Ordets makt - eller en något partisk hyllning till en bror

Alla som känner mig som domare, och fram till typ 1999 så var det väl 75% av innebandysverige, vet att mina fyra favorittecken som domare var de för:

Olämpligt uppträdande
Protest mot domslut
Matchstraff
Hårt spel

Det var ju så förr och i begynnelsen, att det behövdes rensas ibland. Och det gjorde vi, jag och brorsan. Jag var den onde och han den gode. Men även om vi var tuffa så hade vi även en stor dos sunt förnuft och en ännu större dos glimt i ögat, vilket gjorde att vi kunde snacka bort många situationer. Till slut hade vi ett sånt rykte att vi inte behövde vara så tuffa; lagen visste vad som gällde. I alla fall elitserielagen och de lag vi dömde ofta.

Men ibland, på cuper, sprang vi på ett och annat lag som fick sig en liten överraskning.

Det var roligt.

Håkan har alltid varit den mest pedagogiske av oss. Och märkligt nog, tror jag att det nästan aldrig funnits någon som varit riktigt arg på honom. Det finns det folk som varit på mig, det kan jag lova. Jag anser fortfarande, och det står jag för, och trots släktskapet, att Håkan är den bäste domare vi haft i landet. Finns ingen som har klarat upp så många situationer som honom så smidigt.

Nuförtiden dömer han ju nästan inte, hoppar in någon gång om jag kallar, eller om det är nån riskmatch eller extra svår match. Han är en sån där som man kan frysa ner i två år och sen när man tar upp honom så dömer han exakt likadant (och lika bra) som tidigare.

När han tidigare i år var tävlingsledare på Dumleslaget i Göteborg fick han hoppa in och döma någon match med ett lag som hade lite stökiga ledare. De var fem stycken, och under matchen så stod dom i början och gapade och klagade på allt och alla. De stod till och med framför sina egna spelare så de knappt kunde byta.

Håkan lät dom hållas ett tag, för att se om de skulle bättra sig. Sen tröttnade han. Blåste av och gick till båset, tittade på ledarna och sa:

- Sluta och stå där som fem fånar nu, och börja ägna er åt det ni ska, coacha era spelare. Och gör det bakom dom så ni inte stör dom.

Det blev alldeles tyst i båset, och sen sa en av ledarna:

- Men, men, så där kan du väl inte säga?

Varpå Håkan lugnt svarade:

- Jo, det kan jag visst det. Och gör som jag säger nu annars kanske jag inte är lika snäll nästa gång.

Håkan körde igång matchen igen och resten av tiden blev hur lugn som helst.

Efter matchen kom en förälder i det laget fram till Håkan och sa:

- Det där, det var bra. Så där skulle nån gjort mot dom där för länge sen.

Det var för övrigt samma förälder som gått till båset och sagt:

- Det är bäst att ni gör som han säger. Det där är Håkan Nordström.

Rykte, någon?

*****

Om Håkan hade ordets makt, var man väl själv mera inne på pipans, gesternas och kroppsspråkets makt, men även jag kunde blixtra till då och då. Som den gången då en ledare i högsta serien för damer fick sig en liten tankeställare.

Något som jag hatar, det är när ledare (ofta med en coachtavla i handen) oavbrutet och gång på gång sträcker upp händerna i luften och vädjande vill ha frislag eller utvisning. När man varken hinner blåsa eller visa fördel innan dom förbannade labbarna åker upp i luften.

Så var det den här gången. Gång på gång viftade han armarna. Jag tröttnade, blåste av, gick till båset och sa högt (det ska man alltid göra när folk beter sig illa; det brukar få folk att jubla och missdådarna att skämmas å det grövsta):

- Om du inte slutar att flaxa med armarna som nån jädra fågel och inte låter oss sköta dömningen så får du fortsätta matchen på läktaren och då får du vifta hur mycket du vill. Men tyst.

Varpå han blev alldeles röd i ansiktet och stammade fram:

- Va, va, så kan du väl inte göra som domare?

Jag tittade på honom och sa:

- Try Me.

Resten av matchen hade han händerna i fickorna.

*****

Två bragder i OS idag: damerna i handboll som gjorde precis var de var tvungna att göra.

Och så en av de mest fantastiska och spännande tennismatcher jag sett. Johansson/Aspelin fick mig att tro att jag var tillbaka i svensk tennis glansdagar på 80-talet med Wilander, Edberg & Co.

Hoppas nu bara att Lassi K frisknar till tills i morgon.

Om han inte är så ro-sig om kinderna kanske han kan ro-sig till ett guld.

*****

Good night Sweden wherever you are!

*****

Ett föredöme är bättre än tusen argument
/Nordström/