Rörigt värre

Kaos är granne med Gud. Eller som nån skrev, inneboende hos.

Till helgen har vi domarkurs för klass 3 tillsammans med Gästrikland. Och det verkar råda nån sorts domarbrist. Det saknas domare hit och dit på massor av matcher. Vilket innebär att jag och bror Håkan återigen får agera ädla riddare tillsammans, denna gång i division 2 herrar, Hedemora - Aston.

Och som om inte det var nog så skulle vi ha spelat träningsmatch med IBF Ungdom mot Hofors i morgon. Typ halv elva igår kväll mailade dom till tränarkollega Plyhm och sa att de inte kunde komma. Makalöst. Som tur var kunde Enviken (tack!) ställa upp med väldigt kort varsel. Lite märkligt blir det dock att coacha mot det lag som man själv lett under så många år. Men det är bara att vänja sig, det blir ju två seriematcher sen också. Som gäller lite mer...

*****

Märkligt, och faktiskt lite klantigt, är att IBF Ludvika drar ur sitt damlag ur division 1 med typ bara nån vecka kvar till seriestart. Tydligen hade man bara ca 12-13 spelare. Detta borde man väl ha kunnat insett tidigare? Och stackars, stackars IBK Alba som förlorade kvalet mot just Ludvika i våras och som jag vet har ett ungt och utvecklingsbart lag som vill satsa.

*****

Nästa helg skall vi ha trivselaktivitet med laget. Det stundar en minitennisturnering i både singel och dubbel. Misstänker att det kan bli mycket intressant...

Vi i kompisgänget i Falu IBK (och några andra) körde för övrigt under ett antal år en egen tennisturnering. Nämligen Norslund Open. Den spelades på två klassiska banor, den vid grusfotbollsplanen i Norslund samt den vid Lasarettet. I början satsade varje deltagare 1,5 liter Coca Cola. När vi blev lite äldre och oförståndigare satsade vi istället en öl. Eftersom vi hade 16 deltagare i singel och dubbel kunde man, om vann båda, inhösta 24 stycken ölflaskor. Vilket Falu IBK-legenden Lars "Dalle" Dahlin gjorde ett år. Fast då hade vi flyttat inomhus och spelade minitennis. Men vi körde turneringen en 7-8 år.

*****

Ett par år var vi ett gäng som umgicks ganska flitigt med trevlig samvaro, partyn och en hel del utgång. Det var mest Åsa Hansen, Pernilla "Pörnie" Forsell, Henrik "Lony" Ouchterlony, Maria Söderström, Sara Lindgren, Jenny "Larsson" Larsson, Maria "Majsan" Wiklund, Pärlan, som egentligen heter Fredrik och jag.

En kväll hade jag, Jenny L, Majsan och Pärlan, som egentligen heter Fredrik, varit på Harry's och svängt våra lurviga och efteråt skulle vi som brukligt är käka lite mat. Massor av folk på McD så vi gick till den klassiska Falu-Grillen.

Vi beställde mat och käkade och tjålade och rätt som det är så sätter Pärlan, som egentligen heter Fredrik, i halsen.

Ett strips.

På tvären.

Han lät jätterolig, det enda som kom ut ur munnen vad han än försökte säga var liksom ett litet svagt pip. Ungefär som en blyg domare som inte vågar blåsa riktigt. Jag, Jenny och Majsan tyckte, lite smålulliga som vi var, att det var och lät jätteroligt.

- Säg nåt mer, Pärlan!
- Vad kul du låter, Pärlan!

Osv, osv.

När sen Pärlan, som egentligen heter Fredrik, började bli lätt blå om läpparna upptäckte vi att det kanske inte var så roligt längre varpå Majsan dunkade till honom (rejält) i ryggen, stripset lossnade och han sakta men säkert kunde anta en något mer naturlig hudfärg.

Efteråt, när vi satt på en parkbänk vid Stora torget och hämtade oss, så tittade Pärlan, som egentligen heter Fredrik, upp på oss, fortfarande med kartongen i handen och sa, lite svagt:

- Är det nån som är sugen på strips?

Jenny svarade lite försynt:

- Vill du inte ha dom själv då?

Varpå Pärlan, som egentligen heter Fredrik, tittade på Jenny och sa:

- Skulle inte tro det, va.

Det är farligt att äta mat. Speciellt efter klockan halv tre på natten.

*****

Dagens låt: Boogie Shoes - Casey & The Sunshine Band

*****

Bättre en och annan räv bakom örat, än en varg i hälsenan
/Nordström/