Okej, jag lägger mig platt - och en dröm som lever vidare

Eller en hyllning till den störste.

*****

Men först:

Ett nytt skivsläpp av artisten.

*****

Jag vet.

Jag hävdar ju att lirarna var bättre förr, och att det inte finns några profiler längre.

Och så har det varit.

Niklas Jihde, Kim Nilsson, Magnus Svensson med flera.

Visst är de och har varit bra.

Men de är ändå inte i närheten av Jonathan Kronstrand, Magnus Augustsson och Martin Olofsson.

Varken i teknik, spelsinne eller Star Quality.

Mika Kohonen är väl den som har varit närmast.

Hittills.

Men nu går det liksom inte att blunda längre.

Rasmus Enström.

Pojken är 22 år och har spelat i SSL och landslaget i typ tre år.

Kan man vara bäst genom tiderna då?

Jag vet inte.

Sist jag gjorde en ranking var han på femte plats, men jag skrev också att han inom några år kanske är överst.

Vi kan vara där nu.

Redan.

Att han är bäst i världen just nu råder det inget tvivel om.

Där är han överlägsen.

Kung Mika är avsatt.

Min gode vän Tom Wester sa efter senaste semifinalen: "Du som varit med från början och sett nästan allt, kan det ha funnits nån som är bättre än Rasmus Enström?".

Nej, jag tror faktiskt inte det.

För att bli bäst genom tiderna kanske han måste leverera några år till.

Men jag kan säga så här:

Han är definitivt den bäste innebandyspelare jag sett.

Med betoning på spelare. Inte brunkare, inte sniper, inte lång räckvidd, utan han har - allt.

Överlägset spelsinne.

Alltså, han slår passningar som inte går att slå. Passningen till Alexander Galante Carlströms mål till 5-5 i första hemmamatchen. Med ryggen mot och tre spelare tätt omkring sig slår han en passning så på bladet att det såg ut som det gick en liten tågräls på banan med slutstation mitt på Galante Carlströms blad. Alltid genom allt, alltid mitt på bladet.

Överlägsen teknik.

Det går inte att ta bollen av honom när han är på det humöret. Det ser ut som bollen sitter fast i ett litet snöre - precis som Messi i fotboll. Senaste matchen fick han en dålig passning, studsande, två decimeter upp i luften, för långt ifrån honom. Trots två motståndare i rygg så sög han ändå in bollen på bladet - och gjorde bort dom.

Lägg därtill att han gör ett enormt jobb i defensiven - han är inte bara en offensiv kraft. Jobbar alltid hemåt, bryter anfall och vinner boll.

Och han verkar också vara ödmjuk, vilket är ett enormt plus i min värld.

Så det är inget snack om att:

Rasmus Enström är definitivt bäst i världen just nu - och förmodligen ett antal år framåt.

Och jag lägger mig platt och säger:

Kronstrand, Olofsson, Augustsson, Hellström OCH Enström:

De fem bästa innebandyspelarna genom tiderna.

Stort.

*****

På tal om semifinalserien:

Var upp och såg fjärde semifinalen i FK Arena i torsdags.

Herregud.

Vilken stämning.

Drygt 2.300 personer som bitvis (nu snackar vi publiktråkiga Falun) stod upp och hyllade laget.

Liv hela tiden.

Vilket spel.

Den andra perioden är den bästa jag sett i FK Arena sen den byggdes.

Falun fullständigt pulvriserade Storvreta.

Fem byten i rad så fick Storvretas (super)förstafemma inte röra bollen över huvudtaget (!).

Jag vet, på måndag kan vinsten och spelet inte vara värt någonting.

Men, låt oss få njuta och drömma fram tills dess.

Och hoppas att man vågar spela likadant.

För då kommer inte Storvreta att ha en chans.

Man kan inte låta bli att imponeras av Alexander Galante Carlström heller. Han har växt så i år. Levererar alltid. Sliter hårt.

Och Johannes Larsson och Alexander Rudd verkade då verkligen ha lyft av landslagsplatserna.

Och Johan Rehn var återigen stabil, viktigt.

Och så roligt för Jakob Lundmark att få spela. Och göra två mål. Som jag unnar honom det.

*****

Och apropå drömmar.

När jag startade innebandyn i Falun 1985 hade jag en dröm (kanske fånig då, men utan drömmar kan inget bli verklighet heller) om att Falun en gång skulle bli svenska mästare i innebandy.

Jag förstod väl att jag eller Falu IBK aldrig skulle bli det, men jag har hela tiden fortsatt att tro på och jobba för detta, bland annat via bildande av IBF Falun och IBF Falun Ungdom samt en massa annat jobb, jag har lagt ner mycket tid, själ och hjärta under många år för det.

Nu lever dessa fantastiska killar, ledare, spelare och människor runtomkring laget, sin egen dröm om SM-guld.

Men de gör även att min dröm lever vidare, och det är jag så tacksam för.

Och jag är övertygad om att drömmen kommer att bli sann.

Om inte i år, så inom kort.

*

Så från att ha startat innebandyn här, byggt egen sarg och svetsat burar, spelat match på Lugnet inför 400-500 åskådare till att stå upp i en egenägd innebandyhall bland tusentals människor och hylla ett av Sveriges bästa lag i Sveriges största inomhussport är rätt så fantastiskt.

Och jag erkänner villigt att under slutminuterna sist mot Storvreta så var det inte bara rysningar som gick genom kroppen.

Det var tårar också.

Tårar av stolthet.

Tårar av glädje.

*

Legendtätheten på matchen sist var stor.

Började med att springa två gamla goda vänner som funnits med mycket länge och som betytt oerhört mycket för innebandyn i Sverige,:

Tävlingschefen på SIBF, Anwar Samuelsson och vice ordföranden i SIBF:s styrelse, Martin Wolmhed.

Alltid lika kul att ses.

Under matchen satt jag mitt i delar av (Adam "Strumpan" Grane, och Martin & Jake Kruse) mitt gamla härliga gäng födda 74-75, mina junisar, mina "extrabarn", som jag tränade under fem års tid och som flera av dom blev både svenska juniormästare, svenska mästare och världsmästare.

Dessutom satt där Jonas "Sockan" Karlsson, Johan Östman och Henrik "Henke" Lundkvist.

Legender inom innebandyn i Falun.

På vägen ut sprang jag på kollegan på Gästrikland, Liverpoolvännen, Roger "Rogga" Collin.

Och utanför blev det kramkalas med mycket goda vännerna Maria "Söder" Söderström, Eva "#21" Rönn och Tom Wester.

I och för sig är det väl inte så konstigt att jag springer på folk jag känner.

Jag kände väl minst 1500 av de drygt 2.300 som var där.

*****

Såg på TV-reklam:

"Köp Eric Saade, volym 1!"

Volym 1?

Då kan man ju inte höra nånting.

*****

*Pool i final i FA-cupen.

I Love it!

YNWA!

*****

Prinsessan Ella och Lill-Fille har satt plantor.

Undrar vem som vinner skott-statistiken?

*****

Plockade fram min gamla Legojärnväg från 70-talet.

Hade glömt av hur drygt det var att sätta upp den.

Men Lill-Fille, fem år, hade väldigt, väldigt roligt i alla fall.

Huvudsaken det.

*****

Ikväll har gumman grillat igen.

Så gott.

Som vanligt.

She's the Best.

*****

Dagens Ryttarn:

"Dag två med öldrickning, har hamnat i uppförsbacke. Tror det får bli en slatt whisky så man tar sig upp på toppen igen."

Varpå frugan snabbt frågade:

- Va, vad har hänt? Orkar du inte två dagar i följd?

Svaret kom blixtsnabbt:

- Lite för gammal för tvådagars och inte skött försäsongsträningen.

Lovely. Som vanligt.

*****

Nu ska jag försöka kurera min flunsa (feber, fryser och ont i kroppen) eller vad det är.

Drygt är det i alla fall.

*****

Kvällens låt: The Best - Tina Turner

*****

Nyfikenheten är uppfinningarnas moder

/Nordström/