****

I natt är sista natten som världens bästa barnbarn Irma är kvar här. I morgon åker hon hem till Byske med mamma och pappa.

Kommer att bli tomt.

*****

Nu är det hög tid att dona, pyssla och fixa lite.

*****

Kvällens låt: Kiss and tell - Bryan Ferry

*****

Bättre lyssna till en sträng som brast än aldrig spänna en båge

/Nordström/