Såg på en intervju på nån kanal på TV med Lasse Nilsson, numera Elfsborg, för detta Brage, proffs mm. Lite roligt att se en fotbollsstjärna som man dömt så många gånger i innebandy när han var yngre. Lasse spelade i Borlänge SK och var en riktigt, riktigt stor talang i innebandy också. Men dessutom en riktig buse. Många efterslängar, mycket fult spel och framför allt mycket snack. Det gick faktiskt så långt att vi fick säga till honom att ändra rejält på sig annars skulle han inte bli uttagen i distriktslaget.
Sista året han spelade blev han riktigt lugn och använde i stället sin energi till att spela mycket bra. Dock vet vi ju vilken sport han valde. Inte så konstigt kanske. Det är ju lite mer pengar och lite mer star-quality i fotboll... Men det är bra att såna som ha finns, för dom som säger att sånka som håller på med innebandy är såna som inte kunde lyckas i nån annan sport. Det finns ju några till: Henke Larsson, Pär Zetterberg, Stefan Rehn, Håkan Loob, Peter Forsberg, Thomas Brottman (TV-puckare tror jag). Det räcker så va?
*****
Här har vi ett litet programblad på åtta sidor från Skol-SM i innebandy för högstadiet, pojkar, som spelades i Lugnethallen i Falun 1996. SM:et spelades mellan lag från Falun (Britsarvsskolan), Mullsjö, Luleå och Uppsala.
Domare var under turneringen 3,5 legender: Jag och Lena "Biran" Birath (en av världens bästa damspelare genom tiderna) samt SM-guldvinnarna Magnus "Bart" Engström och Ronny "Skurt" Bjurell. Bart och Skurt? Det fanns en viss likhet...
Nåja, det var inte domarna som var intressanta. I Britsarvskolan spelade en pojke född 1981 med nr 2 vid namn Henrik Olsson. Just det, den Henrik Olsson. "Henkan" som sen kom att spela många år i Faluns A-lag och ett antal i Elitserien/SSL och även var landslagsmässig.
Rolig kuriosa: Coach för Britsarvsskolan och den som var chef för arrangemanget var ingen mindre än Bengt "Finger-Bengt" Pettersson, min gamle vän och IBK:are. Den gamle galningen som är en av mina bloggkaraktärer jag brukar skriva om då och då.
*****
En annan lovande talang som verkligen blev en stjärna syns på framsidan på nästa programblad. Helena Lundkvist. Även hon (som Henkan) född 1981 och vid det här SM:et för distriktslag 1997 var hon 15 år och på väg uppåt. Även detta SM arrangerades på Lugnet i Falun.
Vad det blev sen vet vi ju alla. Helena är både svensk mästare och världsmästare. Det är väl ingen överdrift att påstå att hon nästan ensam vann SM-finalen åt Rönnby när de vann härom året. Jag har varit tränare för Helena i två omgångar (ett år när hon var flickspelare i Falun och tränade med A-laget ibland och ett år när vi tog SM-silver) och dessutom har vi umgåtts lite på sidan om planen.
I början (men hon var väldig ung då också och överlägsen i sin åldersgrupp) var dock Helena kanske lite mera inriktad på sig själv än laget. Typ nöjd om hon gjort 5 mål men laget förlorat med 5-6 men missnöjd om hon gjort 0 poäng och laget vunnit med 5-0. Men vi hade många diskussioner, både under träningar och matcher och även i telefon. Och det gav resultat, för sakta men säkert mognade hon på och detta har ju visat sig bra de senaste åren men den inställning och den offervilja hon visat och ur hårt hon tränat.
Bästa beviset kom sista året jag tränade Helena. Vi mötte Hindås (Göteborg) hemma i den andra SM-kvartsfinalen (vi hade vunnit första borta). Vi kom dock i underläge med 0-1 och spelet gick knaggligt. Då gjorde jag något för mig ovanligt: jag gick ner på tre backar och två kedjor redan 8 minuter in i andra perioden (oftast annars: lita alltid på alla så länge som möjligt). Helena var en av de som fick sitta. då hon just den här matchen hade det lite tungt. Det tog några minuter, sen ledde vi med 3-1.
Efter en stund reser sig Helena från de avplockades skara och kommer fram till mig. Jag vet jag hinner tänka ajajaj, nu blir det nåt. Helena lägger handen på min axel och säger:
- Bra coachat, Per!
Och hon menade det.
Ett bevis på att hon fattat hela grejen. Det var ett gott kvitto. Både till henne och mig.
Helena har alltid varit en av mina favvospelare, och dessutom är hon trevlig bredvid planen. Hon har även en trevlig bror, Henke, som är svensk mästare för juniorer. Och en mamma, Birgitta, som har gjort ovärderliga insatser för IBF Falun genom åren. All cred till henne!
*****
Vi i laget väntar nu in två tuffa Faluderbyn: Kingsgården borta på söndag och KFUM Falun hemma på onsdag. Ska bli riktigt kul! I Kings spelar ju legender som Peter "The Big Kahuna" Bergestål, Christer "Chips" Larsson och Martin "Talk-Talk"Kruse. I KFUM spelar såna som Bengt "Bengan" Berg, Mattias Rokka och Anders Bengtsson. Och vi får inte glömma KFUM:s sympatiske tränare, Johan "Skägget" Ryttare. Vi bävar lite för båda matcherna. Golvet i Haraldsbo är inte att leka med, ej heller Kingsgårdens vilja att slå långbollar och komma en-mot-en. Och KFUM vill nog absolut, absolut slå oss...
*****
I vilken italiensk stad ser man mest på TV?
Venedig.
Dom har ju så många kanaler där.
*****
Nu håller jag på och somnar... Bäst att avsluta och tryna in.
*****
Rom byggdes inte på en dag
/Nordström/
tisdag 28 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar