En skör tråd

Det är sällan inläggen här är speciellt allvarliga, men:

Tillbringade natten på lasarett.

Efter en bortdomnad arm, svullna och blåa läppar, andningsstopp och bröstsmärtor - samtliga hyfsade indikationer på något inte så bra -blev det ambulansfärd till akuten efter midnatt.

Så jävla stöddig var man inte när man låg där i ambulansen med elektroder, illamående och skakande ben.

Man hinner tänka en hel del.

På vad som är viktigt här livet.

Som till exempel barnen. Det bästa som finns. Själva livet.

Och Helena. One in a million, Once in a lifetime.

Då betyder inte vunna eller inte vunna poäng, materiella saker, pengar och annat speciellt mycket.

Nu gick det bra den här gången. Efter tre EKG och ett antal rör blod kunde man i morse konstatera att det inte var hjärtat. Lättnad. Överläkaren indikerade dock att det kunde vara ett symtom på stress. Som visade sig fysiskt. Det var faktiskt inte första gången.

Kanske en liten varning?

Man är ju inte ung längre. Kanske dags att coola ner.

Skulle, enligt läkaren, i alla fall inte göra sånt som jag blir stressad av, och göra sånt som jag inte blir stressad av.

Det är nog dags att göra en lista. En privat.

*****

Kvällens låt: Every breath you take - The Police

*****

Säg det du vill säga idag; i morgon kan det vara försent
/Nordström/