Pantamera

Funderar på vad som kommer att komma först: 500 inlägg, 100 000 besök eller tre års bloggande. Och om jag håller ut så långt. Spännande.

Så här i dästa helg tider är det lite stiltje i blogghuvudet. Därför tänkte jag att jag skulle köra med lite återvinning. Genom att droppa mina tre (som jag tycker själv) bästa blogginlägg som inte handlar direkt så mycket om innebandy. Dels därför att dom är bra helt enkelt (osvenskt va?) och dels kanske det är några nya besökare som inte läst dom tidigare.

Klara, Färdiga, Gå!

*****

torsdag 14 februari 2008
Vem ska åka med?

Tänk vad många bortamatcher man åkt på. Och bortamatcher innebär oftast att åka bil. Och att man lyssnar på radio. Eller band/CD. Många, många timmar har skvalat in i öronen.

Klassiska radioprogram man lyssnat på:

Sportradion (såklart)
Tracks
Eldorado (Kjell Alinge!)
Upp till 13
Melodikrysset
Ring så spelar vi (fast ingen vill erkänna det)
Rally (på fredagar)

Och var det inte radion så var det alltså band. För det mesta egenhändigt blandade band. Pop, rock, synt och hårdrock. I en härlig blandning. Inte så genrebundet som alla är idag.

(I kultmannen Patrik "Idof" Idofsons bil låg det alltid en mängd band och CD med dansbandsmusik. Idof hävdade alltid att "det är farsans". Hmm, vi undrade alltid hur det var med den saken.)

Dock så för alltid musik med sig något annat. Nämligen att de som åker i bilen förvandlas till en viss typ av medresenärer.

Följande typer kan man få med sig i samma bil:

Prataren:
Helt ointresserad av musik, pratar hela tiden (speciellt under bra låtar), ställer frågor, undrar hur långt det är kvar, blir kissnödig, kommenterar saker efter vägen. Kan till och med stänga av ibland.

Spolaren:
Är aldrig nöjd med låtvalet, eller vill bara höra korta snuttar och i stället så många låtar som möjligt, eller vill höra en låt igen. Oerhört irriterande för den som vill lyssna.

Somnaren:
Vill säkert lyssna, men orkar inte. Inom några minuter efter det att musiken börjat skvala, så sover vederbörande. Rätt som det är så har man ett huvud mot axeln. Det kan väl vara trevligt. Om det är en tjej. Värsta mardrömmen är om personen ifråga även snarkar. Högt.

Trummaren:
Skall alltid trumma med i takten, med fingrar, hand eller det som finns i närheten, typ pennor, burkar, petflaskor eller annat. Mycket drygt, speciellt om denne även använder de närmaste passagerarna i sin "konsert".

Och så den värsta av alla:

Medsångaren:
Personen som alltid, utan undantag, skall sjunga med i ALLA låtar. Och detta oavsett om denne kan texten, eller ännu värre, om denne inte har någon som helst sångröst. Vilket den ofta inte har.

Gud, så många låtar som blivit förstörda genom åren.

*****

måndag 12 november 2007
Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Hockeyspel!

Hockeyspel - denna Guds gåva till ungdomen. Hur många matcher har man inte spelat, hur många spel har inte slitits ut. Jag hade tidigt i mitt liv ett spel med spelare som var nästan lika tunna som ett papper. Gubbarna var målade och utskurna i plåt. Kanada mot Sverige. Självklart inga hjälmar på Kanadickerna. Problemet var bara att eftersom gubbarna var så smala så kunde de åka ner i springan om dom ramlade av pinnen och så fick man skruva isär spelet för att ta upp dom.

*****

Sen kom spelen med de lite mer verklighetstrogna plastgubbarna. Stiga skulle det vara så klart och i början kunde man inte åka bakom mål som man kan idag. Sverige - Sovjet var det som gällde. Gubbarna var alltså nu i plast och de första klassiska hade bruna skridskor och bruna handskar. Sen kom Sverige - Finland i de spel där man kunde åka bakom mål.

*****

Jag minns från fritidsgården i Norslund där jag jobbade ett antal år att vi hade turnering i stort sett året runt. Två divisioner med 16 (!) spelare i varje och med upp- och nedflyttning och slutspel. Serierna spelades med dubbelmöten... Jag tror vi nötte 2-3 hockeyspel.

I månaden.

*****

En som var en jävel på detta med hockeyspel var Tom Wester. Den mannen har oerhört många strängar på sin lyra. Han har till och med slagit före Svenske Mästaren Göran Agdur (från Orsa) i en match. Tom var superbra på Skyffeln. Det finns nämligen en massa finter i hockeyspel (läs ishockeyspelbibeln - fantastisk bok). Skyffeln är den där man fintar skott med yttern och spelar in till centern varpå man "skyfflar" in bollen med denne. I och för sig, bättre att vara bra på att skyffla än att vara en sopa i alla fall.

Hur som helst, en gång på fritidsgården hade jag en fredagskväll lyckas, via mitt livs match, slå Tom med 10-9. Varpå man genast blev skitkaxig. Såklart. Föreslog att vi spelar en gång till och så slår vi vad om något. Ganska säker på seger slog vi vad om en (fy på oss) kvarting sprit. Matchen var intensiv, välspelad (i alla fall från Toms sida) och mycket kort.

0-10.

*****

I åldern 10-15 (cirka) spelade jag och en kompis (Anders, fasen vad roligt vi hade; vi tävlade i allt, och inte blev vi sämre människor för det) jämt hockeyspel. Till slut tyckte vi pucken var så seg och tråkig att spela med så vi började spela med en liten trätärning istället. Detta tog spelet till en ny och helt annan dimension. Till slut blev vi så bra på det också så vi fick lov att förbjuda skott med center och vänsterback... Jag kommer också ihåg att jag klippte ut plastnätet i burarna och så fick morsan sy in riktigt nät i stället. Herregud vilka idéer man hade.

*****

Glas- eller stenkula var också roligt att lira med. Det var stenkul men inget för glaslirare.

*****

Fem vanliga hockeyspelsskador:

1) Puck i ögat/på näsan (oftast vid målvaktsräddning)
2) Knät i bordsskivan (underifrån vid målglädje)
3) Skavsår på vänster tumme (målvaktsräddningsskada)
4) Fingerklämning mellan spak och spelkortsida (vid centerskott)
5) Träsmak i arselet (utvecklades lätt till sendrag i skinkanvid långa matcher)

*****

Varje år hade vi en turnering på Julafton med alla familjemedlemmar. Många härliga matcher utkämpades under granen mellan paketöppning, Kalle Anka och matglufs. Denna turneringstradition fick dock ett abrupt slut ett år.

Då slog nämligen mormor, i en kvartsfinal, ut farsan med 2-1.

*****

En annan idé som man bara kan få när man är typ 8 år är att man ska slå farmor i hockeyspel. Det låter kanske inte så konstigt om det inte varit för två saker:

1) Min underbara gamla farmor hade reumatiskt, speciellt i fingrarna och
2) Jag skulle absolut vinna med 50-0 (femtio - noll) hade jag betsämt.

I de tre första matcherna lyckades farmor göra mål vid ställningen 16-0, 28-0 och 36-0. I den fjärde matchen råkade jag göra självmål vid 48-0. Till slut vann jag i alla fall med 50-0.

Sa jag att min farmor var en oerhört snäll farmor? Och att hon hade en ängels tålamod?

*****

Man skulle kunna tro att jag drack en massa PUCKo på den tiden.

*****

Det absolut roligaste till sist, och jag förstår än idag inte hur vi kunde göra det men; min kompis Anders och jag brukade spela med ett vingummi... Först till fem mål vann.

Och den som förlorade fick äta upp det.

*****

måndag 3 december 2007
Tema: Hejaramsor

Hejaramsor har väl funnits lika länge som det funnits publik. Och publik har väl funnits lika länge som det funnits idrott. Hejaramsor kan vara likväl fyndiga som töntiga som elaka, och spannet däremellan är oerhört stort.

Idag, med all huliganism och bristande respekt hos människor (där vissa ord helt förlorat sitt värde), så är väl tyvärr de flesta ramsor idag mer nedlåtande och skällande mot motståndare och domare än påhejande på sina egna. Det är mycket vanligt med hets mot raser, sexuell läggning, utseende, idiotförklaringar och liknelser vid handikapp. Och domarna är speciellt utsatta.

Visst fanns det gliringar mot domare även när jag var ung, men jag tror det var mera med glimten i ögat. Man kunde till exempel få höra:

Domarn dömer som han vill, men i huvet står det still

eller

Domarn ut på planen svart och vit, liknar mest en fågelskit

Oerhört elakt.

Möjligen, om nån var riktigt bitsk, kunde nån släppa ur sig ett:

Domarn har druckit T-sprit!

*****

Under avdelningen urtråkiga ramsor har vi:

Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!
Vi ska vinna, vi ska ta dom, vi ska göra köttfärs av dom!
Andra sidan är ni klara? Jajamensan, fattas bara!

Vilken fantasi.

Från 40-, 50- och 60-talet har vi följande catchiga hejarop:

Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra nätet rassla!
Här vare livat här vare glatt, här vare blommor i mossans hatt!
Heja grabbar friskt humör, skjortan hänger utanför!

Alltså, vem kom på dom?

Nils Poppe? Eller Åsa-Nisse?

Så klämkäckt!

*****

Ut med domarn och in med Nalle Puh, in med Nalle Puh, in med Nalle Puh!

och

Domarn har tvåa på oddset!

är ju två rätt kul med lagom ironi man kan få höra från dagens läktare.

*****

Riktigt roliga är faktiskt:

Vi har en keeper som inga bollar kniper!

och

Vi har en trainer, vi har en trainer
som vi hittat i en container!

*****

En riktigt tuff från 70-talet är

Go! Canada, Go!

En märklig:

Upp o nicka - sockerdricka!

*****

Öka takten sista kvarten Ti-da-holm!

En av de märkligaste hejaramsorna i svensk idrott. Enligt Hammarby IF:s hemsida skall den ha kommit till enligt följande: Ett Bajenfan är av någon anledning i Jönköping och tittar på en match mellan Jönköping och Tidaholm i slutet av 70-talet. Jönköping är överlägsna. Ett par fulla Tidaholmsfans skriker plötsligt: Öka takta sista kvarta Tiiiiidahölm! Folk skrattar, Bajenfanset tänker inte så mycket på det men på nästa Bajenmatch berättar han för sina vänner vad han varit med om.

Vännerna, som för övrigt kallades Korpen och Yben (snacka om klyschigt...), skrattade också gott och man diskuterade töntiga ramsor i allmänhet. När en kvart återstår av matchen, som var mycket trist, formar Korpen sina händer till en tratt och skriker med hög röst: ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN TI-DA-HOLM!

Resten är, som man brukar säga, historia och en av de mest konstiga ramsorna som nånsin skapats var ett faktum. Eller som man skriver på hemsidan: Denna ramsa har funnits med under 20 år. De senaste 10 åren som obligatorium. Och de 5 sista som kult!

*****

Apropå ramsor.

Många lag har som laddarramsa framför kassen innan match den mycket ovanliga och fyndiga (beeing ironic):

- Ska vi ta dom?
- JAAAAAA!

Förutom att den är en av dom mest fantasilösa ramsor läppar nånsin format, så måste jag också fundera lite. Jag menar, vad skulle man kunna svara annat än ja?

- Ska vi ta dom?
- Kanske.

*****

Den absolut töntigaste ramsan jag sett/hört är den som Falu BS bandy hade (nu snackar vi 70-tal) på ett litet blad i fickformat som man delade ut till publiken. Där stod alla små ramsor så man lätt skulle kunna hänga med när någon drog igång.

Hör, jag säger bara hör (om man nu kan höra i en blogg), på följande:

Heja BS ni fick hörna -
Se nu till ni får nåt förna' !

Den måste Staffan Westerberg ha skrivit. Eller clownen Manne.

*****

Vi avslutar dagens temablogg med en odödlig klassiker:

Zigge ZaggeZigge Zagge
Hej! Hej! Hej!

*****

Det var lite återvinning det.

*****

Två riktiga 80-talsstänkarfilmer på TV400 ikväll:

Top Gun och Fira med Ferris.

Me like.

För att stjäla ett uttryck av den mycket duktiga bloggerskan GittanG.

*****

Kvällens låt: When tomorrow comes - Eurythmics

*****

Dä' ä' bar' å' åk'
/Nordström/