Norslunds fritidsgård - Lirarnas hemvist

Men först:

Plugghäst.

*****

Igår (läs tisdag) var det premiär för gångturen runt Hosjön.

Tiden blev 1:21.

Helt OK med tanke på att det var första gången.

Men en bit från rekordet på 1:15 (tror jag att det är).

Bra att ha kommit igång i alla fall.

*****

Och Zlatan har slagit personligt målrekord i Serie A.

26 mål. 

Stort.

Och hoppet om (ännu en) serieseger lever efter Juventus poängtapp ikväll (läs onsdag)

*

Och gamle Sverigebekantingen Roy Hogdson bli förbundskapten för Old England.

*

Och Änglarna verkar ha kommit igång.

Gött.

Men Real Göteborg?

Nja.

*

Och Brage med Gurra i spetsen vägde lite för lätt mot Bajen hemma.

Synd.

*

Och kan vi få se ett tronskifte i Manchester - och PL?

Kanske.

******

Tillbaka till rubriken.

Norslunds fritidsgård.

Ett fantastiskt ställe.

Det är mycket tack vare den som innebandyn i Falun finns idag.

En liten påminnelse:

Vi var två gäng som spelade innebandy i början/mitten på 80-talet.

Jag och mina klasskamrater från Britsarvsskolan spelade i lilla gympasalen på Lugnet, och legenden-vännen-målvakten Tom Wester och hans kompisar spelade i den ännu mindre gympasalen på Norslundsskolan.

Småmål så klart.

Båda gängen var för sig.

En gemensam nämnare fanns dock.

Håkan Nordström.

Min bror, och föreståndare på gården.

Vi båda gäng beslöt att slå våra påsar ihop för att bilda en förening (Falu IBK 1985 - som sen blev IBF Falun 1993) för att få spela "riktiga" matcher.

Och resten är, som det brukar heta, historia.

*

Jag är ju uppväxt på Knoppen, ett mycket trevligt och harmoniskt ställe i Falun.

Man hade hört så mycket om Norslund, hur dåligt det var, hur mycket konstigt folk det bodde där. Många, däribland säkert jag själv också, tittade snett på området och människorna.

Där ser man hur det kan vara om man inte bildar sig en egen uppfattning.

Vilket jag, som tur var, gjorde.

Och det kan jag säga, att den gemenskap som jag upplevde (och upplever än idag) med de människorna som några av dom också kom att bli mina absolut bästa vänner, finns det inget som slår.

*

Fritidsgården alltså.

Detta paradis.

Som  funnits sen slutet på 70-talet tror jag.

Från början var det legenderna (och makarna) Ulla och Lasse Fröbom som regerade och tog hand om alla barnen och ungdomar.

Sen tog Lasse andra vägar och ärade broder Håkan kom in som föreståndare.

Ulla, Håkan, Ove Nicklasson och tillika legenden Micke Häger var sen de "fyras gäng" under många år, och de har betytt oerhört mycket för många.

Men även Bengt "Finger-Bengt" Pettersson, Per Westlund och Micke Svalberg jobbade där under några år.

Och så jag själv.

Först på vik vid sjukdomar och lite extra på timmar.

Sen tog jag hand om fredagskvällarna då vi var första fritidsgård i kommunen som hade öppet då. Till klockan tolv dessutom!

Och så sommaröppet, en månad om året, vilket vi också var ensamma om. För dom som inte hade råd att åka någonstans. Viktigt.

*

Norslund var den fritidsgård i Falu Kommun som hade överlägset flest besökare per kväll. 

Vi kunde snitta 80-100 besökare på kvällarna. 

Det kom de andra gårdarna också upp i.

Tillsammans.

Vad berodde det då på?

1) Gemenskapen 

Här tog de äldre hand om de yngre, alltid. 

Syskon tog hand om småsyskon, högstadiebarnen hjälpte lågstadiebarnen osv osv.

Alla var välkomna - gamla och unga, duktiga och "sämre", svenskar och invandrare.

2) Suveräna fritidsledare

Positiva. Lyhörda. Aldrig omöjliga. Extraföräldrar när det behövdes.

3) Aktiviteterna

Alltid något på gång. Hände något jämt.

4) Glädjen

Alla hade verkligen fantastiskt roligt. För många ungdomar var det dagens höjdpunkt att få gå till gården. Många hade det nog bättre där än hemma...

*

Fritidsgården var alltså den självklara samlingspunkten för nästan alla, såväl unga som gamla.

Hade man inget att göra, gick man till gården. Alltid träffade man på någon och så var dte nån aktivitet på gång.

Hade man något att göra, så gick man till gården i alla fall.

*

Aktiviteterna.

Även om det gick alldeles utmärkt att bara vara, så hände det alltid saker för den som ville. 

Och eftersom det alltid var så många ungdomar där så fanns det såklart en oändlig massa möjligheter.

*

Innebandyn och musiken var de två aktiviteter som dominerade.

Musiksalen, den klassiska, låg bredvid skolan.

Som mest hade brorsan 25 (tjugofem!) grupper igång samtidigt.

Oerhört många "oroliga själar" blev räddade av Håkan. 

Finns inte ord nog att beskriva hur mycket han betytt för så många.

Bland de band som kom fram och blev duktiga kan nämnas Troll, Railway, Trend, Watch Out, Crime of the Century mer flera. Skivor, kassettband, konserter och turnéer, you name it.

Kändast blev så klart Troll som toppade Trackslistan 1990.

Stort.

Men även de ovan nämnda banden var mycket duktiga musikaliskt även om de inte slog igenom som Troll.

Railway har för övrigt gjort comeback med en skivinspelning under 2011.

Coolt.

*

Och så innebandyn.

Som spelades i den lilla, lilla gympasalen i skolan.

På den tiden fanns någonting som hette FRIM-innebandy.

Det var något kommunalt som Micke Häger hade med en herrans massa grupper på låg- och mellanstadiet.

Många började sin innebandykarriär där.

Sen hade vi såklart alla vi äldre som spelade så fort det fanns tid och plats. Kvällar och helger, you name it.

Många timmars innebandy har spelats mot bland ribbstolar och bänkar där.

******

Så musiken och innebandyn var alltså grunden och det som gav puls.

Men det fanns så mycket annat.

Bland de lite större aktiviteterna, och som hände en eller ett par gånger per år:

Leta och svara

En kunskapstävling mellan alla fritidsgårdarna i Falu Kommun.

Denna anordnades en gång om året.

Alla gårdar fick en jättelunta med frågor att svara på, sen hade man 3-4 timmar på sig att leta reda på svaren.

Man fick använda faktaböcker, tidningar, gå till biblioteket och ringa vem man ville.

Kom ihåg att detta var före internets tid...

Jag minns att vi vann överlägset de år som tävlingen fanns.

*

Estradafton

En fredagskväll om året så fick band, grupper och personer uppträda på Lugnet i samband med ett stort disko.

Och oftast var broder Håkan konferencier.

Det var alltid mycket folk på dessa.

Förutom Norslundsbanden kan nämnas band som Moria (namnet taget från Sagan om Ringen) och Plex-Jerkers (mycket blås). 

Men även allt Dalltottom Heleflowers, Falu IBK:s musikstolthet med Lars "Dalle" Dahlin, Torsten "Totte" Andersson, Monica "Monkan" Blom, Helena Caspersson och, på sång, Tom Wester. Största hitsen var Teddybjörnen Fredriksson och Stroh rom och Coca Cola.

Med var även en soloartist, en mycket speciell man.

Arvid Tuba.

Han var alltid med, ensam på scen med musiken på en bandspelare, med låtar han skrivit själv, och alltid någon slags indiandans.

Hans största hit var "Barbro i bostadskön"

Sen fanns det dom som dansade, läste dikter mm.

*

Fritidsgårdsturnering i innebandy

Varje år spelades en turnering mellan alla fritidsgårdarna i Falu Kommun.

Mot bland annat Näs, Hälsinggården och Britsarvet spelades många tuffa matcher.

Ett år satte vi ihop ett riktigt Dream Team:

Jag, Tom Wester, Peter Lindqvist, Patrik Idofson, Larsa Håkansson och Christer Wikström.

Vi krossade allt motstånd i gruppspelet och fick därmed stå över till semifinalen.

Då kom dock en liten taktisk miss.

Eftersom vi hade så långt uppehåll åkte vi hem till morsan och farsan och åt pizza.

Och tittade på Tipsextra.

Blev nog lite trötta och dåsiga.

Semifinalen?

0-4.

*

Kanothajk

Fritidsledare och ungdomar paddlade runt i ett antal dagar.

Kom hem trötta, lortiga, blöta, hungriga och -

Lyckliga.

Jag var själv aldrig med på någon sådan, men jag har hört stories som "samma keps på i tre dagar utan att ta av den", "när vi kom iland och skulle äta på en pizzeria fick vi äta utanför".

Ni förstår.

*

Skidresor

För de som ville det och hade intresset, så ordnades dagsresor till Sälen eller Idre.

*

Skara

Två år var vi även till Skara Sommarland där ena gången halva stugbyn och andra gången en halv camping invaderades av Norslunds fritidsgård.

Och hela Sommarlandet.

Två oförglömliga resor.

Det var på en av dom som Patrik "Idof" Idofson ångrade sig när han skulle åka Skruven, en av de värsta vattenrutschbanorna. 

Man åker två samtidigt, inuti varsitt rör som korsar varandra.

Man ska åka med fötterna först.

Idof ångrar sig alltså, och kliver ur, men halkar och ramlar ner i röret igen.

Med huvudet före.

Alltså.

Det ljudet.

Oaaaa-dunk!-Oaaaa-dunk!-Oaaaa-dunk!.

Normalt är Idof ganska blek.

När han kom ner/ut var han vitare än ett nygjort A4-papper.

och så klart såg vi Bert Karlsson.

Åkandes i en golfbil, skällandes på stackars sommarjobbare.

*

Drogfritt firande

Vi anordnade både drogfri Lucia, sista april och nyårsafton.

Och lika roligt hade ungarna för det.

På Lucia var det alltid julbord och Luciatåg med en kille som Lucia.

Sista april drog vi av lite raketer ute på skolgården.

Och nyårsafton hade vi en massa tävlingar.

Som till exempel spela låtar i tjocka vattenslangen i matsalen.

Galet?

Kanske.

Underbart?

Självklart.

*

Övernattningar

Till allas glädje hade vi då och då övernattningar.

Men som ledare var dom faktiskt lite jobbiga.

En hel del av dom som övernattade glömde nog det där med att sova.

Men roligt ändå.

*

Brännbollskvällar

På somrarna ordnade vi ibland brännbollsmatcher ute på grusplanen vid skolan.

Heta bataljer.

Massor av ungar.

Ibland lite föräldrar.

En gång kom också kvarterets fyllo, en harmlös snäll gubbe.

Han fick var med och spela han också.

Så var det liksom bara.

Min gode vän, giganten Lars-Erik "Lars" Håkansson fick en gång på en superträff.

Han kunde ha varvat en fem-sex gånger tror jag.

Han slog nämligen över hela fotbollsplanen, över skyddsnätet och in genom en glasruta på andra våningen i ett hyrehus.

Snacka om Homerun.

*****

Sen hade vi så klart alla "alldagliga" aktiviteter.

Om nu något någonsin var alldagligt på Norslund.

Detta sysselsatte man sig med (förutom då att bara vara, umgås och titta på TV):

Fredagsbingo

Ulla Fröbom, allas extramamma, körde varje fredag eftermiddag Bingo.

Med en riktig sån stor gallerboll, där hon snurrade fram numren ett och ett och ropade ut dom. 

Fint pris till den första som fick full bricka.

Kanske en varm macka och en läsk.

Och så lite tröstpriser i form av en D-boll.

*

Köket

Ulla Fröbom körde även bakning och hade matlagningskurser med ungarna, för det mesta tjejer men ibland vågade sig även några killar med.

Ulla hade till och med kurser med vissa "busar" hur dom skulle föra sig vid matbordet.

*

Slöjdsalen x 2

Det fanns både träslöjdsal och en syslöjdsal.

Där var det också mycket aktiviteter och många grupper som höll på.

*

Studion

Under en period hade Håkan en liten ministudio i källaren på gården. Där kunde man få spela in sina egna och andras låtar, lyssna på det och kanske få det på någon liten kassett.

En minnesvärd inspelning (eller inte) var den när Falu IBK:aren, vännen, numera professorn (eller nåt, hon var bäst på allt redan då), Anna Teledahl gjorde en operaversion av "Det var en kyckling som hette Gullefjun".

*

Pingis och biljard

Nere i källaren på gården fanns också pingis- och biljardbordet.

Dessa var alltid befolkade från tidig eftermiddag till sen kväll.

Flera duktiga pingisspelare har fostrats där.

Men självklart var det mest rundpingis som gällde.

Detta sadistiska spel, där man kunde göra upp (läs: lägga upp bollen) om vilka man skulle smasha ut.

Och vad gäller biljarden så har det funnits många som blev bra spelare, (några även internationellt): Håkan och Tomas Larsson, Mats Björklund, Marie Karlsson, bröderna Methelä m fl.

*

Jukebox

I källaren stod också en - Jukebox.

Vet inte hur brorsan fick tag på den.

Men en dag stod den där.

Den var vi också ganska ensamma om.

En krona för en klassisk vinylsingel.

Vi som jobbade där visste förstås hur man skulle trycka för att spela gratis.

*

21

Ute på skolgården var det väldigt vanligt att spela 21.

Ni vet, man spelar två eller flera, skjuter tills man missar, sen är det nästas tur. Två poäng för vanliga skott och returer, en poäng för straff, först till 21.

Nåt som legenden Tom Wester var vansinnigt bra på.

Det också.

Fast även där visste han nog inte riktigt hur han gjorde.

I 21 gäller ju att om motståndaren missar, så ska man skjuta bollen därifrån man fångar den.

En gång studsade bollen i en container (man höll på att bygga om musiksalen).

Tom, som är en mycket ärlig människa och tror på regler och rättvisa, hoppar upp i containern och ska skjuta därifrån.

Landar med ett skrik och försvinner ner.

Han hade landat på en bräda med en decimeterlång spik på som gick igenom gummisulan på gympadojan och in i foten.

Det blev akuten och stelkrampsspruta.

Den matchen vann jag.

På Walk Over.

*****

Sen var det förstås mängder av diverse kort- och sällskapsspel:

Fyrmansvist

Rött eller svart? Fega eller satsa?

Det spelade vi ofta. Bäst var ju att spela med samma hela tiden, så man blev samspelta. Men ibland fick man ju spela med någon som kanske inte spelade så...smart. Då var det bara att bita ihop.

Finns i sjön

Detta var mest för de yngre. Men kul.

Plump

Plump var nog det spel vi spelade mest av allt. Oerhört roligt.

Det fanns en kille som hette Pontus som vann väldigt ofta. Efter några år kom vi på honom, att han inte följde färg.

"Det har jag aldrig gjort", sa han då.

Okej.

Annars är det ju klassiskt att när man får tre plump i rad så drar man små streck emellan och kallar det "stoppljus".

Det fanns två bröder, oerhört trevliga, Anders och Per Händemark, som gav stoppljuset ett ansikte.

Det var nämligen inte ovanligt att de började med 7-8 plumpar var.

En annan klassiker var när Marie Karlsson, duktig i både biljard och innebandy, en gång tog noll (dvs man ska inte vinna något stick) i samtliga omgångar.

Och klarade sig.

Mitt bästa Plump-minne var när jag i sista omgångens sista kort i finalen (det hade spelats grundomgång och semifinalbord också som jag också vann) tog precis det stick jag behövde för att bli fritidsgårdsmästare.

En titel jag värderar mycket högt.

*

Kasta gris

Oerhört roligt.

Men jävlar vad man blev förbannad när man fick fläsklägg.

*

Alfapet

Detta spelade vi också mycket. Och många blev bra på det.

Och nu snackar vi alltså originalet.

Med brickor och brickhållare. På bordet.

Inte nåt töntigt Wordfeud med en massa fusk på nätet.

Inga förkortningar, inga namn, inget slang, inga utländska ord och inga ändelser.

Riktig svenska.

Många lärde sig mycket på det.

*

Trivial Pursuit

Så klart.

Kunde sysselsätta 3-4 personer i timmar.

Lärde man sig också mycket på.

Mitt favoritspel.

Tror inte jag förlorade en enda gång på gården.

Lars-Erik "Larsa" Håkansson hade heller aldrig gjort det.

Förrän han mötte mig.

Det var efter den förlusten som han myntade uttrycket - högljutt med svarta ögon och darrande läppar - "DET ÄR BARA ETT SPEL!"

Men har fått revansch på äldre dar, det ska erkännas.

*

Hockeyspelsserier

Helt otroligt egentligen.

Jag tror vi gjorde av med 2-3 hockeyspel i månaden.

Vi hade två serier med 16 spelare i varje.

Där alla mötte alla två gånger.

Slutspel och kval, upp- och nedflyttning.

Herregud så många matcher det spelades.

Detta kördes i flera år.

Tom Wester vann väl alla åren.

Han är ju bra på det också.

Har slagit svenske mästaren Göran Agdur från Orsa bland annat.

*

Mitt på skolgården fanns/finns en otroligt stor sten.

Alltså riktigt stor.

Ungefär som en gammal folkvagnsbuss.

Två roliga stories med den:

1) 

Första gången Håkans bäste kompis Mats Brännlund åkte in på skolgården sa Håkan till honom:

 - Akta stenen nu bara!

Varpå Mats svarade:

- Vilken sten?

Hmm...

2)

Jag och Håkan hade lagat en stol inifrån gården typ hundra gånger.

Nu hade den spruckit igen.

Vi tröttnade.

Vi tog då med oss den ut, klev upp på stenen, räknade till tre och sen kastade vi den så högt upp i luften vi kunde.

Sen gick den definitivt inte att laga mer.

*

En hyfsat stor kändis i fotbollsvärlden tillbringade sina första, något stökiga, år på gården.

Njogu Demba-Nyrén.

Men det blev en bra människa av honom också.

Det är också Håkans och Ullas förtjänst till stor del.

*

En gång tänkte jag sluta jobba på gården (det var så mycket annat).

När ungarna fick reda på det satte man upp en lista på glasdörren in till fritidsgården.

Där stod det överst:

"Vi vill att Per ska stanna".

På tre dagar var där över 100 namn.

Så rörd och tacksam har jag nog aldrig blivit, varken före eller efter.

Så jag körde ett år till.

Vad annat kunde jag göra?

*

Den första riktiga sargen i Falu Kommun inköptes 1988, till hälften ägd av kommunen, till hälften ägd av Falu IBK, HSK IB och BIK Lugnet.

Då var så klart tvungna att ordna sponsorer.

Där Håkan och vår far Lars fixade de flesta.

Wasatrafik, Tarkett, Volvo, Shell, Westins Herrfrisering, Restaurang HongKong m fl.

Och så klart så fixade Håkan så kommunen pyntade in 3000 spänn för en sargbit.

Jag tror han tog pengarna direkt ur gårdskassan (mot kvitto så klart).

Och texten blev så passande:

Norslunds fritidsgård - Lirarnas hemvist.

Det stämde ju så bra.

Lirare har ju roligt.

Och det var ju det vi hade.

Så förbannat.

*****

Gemenskap. Glädje.

Räddat några.

Fostrat oerhört många.

Äkta människor.

Äkta kärlek.

Norslunds fritidsgård.

Lost - but never forgotten

*****

Har äntligen fått två nya böcker:

Den femte årstiden - Mons Kallentoft
Fågelskrämman - Michael Connelly

Få se vem jag börjar med.

Läser just nu, för fjärde gången, världens bästa bok "Två nötcreme och en Moviebox" av Filip & Fredrik.

Ska läsa klart den först.

*****

Nu är det dags att packa ihop, förbereda inför morgondagen och sen sova.

*****

Kvällens låt: Sister - Bros

*****

Only Time will tell
/Nordström/