I surrender

Jag erkänner. Jag hade fel. Jävligt fel. Enda trösten är väl att några hundra tusen andra också hade lika mycket fel.

Trodde inte i mina vildaste drömmar på en vinst för IBF Falun mot Warberg. Tvärsäker på 3-0 i matchserien.

Tji fick jag.

Jag lägger mig på rygg och blottar strupen. Hugg till!

Jag vänder mig om och drar ned byxorna. Daska till!

På med dumstruten. Lång näsa åt mig.

Knockad. Förnedrad. Bortgjord.

Det tar jag.

Jag bockar, saluterar och hedrar IBF Faluns herrar.

Man gjorde vad ingen, jag upprepar ingen, trodde var möjligt.

Att efter en usel säsongsavslutning slå regerande svenska mästarna på bortaplan, och detta trots en statistik på ingen vinst på tretton matcher, är ingenting annat än ett mirakel.

Och vilken match det måste varit. Från 5-0 till 6-6 (och med en resultatrapportering som löpte amok så man hade ingen aning om vad det egentligen stod eller om matchen var slut) och så avgörandet i sudden.

Hyfsat bra läge för Johannes Skog att hitta målet igen.

Och så blev det inte bara en resa för Warberg till Falun.

Imponerande.

Och lite, lite press måste det väl ända vara för Warberg? Samtidigt som Falun inte har någonting, jag upprepar, någonting att förlora.

*****

Nu ska jag städa lite.

*****

Kvällens låt: It's a Miracle - Culture Club

*****

Ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid
/Nordström/