Strumpan, Robban och Tom

En av alla fantastiska människor jag kommit i kontakt med tack vare innebandyn är Adam Grane. Idrottsmän kan ju vara, och är också ofta, ganska allround, men det är svårt att vara riktigt, riktigt bra på många sporter. Adam var dock en sån. I innebandy blev han världsmästare med Sverige, svensk mästare med Balrog och svensk juniormästare med IBF Falun. Han har spelat i dalalaget i bandy, var riktigt, riktigt bra i fotboll och har dessutom (SM-)medaljer både i friidrott och gymnastik.

Snacka om hyfsade meriter.

Här ser vi Adam i en klassisk bild efter att ha avgjort SM-finalen för sitt Balrog mot AIK med endast 12 sekunder kvar.

Lite stolt blev jag under finalen eftersom jag med start i slutet av 80-talet och under ett antal år framåt tränade Adam i Falu IBK:s junior- och A-lag. Hade även förmånen att under nån säsong spela i samma femma som honom i Falu IBK också. Han började faktiskt sin karriär som back. Jag kan lova er att högerflajen i den femman på den tiden var vindsnabb.

Cirkeln blev sen på något sätt sluten när jag återigen fick coacha Adam, denna gång i IBF Falun under det lyckosamma kvalet till Elitserien 1995.

Adam kallas av någon anledning för Strumpan, vet inte varför. Jonas Karlsson, en annan klassisk IBK- och IBF:are kallas för Sockan. Det måste vara något med fötter och faluinnebandy. Det var säkert nåt som bröderna Snackis (Martin och Jakob Kruse) hittade på. Bröderna Kruse har jag för övrigt också uppfostrat idrottsligt ett antal år.

Det var ingen som kallades för sockiplasten i alla fall.

Förutom att han var kung på allt så är Adam en mycket trevlig person också. Synd att hans karriär pga krånglande rygg slutade allt för tidigt.

ppp

*****

En annan gammal bekant är före detta förbundsdomaren Robban Pettersson. Mannen är från Skene (hur kan man bo där?) och är en riktig spjuver. Vi gick ett par domarkurser ihop och dömde några matcher tillsammans i den klassiska Stjärncupen (R.I.P.) i Karlstad nåt år. Robban var även spelare och blev ett år proffs i den schweiziska ligan. Det gick dock... sådär.

För kolla in tidningsurklippet, och framför allt första texten, nedan.

Alla har vi olika drömmar.

Och alla journalister kan inte sätta rubriker.

ppp

Eller så hade dom ingen korrekturläsare den dagen.

*****

My best friend, mannen-myten-legenden Tom Wester har också en framgångsrik karriär bakom sig. Toppen på denna måste väl vara vinsten i Europacupen med Haninge. Så välförtjänt till en gammal kämpe och en härlig människa.

Och jag bara älskar rubriken; ordvitseri på hög nivå, my kind of game:

Trots alla år på topp och alla fantommatcher och räddningar så kom dock Tom aldrig underfund med mina skott (eller ja, skott och skott, jag vet inte jag) från dövinkel efter diagonalpass från Peter "Linken" Lindqvist vid sin vänstra stolpe.

Tänk så många av Nordström-flippen (den kallades faktiskt så under 80- och 90-talet) du släppt in på träningarna, min vän...

*****

Nu börjar ögonlocken så sakteliga förflytta sig nedåt. Dags att sluta blogga innan klockan blir 24:oo för en gångs skull. N8 N8!

*****

Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man har haft fel, för det betyder ju att man är klokare idag än igår

/Nordström/