Metropol, SM-finalerna och brorsan regerar (ännu mer)

Metropol.

Detta inlägg är till för alla er som får ett leende på läpparna när ni hör Adolphson och Falk leverera rader som "Spotlighten vänds mot en stjärna som tänds för varje ny dag."

Och en hyllning till själva programmet i sig.

Metropol. Så klassiskt. Radioprogrammet nummer ett under 80-talet.

Bara smaka på namnet. Kan ett radioprogram ha ett bättre namn?

OK, för er som är för unga, eller gud nåde er, var för ointresserade på den tiden:

Metropol var ett radioprogram som leddes av legenderna Niklas Levy och Ingvar Storm under 1982 till 1991. Programmet sändes i P3 på fredagskvällar mellan med start klockan 17:00 och slut klockan 20:00 från radiohusets studio 13. Tre fantastiska timmar. Jag missade inte många program under de här åren.

I snitt hade Metropol omkring en och en halv miljon lyssnare. Det är många det. Programmet var ett musikprogram där man spelade de senaste hitsen, blandat med äldre hits. Programmet riktade sig i huvudsak till yngre lyssnare och var för väldigt, väldigt många startskottet för den kommande helgen.

Metropol var verkligen radiounderhållning på högsta nivå. På fredagskvällarna så bänkade man sig vid radion för att höra Levy & Storm spela bra musik och prata som om dom vore stöpta i precis samma form. Musiken var inte för mycket "hitlista" men samtidigt ändå inte för "okänt" för de vanliga skivköparna.

Några av låtarna man hörde första gången på Metropol:

Perfect - Fairground Attraction
Vindarna - Freda
West End Girls - Pet Shop Boys
Beds are vburning - Midnight Oil
Ella, elle la - France Gall
Don't go - Hothouse Flowers

Inga dåliga, direkt...

Programmet hade en hel del stående inslag som också blivit klassiska.

"Spanarna" är ett av dom.

Spanarna bestod av en panel med kändisar som försökte spana in i framtidens trender. Bland dom som var med i panelen kan nämnas Jacob Dahlin, Jonas Hallberg, Susanne Ljung, Staffan Dopping och Jonas Gardell. Spanarna blev senare ett eget program i P1 som jag tror fortfarande går. Med Ingvar Storm som programledare...

Och "Flipp eller Flopp". Legendariskt.

Flipp eller Flopp gick ut på att en panel bestående av tre personer (en artist, en producent och en lyssnare) fick lyssna på fyra nya låtar och rösta om det skulle bli en hit (Flipp) eller inte (Flopp). Detta koncept används än i dag i både radio och TV.

Andra inslag i Metropol:

"Popduellen", var med i mitten på 80-talet. Två artister tävlade i popkunskap.

"Jackpot", där en lyssnare som ringt in skulle känna igen sex låtar på en minut.

"Bums!", en tävling där man under en minut inte fick säga ja, nej eller vet inte.

"Metroulett", en tävling där en roulette valde frågesportämnen till lyssnarna.

"Bonus". Detta var en frågesport på tid i flera steg.

Och hur ska man kunna glömma Göte Johansson?

Bondläppen som åkte moped och ringde in rapporter från vad som hade hänt "hemmavid", för det mesta djupt ironiserande över samhället.

Plötsligt (ungefär 18:30) ringde telefonen i studion och den karaktäristiska rösten hördes:

"Ja, hej, det ä bara ja, Göte, Göte Johansson, som sagt var..."

Så klassiskt.

Bakgrunden till Göte var egentligen att Metropol utsåg någon som fick lite pengar att ha roligt för och som kommande vecka skulle rapportera om hur det gått i radioprogrammet. En vecka utsågs denne Göte Johansson (som man trodde fanns på riktigt, men det var ju en annan person som avslöjades först på 200-talet vem han var egentligen). Göte gjorde succé och "fredagskorrespondenten" som inslaget hette från början, lades helt enkelt ned och ersattes av Götes monologer.

De som Göte gärna rapporterade om var sin bror Nisse, sin fästmö Edith, Rune-Örjan, Kurta och Errol Svensson.

Förutom Göte Johansson medverkade en annan rolig karaktär, Ivan Boring.

Som sagt, programledarna. Ingvar Storm & Niklas Levy. Styrde programmet med fast hand. Engagerat, positivt och varierat. Man kände verkligen glädjen inför helgen. Den perfekta starten.

Vid några tillfällen sändes programmet inför levande publik från olika konsert- eller nöjeslokaler på olika platser runt om i landet.

Programmet fick också, välförtjänt, Expressens radiopris 1984.

Tillbaka till signaturen, den klassiska. Den första, 1982, hade gjorts av Micke B Tretow, ABBA:s klassiske medhjälpare. 1984 gjorde Adolphson & Falk den som blev den kända signaturen, "Metrosynth".

Eller som dom själva sa, citat:

"Vi visste att signaturer ska vara instrumentala, och det var vår också. Men i sann pionjäranda satte vi svensk text till vårt 30-sekundersverk. Sångversionen föll programledarna i smaken och varje fredagskväll efter jobbet klingade den ut i etern. En tidningsjournalist döpte den till den nya helgmålsringningen."

Många av inslagen i Metropol lever kvar än idag, och en hel del program har influerats av Metropol. Så visst har programmet haft en stor påverkan på dagens radiovärld.

Det sista programmet sändes den 20 december 1991 med en helaftonssändning.

Lost, but not forgotten.

En riktig glädjespridare.

För alltid en del av den svenska radiohistorien.

*****

Tittade lite till och från på SM-finalerna idag. Damfinalen var oerhört dramatisk. Var helt säker två gånger att Rönnby skulle vinna under ordinarie tid, först vid 5-1 och sen vid 6-5 med två minuter kvar. IKSU var väl kanske det bättre laget men, precis som jag varnade för i förra bloggen, Rönnbys målis Hanna Pettersson var grymt bra.

När det väl blev straffar så kändes det som om att IKSU redan från början var i mentalt underläge på grund av Pettersson. Att det blir 3-0 i straffläggningen talar väl sitt tydliga språk.

Och målet som Alice Tonneman gjorde var ett av de snyggaste målen jag sett. Från det snabba uppspelet efter sargen av Katarina Touminen till Tonneman, passet från Tonneman till Widar som perfekt slår den tillbaka till Tonneman som skjuter direkt.

Cheeeezus!

*

Herrfinalen såg jag inte så mycket på. Av vad jag såg tyckte jag tyvärr att Täby underpresterade en del. Men som jag unnar Mika Kohonen att få ett SM-guld! Oerhört bra, oerhört ödmjuk. Har en fantastisk förmåga att lyfta sina medspelare.

Men allra roligast var att se Storvretas tränare Stefan Formans fantastiska känslor och glädjeyttringar. Idrott när den är som bäst!

*

Och av det jag såg så skötte sig domarna mycket bra i båda matcherna.

*****

Rolig kommentar i en film igår:

- Here you have a whistle. Don't blow it now.

Humor.

*****

I en blogg för länge, länge sen redovisade jag familjen Nordströms "meriter".

Farsan har spelat roulette med Lennart Hyland, morsan har dansat med Arne Hegerfors och jag har fikat med Fröken Sverige 1999. Och så hade ju brorsan spelat tennis med Björn Borg. Vilket såklart smällde högst.

För att liksom förstärka sin överlägsenhet så sa han något år efter detta lite så där bara i förbifarten:

"Det var den gången jag skakade hand med Buzz Aldrin."

Alltså mannen som var den andra människan på månen.

Hm. Utklassningsseger i familjemerittävlingen eller?

Och så idag.

Vi var båda och hälsade på med barnen hemma hos farmor & farfar.

Då säger Håkan:

- Läste din blogg och kom på en sak till. När jag var i England och skakade hand med Buzz Aldrin, så var det en popkändis som invigde ett nytt ungdomscenter hundra meter bort. Så vi gick dit och jag pratade med honom lite.

- Vem var det då?

Frågade jag såklart.

- Bono.

Jaha, ingen mer känd.

Ten and out!

*****

Nu ska jag dricka pärongrogg och äta chips & dip med frugan. Lovely!

*****

Kvällens låt: Metrosynth - Adolphson & Falk

*****

Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad
/Nordström/