Rapport från en slutspelsmatch

Men först:

Roliga historier vi berättade på 70-talet:

- Olle, kom in!
- Varför det?
- Vi ska gå ut!

- Pappa, jag vill inte till Australien...
- Tyst unge, och simma på!

- Buhuhu...
- Varför är du så ledsen?
- Min brorsa kastade min smörgås i sjön.
- Var det med flit?
- Nej, med leverpastej.

Det var snällare förr...

*****

Fredag kväll, inget planerat, barnvakt fixad (tack farmor!) - vad gör man tillsammans med frugan då?

Går på slutspelsmatch i SSL.

IBF Falun - AIK.

Här kommer en liten rapport från den.

*

Innan matchen sjöngs nationalsången.

Av Albin Glad.

Som för bara några veckor sen slutade som reservkeeper i IBF Falun.

Från att ha greppat bollen så greppade han mikrofonen.

*

1828 personer hade bänkat/ställt sig på plats.

En fantastisk siffra i idrottskräsna Falun.

Och en oerhört härlig stämning i hallen. Under matchen står folk upp och applåderar till och med.

Och då får man återigen nypa sig i armen. Att detta är på riktigt. När jag startade innebandyn i Falun för över 25 år sedan kunde man aldrig drömma om detta. Så som man slitit, kämpat och lagt ned en oerhörd massa timmar för innebandyn i Falun och Dalarna, det tror jag ingen förstår egentligen.

Men så står man här med resultatet. Och allt är värt det.

Egen hall, elitlag på både herr-och dam, massor av ungdomar som spelar innebandy och en slutspelsmatch i en kokande hall med nästan 2000 personer.

Wow.

*

1:a perioden.

Domarna Svenne och Glenn ser från början mycket taggade ut. Håller, som jag tycker en bra nivå matchen igenom.

Bland annat en solklar tvåa på en IBF-spelare. Rätt i rygg utan chans på bollen.

Rasmus Enström är på glänsande spelhumör. Som vanligt. Jonas Adriansson visar tendenser till den artist han är. Syns dock att han lider av sitt ryggont.

Alex Egebrant är hård men lugn och tar inga risker.

Falun kvitterar tre gånger om, jobbigt att vara den som jagar hela tiden.

Patrik Jansson i AIK-buren ser nervös och osäker ut.

Johan Rehn i motsatta kassen är just det motsatta. Lugn, stabil och börjar hitta tillbaka till den storform han hade för två år sen.

En liten men tapper AIK-klack jublar och stöttar.

Mycket gnäll från många AIK-spelare. Även lite grann från Falun. Men de sköter det lite snyggare, oftast genom Captain Björk. Dock obefogat, domarna sköter sig.

Ögonskadade Mattias Carlgren kommer in efter halva första perioden. Tillför hårdhet.

*

2:a perioden.

Fredrik Djurling ser trött och ointresserad ut. Kim Nilsson springer bara och gnäller hela tiden, och gör en massa "småfulsaker".

Stort cred till AIK:s assisterande tränare Micke Gunnarzon som dämpar och tystar sina spelare när de blir hetsiga och bråkiga. Han vill ha fokus på spelet. Micke är en mycket bra ledare. Det är inte alla som är som honom.

Emanuel Antener är ett ständigt orosmoment för Falun. Ron Sjöblom riktigt bra. Jon Möllersten spelar inte så långa byten, men gör det bra när han är inne.

Johannes Larsson är verkligen ett fynd som center.

Och Rasmus Enström gör faktiskt ett jättejobb defensivt också. Men det syns inte så mycket.

På fem sekunder blir det två mål.

Björk ser Skog för alla trän, 4-3.

Och ett rappt frislag av Patrik Malmström ger 5-3.

Sen följer en sekvens med en massa utvisningar.

Bra där att Svenne och Glenn sätter stopp direkt där, annars kunde matchen ballat ur.

Det håller till 18:51. Falun är millimetrar från att göra 6-3 i PP. Några minuter senare får AIK straff pga en (helt riktigt dömd) hög klubba. Straffen sätts av en Kim Nilsson som flyttat fokus från gnäll och gruff till att vara den spelare han kan - och ska - vara.

Slut på perioden.

Två saker under perioden är riktigt dåliga:

Dels Kristoffer Kranberg, hans beteende är oacceptabelt. Efter avblåsning kör han upp klubban med båda händerna mot halsen/nacken på en Faluspelare. Bara det är ju illa nog. Sen sticker han snabbt till båset och gömmer sig sittande bakom tre AIK-spelare som står upp.

Fult. Fegt. Det är bara en tidsfråga innan han skadar någon på riktigt.

Det andra dåliga är ett antal medelålders män som finns i FK Arena. Som är föräldrar, sponsorer, är och har varit styrelseledamöter eller ledare.

Som match efter match står upp och skriker, ja gastar, otidigheter mot domare och motståndare.

Bedrövligt. Helt bedrövligt.

Vuxna karlar borde veta bättre.

Folk skrattar åt dom och ber dom sitta ner och hålla tyst.

Och det är oerhört mycket badwill för IBF Falun.

*

3:e perioden.

AIK startar med, för Falun, ett alldeles för tidigt mål.

Sen går matchen ner i tempo.

Rasmus Enström är fortfarande briljant, men har en liten tendens att dra på sig onödiga utvisningar i lite fel lägen ibland.

Falun har ett ribbskott.

Har över huvud taget bränt för många lägen under matchen.

Men perioden är AIK:s.

Och efter drygt halva tredje är det kvitterat.

Jack Kvist blir bättre och bättre varje match.

Patrik Edgren (stort) visar AIK-hjärta.

Fischer är...Fischer.

Efter kvitteringen sjunker tempot ytterligare och spelet blir avvaktande.

Var sitt frislag (19:44 och 19:58) med åtföljande Time Outer i slutet blir resultatlösa.

Matchen går till sudden death.

*

Sudden death.

Falun orkar/vill inte riktigt längre. Backar bara hem. AIK rullar runt, runt.

Det är nog bara en tidsfråga innan det blir "röd lampa" bakom hemmaburen.

Och 4:56 in i sudden är det över.

Varken målskytt eller sättet målet görs på är oväntat.

Emanuel Antener avslutar i tom kasse på bortre stolpen efter en pass som gått genom nästan hela planhalvan och Faluns försvar.

Den pass som gått igenom hela matchen, det ställe där det ofta varit tomt på.

Och den spelare som oroat mest.

Ridå.

Tittar man på spelare för spelare, ska AIK vara det bättre laget. Och vinna matcherna.

Rutin - landskamper - meriter finns det gott om i AIK.

Men jag tycker att Falun står upp bra ändå.

De 1828 får ge sig hemåt och sikta på nästa match i FK Arena, om knappt en vecka.

*****

Nu är det dags att stänga igen de blå.

*****

Kvällens låt: In the Ghetto - Elvis Presley

*****

Små enkla ord sagda ofta kan bli stora tillsammans
/Nordström/