Sundborn vann första matchen med 4-1, vi den andra med 6-5 efter sudden death. I den första matchen var det drygt 400 i publiken, i den andra var det drygt 500. Denna gång var det verkligen smockat i Lugnets C-hall. En extraläktare stod kvar sedan någon elitmatch och det var närmare 700 personer inträngda. En oerhörd stämning, högljudd, tät och laddad. Sundbornsklacken på ena sidan av läktaren, Enviksklacken på andra. Precis som tidigare. Dock hade något hänt: flertalet av de som varit "neutrala" hade så sakteliga vandrat över till vår sida.
Matchen blev om inte välspelad så enormt spännande. Redan efter 2:29 tog Sundborn ledningen, och 14:06 gjorde de 2-0. Men vår vana trogen att komma igen så reducerade vi på en gång, redan efter 3 sekunder, ett mycket psykologiskt mål.
Andra perioden blir lite stökig och slutar 0-0. Efter 7:09 in i tredje perioden kvitterar vi till 2-2. Fjorton sekunder senare är vi återigen i underläge. Knäckta? Inte då! Ytterligare 21 sekunder senare har vi kvitterat igen. Den mentala styrkan var som sagt stark i EIF på den tiden. Riktigt stark. Vi reder ut ett boxplay i slutet av perioden och matchen slutar 3-3.
Det kan inte bli mer raffinerat: 1-1 i matcher, 3-3 i tredje matchen och nu väntade alltså en helt avgörande sudden death om vilket lag som skulle få ta steget upp i nya trean.
Snacka om vinna eller försvinna.
Snacka om liv eller död.
Sudden death blir inte ens fem minuter gammal. Efter 4:29 avgör ett gammalt radarpar i EIF: Mattias "Helge" Sandmark spelar fram David Åberg som via ett Sundbornsknäskydd förpassar bollen in i mål. Snacka om TV-puckshög. Sådan glädje. Sådan lycka. Att få vara delaktig med det härliga gänget och få göra den resan tillsammans och dessutom klara av det "mission" vi hade. Efter alla vändningar, kämpainsatser och den sammanhållning vi skapade så kändes det så j-vla underbart.
En sak som jag tror var en del av avgörandet var att jag klev av och spelade ingenting utan bara coachade medan min mycket duktige kollega i Sundborn, Jocke Östlund gjorde tvärtom: klev in och spelade. Jag tror faktiskt vi tjänade mest på detta i denna avgörande match.
En annan rolig grej var att normalt så kaxige Gustav Jones vågade inte spela i sudden och när vi avgjorde matchen stod han utanför hallen. Och kissade.
Vi satte länge kvar i omklädningsrummet efteråt. Väldigt länge. Aft få gå rummet runt och ta alla i hand var oerhört känslomässigt efter dels den säsong vi gjort, men även efter den sista urladdningen. Sen bar det av ner på stan för att fira. Det blev klassiska gamla Shopen som fick vara värd för detta. När man sen gick hem och la sig tog det en bra stund innan man somnade.
Men man sov gott, det kan jag lova...
Detta var ett riktigt teamjobb: jag, hjälptränare "Lony", spelarna (absolut mest såklart), även de lika viktiga spelarna som inte fick spela, den oförglömlige Torbjörn, styrelsen, familjer, tjejerna som alltid satt i seket, busschaufförer, ja hela föreningen.
Matchen i siffror:
Enviken: Niklas Ribjer (mv), Stefan Karlsson (mv), Mattias Nordin (b), Tomas Wiklund (b), Gustav Jones (b), Jocke Rytter (b), Henrik Ouchterlony (b), Mattias Sandmark (f), David Åberg (f), Micke Nordin (f), Mattias Forsberg (f), Jonas Sandmark (f), Andreas Sandmark (f), Niklas Stenvall (f), Per Nordström (f)
Sundborn: Patrik Thorevall, Joakim Hedlund, Erik Engqvist, Anders Bengtsson, Anders Eriksson, Johan Wallner, Johan Hedin, Peter Persson, Jonas Wahlberg, Erik Wiklund, Johan Erikson, Thommy Thunström, Lars Åkerlund, Stefan Lindkvist, Andreas Jankarls, Erik Stenman, Andreas Fahlkrantz, Anders Jansson, Joakim Östlund
Matchen: 4-3 (1-2, 0-0, 2-1, 1-0), 0-1 Andreas Jankarls, 0-2 Anders Eriksson (Anders Bengtsson), 1-2 Andreas Sandmark, 2-2 Mattias Nordin (David Åberg), 2-3 Lars Åkerlund (Joakim Östlund), 3-3 David Åberg (Mattias Nordin), 4-3 David Åberg (Mattias Sandmark), skotten 21-22, Enviken 2x2, Sundborn 5x2, domare Lars-Olof Nilsson och Jussi Nissinen, Krylbo.
*****
Mycket viktig seger för 'Pool: 3-2 borta mot Man City som är en svår match. Två mål av Torres och Kuyt i 90:e är ju inte heller helt fel.
Och IBF Faluns herrar fick stryk av Warberg. Igen. Ett riktigt spöke tydligen. Bit ihop och kom igen bara!
*****
En riktigt rolig (eller tragisk, jag vet inte egentligen)) grej från Bykampen: Under en av matcherna, jag tror det var den första som gick på en söndagskväll, var en spelare från ett annat falulag (vi låter honom vara anonym), så full så han somnade. Det kanske man kan göra. Om man typ suttit på läktaren. Nu var det bara det att han låg och sov mot utsidan av sargen. Vilket innebar att domarna fick bryta matchen, försöka få liv i honom och få ut honom. Där låg han, fullt synlig för ena delen av Lugnethallen. Dock skulle hela publiken få se honom ändå till slut. När han gick ut la han sig nämligen på en av de bruna bänkarna vid entrén. Och somnade om. Och där låg han till allmän beskådning efter matchen.
Så pinsamt. För honom. Men utomjordiskt roligt för alla andra. Snacka om att skita i det blå skåpet. Sitta med skägget i brevlådan. Sälja smöret och tappa pengarna.
Eller dricka sig dyng en söndagskväll i en sporthall och somna.
*****
Man kan ju tycka att man har det lite tungt med turen ibland. Att man råkar lite illa ut och att alla andra har det värre. Läs igenom följande sanna historia om Kenth, som är rullstolsbunden. Publicerades i Expressen nån gång på 90-talet tror jag. Den är alltså, helt sann. Även om den är helt osannolik.
Jag lovar att ni aldrig mer kommer att klaga på att ni har otur.
Kenths Oturslista
Nyfödd
Föds med barnepilepsi. Ambulansresor och sjukhusvistelser är vardag fram till 11 års ålder.
8 år
Kenths och kompisarnas snöbollskastande irriterar grannfrun, som kastar ut ett cykelstödhjul (!) från fönstret. En vass pigg på hjulet går in i Kenths skalle. En artär brister och Kenth är mycket nära att dö.
9 år
Cyklar omkull och slår ut båda framtänderna. Har sen dess stifttänder.
9 år
Kenth blir inlåst i en lekstuga. Får panik och krossar en ruta med bara händerna. Hans handled skärs upp, han förlorar flera liter blod och läkarna hinner precis rädda hans liv.
15 år
Vadmuskeln slits av efter allt för hård cykelträning.
5-16 år
Bryter fingrar, händer och armar vid sju olika tillfällen, krossar bägge knäna, får ett tiotal hjärnskakningar vid ett flertal olika olyckor.
16 år
Bryter nacken för första (!) gången. Dyker med huvudet före i botten, svimmar och räddas av kamrater. Blir förlamad, förlamningen släpper dock sen.
16 år
Tre månader senare bryter han nacken igen när han ramlar tolv meter från en balkong. Även denna gång släpper förlamningen efter ett tag.
17 år
Kenth bryter nacken för tredje gången. Han cyklar in i en turistbuss (!) i 70 km i timmen. Han förlamas från bröstet och ner. Under den 13 månader långa sjukhusvistelsen opereras han sju gånger i nacken, samtliga gånger med lunginflammation i kroppen. Nära döden varje gång.
19 år
Opereras för blodpropp i ena benet.
21 år
Blir påkörd i en korsning av en äldre kvinna som inte uppmärksammat en stoppskylt. Kenth får splitterskador.
21 år
Åker i en bil utan sidodörr (!) och faller handlöst ur i en kurva. Får skrapsår och lättare skador.
26 år
Får stora problem med ryggen och nacken. Kroppen domnar bort och han får fruktansvärd värk. Det visar sig att han fått vävnadsbildningar i ryggen. Opereras senare får detta, en operation som lyckas.
30 år
Kenths tjejs förre pojkvän får ett svartsjukeanfall och slår Kenth över munnen så att elva tänder lossnar.
30 år
Får en revbensskada vid rullstolsrugbyspel (!) i USA. Väl hemma i Sverige får han stora blödningar på revbenen och måste genomgå flera operationer.
33 år
I jultider ringer en flyktig bekant på hos Kenth. Kenth släpper glatt in honom, men mannen flippar ur, misshandlar Kenth brutalt och slår honom med en stol
Som sagt. Klaga aldrig mera på otur.
Visserligen så verkar ju denne Kenth ha levt ett ganska hårt och vågat liv, men ändå. Han verkar ha en otroligt positiv inställning till livet. Det mest fascinerande med storyn var att hans nästa mål i livet var att hoppa Bungy-Jump.
I rullstol.*****
Ella fyllde ju fem år igår och idag har vi haft barnkalas med tio 4- och 5-åringar. Puuh. Hamburgare, glass, och fiskdamm. Tog en stund att städa efteråt. En timme efter det var det familjekalas. Och sen var jag "instruktör" i innebandy i Hosjö Idrottsskola för tjejer och killar födda -01.
Gissa om jag kommer att somna ovaggad ikväll...
*****
Lystring: John Blund kommer in på Spår 5 om ca tio minuter.
*****
Mamma Mia, here I go again
/Nordström/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar