Nu lite mera om förra helgens AXA Floorball Cup (f.d. Viking Line Cup).
*
Mina domarkollegor under cupen, Voltarenmannen, Cazzi och Nidde, höll hela tiden på och trackade mig och undrade hur många röda kort jag skulle ta.
Jag är ju mycket snällare nu när jag dömer, på gränsen till mesig. Släppte ett par kort, trots att kollegorna triggade mig och hade så roligt åt det hela helgen. Det ena var en spelare som slog av sin klubba mot buren när man släppt in ett mål, det stod 4-1 och var tre minuter kvar. Jag tyckte att 800 spänn i sjön räckte som straff. Sen var det en som sa lite dumma saker efter en match men eftersom alla andra spelare och ledare i båda lagen var jättenöjda så räckte det väl bra så.
Men ett kort tog jag.
Det är väl ändå rätt okej på fyra dagar.
Trots att Cazzi sa att om man skulle googla på "Nordström" och "M3" skulle man få 6.200 000 träffar.
*
Lite roligt var det dock när en yngre kille som satt i sekretariat frågade:
"Per, har du tagit nåt matchstraff nån gång?"
Voltarenmannen hade då väldigt svårt att hålla sig för skratt.
Om vi säger så här, nog har jag tagit över hundra i min snart 25-åriga domarkarriär i alla fall.
*
Lite sant och osant:
Sant är att jag visat rött kort med ett bankomatkort då jag glömt det röda kortet hemma. Tur att även de var röda då...
Osant är att jag visat ut över 50% av Sveriges seniorspelare. Även om några kollegor (och säkert en och annan spelare) hävdar det.
Sant är att jag råkat kasta ett kort i huvudet på en som fick matchstraff. Men det var inte meningen. Kortet fastnade i shortsen och sprätte iväg mitt i pannan på honom. Spelaren fick ett märke och lomade i väg. Samtliga runtomkring hade ganska så svårt att hålla sig för skratt. Det hade inte spelaren...
Osant är att jag, likt westerns revolvermän, har ristat in skåror i det röda kortet.
*
Det snabbaste röda kortet i historien är jag dock oskyldig till. Jag och min mycket gode vän Lena "Biran" Birath (som förutom att hon är en av världens bästa spelare genom tiderna även var en mycket duktig domare) dömde en skolmatch mellan en faluskola och en leksandsskola då en av spelarna sa:
"Har du mens eller?"
Kortet satt i handen på Lena innan spelaren hunnit avsluta meningen.
Där kan vi snacka om revolverman.
Eller, rättare sagt, revolverkvinna.
*
Lite mer svårbestämt är om min nuvarande hårstatus (den något glesare varianten alltså) beror på alla matchstraff jag tagit i karriären.
Innan det röda kortet kom var tecknet för matchstraff nämligen så att man klappade sig uppepå huvudet.
*****
Vilken B-skådis var bra på att hitta smuts?
Jean-Claude van Damme.
*****
Vi försökte köra efter devisen "Mungiporna upp - Klubborna ner" när vi pratade med kaptenerna vid matchstart.
Det blev roligt på engelska när vi dömde ett tjeckiskt lag.
"Smiles up - clubs down"
Lagkaptenen bara tittade på mig.
Då skrattade Voltarenmannen igen.
*
Fick för övrigt in en kommentar som jag till och med själv är riktigt nöjd med. Jag och Nihada dömde en HJ18 mellan Töjnan och ett finskt lag. Finnarna fick en utvisad och en på Töjnanbänken frågade:
- När kommer han in?
Jag tänkte en tusendels sekund och sen sa jag:
- When the time is finish.
Det är kul att se en hel bänk le.
*
När vi dömde Frölunda i en match så hade dom som ramsa framför målet innan matchen "Alla heter Glenn i Göteborg".
När kaptenen kom fram till oss sa vi att nu är det bäst att han säger att han heter Glenn. Han kom fram till oss och Conny hälsade:
- Conny.
Kaptenen svarade:
- Glenn.
Stor humor.
Göteborgshumor, kan man nästan säga.
*****
Rätt som det var så speakern att det var mållöst i C-hallen.
Det var det väl inte, jag var själv där och dömde.
Det stod bevisligen ett mål på varje planhalva.
*****
Jörgen "Var är min bil" Andersson dömde också under helgen. Han sa att han tagit en U5 på en spelare som rappat en annan över armarna.
Då vet jag vilken jingel DJ:en skulle spelat. Den där tjatiga låten.
Rap das Armas.
*****
En riktig legend stod i båset för Skoghalls P15.
Alex Bugarski.
Den gamle räven och målskytten i NB87 på 80- och 90-talet.
En klassisk spelare.
Trevlig då, även nu. Verkade ha en rikigt bra ledarfilosofi.
Han kom till och med ihåg mig.
" Du har dömt högt upp va? Tyckte jag kände igen dig, Bra att du håller i än, såna som du behövs".
Underbart att höra. Stolt blev jag.
Såna som Alex behövs också.
*****
Under torsdagen huserade i B-hallen ett riktigt Dreamteam vad gäller domare:
Jocke Lundberg/Anders Löfgren och Marcus Grimborg/Jussi Nissinen.
Vilken legend- och kultstatus.
Jocke, världens längsta och ståtligaste innebandydomare och snällaste person, tillika en mycket god vän.
Marcus, nuvarande ordförande i DIBF.
Dessa två var tidigare ett förbundsdomarpar.
Anders "Drul" Löfgren, varit med hur länge som helst. Dömde tidigare med Magnus Andersson på elitnivå.
Jussi "Hemulen" Nissinen, en rolig finnjävel. Dömer vanligtvis med Sven-Olof Quist. Svenne är dock ej disponibel just nu och väntar på operation pga att han blivit påkörd (!) av en kärring på en parkeringsplats.
Snacka om att det fanns rutin bland dessa herrar.
Och de hade antagligen riktigt roligt tillsammans.
*****
Torbjörn "Tåbbe" Jonsson, den gamle Hölö- och landslagsspelaren var förstås där och sålde klubbar och annat.
Oerhört trevlig, han också.
Glömmer aldrig när jag som domare räddade hans dag genom att ge honom två Treo på en morgonmatch i elitklassen i Dumleslaget. Vet inte om han hade migrän, var förkyld eller hade haft roligt på kvällen innan.
Nåja, han kunde spela i alla fall. Och sen gick det som det brukar.
I första perioden fick han två Treo.
I andra fick han två Minuter.
*****
En mindre rolig incident hände när jag och Nihada dömde i B-hallen. Vi dömde ett finskt HJ18-lag och de hade en klack på fem föräldrar (pappor) som stod och skrek som fan (ursäkta) från minut ett och hetsade sina söner hela tiden.
Klockan var halv tolv på dagen.
Matchen var rätt så irriterad med hårda närkamper från finnarna och skrik från föräldrarna. Jag sprang förbi de finska papporna och såg i ögonvrån att en av dem drack ur en flaska som han sen slängde i en papperskorg.
Jag dömde vidare i cirka 30 sekunder, sen blåste jag av, stoppade tiden och gick och tittade i papperskorgen. Och vad låg där? Jo, fem-sex små spritflaskor.
Jag sa genast åt dom att det bara var att lämna hallen. Vilket dom i alla fall gjorde utan protester.
Men helt otroligt alltså. Föräldrar som dricker sprit. Visserligen har man en annan kultur i Finland, men... Halv tolv på dagen och det är massor av ungdomar där. Och hur kul kan det ha varit för sönerna? Jag skulle då skämmas ihjäl mig.
Vad sänder detta för signaler?
Inte speciellt bra sådana i alla fall.
Och matchen blev dessutom lugn på en gång efter att jag skickat ut dom.
Så trots att jag var snäll med röda korten arbetade jag lite för min gamla image i alla fall.
Som hård, elak men rättvis.
Rättvisans och moralens riddare.
*****
Min mycket gode vän Peter "Linken" "Farsan" Lindqvist spelade i Mats Andréasons stjärngäng i Motionsklassen.
Han var till och med lagkapten.
Det märkliga var dock att han hade kaptensbindeln runt handleden.
Så går det när man inte har några muskler.
*****
Conny och Anders hade det riktigt tufft i B-hallen under ett pass. Med två lag från Vallentuna IK efter varandra. Först en HJ18 som blev lite stökig, sen en P93 mellan Vallentuna och Livets Ord. Redan efter första matchen så hade man Vallentunaklacken mot sig.
P93-matchen blev tuff och gick till straffar. Det stod Vallentunasupportar (föräldrar, andra ledare och spelare) efter hela ena kortsidan och hela ena långsidan. Det är märkligt att vuxna människor kan bete sig så illa och ansvarslöst som vissa gjorde. Och att föreningen accepterar det. Conny och Anders hade fyra bedömningar på 50/50-situationer i rad som gick mot Vallentuna. Så kan det kan ju vara ibland. Men då var det några föräldrar som var helt tokiga. Nästan hängde över sargen och skrek i örat på Conny.
Oerhört patetiskt.
*
Tur att Conny och Anders var starka och stod upp.
Men jag tror inte att dom blir hedersmedborgare i Vallentuna kommun i alla fall.
Men jag tror inte att dom blir hedersmedborgare i Vallentuna kommun i alla fall.
*
Matchen gick till straffläggning, där Livets Ord vann. Som det brukar så samlades laget i en stor hög på mitten och hoppade efter den avgörande straffen.
Då tar en vuxen från Vallentunas klack (Jag kände dessutom igen honom som ledare för ett annat ungdomslag i Vallentuna) matchbollen.
Och kastar den hårt in i Livets Ords spelarhög.
Vi snackar vuxen. Vi snackar ungdomsledare.
Orden oerhört patetiskt räcker inte i detta fallet.
*
Om man vill vara lite rolig så kan man ju säga att det var passande att Livets Ord spelade matchen i... Be-hallen.
Och om det varit tvärt om, att Vallentuna inte varit arga utan Livets Ord.
Då hade kanske Conny och Anders fått Livets Hord efter sig.
Nu ska direkt sägas att Livets Ord alltid sköter sig.
*****
Min näst äldste son, Alexander, går ut nian i år. Han är mycket duktig i skolan (MVG i många ämnen), tränar hårt (springer 15 km tre gånger i veckan, styrketränar flera gånger), sköter sin kost (ingen läsk, inget godis, inget onyttigt alls) och sin sömn. Och är dessutom oerhört social.
Gissa om jag är stolt över honom?
Han var på skolbal i torsdags.
Stilig kille.
Sällskap okänt.
*****
Nu ska jag slå mig ner i soffan och chilla lite. Om det heter så fortfarande. Precis när jag hade lärt mig att det hette softa, så hette det inte så längre.
*****
Kvällens låt: Indian - Eg and Alice
*****
Ingen är så rik att den har råd att förlora en vän
/Nordström/
1 kommentar:
Pappa upp i dagen. Äpplet faller sällan långt från Per-onträdet.
Skicka en kommentar