Gamla tidningsurklipp, nummer 13

Men först:

Dia-bild?

*****

Har haft några tunga dagar.

Har för första gången i mitt liv avslutat ett uppdrag i förtid.

Har också, i alla fall just nu, tappat tron på föreningskänsla, förtroende, moral, ärlighet och etik.

Men jag kommer igen.

*****

Dömningarna har satt igång.

Oerhört roligt.

Först ut var IBF Falun Ungdom (H1) - IBF Borlänge (H2) i torsdags.

Med Jon Moberg, TV-mannen. Kul.

Känns som att karln' har dömt hur länge som helst (riktigt, riktigt duktig också, dömde ju också SM-finalen för damer i år) och ända är han bara 23 år.

Herregud, jag kommer ihåg när jag hade honom på nybörjarkursen...

Roligast med den matchen var väl att min egentliga domarkollega, Världens Bästa Hubbe, fick 2+2.

Tur att det inte var jag som tog dom...

Sen i lördags så dömde VBH och jag IBF Hedemora (H1) - Per Ols United (H2).

Gick kanonbra.

Vi dömde för övrigt i hallen där man inte hör så bra.

Vasa?-hallen i Hedemora

Skönt att säsongen är igång!

*****

Dagens klipp handlar om ett gäng som spelat länge.

Längre än mig till och med.

Jag tror att jag spelade min första match (på gympan i mellanstadiet) 1978.

Dom här killarna har spelat sen - 1976.

Och spelar än.

1976 bildade man FBI.

Falun-Borlänge Innebandysammansvärjning.

1979 kom Anders Algstrand och Roffe Pettersson på ett system som var hållbart.

Genom lottning får man en bokstav och alla möter alla enligt ett givet mönster.

Sen dess har man fört fullständig statistik över alla spelade matcher.

Varje fredagskväll sen man startade spelar man i Främbys gympasal, fyra mot fyra.

Den här artikeln skrevs 2008.

Då hade 182 spelare deltagit genom åren och 5 574 matcher hade spelats.

5 574.

Makalöst.

Anders och Roffe hade spelat över 4000 matcher.

Den spelare, Lennart Andersson, som ledde maratontabellen vid artikelns skrivning hade +583 (vinster-förluster).

Det är stort.

Några kommentater av "farbröderna":

"Jag väntar på att hälsenorna ska smälla av"

"Jag får se hur länge ryggen håller"

"Jag får se hur länge jag platsar"

Den roligaste:

"Det här är alltså inte slowmotion, vi spelar så här"

De gillar alltså det här.

Det kan ni lita på.

Jag känner Anders Algstrand sen tidigare och har pratat lite med honom om detta, mest på skämt, att min innebandykarriär inte är fullbordad förrän jag har varit med i det här gänget en gång.

Och plötsligt händer det.

I fredags ringer Anders.

Dom saknar en gubbe och undrar om jag kunde ställa upp.

Om jag ville.

Och gud vad roligt det var.

Men drygt. Efter första matchen (som tog hur lång tid som helst) trodde jag att jag skulle dö.

Och i maratontabellen ligger jag på -4 efter 2-6 i matcher.

Får väl trösta mig med att jag gjorde avgörande 3-2-målen i båda matcherna mitt lag vann.

Alltid något.

Och det där med Slowmotion.

Nja.

Dessa herrar har ganska högt tempo, och det är inte lätt att komma som "riktig" innebandyspelare minsann.

Dom vet precis hur dom ska spela.

Oerhört svåra att göra mål på.

Och kontrar som när Tjeckien var som bäst på det i hockey.

Och så har dom fantastiskt roligt.

Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Innebandy i dess ursprung, innebandy i dess ärlighet.

Som det var tänkt att vara.

Jag är stolt och hedrad över att ha fått varit med om detta.

En av höjdpunkterna i min innebandykarriär.

Och då vet ni att den innehåller många och är oerhört lång.

*****

Usain Bolt?

Vad säger man?

Världsklass.

Fast på fel sätt.

Han hade kunnat suttit på en campingstol i starten och vunnit ändå.

Just nu är det inte ballt o vara Bolt.

*****

Läste att IBF Falun arrangerat Hotell Bergmästaren Cup.

Undrar om man som lag, om man spelar bra, kan få några fina sviter?

*****

Herregud!

Dom har dödat Bamse.

Hoppas Lille Skutt och Skalman klarade sig i alla fall.

*****

Liverpool ångar på. Gött!

Men Manchester United - Arsenal 8-2.

8-2.

Vad händer?

Eller som jag skrev i Koppens logg på Facebook, när han skrev att han låst sig ute:

- Ställ Arsenals försvar i dörren, då kommer du in direkt.

*****

Frugan är på ledighet i sin släkts stuga i Van nånstans mitt i skogarna kring Vansbro och Dala-Järna, tillsammans med barnens kusin Josephine.

Skönt för henne att få lite lugn och ro.

Så nu ska jag titta på film, hyrd film, det händer inte ofta.

Shutter Island.

Efter Dennis Lehanes roman.

Som även hette Patient 67 på svenska, tror jag.

Boken var jäkligt bra i alla fall.

***

Kvällens låt: Things can only get better - Howard Jones

*****

Se upp för geten framifrån, se upp för hästen bakifrån och se upp för människan från alla håll

/Nordström/