A walk down Memory Lane, part II

Snart dags alltså att knyta ihop säcken.

Låta hissen gå ända upp.

Samla in getterna i hagen.

Stänga dörren och kasta nyckeln.

Whatever.

Två inlägg kvar.

*****

När jag trevande och lite nervöst startade bloggandet den 22 augusti 2007 trodde jag verkligen inte att jag skulle hålla på i fem år.

Men det var så roligt, så det blev en ganska lång fortsättning…

Här kommer det första inlägget i repris:

Gammelgubbebloggen är igång, dinosaurierna är INTE utdöda! Inte så dåligt av en kille som inte använder MSN, tror att "Skajp" är en idrottsförening och vars erfarenhet av TV-spel sträcker sig till något från (nittonhundra) 70- eller 80-talet som jag tror hette Pong. Speldosor med skruvrattar och telefonsladdar. Enda spelet var tennis där man kunde göra ett streck större eller mindre eller ha hastigheten hög eller låg. Oerhört spacigt (stavas det verkligen så?) och avancerat... Not. Sen kom nån variant av hockey där man hade två streck - en målvakt och en forward. Wow...

Får väl försöka lära mig det nya moderna språket också. Men det är svårt. Precis när jag lärt mig "softa" säger mina barn att nu säger man inte så. Nu ska man tydligen "chilla"...? Och 24/7? Snacka om att man känner sig lite ute. Men man får väl försöka göra barnen stolta och bli lite uppdaterad och inne. Eller heter det kanske hypad?

Jaja, bloggen är igång och den kommer att handla om allt mellan himmel och jord, men mycket idrott blir det väl. Är man nörd så är man... Är man sen även musik-, bok-, film- nostalgi- och statistiknörd bör det ju finnas en hel del att fundera över. För tankar finns, var så säkra. Ofta alldeles för många... Och dom måste ju ut nånstans och då vet jag att detta kommer att funka!

"You'll Never Walk Alone"
/Nordström/

*****

Jag hade läst några bloggar, och tyckte det verkade roligt.

Kände att jag hade mycket att berätta från innebandyhistorien.

Många roliga och annorlunda anekdoter, osannolika fast sanna.

Jag har ju varit med om en hel del.

Från början skrev jag mest för mig själv och för mina gamla kompisar, men även för att visa vilken annorlunda idrott innebandy faktiskt är, en idrott som verkligen vågat gått sina egna vägar.

Också för att beskriva den glädje och gemenskap som innebandyn ger och har gett.

Efter hand när jag skrev och läste så insåg jag att många bloggare var duktiga, men att det var mycket negativt och många mindre duktiga som använde bloggen bara för att skälla, klaga och såra.

Så ville inte jag ha det.

Jag ville glädja, roa, berömma och inspirera.

Visst, i ett och annat inlägg har jag varit arg och tuff, men de är lätträknade. Och de har alltid varit ärliga och rättvisa.

Sen har jag, i den position jag varit i (kanslist på DIBF, ordförande i IBF Falun Ungdom, domare mm) inte alltid kunnat skriva det jag velat skriva.

*****

De bloggare som inspirerade mig mest att börja var Grettan (Johanna Gratjova), Ingrid (I Umeå) och Limmet (Jimmy Lundin).

Ingrid och Limmet är också de tillsammans med Koppen (Mikael Lindkvist), GittanG (Ahonen Gunnarzon), Sjöstrand (Johan) och Capello (Rune Engström) de som pushat och peppat mig mest under den här tiden.

Stort tack till er.

De bästa innebandybloggarna är enligt mig:

Ingrid

Limmet

Grettan

GittanG

Koppen

Stefan Edberg

Capello

Sjöstrand

Mika Packalén

Brolle (Thomas Brottman)

Mr Klister (Johan Selander)

Poeten från Bagis (Daniel Bron-Sundbom)

Ehsan Kahsavarz

Baland Reza

Den bästa bloggaren utanför innebandyn (även om han spelat själv och var jäkligt bra) är utan konkurrens Gyrot (Jocke Jonsson). Makalöst bra, och också en inspirationskälla.

Men även vännen CJ (Carl-Johan Bergman), fd krönikören på Falu Kuriren, numera headhuntad nyhetschef på Expressen (stort!) hade en mycket bra blogg på den tiden det begav sig.

Fan vad ni är duktiga.

Kom ihåg det.

*****

Inspirationskällor:

Min underbara familj: min älskade fru Helena, mina barn Tom, Alexander, Ella och Filip, mitt barnbarn (tänk att jag är farfar!), min bror Håkan, min mor och far. Love You!

Mina gamla innebandykompisar från Falu IBK, om vilka massor av historier har handlat. Lars-Erik ”Larsa” Håkansson, Peter ”Linken” Lindqvist, Mikael ”Hille” Hilleskär, Ove ”Yv” Larsson, Patrik ”Idof” Idofson, Micke ”Carllarsson” Larsson, Magnus ”Mange” Gren, Christer Wikström, Jessica ”Tate” Hedberg, Micke ”Flätan” Norberg och många fler.

Andra kompisar från senare år, Eva #21” Rönn, Pärlan, som egentligen heter Fredrik, Maria ”Söder” Söderström, Lena ”Biran” Birath, Sara Lindgren, Majsan, Larsson och alla ni andra.

Mina fantastiska arbetskamrater på Idrottens Hus. Malung, Maratonmannen, GurraG, Lasse Motown, Thai-mannen, CrossFit-Kungen, Gruppe-Staf, Meckar-Micke, Bärra-hem-Berra och alla andra. Jag har världens bästa jobb och definitivt världens bästa arbetskamrater.

Överhuvudtaget alla innebandymänniskor från förr.

Tack alla.

Utan er hade den här bloggen inte varit någonting.

*****

Innebandynostalgi var det.

Har det handlat en hel del om.

Gamla:

Anekdoter (så klart, en masse)

Föreningsnamn

Cuper

Klubbor

Programblad

Innebandytidningar

Spelare, domare, tränare

*

Lite olika ”serier och inslag” har det också blivit genom åren:

En geografisk resa i dalainnebandyns historia 1983-1999

Klassiska tidningsurklipp

Hall of Fame – personer i Dalarnas om äras bör

Hundra Höjdare – Det bästa från bloggen

Innebandylegender – intervjuer med betydande innebandymänniskor

Bloggprofiler – intervjuer med gamla polare

Lägg därtill några gästbloggare.

*

Några enskilda inlägg om innebandy som är lite klassiska:

SIBF 30 år – människorna, anekdoterna och bilderna

Nattrajden

Stjärncupen – Rest in Peace

Derby!

Varför är det så dåligt med smeknamn nu för tiden?

*

Sen har det varit en del inlägg som inte varit direkt innebandyrelaterade.

De bästa enligt mig själv:

Norslunds fritidsgård – Lirarnas hemvist

Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Hockeyspel!

Dansband Special

Gläntan in Memoriam

TotoCalcio-gänget

Tema: hejaramsor

Vem ska åka med?

Benny Guldfot, Super-Mac och dom andra

Mina bästa idrottsminnen

Ratata och ren magi

Norslund Open – Lost but never forgotten

Metropol

Stockholmsresan

*

Historierna om Tom Wester har varit ett mycket uppskattat inslag. Den mannen är guld värd. Och världens bästa vän.

Tack Tom.

För att du är den du är.

*

Min sidekick Ryttarn (Johan Ryttare) har också gett bloggen en annan dimension och en underbar touch av ironisk humor.

Tack Johan för att jag fått dela med mig av dig.

*

Många listor har det blivit också.

Om allt.

*

Berättandet om innebandyns historia är alltså den ena centrala delen i bloggen.

Den andra är humor.

Vilket också är oerhört viktigt.

Att roa, att glädja, det är det bästa som finns.

När folk är positiva och glada.

Så mycket humor har det blivit:

One-liners

Bildhumor

Kommentarer

Ordvrängningar

Visst är det kul?

*

Några stående inslag har det också varit:

”Men först” – någon liten kommentar eller rolig bild innan själva inlägget startar.

Kvällens låt.

Ett avslutningscitat.

Samma juldikt varje år.

*

För övrigt har bloggen sett likadan ut som när jag började.

Här ska det inte ändras på något.

*

Nu är det bara ett inlägg kvar.

Det sista.

Kommer i morgon.

*****

Kvällens låt: One more Night – Phil Collins

*****

Retar du dig på de små tingen så är du väl inte större än så.
/Nordström/