Cykeltävling, stulen bil och namnsvårigheter

Förra bloggen var så arg och negativ så jag fick nästan dåligt samvete. Därför måste vi ha lite roligt nu.

*****

Men först vill jag ge cred, beröm, uppskattning och allt vad man kan ge till en person från Borlänge (sedär; falubor kan tycka om borlängebor!).

Nämligen Daniel Dufvenberg. Denne BSK-legendar som spelat i tjugo år och nu skall sluta. Finns nog ingen som förstår hur mycket han betytt för BSK och nu IBF Borlänge. Jag har en liten aning som fått fördelen att följa honom som anställd på DIBF. Lojal och arbetsvillig med stor känsla och ett stort hjärta för klubben och innebandyn i allmänhet.

En duktig spelare, ledare och domare och en mycket trevlig människa.

Grattis Daniel (eller vad man nu säger), tack för allt och lycka till med vad du än gör i framtiden!

*****

I mannen-myten-målvakten-vännen-legenden Tom Westers närvaro händer det alltid en massa saker. Oavsett om man vill eller inte. Han är alltid full av idéer. Bra (oftast) och mindre bra (nån gång), visserligen. Men ändå. Man har definitivt aldrig tråkigt.

Denna gång (Sent 80-tal) hade vi haft lite förparty hemma hos Tom på Vallavägen, och nu skulle vi dra vidare hem till Micke "Flätan" Norberg. Mannen som en gång försökte köra ikapp med en Porsche i sin gamla Ford på motorvägen mellan Falun och Borlänge. Det gick...så där. Norberg bodde också i Norslund, men på Sockenvägen, så det var en bit emellan, bland annat lite partier med skog och buskar och sten.

Tom hade precis sett på Sportspegeln där dom visat Trial. Ni vet den där sporten där man åker en sträcka i skogen på motorcykeln och inte får sätta ner fötterna; då får man poängavdrag. Vilket innebar att han blev lite taggad och fick en idé.

- Per, vi ska ha Trialtävling till Norberg! (Tom)
- Öö, jaha, visst. (jag)
- På våra cyklar! (Tom)
- Öö, okej (jag)

(det är liksom bara att hänga på när det blir så där...)

- Vi startar utanför porten hos mig, och så kör vi fram till Norbergs husvägg (Tom)
- Men... (jag)
- Jo, nu kör vi! Man får en poängs avdrag för varje gång man sätter ner foten! (Tom)
- Jaha... Ja...Mmm... Visst (jag)
- Larsa, du håller reda på poängen! (Tom)

Vi hade väl allihopa tagit några öl och möjligen nån Gröna Hissen eller Absolut & Cola, men ingen var odräglig. Tävlingen satte igång.

Jag satte väl i fötterna ett antal gånger (det är svårt att cykla på stenar och grenar även utan starkare drycker i sig) men jag kan säga att när vi kom fram till Norberg på Sockenvägen så var jag en överlägsen vinnare (visserligen på cykel, och med bara en motståndare, men ändå) i mitt livs första Trialtävling.

Tom hade nämligen glömt cykeln.

*****

En annan gång (slutet på 90-talet tror jag) hade jag besök av en domarkollega (vi kan kalla honom J) som då bodde i Borlänge, men som skulle sova över hos mig, eftersom han hade lite långt hem. Vi skulle gå ut på den klassiska Shopen (som då var ett av inneställena i Falun på den tiden). Vi satt hemma hos mig och spelade musik och hade trevligt. En och annan öl och grogg slank väl ner i J (betydligt fler än i mig, jag har alltid varit en lugn partymänniska).

När vi skulle ner på stan skulle en annan domarkollega låna J:s bil under kvällen och skjutsa ner oss. Så gjorde han också. Vi fortsatte kvällen nere på Shopen och hade trevligt och det slank väl ner några till öl i J, som blev lite lurig. När stället stängde gick vi ut för den obligatoriska nattmaten. Vi kommer ut och precis då kommer domarkollegan åkande ute på gatan. Varpå J blir helt hysterisk.

- Vafan! Kolla! Där är min bil! Nån har stulit min bil!

Varpå han sprang efter den.

- Dom har stulit bilen! Vi måste ringa polisen!

Till slut fick jag stopp på honom.

Och, lite försiktigt och varsamt, påminde honom.

Varpå han lite skamset tittade upp och sa:

- Just ja.

Man kan ju inte komma ihåg allt.

Vi gick hem till mig. En promenad på 45 minuter. Som normalt, i dagsljus och i kanske lite nyktrare tillstånd, tar en kvart.

*****

Jag och broder Håkan (tillsammans med legender som Idof, Tom, Christer W, Larsa, Linken, Totte mfl) startade ju upp innebandyn i Falun 1985. Året efter bildade Urban Jansson, bröderna Nyberg och några till HSK Innebandy. Men dom hade problem. Inte med föreningen, spelare, ekonomi eller annat. Utan med klubbnamnet. Idag är ju HSK en legendarisk förening.

Men dom skulle inte ha hetat så från början.

Jag tror man hade flera förslag som man lämnade in till SIBF och fick avslag på eftersom det redan fanns föreningar med just det namnet. Jag tror att man fick tillbaka papperen två eller tre gånger. Jag tror att de försökte med (The Big Kahuna Bergestål och Ubbe J får väl rätta mig om jag har fel) bland annat Orion och Succé. Till slut tröttnade man och det blev H-S-K.

Som är en förkortning.

Av Hälsinggården-Slätta-Kvarnberget.

Det hette ingen förening, eller som dom uttryckte det, "jävlar i mig ingen förening i hela Sverige".

Nej, det hade ju varit ganska osannolikt. Men man vet aldrig. Så det är väl lika bra att ta till.

*****

1993 slogs de båda klassiska föreningarna Falu IBK och HSK IB ihop till det som idag är den stora succén IBF Falun och IBF Falun Ungdom.

*****

Hemma hos kannibalen:

- Mamma, jag tycker inte om pappa!
- Nej, men du kan väl äta upp potatisen i alla fall.

*****

Vi torskade i söndags i herrtrean mot IK Sätra hemma med 1-3 trots skottvinst med 27-15. Inget att skylla på, vi var riktigt dåliga den här gången. Fyra matcher kvar, som det ser ut idag måste vi vinna två av dom för att vara helt säkra. Men en ny skada och ytterligare bortfall gör att allting känns väldigt osäkert. Men vi får göra vad vi kan. Självklart.

*****

Om man drunknar i en jättestor tallrik med ärtsoppa, kan man skriva R.I.P. då?

Rest In Peas.

*

Har hört att en del på jobbet skall åka Kortvasan.

Får man inte betala den kontant eller vad då?

*

De båda ovanstående för att glädja LarsG i Uppsala.

*****

Nu måste det göras lite nytta.

*****

Dagens låt: Vem ska man tro på? - DiLeva

*****

Framgång ger dig vänner, motgång prövar dom
/Nordström