(Detta är en litet inlägg för inbördes beundran och den närmsta kretsen, men förhoppningsvis kan den glädja och intressera er andra också)Nattrajden - bara smaka på namnet.
Sååå klassiskt.
Denna turnering som arrangerades av
UNF Domnarvet i jag vet inte hur många år.
(Nu finns den tyvärr inte längre, även om jag tror att den återuppstod (tillfälligt?) för högstadiet i Borlänge i år)Spelades i
Borlänge. I början och många år alltid i den lilla
Honefshallen i
Borlänge. Detta känns som den absolut "mest riktiga" nattrajdshallen. Men den gick även i
Maserhallen och sista året, tror jag, i
Kupolen.Det var en riktigt stor turnering. Något år var det över 300 lag med (senior och ungdom), med lag från hela Sverige, från norr till söder.
******
För att få ett grepp om hur roligt det var måste man berätta lite om formen.
För det första så var det en dygnet-runt-turnering, vilket innebar att man spelade match var tredje-fjärde timme. Turneringen spelades alltid vid
Allhelgonahelgen och startade vid nio på lördagsmorgonen och var slut ungefär vid fyratiden på söndagen.
Matcherna spelades på en badmintonplan med en sarg som var lite lägre än en vanlig. Med mål som var ett mellanting mellan småmål och stora mål. Med en liten halvcirkel framför målen som man inte ens fick vistas i med klubban . Gjorde man det som försvarare blev det straff med öppet mål från eget mål.
Man spelade tre mot tre (fick ha tre avbytare, sammanlagt alltså sex spelare), och fick stoppa bollen med händerna som siste back. Man fick däremot inte lyfta klubban vid skott utan bara skjuta drag-, handleds- och svepskott. Det fanns även två frislagslinjer där man fick lägga frislag. Matcherna var 12 minuter.
Det roligaste till sist: Domarna som dömde matcherna (oftast bara för mål och mord) satt i en tennisdomarstol vid ena långsidan. Så fort bollen gick ut (var som helst) över sargen släppte domaren ner en ny vid mitten. Vilket innebar att spelet alltid var igång. Oerhört kul. En del lag hade det till och med som taktik. Över med bollen i trängda lägen, och sen till mitten. Vissa stod redan där när till exempel ett skott gick utanför.
******
En del spelare och lag var
Nattrajdspecialister: åkte runt och spelade liknande turneringar i hela
Sverige. En del spelade bara såna. Men även många riktiga innebandyspelare var med. Det var riktigt, riktigt bra klass på turneringen ett antal år under 80-talet och början på 90-talet.
******
Det finns självklart många stories från
Nattrajden. Kommer till det senare.
******
Jag spelade fem år på turneringens storhetstid. De tre första i
Honefshallen, de två sista i
Maserhallen. Första året, 1986, med
Peter "Linken" Lindqvist, Jonas "Ruppe" Rutz, Anders Stenberg och
Tom Wester, andra och tredje året, 1987 och 1988, spelade jag med
Linken, Tom och
Mikael "Hille" Hilleskär, fjärde året, 1989, spelade jag med
Linken, Thomas"Kemahl" Sundin och
Christer Sundin, femte året, 1990, spelade jag i ett riktigt hopplock med tre riktiga innebandylegender: Jonas "B
ullen" Björkman (Aspeboda SK), Ronny Hjelm (HAIK och
HSK Innebandy) och
Gunnar Helge (HSK Innebandy).******
1986 (då var vi tråkiga och hette
Falu IBK) åkte vi ut i gruppspelet. Vi spelade sista matchen mot våra värsta konkurrrenter,
Banana Bollers. Det hade räckt med seger för att gå vidare. Vi leder med 4-3 när det är lite kvar och
Tom Wester bryter ett anfall. Han gör nån snurr och slänger iväg ett dragskott. Perfekt i krysset!
Tyvärr i fel kryss.Matchen slutade 4-4. Och vi fick åka hem.
1986 (
Falu IBK) åkte kom vi tvåa i gruppen men åkte ut i åttondelsfinal tror jag.
1987 kommer vi till senare.
1988 (
Team Hille) vann vi vår grupp och kvartsfinalen. I semifinalen ställdes vi mot
Nattrajdens bästa lag genom tiderna,
Nacka Maxi. Vet inte hur många gånger dom vunnit. Innehållandes
Jonatan "världens bästa innebandyspelare genom tiderna" Kronstrand, hans bror Danne
Joselito och så två till lirare. Vi ledde med 2-0 men dom gick upp till 2-2 och så fick
Jonte bollen ensam med
Tom och så satte han dit den.
1989 (
Farmor är Farlig) vann vi gruppen och gick till final där vi mötte
Nacka Maxi igen. En riktigt bra match som gick till sudden death. Väl där fick
Jonte bollen ute på kanten och siktade, siktade och siktade och så smekte han in bollen i krysset.
1990 (
Farmor är Farlig) vann vi gruppen men åkte ut i semifinal mot - gissa vilka? -
Nacka Maxi. Denna gång var det dock inget snack om saken, 5-1.
Tilläggas skall att trots alla förluster mot
Nacka Maxi var det alltid roligt och alltid fantastiskt bra matcher. Och
Jonte & Co var alltid ödmjuka. Vi hade kul tillsammans bredvid planen och ville absolut inte möta varandra tidigt, därtill var respekten för stor.
******
Som sagt, mycket roligt hände under
Nattrajden. Dels på grund av turneringens utformning och upplägg såklart, men även på grund av alla härliga - och annorlunda - profiler som var med.
Till exempel
Jan-Erik "Korpen" Larsson, en riktig
Nattrajdslegend, bröderna
Arnberg och
Dehlborn i arrangörsstaben, en tjej som jag inte kommer ihåg vad hon heter eller var hon kom ifrån, men hon spelade alltid i herrklassen och lirade tröjan av killarna i många matcher.
Jonte & Co såklart, ett gäng från
Hudik som var kanonduktiga (spelade i
Elitserien också). Och så tror jag att vi galningar från
Falu IBK och
Norslundgänget också bidrog till stämningen och mycket tokigheter.
******
En gång spelade vi mot en som var ensam. Det är sant. Polarna ville gå på fest i stället. Men han ville absolut spela så han fick väl det eftersom det var mitt i natten och han hade gått upp. Vi var lite snälla, gav honom bollen och släppte in lite mål. Alla utom
Linken. Som öste in mål. Vi tyckte det var lite...sådär. Vi vann med 14-6.
Och gick vidare med ett mål.Tack
Linken.
*
Ofta stannade bollen mitt i målområdet (man fick ju inte vara där ens med klubben). Det hände ibland att folk försökte blåsa in den i mål alternativt ut den ur området. Innan domaren hann reagera. Dråpligt.
*
Det var ju även i
Nattrajden som
Lars-Erik "Larsa" Håkansson yttrade de klassiska orden "
Hör du din jädra Djungel-Jim"! när han blev slagen på fingrarna i en match.
*
Det hände också nån gång att domaren ramlade ur sin tennisstol. Till hallens stora jubel.
*
Bollarna tog ju slut då och då i domarhinkarna. Då var det bara att samla.
*
Det blev ju till en egen sport att inte sova under den här helgen. Ett år sov jag av misstag 12 minuter. Inte bra. Ganska ofta vaknade folk (man sov i skolsalar och korridorer) mitt i natten och skrek saker som: "V
ad står det!?" eller "
Vi har missat en match!" för att därefter somna om igen...
*
Mängder av olika matchdräkter och klubbor av alla de slag passerade revy under de här åren. Helt makalöst egentligen. Det var ju inte att utrustningen var regelenlig som var det viktigaste. Men en gång fick en faktiskt inte använda sin klubba. Hooken var så stor så att bladet nästan gick runt hela bollen...
*
Ett lag som vi ofta stötte på var ett gäng hårdrockare från
Borlänge.
Skjut och Spring hette dom. Dom var inte bara hårdrockare, dom spelade hårt också. Riktiga hatmatcher var det. Två av dom döptes till (av
Thomas Sundin) Barbapappa och
Rabarberpappa. Oerhört roligt. Tyckte vi. En match var det en lirare - han hade brillor och hårdrocksfrilla, fast håret under brillorna, han kan inte ha sett nånting - i
ACDC-tröja som tog sats från egna målet, över hela badmintonplanen och tacklade in mig, över sargen, och in i väggen. Fick följaktligen en minuts utvisning.
Tittade på domarna och sa:
-Ööö ba, de var ju han som tackla mej jö, ba!*
En gång stod det 2-2 när det var två minuter kvar av en match. När slutsignalen gick stod det 11-2.
Nordström hade hängt nio baljor. Hyfsat om man får säga det själv.
*
Mycket bus hittade vi på mellan matcherna. Ett år spelade vi in ett kassettband som hette
"Nattrajdsbandet", oerhört kul.
Hille, Tom och Olle "Fot" Sundström i sitt esse. Påhittad reklam, härmning av idrottskommentatorer och en massa tok.
Och som grädden på moset gick
Magnus "Mange" Green gick runt och spelade in folk som sov, vilket blev till
Sov-SM, kommenterat av
Olle Fot. Fick dock ett abrupt slut när
Mange skulle ha en inspelning från, som man sa, "upploppet".
Mange ramlade över (den för honom helt okände) personen med bandspelare och allt.
Jag kan säga att det låter otroligt kul på bandet.Bara
Falu IBK, mina vänner, bara
Falu IBK.
*
Och ett år hade
Tom spelat in ett laddarband. Med
Don't Say Go (Trance Dance) och
Battery (Metallica).Bara dom två låtarna. Varannan låt på ett helt kassettband.
Och sytt ett par egna shorts han skulle spela i.
Som han sytt på
"TranceBatt" på.
Bara
Tom Wester, mina damer och herrar, bara
Tom Wester.*
Ett år vann även legenden
Patrik "Idof" Idofson ett antal tusen på trav under turneringen.
Hille döpte honom snart till
Pat-Rik.Men eftersom
Idof var snål och inte bjöd på fika döpte
Hille snart om honom igen.
Till
Pat-Fattig.
Det är Hille det.******
Och så namnen. Många osannolika, fantastiska, kultiga och galna namn fick man vara med om. Många hette sina föreningsnamn, eller namnet på orten dom kom ifrån. Men en del hittade på.
Och som dom hittade på.
Jag tror dom bästa var:
Klart grabben ska ha glassPressa brossan genom skosstenoch den absoluta favoriten
Dynamo Bengtsson.Men det fanns många, många fler...
*****
Men tillbaka till 1987.
Det historiska året.
Det magiska året.
Detta år deltog lag som
Mögelsvamparna, De vilda gässen, Tapirerna, Ungradion Team Fika, Odöpta, Soporna, Proffsen och
TC Turnballs. Bland andra.
Och så tre lag från
Falu IBK:Team 88, bestående av
Olle "Fot" Sundström, Magnus "Mange" Green, Lars-Erik "Larsa" Håkansson, Bengt "Finger-Bengt" Pettersson och
Per "Porre" Fagerström.Idof, bestående av
Patrik "Idof" Idofsson (såklart),
Lars "Dalle" Dahlin, Micke "Flätan" Norberg, Torsten "Totte" Andersson och
Micke "Carllarsson" Larsson.Och så...Team Hille.Bestående av bloggaren själv,
Peter "Linken" Lindqist, Tom Wester och Mikael "Hille" Hilleskär.
*
Team 88 var i en mycket jämn grupp en poäng från att gå till slutspel.
Idof vann sin grupp efter en förlust och vi vann vår grupp efter sju raka segrar.
Hille fick dock öroninflammation efter gruppspelet så jag,
Linken och
Tom fick spela slutspel utan honom - och därmed utan avbytare, vilket alla andra lag hade. Även om matcherna bara var 12 minuter och planen var liten, så var det förbannat drygt.
Vi spelade för övrigt i
Falu IBK:s första klassiska matchdräkt. Basebolltröjor inköpta från
USA. Vita med röda, gula och oranga ränder med svart tryck "
Rune Eriksson Byggnadsfirma AB" (en sponsor som farsan fixat såklart). Stora svarta siffror med höga nummer. Jag hade 99,
Linken 77,
Hille 50 och
Tom tror jag hade 23.
*
I kvartsfinalen bar det sig inte bättre än att vi fick möta
Idof. Ett
Falu IBK-derby alltså. Idof hade ett mycket bra lag. Och vi som hade spelat mycket bra i gruppspelet tappade allt och kom under med 5-1, med bara 2-3 minuter kvar. Då ställde sig
Linkens dåvarande sambo
Anette upp och skrek: "
Nu får ni fan skärpa er, ni är ju skitdåliga!"Så det var väl bara att göra det då.
Fem
Nordströmmål senare (
Linken hade gjort det första), det sista ca femton sekunder från slutet, var semifinalen ett faktum. Lika roligt som det var att vinna, lika tråkigt var det att det var mot just lag
Idof vi vann.
*
I semifinalen ställdes vi mot -
Nacka Maxi. Så klart. Som redan vunnit och skulle komma att vinna
Nattrajden många gånger. Vi var trötta, vi hade inga avbytare, vi trodde nog inte riktigt på själva att vi skulle kunna gå till final.
Vi hade inte räknat med den innebandy vi skulle spela.
Gudomlig innebandy.Ingen av oss har nog varken före eller efter spelat en mer perfekt småmålsinnebandy. Jag och
Linken hittade varandra med perfekta pass och direktskott, och
Tom var omutlig där bak. Räddade med allt utom handen (som man ändå fick använda, men inte
Tom inte, då blir det ju lättare...).
Linken och jag hade gjort tre mål var och ställningen var 6-2 med knappt två minuter kvar.
Men med
Nacka Maxi vet man aldrig. Så bra spelare och så många matcher dom vänt och vunnit. Men när
Tom på en ribbretur kom springande från sin backposition och drämde in ett svepskott i krysset var det klart.
Den berömda Spiken i Kistan.Matchen slutade 7-2 och
Jonte & Co var stora i stunden och sa att det var fullkomligt rättvist och den största överkörning dom åkt på. Och önskade oss självklart lycka till.
FINAL!*
Finalen spelades mot
Långvården Hudik. Massor av folk hade bänkat sig och ställt sig runt den sista arenan man spelade på.
Honefshallen var smockfull.
Långvården Hudik var också ett mycket bra lag, inte många snäpp sämre än
Nacka Maxi och finalen blev en riktig kanonmatch. Som, efter två mål av mig och ett var av
Linken och
Tom, slutade 4-4.
Sudden death väntade.
Den blev inte gammal. Cirka 20 sekunder in i den satte
Linken det avgörande målet från den offensiva frislagslinjen.
VINST!Till stor glädje för alla kvarvarande
IBK-are. Och en hel del andra också, för vi var lite publikfavoriter, eftersom vi spelade en rolig och bra "landbandy". Och ett lag med
Tom i kan ju omöjligt INTE vara publikfavoriter.
*
Först en tomhet och lättnad. Vi var ju så trötta. När vi kom in med våra medaljer i omklädningsrummet (vi åkte förbi
Hille hemma i
Korsgårn' där han låg och yrade i feber och lämnade hans) satte jag mig på bänken och sopade bakhuvudet i en klädkrok. Jag märkte inget men
Tom och
Linken gjorde det. Så trött var jag.
Sen började vi inse storheten i det hela. Och då kom glädjen. Var sitt leende spred sig över läpparna. Och var kvar ett bra tag. Efter dusch och stopp vid
Sibylla åkte vi hemåt.
The Best of the Best!*
Att få vinna (på den tiden) Sveriges (=världens) största, bästa och mest klassiska småmålsturnering är ett av de bästa innebandyminnena jag har.
Och på sättet vi vann. Vinna alla tio matcherna, vändningen i kvarten, superspelet i semin och vinna i sudden i finalen. Det innehöll ju liksom allt.
Och att få göra det med
Hille,
Tom Och
Linken, tre av dom bästa människorna som finns.
Det blir inte bättre än så.Punkt.
*****
Nu är klockan jättejättejättemycket. Det är en dag idag också.
*****
Kvällens låt:
Nightshift - The Commodores*****
87, 87, var har du tagit vägen nu?
/Nordström/
Och minsann, fick jag inte ett litet bidrag på Facebook.
Och minsann, fick jag inte ett litet bidrag på Facebook.
Thomas och Anders Steen, Färjestad
Jiri Lala, Tjeckoslovakien
Som heter Simhallsbadet.
