Var är ni?

I nummer fyra (oktober) av SI (Svensk Innebandy) från 1987 kunde man läsa en liten episod från Stockholms IBF:s seriepremiär i division 2 herrar mellan Balrog IK och Sofia BoIS.

Man benämnde den sorglustig. Och det var den väl.

Matchen skulle spelas i Albyhallen. På utsatt tid sprang båda lagen ut för match. Men båda saknade motståndare (låter nästan som en sån där klurig gåta)! Hur gick det till? I Stockholm finns två Albyhallen med fyra mils mellanrum. Balrog och Sofia åkte till var sin hall.

Det är inte alltid lätt...

*****

I samma nummer kunde man läsa om serieindelningen i de olika distriktens högsta serier, division 1. Tre distrikt stack ut kan man säga. Nämligen följande:

Dalarna
Mora IBF
Kristinebergs AIS
Leksands IBK
Vikarby IK
Falu IBK
Digers BK
Pintorps IBK
Boda IBK

Värmland
IBF Team Alfred
Solstadens IBK
Karlskoga IBK
Sjöstads IF
Norrstrand/Bengen
Hammrö IBK
Carlstad IBF
Karlskoga FK

Västmanland
Kolarbyn/Fagersta IF
Tomasgårdens IF
FF Katajaiset
IK Morten
Råby AIK
Köpings IBF
Benoz IS
Shivas IBK

Vilka legendlag. Och Västmanlands division 1 var outstanding. Vilka kultföreningar.

*****

Två riktigt stora händelser i Idrotts-Sverige idag:

Zlatan vinner skytteligan i Serie A. Hur stort som helst. Hela människan är ju tagen ur Buster eller Rekord-Magazinet. Ibland tror man att allt är påhittad. Precis när de andra i skyttetoppen kommit i kapp, då avgör han. Så klart med ett klackmål. Killen kan ju inte föra annat än snygga och fantastiska mål.

Robin Söderling. Vad säger man? För mig som gammal tennisfantast var detta helt otroligt. Att slå världsettan på grus, som dessutom vunnit fyra Öppna Franska i rad och som aldrig förlorat på Centercourten. Hans glädjetårar i fransk TV var så härliga att se.

Hamnar osökt 17 år tillbaka i tiden då en 17-årig Mats Wilander i åttondelen i Paris slog ut en viss Ivan Lendl...

*****

Ett underbart (som vanligt) Stopptid var det på Sportspegeln ikväll. Jens Linds och Dennis Videmyrs sedvanliga mästerverk handlade denna gång om Rättvikshästen (Dalahästen som han kallades, helt underbart) Ego Boy och hans framfart i Elitloppet 1973.

Dom där herrarna, dom har Star Quality dom.

*****

Nåt som däremot inte var Star Quality var att dammsugaren blixtrade till, la av, luktade bränt och sen var helt död när jag for fram som en furie i vardagsrummet idag.

Man kan tappa sugen för mindre.

*****

Jag och gumman var ju på fest igår kväll hos Lars-Erik "Larsa" Håkansson med fru som firade 40+35. En lugn och trevlig tillställning. Några gamla Falu IBK-legender var där: Peter "Linken" Lindqvist, Sven "Svenne" Håkansson och Per "Porre" Fagerström, liksom mina gamla studentkamrater från Högskolan, Janne "Saxdalen-Janne" Lundeberg och Patrik Forsmark. De två senare stod för underhållningen. Även en HAIK-legend, Tomas "Katten" Jansson med fru var på plats.

Trevligt var det som sagt med lite femkamp, frågesport, god mat, uppträdande och dans.

Jag lyckades skrapa ihop lite nostalgipresenter till Larsa: Två gamla unika självinspelade kassettband från början av 90-talet med bara hårdrock på, en poster på Ian Rush (Larsa är också 'Poolfan) från 1985 och ett inramat litet kollage med bilder på Larsa och lite annat för honom karakteristiskt.

Det var meningen att jag precis som på Linkens fest skulle hålla tal, men det krånglade till sig lite. Så därför kör vi lite favorit-i-repris, några Larsahistorier som tidigare publicerats i bloggen. Men dom är så roliga så vi kan ta dom igen...

*

Första fyllan

Första gången Larsa var ute på partaj gick det väl... sådär. Ung och orutinerad så slutade det på en parkbänk nere på stan i ett inte alltför bra skick. Man fick helt enkelt ringa hem till pappa Håkansson som fick hämta honom.

Dagen efter hade väl Larsa hämtat sig hyfsat och vi satt och såg på någon film. Han hade väl lite Ågren eftersom han inte riktigt hade koll på gårdagen för efter ett tag sa han:

- Ni behöver väl inte säga nåt till farsan?

- Nej då, vi lovar.

*

Byte!

Larsa startade sin innebandykarriär i Falu IBK (nuvarande IBF Falun) precis som många av oss andra. Det var 1985. Vi har under senare med lite ojämna mellanrum spelat lite "gubb"- och veteranmatcher med Falu IBK. Där har Larsa självklart deltagit precis som andra legender som Idof, Hille, Tom W, Linken och en del andra.

Så även denna gång när vi spelade match mot ett annat legendariskt falulag, BIK Lugnet (nuvarande KFUM Falun). Detta var en bit in i andra perioden. Det blir byte och Larsas femma springer in från avbytarbänken.

Larsa tar en lov ner mot vårat mål, springer upp efter sargen, tittar in i avbytarbåset (det har då gått cirkus tolv sekunder sen han kom in), och så säger han:

- Äh, Jag byter eftersom jag ändå är här.

Kondition har aldrig varit Larsas styrka

*

Dåliga kort

En gång i forntiden var vi i kompisgänget ut på gamla klassiska Shopen i Falun. Super-Wester, målvakts-Ove, Trav-Idof, Lång-Larsa och jag. Bland annat. Ingen var otrevlig (det var vi aldrig) men ingen var helt nykter heller.

Idof stod sin vana trogen vid Black Jack-bordet. Han förlorade alltid, men alltid när vi frågade hur det gått var svaret alltid Fifty-Fifty eller PlusMinusNoll. Den här gången går det riktigt dåligt och han säger:

- Fy fan vad jag har dåliga kort.

Då händer det. Då gör han det. Larsa. Jag ser det liksom i slowmotion och som från en annan värld. Tänker att nej det här händer inte - gör det inte - snälla låt bli!

Larsa tittar på spelbordet, sen på Idof, sen på bordet igen och säger:

- Det är lugnt, du kan få några av mig.

Varpå han tar sin stora grabbnäve och tar ur en fyrtio kort ur dealerns låda och ger till Idof och lägger framför honom.

Idof blev tjock, dealern blev sur och Larsa åkte ut.

*

Lätt böjd

Efter att ha gjort våra första ib-mål själva, köpte vi in nya till Västra skolan, vår kultarena. Dessa var vinröda och hopfällbara, jättefina. En träning ifrågasatte dock någon Lars-Erik "Larsa" Håkanssons spänst. Larsa är, som ni som följt bloggen vet, en lång och snäll man med kanske något nedsatt vighet.

Någon sa att han inte skulle kunna hoppa över målburen. Därför var han (ung och trotsig) tvungen att försöka. Och klarade det. Med nöd och näppe. Med en liten touch. En liten.

Lag som skulle spela match mot oss i Falun kunde efter detta ställa följande fråga:

- Ska vi spela i Västra skolan? Är det inte där dom har en ribba som ser ut som ett "U" på ena målburen?

*

Djungel-Jim

Nattraiden, Borlänge, 1987. Vi från Falu IBK (nuvarande IBF Falun) ställde alltid upp med flera lag i seniorklassen där vi delade upp oss i lite olika konstellationer. I ett av lagen spelade bland annat Lars-Erik Håkansson. Larsa, som han kallas, är en mycket lång och stabil herre. Han är nog över 1,90 och ger (även om han är otroligt snäll) ett ganska auktoritärt intryck av att han inte är nån man skall bråka med.

Hursomhelst, hans lag spelade match sent på lördagskvällen mot nåt Bonka-gäng som mest var med för att det var roligt och spelade väl nån form av vårdslös fritidsgårdsinnebandy. Rätt som det är så råkar en av motståndarna slå till Larsa över fingrarna. Vilket han inte skulle ha gjort.

Larsa höjer sig i sin fulla längd och ryter med barsk stämma:

- Hörru din djävla Djungel-Jim! Kommer du i närheten av mig en gång till slår jag ihjäl dig!

Blek och skräckslagen hoppade spelaren av planen.

Och bytte inte nåt mer under matchen.

*

Lugnetkarnevalen

När vi var yngre var vi ett gäng innebandykompisar som umgicks ganska flitigt även på fritiden och var rätt så sammansvetsade. På den tiden (mitten 80-talet) fanns det en happening som hette Lugnetkarnevalen som pågick några dagar och var som det låter, lite karuseller, lite lottstånd och en hel del band som uppträdde.

Detta brukade vi försöka gå in på varje kväll och speciellt på helgerna. Ett år skulle vi dit hela gänget men vissa tyckte det var lite dyrt på tredje dagen i rad. Så de tyckte att vi helt enkelt (vi var unga och oförstående) skulle försöka planka in. De flesta köpte inte idén men två, låt oss kalla dom Tom Wester och Lars-Erik Håkansson, skulle testa lyckan.

Efter att ha smugit runt hela det inhägnade området och utsatts för följande:

trampat i vatten upp till fotknölarna i ett dike utanför staketet,
fastnat i ett träd med en ryggsäck som gick av,
fastnat i staketet på vägen upp,
stukat en fot, skrapat en hand,
lortat ner kläderna, blivit jagade av vakter,
blivit jagade av vakternas hundar,
rivit sönder en byxa och slutligen,
landat i en djup lerpöl på insidan av staketet

lyckades de till slut ta sig in på området. Där vi andra redan var. Glada och med ganska gott om pengar på fickan.

För just den här kvällen var det nämligen gratis inträde.

*****

Nu kommer frugan snart hem från jobbet. Det är ju Mors Dag idag så hon har redan fått blommor och lite choklad. Men jag får väl fortsätta att vara snäll och bjuda på te eller nåt. Det är hon värd!

*****

Kvällens låt: Still loving you - Scorpions

*****

Man skall inte jäkta ihjäl sig även om man får bra betalt
/Nordström/

Klubbgeografi

Det har funnits många klassiska innebandyföreningar genom tiderna. Heter man till exempel Stockholms Vingar eller KFUM Örebro, så är det ju ganska självklart från vilken stad eller ort laget kommer ifrån. Men om man inte kan se på namnet var ett lag kommer ifrån, så är det ju inte lika lätt att veta.

Därför kommer här en liten geografilektion om några (okej då, rätt så många) klassiska föreningars hemorter.

Håll till godo!

The Bishops (Stockholm)
Kolarbyns IBS (Fagersta)
Trygg Hansa IF (Stockholm)
Bengens IB (Karlstad)
Norrstrands IBK (Karlstad)
Team Smirt IBF (Sandviken)
Skallbergets IK (Västerås)
Klubb 75 (Västerås)
Skallbergets IK (Västerås)
IBF Kents Gäng (Karlstad)
IBF Team Alfred (Karlstad)
Solstadens BK (Karlstad)
VIS 81 (Vallentuna)
Ladugårdsskogens IBK (Örebro)
Chivas IBK (Fagersta)
TV-Ljudcenter RT (Fagersta)
Benoz IS (Västerås?)
FF Katajaiset (Västerås)
IK Morten (Västerås)
S-T-B 80 (Stockholm)
Utby BK (Göteborg)
IBK Björndammen (Partille)
IBK Hånk (Årstorp)
IF Rinaldo (Tvärhult)
Tetra Pak KF (Forshaga)
Ruds IF (Karlstad)
IBK Haspel (Örnsköldsvik)
BK Renitz (Göteborg)
Kaspiens IF (Kista)
IBK Hagar (Sandviken)
Ragnhild IBK (Södertälje)
IBK Tunneln (Skövde)
BK Halna (Töreboda)
Björkbergs IBK (Hudiksvall)
Hölö SK (Södertälje)
Digers BK (Orsa)
Bellatrix IK (Domsjö)
Skogsgymnastikens IBS (Norberg)
IBK Alba (Sandviken)
Postens IF (Södertälje)
Guldstaden IB (Skellefteå)
IBK Lockerud (Mariestad)
VK Rasket (Örnsköldsvik)
Fornudden IB (Nacka)
Tomasgårdens IF (Västerås)
Sjöstad IF (Karlstad)
NB87 (Karlstad)
IBK Strandgården (Mariestad)
Viskan HBK (Helsingborg)
Per Ols BoIS (Fagersta)
IBK Succé (Linköping)
Ekeby IBK (Uppsala)
Teknikums IBK (Uppsala)
SK Vide (Knivsta)
Puma IK (Visby)
Follingbo IK (Visby)
FK Ängen (Stockholm)
IBK Gurkstaden (Västerås)
BK Dumle (Göteborg)
Guldringens SK (Göteborg)
IBK Atena (Sandviken)
Silverstaden IBF (Sala)
Solfjäderstaden IBK (Motala)

Nedan ser vi ett av gängen. Solstadens BK från Karlstad, före detta IBF Kents Gäng. Tränades av legendaren Kenth Thuresson (tränare, elitdomare, observatör, polis mm). Bilden bör vara från någon gång på 80-talet.
p

Så klassiskt...

*****

I morgon har en annan legend 40-årskalas (lite i förväg visserligen, men ändå). Nämligen min mycket gode vän (en av dom bästa), gamle Norslundaren och Falu IBK-aren Lars-Erik "Larsa" Håkansson.

Både jag och frugan skall gå, så det skall bli kul. Barnen får ta hand om varandra. Dessutom skall festen hållas på ett ställe som heter Pumpen. Som ligger typ åtta minuters gångväg från vårat hus. Inte helt fel. Att sen mannen-myten-vännen-legenden Tom Wester också kommer till Falun gör ju inte saken sämre.

Få se om jag är snäll eller om jag skall återberätta lite anekdoter från Larsas liv. Det finns en del...

Apropå klassiska lag och lagbilder. Nedan ser ni en lagbild på Falu IBK:s mytomspunna U-lag från 1988. Bilden tagen under läktaren på Lugnet .

Jag säger bara: klubborna, dräkterna, frisyrerna.

Översta raden från vänster: Per "Porre" Fagerström, Patrik "Tjärna Ängvall" Engvall, Christer "Krille" Sundin, Anders "Fleece" Svensson, Patrik "Idof" Idofsson, Kenneth "Kortbyxan" Hallin. Nedersta raden från vänster: Håkan "Rambo" Wikström, Johan "Jottis" Hedberg, Larsa himself, Bengt "Finger-Bengt" Pettersson, Christer "Perers" Wikström.

Vilka legender...

*****

I morgon skall ni göra det jag och kanske den kände rocklegenden nedan gör varje lördag: Läsa CJ:s krönika i Falu Kuriren.

Läsa och njuta.

*****

Nu ska jag titta på sista CD:n av Marco Polo.

*****

Kvällens låt: Cover Me - Bruce Springsteen

*****

För att fatta beslut fordras ofta mod
/Nordström/

Köttmuren

Kommer ni ihåg köttmuren från 80-talet?

Annars har jag den på bild här.

*****

Gick på stan med kidzen härom dagen och då fick jag syn på en bil med släp. Släpvagnen hade en slogan:

"Umeå-släpet ligger alltid före"

Blir det inte väldigt svårt att köra då?

*****

Av en händelse googlade jag på bandy-VM. B-gruppens skytteliga vanns av en kanadensare.

Som hette Brandon Ellement.

Snacka om het spelare.

*****

Från köttmur är steget inte så långt till snövall.

Och snövallar får mig att tänka på Ingemar Stenmark.

Och det leder mig till det här:

50 skäl till varför vi älskar Stenmark:

1 Han var sig själv.

2 Hans enorma meriter. Totalt 86 World Cup-segrar på 231 starter är störst, bäst och vackrast alla kategorier. Troligen oslagbart. Lägger man till att han var topp 3 i 155 av sina WC-tävlingar, nästan 70% av loppen, blir statistiken svindlande.

3 Han har ännu inte sålt sina OS-guld.

4 Hans två Bragdguld, 1975 och 1978.

5 Den som behöver mer statistik för att älska Ingemar kan få det: 40 världscupsegrar i slalom, 46 i storslalom. Allt med start i Madonna 1974 och final i Aspen 1989.

6 För att han gjorde oss svenskar intresserade av slalom. När Bengt-Erik Grahn försvann i ett snömoln vid OS i Grenoble 1968 trodde många att vi sett det sista svenska slalomhoppet.

7 Hans dubbla OS-guld i Lake Placid 1980.

8 Han fick verkligen Sverige att stå stilla. Inte Palme-stilla och deppigt. Inte Björn Borg-stilla och helgledigt. Utan Stenmark-stilla med ett helt land där arbetsplatser och skolor för några minuter stannar upp och tar andäktig paus. Bilderna av ett helt tomt riksdagshus under ett lopp är ett klassikt exempel. 1978 räknade något ut att svenskarnas Ingemar-tittande bara den säsongen kostade nationen totalt 978 produktionstimmar i industrin.

9 Det är lite för bra för att vara sant. Men han växte faktiskt upp på Slalomvägen i Tärnaby.

10 Han introducerade oss för karaktärer som Hermann Nogler, förbundstränare, och Jure Vogelnik, tekniskt ansvarig. För att inte tala om att vi lärde känna Elanfabriken i Slovenien.

11 Ingemarmössan i design av mamma Gunborg.

12 Det enkla skälet att han rent vetenskapligt är vår störste idrottsman. Det kom nämligen SIFO fram i en undersökning om ”Århundradets svenske idrottsman” genomförd 1999.

13 Han har en grymt mycket smakfullare villa än grannen Björn Salmings ”Dallas-palats” i Vaxholm utanför Stockholm.

14 För hans integritet. Intervjuer skedde på bestämd tid och plats och de fakta som journalisterna hade att utgå ifrån var dagens resultatlista. Utifrån denna svarade Ingemar ”ja” eller ”nej”. Resten var upp till reportern.

15 Äregirigheten var nästan fysisk, gick i princip att ta på. Han satte nivån redan vid SM-debuten 1972 med det plutiga uttalandet: ”Inte tycker jag det är så trevligt om någon annan vinner”.

16 Ännu fler statistiska skäl att gilla Ingemar: 3 totala världscuper (1976, 77, 78). 8 totala slalomcuper, 8 totala storslalomdito.

17 Utan fjällvinden från Stenmark hade vi inte blivit bekanta med varumärken som Marker, Caper och i synnerhet den slovenska skidfabriken Elan.

18 Så skicklig men ändå så ödmjuk. Han lärde sig ständigt mer, var evigt vetgirig. Om andra åkare låg före på en punkt hämtade han genast in deras idéer, det spelade då ingen roll om de var Rok Petrovic eller landslagspolaren
Jonas Nilsson.

19 Ingen slalomåkare, inte ens Alberto Tomba, har varit en sådan publikmagnet. När han åkte i tyska Grosser Arbler 1978 kom 50 000. Vid hans sista alpina VM i amerikanska Vail klappade publiken händer i fem minuter sedan han gått i mål i sitt sista åk.

20 Det är lätt att älska Ingemar för faktumet att han nöjde sig med att vara med på omslaget till singeln ”De bar’ å åk’” från 1976.

21 Ingemar introducerade oss till legender som vi annars hade missat. Fausto Radici med emaljögat, bulgaren Petar Popangelov, vresige Paul Frommelt, tvillingarna Mahre, den evigt solskavde Andreas Wenzel, för att inte tala om gentlemannen Thöni, skäggige Piero Gros och de andra eleganterna i ”La Valanga Azzurra”.

22 Utan Ingemar hade Sverige knappast varit en alpin stormakt. Frågan är om vi ens fortfarande hade haft snö.

23 Sven ”Plex” Petersson utan Ingemar är som en nyårsdag utan backhoppning.

24 Tävlingsinstinkten var möjligen det allra största skälet att beundra Ingemar Stenmark. Många var bättre på träning. Åtskilliga var jämnstarka i det första åket. Men vid det andra klev han in i ett nervbefriat, tranceliknande tillstånd ”å bar’ åk”.

25 Det var begåvat att undvika störtlopp. Efter den där vådliga kraschen, ingen som var med glömmer hans inåtvända ögon, var det bara att inse att Ingemar inte var konstituerad för fartdisciplinerna. Något som underströks av att hans bästa placering i Super G var en 5:e i ett lopp 1984.

26 Tekniskt var han lysande. Många amatörbedömare tyckte att han åkte allra mjukast, allra bäst. Men att det knappast var så - åkare som Thöni eller Hinterseer åkte troligen tekniskt effektivare - gjorde inte Ingemar mindre älskvärd.

27 Att han och sambon Christina Sylvan tog sig upp på en kulle vid Khok Koli och räddade sig undan Tsunamin i december 2004.

28 Stenmark gjorde många heroiska uppåkningar i sin karriär. Då han gick från 22:aplats till högst på pallen vid den första WC-triumfen i Madonna 1974 är den hjälteinsats som oftast nämns. Men frågan är om inte det var svettigare då han vid OS i Lake Placid räddade storslalomguldet trots att han i en sekvens av loppet åkte på höften och fick häva sig upp med armen.

29 Han satte Tärnaby på den alpina världskartan. Bengt-Erik Grahn hade försökt rita in den lilla västerbottniska byn på 1960-talet. Men det var med Stenmark som den fastnade. Vännen Stig Strand, Bengt Fjällberg och Anja Pärson har sett till att den blivit kvar där.

30 Vi fick en nationalsport där det räckte att titta i två minuter. En före lunch, en efter. Eftersom ”Stenis” alltid vann var det vad som behövdes.

31 Han lyckades lura en hel skidvärld att knepet var att gå på lina och åka enhjuling. Helst samtidigt. I själva verket pysslade Stenmark med dessa övningar en enda sommar, men det fastnade i ett amerikanskt tv-reportage.

32 I ett lopp i Japan åkte han ur tre gånger. Men vann ändå.

33 Han är troligen den ende svensk som fått ett eget smeknamn i Österrike, ”Stanley”.

34 Han vann var tredje tävling han startade i och var på pallen i två av tre tävlingar. Åren 1979-80 vann han 14 raka storslalomtävlingar. Totalt blev det 86 världscupssegrar.

35 När Ingemar var som allra, allra störst bänkade sig runt 60 procent av svenska folket framför tv:n för att se honom åka i världscupen. Och då pratar vi förmiddag!

36 Ingemar Stenmark flyttade till Monaco och han hymlade aldrig - till skillnad mot många andra svenska idrottsstjärnor - om att det var av rent skattetekniska skäl. Folket hyllade honom för hans ärlighet.

37 Ingemar Stenmark har lyckats undvika skandaler under sin tid som superkändis. Hur man än letar i arkiven kan man inte hitta några svarta rubriker. Jo, när han vurpade i störtlopp, förstås, och när han blev ihop med Ann Uvhagen, då, men det är två andra historier.

38 För att stoppa Ingemar Stenmarks framfart i världscupen tvingades internationella skidförbundet agera. Kombinationstävlingen kom till över en natt. Både Pernilla Wiberg och Anja Pärson har senare tagit medaljer åt Sverige i grenen, som numera är en svensk angelägenhet.

39 Ingemar fick aldrig starta i OS i Sarajevo 1984, eftersom IOK ansåg honom vara proffs. Istället kom han till Jugoslavien som turist och han blev hyllad som en hjälte. Ingemar åkte nämligen för det jugoslaviska skidmärket Elan och folket uppskattade honom mer än OS-guldmedaljörerna under mästerskapet. Det är inte bara vi svenskar som älskar honom.

40 Ingemar var en superkändis utan att egentligen vara det. Utåt sett var han samma kille som en gång i tiden åkte pulka på Slalomvägen i Tärnaby. Hans popularitet blev med åren större, hans plånbok växte och han hyllades som en sann svensk nationalhjälte, men Ingemar glömde aldrig bort sitt enkla ursprung.

41 När Ingemar åkte stod Sverige bokstavligt talat stilla. Barnen fick ledigt från skolarbetet, arbetsplatsernas fikarum var överfyllda och städernas gator var tomma på bilar. Kort sagt: Ingemar berörde alla.

42 Alpint är en fin sport och det fick Ingemar Stenmark oss alla att inse. Plötsligt blev det populärt att åka utför och backarna fylldes av skidåkare, som alla ville vara som ”Den Store”. Intresset har hållit i sig. Det går lika många semesterresor till svenska fjällen som till Spanien.

43 Den tystlåtne, ibland lite trulige norrlänningen pratade på ett sätt som gick rakt in i svenska folkets hjärtan. Dialekten har han fortfarande kvar trots att han bott i Monaco sedan 1980.

44 ”Hä lönsch int’ förklar’ för den som int’ begrip’”.

45 ”Åk bättre själv din jävel”.

46 ”Då hade jag nog varit traktorförare”
Ingemar om vad han hade blivit om han inte blivit skidåkare.

47 ”Dä’ ä’ bar’ å’ åk’!”

48 ”Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”.

49 ”Tack för att ni kom”
Ingemar Stenmark har just vunnit sin 85:e världscupsseger, i franska Le Markstein, och tackar alla mediarepresentanter som kom till presskonferensen.

50 ”Jag kunde ha åkt ännu fortare...”
Stenmark efter att ha vunnit storslalomtävlingen i tjeckiska Jasna 1979 med en segermarginal på hela 4,06 sekunder. Störst i historien.

Stor. Större. Stenmark.

*****

Nu ska jag gå och slänga skräp.

*****

Kvällens låt: Heartbeat - Don Johnson

*****

Rätt levat är livet långt nog
/Nordström/

Viking Line Cup - bilder, händelser & lite stories som dök upp

Så var då Viking Line Cup över för den här gången. Fatta känslan att två morgnar ställa klockan på kvart i åtta, och på kvällen komma hem kvart över tio och klockan nio två av kvällarna. Istället för att ha arbetsdagar mellan 05:30 och 02:00 som när man var tävlingsledare. Nu var man ju riktigt pigg när man gick till jobbet idag.

Det var fantastiskt kul att få döma en hel turnering. Det enda som var tråkigt var att det var så många lag som drog sig ur, jag tror att 95 av 810 matcher ställdes in, vilket måste vara rekord. Oskar "Hubbe" Adamsson fick slita som ett djur för att få ihop det hela - vilket han gjorde mycket bra.

Dömde ju som bekant med Conny "PRO" Törehed, även kallad "Voltarenmannen". Det finns Lasermannen, Iprenmannen och numera alltså också Voltarenmannen.

Äter man sex Voltaren om dagen borde man kunna springa snabbt som fasen. Vilket Conny också gjorde. Dömningen funkade utmärkt, kul att två gamla rävar fortfarande kan prestera. Tror till och med att Conny var lite tuffare än mig. Det är bra.

*

Här ser vi Conny tillsammans med en annan domare, Jon Moberg. En av våra bästa, och yngsta (människan är ju född 1988), förbundsdomare. Det skiljer väl en trettio år minst.



Tyckte Conny var lite taskig dock. Vi dömde en match som sändes i Webb-TV. Då tyckte han inte att jag skulle gå på kamerasidan eftersom min flint kunde synas.

Det är lätt för honom att säga, hans gråa hår kan man ju alltid ändra färgen på i efterhand.

*

Här ser vi Conny igen, denna gång tillsammans med Birgitta "Mamma Mu" Bortas, IBF Falun Ungdoms största eldsjäl.

Dom står ju framför kylen, det är därför dom tar det så kallt. Och Conny ser x3Mt cool ut på bilden, tycker ni inte?

p

*

p

Nedan har vi Erik Strandberg, värmlänning i exil som numera bor i Falun. En flitig läsare av bloggen för övrigt. Tyckte han kunde få vara med i den då.

p

*

p

Apropå eldsjälar; här har vi en till som är ovärderlig för IBF Falun Ungdom. Ewa Henriksson, kanslist och Caféguru, även mamma till en av världens bästa innebandyspelare, Jonas Adriansson.

p

Hon ville inte vara med på bild egentligen, så jag gjorde en kompromiss.

p

Tog kort när hon inte märkte det.

p

*

p

Här ser vi en liten publikbild från A-hallen. Så här såg det ut typ under nästan alla matcher i Lugnet och FK Arena.

Lite suddig bild tyvärr. Dom på bilden måste ha varit berusade.

p

*

p

Det är ett tungt jobb att sitta i sekretariat. En, vi nämner inga namn, missade klockan typ tio gånger på tre matcher. Publiken och lag var i uppror. Men det är klart, sitter man ensam i sek ska man kanske inte SMS:a, läsa tidning och snacka med brudar.

Dom här två skötte sitt jobb alldeles utmärkt däremot. Danne Pettersson och Theo Lindberg, målvaktskollegor.

p

Dom är inte bara bra på att stoppa bollar, dom kunde stoppa tiden också.

p

p

Och dom sekade inte ihop heller.

p

*

Det här var det märkligaste upphittade föremålet dom fick in i informationen. Ingen kunde lista ut var det var. Var det en mynthållare? Var det ett spel? Var det en tuggummiauotomat? Ingen visste.

Oskar, som håller upp...grejen, hade heller ingen aning. Om nån vet kan ni väl alltid höra av er.

p

*

En speaker och en av dom mest kända värmlänningarna. Super-Rickard Hedlund (coach i IBF Falun och division 1-spelare) samt PeO Karlström, en riktig legend som gammal handbollsspelare och Lugnetchef och säg vad han inte gjort. Peo som för övrigt var en av dom som redan från början trodde på oss i innebandyn och hjälpte oss.

Två trevliga grabbar.

p

*

Sen kommer två speakrar till, först Ted "Catering" Stöffling...

Och sen Peter "O-Ringen" Edman.

Två riktiga legender som speakrat på många turneringar genom åren. Peter för året utrustad med en inte så vacker mustasch. Men han var tydligen med i den där Mustaschkampen. hans fru Ewa hade erbjudit honom 500 kronor för att ta bort den men icke.

p

Peter och jag har jobbat tillsammans i många år och haft mycket roligt. Samma dåliga humor, vilken blir roligare och roligare ju senare kvällarna blir och ju tröttare man blir. Lite så där kvällscrazy.

p

Det stod för övrigt att man satsat på att få speakrar från Radiosporten till turneringen. Både Ted och Peter jobbar ju där, men båda har ju varit speaker på Viking Line Cup innan man började på Radiosporten.

p

Så jag skulle vilja säga att Radiosporten har lyckats få tag på två duktiga personer som jobbat som speaker på Viking Line Cup.

p

Men allt bor ju i betraktarens ögon (öron), eller hur?

p

Eller hos den som skriver texten.

p

*

Mitt under cupen kom frugan upp med några av barnen, Emil och Lill-Fille.

p

Det var mysigt.

p

*

p
Och äntligen har jag fått en.

p

Niklas Jihde-tandborsten.

p

Och så finns ju Jihde-korven. Vad blir nästa vara? Absolut Jihde? Uncle Jihdes ris?

p

Den som har en lever får se.

p

*

p
Här ser vi två av Dalarnas bästa domare genom tiderna, absolut Topp-Tio.

Jörgen "Nån har stulit min bil!" Andersson och Thomas "Silverminken" Pettersson.

p

Jörgen är hård utanpå men en riktig mjuking inuti. Och Thomas kan ju inte rå för att han kommer från Grängesberg.
p
Precis innan en av matcherna som jag och Conny skulle döma var vi uppe hos Oskar och diskuterade ett matchstraff. Det blev stressigt, vi sprang ned till planen och blåste igång. Efter ett tag kom Jon Moberg ned och frågade om jag ville låna en tröja.

p

Det visade sig att jag hade röd tröja och Conny gul.

p

Oerhört pinsamt.

p

Men Jörgen hade fantastiskt roligt. Tror han skrattar än.

p

Och jag vet, att det där kommer jag att få höra så länge jag lever.

p

Och sen också.

p

*

Nedan har vi två andra riktiga legender, Jussi Nissinen och Sven-Olov Quist. På bilden ser det ut som Sista Tangon i Paris.

p

Med tanke på hur dom rör sig på planen, är det väl snarare Sista Tangon i Sirap.

Dom gjorde en riktigt rolig grej. Dom skulle döma två lag varav det ena var rött och svart och det andra var svart och rött.

p

Och inget lag hade reservdräkter eller ville ordna något.

p

I ren protest tog då Svenne och Jussi på sig sina röda och svarta tröjor (se bilden) och dömde så i en period. Sen tog dom på sig sina gula.

p

Underbart.

p

*

En riktig nostalgifarbror. Anders "Drul" Löfgren, numera Gävle, tidigare Hudiksvall. Fd tränare för det klassiska damlaget Sofieholms IBK. Anders dömde under VLC med tidigare SSL-domaren (i par med Uffe Rehnfeldt ett av de allra bästa paren genom tiderna) Magnus Nordahl.

p

Förutom att vi berättade en massa gamla historier för varandra (kommer kanske senare i nån blogg...) så tror jag att Anders hade turneringens kommentar. Under en match i Herrar Motion blev det väl lite stökigt och en person som blir utvisad sitter i båset och säger till Anders:

p

- Vilka jävla cirkus det här är!

p

Varpå Anders lugn tittar på honom, pekar på honom och säger:

p

- Och det är DU som är apan!

p

Helt obetalbart.

p

En kommentar från den gamla goda tiden.

p

Jag själv fick en ganska bra också, tycker jag.

p

Dömde en HJ18-match mellan Caperio Täby och Strängnäs. Täby var klart bättre, hade boll hela tiden och fick därför självklart de flesta frislagen med sig. Vilket tydligen retade en spelare i Strängnäs. Efter en avblåsning ropade han till mig:

p

- Har du blåst ett enda frislag till oss eller !?

p

Jag tittade på honom, tänkte lite, och så sa jag:

- Ja, fyra stycken. Och jag kan tala om precis var också.

p

Han sa inget mer under matchen.

p

*

Följande bild är unik: Faluns två snyggaste skägg på samma bild. Johan "Jag kan hälla ut vatten på planen" Björs, Envikens IF (och Sundborns fotboll) och Johan "Ryttarn" Ryttare. Gemensamt förutom skäggen: två riktiga föreningsmänniskor som ger allt för sin förening och sina spelare, alltid ställer upp.

p

Dessutom två mycket trevliga killar.

p

*

p

Näste man till rakning (apropå skägg) är ingen mindre än LarsG, min största fan vad gäller Oneliners. Han är ju även en duktig domare och var här och blåste med sin kollega Ken (Barbie kunde inte komma).

p

Tycker jag fick till en riktigt bra bild på LarsG. Eller?

p

LarsG messade till mig på söndag kväll:

p

"Arlandas coach kom förmodligen med några bevingade ord innan förlängningen och det lyfte laget."

Han kan, han också.

p

*

p
Det finns legender, och så finns det legender. Och det här, det är Dalarnas överlägset största legend och innebandyprofil. Genom tiderna.

p

Peter "Lillis" Wallin.

p

Han har gjort betytt oerhört mycket för innebandy i hela Dalarna, och ovärderligt mycket för innebandyn i Mora.

p

Jag har haft fördelen av att spela mot (Falu IBK - Mora IBK), spelat med (domarturnering), dömt honom som spelare och coach och dömt med Peter. Han är lika bra på allt han gör.

p

Stort Cred till dig Lillis!

p

*

p

Från en legend till en annan: Den gamle Hölö- och landslagsbacken Torbjörn "Tobbe (uttalas Tåbbe)" Jonsson. Fd Schweizproffs, numera säljare på Unihoc. Också en trevlig snubbe. Minns en gång i Dumleslaget när jag räddade hans morgonmatch genom att som domare förse honom med Treo. Vet inte vad han gjort dagen innan...

p

Tobbe är ju enormt stor och lång, ungefär dubbel så stor som mig. Han ingår på min Topp Tre-lista över individuella innebandymeriter:

p

1) Gjort tre mål på landslagsmålvakten Stefan Matsson, då i KoFA (han hade förmodligen migrän).

p

2) Tunnlat Bruno Lundberg, då spelare i Balrog (sen satt jag som ett frimärke i ribbstolen).

p

3) Tacklat omkull Tobbe (passade på då han tittade åt ett annat håll och redan krockat med en annan spelare)

p

*

p

Träffade Magnus Fredriksson från Innebandymagazinet, som var på plats. En man, som jag, av den lite gamla stammen med mycket sunda åsikter. Kändes som vi hade en hel del gemensamt i innebandyhistorien. Kul.

p

*

p

Nu är det bara att se fram emot nästa års VLC.

p

*****

p

Conny och jag konstaterade att det var så ljust på kvällen fast det var så sent.

p

Det var skumt.

p

Om det nu kan vara skumt när det är ljust.

p

*****

p

Satt och diskuterade på fikarasten på jobbet idag om golf. Dom som spelade (Tommy "Bajen" Staf, Stefan "Malung" Jonsson, Pär "Min Häst" Jonsson och Gerhard "Gurra" Andersson)undrade varför dom höll på egentligen eftersom dom blir så förbannade när det går dåligt, vilket det tydligen ofta gör.

p

Men så är det väl.

p

I golf kan man ju bli både putt och greenig.

p

*****

p

Brandlarmet gick (falskt) en gång under cupen också. Det var tur att det inte hände en gång till på riktigt. Brandlarmet var inte där sen.

p

Det hade ju gått.

p

*****

p

Nu har frugan kommit hem så nu ska jag vara lite social.

p

*****

Kvällens låt: When the night comes - Joe Cocker

p

*****

p

Vi har alla en sida som vi inte kan få rätsida på

/Nordström/

Viking Line Cup närmar sig

I morgon bitti 08:00 kör vi igång. Min domarkollega Conny "PRO" Törehed är på väg hit från Mora, han ska inkvartera sig i Hosjöstrand 68 i nästan fyra dygn. Synd nog så är det en hel del urdragningar, vilket gör att några matcher kommer att försvinna här och där för domarna.

En annan som också är på väg hit till Hosjöstrand är Oskar "Hubbe" Adamsson, min efterträdare som tävlingsledare. Vi skall kolla över domarlistorna så att inget går galet. Hubbe som gör ett galant jobb för övrigt. Han har fått öva lite på Gorby's, Dumleslaget och Mälarenergi Cup. Och nu är det dags för elddopet med över 300 lag i VLC. Han kommer att fixa det hur bra som helst!

Lite konstigt och lite vemodigt känns det att inte vara med och tävlingsleda efter drygt tio år men det känns som jag gjort mitt, varit med och byggt upp cupen till vad den är idag. Nu får andra ta över och driva den ytterligare steg framåt. Men det ska bli jätteroligt att döma mycket och få se cupen från den sidan, det har jag ju aldrig gjort tidigare. Liksom bara vara en kollega till övriga domare, och umgås och ha kul.

Och apropå umgås och ah kul, ett antal klassiker och legender kommer hit för att döma, bland annat:

Svenne och Jussi, Krylbo (Humle & Dumle)

Anders "Drul" Löfgren, Gävle (före detta Hudik)

Magnus Nordahl, Sandviken (f.d. SSL-domare)

Micke Nordlund, Hudik (slog igenom som 16-åring i VLC)

Ken J& LarsG från Uppland (exDalmasar)

Julie, Josefin och Jocke (våra tre lovande 90:or)

Jörgen & Thomas, bland de bästa domarna i Dalarna genom tiderna

och sist men inte minst, såklart min gamle vän och domarkollega Henrik "Lony" Ouchterlony som är hemma och hälsar på från sin nuvarande hemstad Götlabörg.

*****

Tittade en del på TV faktiskt i helgen, även om det mest var repriser och eftersändningar och sammandrag och snuttar.

Prickade in både Eurovisionsfestivalen (lite grann), Robinson (TV4 Anytime) och Talang 2009 (repris) och kan konstatera:

Att Eurovisionsfestivalen för en gångs skull innehöll en hel del bra låtar, och framför allt, glädjande nog så var i stort sett alla dessa skämt- och nonsensbidrag borta. Och jag måste säga att vinnarlåten var bra. Tyckte inte det först men efter att ha sett den några gånger på Youtube så växte den. Den är, som nån skrev, så full av liv. Och en riktigt glädjespridare.

Vad gäller Robinson så är det underbart att hjälten Jarmo fortfarande är kvar. Men j-vlar vad han blödde i cliffhangern för nästa program. Lär nog ha gått nån liter där. Men jag tycker att man borde göra om konceptet: i stället för att rösta ut varandra och köra med immunitet på vissa så skulle den som kommer sist i Robinsontävlingen i varje program åka ut. Då skulle verkligen den bäste överlevaren bli kvar.

Det bästa till sist: Talang 2009. Killen som kunde tala om hur många bokstäver det var i en mening bara genom att höra på den var i och för sig fantastisk. Men jag säger bara: Martin Kjellgren, 30 år, från Leksand. Han som kunde låta precis som en femårig pojke. Makalöst.

Outstanding.

Gå ut på Youtube om ni inte sett den.

Fantastiskt roligt.

*****

Tittade lite på slutet på UEFA-cupfinalen idag mellan Werder Bremen och Sja...Schach...Skakt... jaja, nåt ukrainskt lag med en massa brassar som brassade på. En ganska trist historia.

Roligast var i stället att se legenden Michel Platini dela ut priset. Han är ju nån sån där kostymhöjdare nu. Men han hade blivit lite tjock om magen.

Rund utanpå. Platt inni.

*****

Kan en back kedjeröka?

*****

p

Min kollega på jobbet, Håkan "en halv råtta hemma hos mig" Fåhraeus, kom på en bra:

p

Tränaren för Handen fick foten.

p

Humor.

p

Eller som man skulle kunna säga: sånt som händer, så kan det gå.

p

*****

Frugan vann ju som bekant SOS Alarm-mästerskapen med sitt Akuten och är mycket stolt över det. Idag fick dom tårta på jobbet. Med foto av det vinnande laget. På tårtan. Kolla nedan.

Har för övrig aldrig förstått hur det där går till: stoppar man in tårtan i en scanner eller vad då? Eller lägger man i tårtan i framkallningsvätskan innan man framkallar? Jag vet inte.

Men det känns ju lite som att vinsten stigit vinnarna lite åt huvudet.

Jag menar, vad är nästa steg:

T-shirtar med tryck?

Speciella parkeringsplatser för vinnarna?

Barn som kommer till doktorn brukar ju få en sån där självhäftande liten grej för att dom varit duktiga. Hittills har det varit typ Bamse, Skalman, Pluto och Kalle Anka. Nu kommer det väl bli små foton med namn av deltagarna i det vinnande laget att välja på.

*****

Hittade lite gamla klistermärken, ni vet såna där "Vi som spelar Badminton spolar kröken". Fanns en hel del olika. Borde inte olika yrkeskårer kunna ha såna också? "Vi brandmän spolar kröken". Till exempel.

I ett fall skulle det kunna bli väldigt roligt.

"Vi rörmokare spolar kröken"

*****

Och för att glädja LarsG, som kommer till Falun, kan jag ju bara inte låta bli:

Vilket sorts kött gillar terrorister och oppositionsmotståndare till regeringar och liknande?

Gerillat kött.

I vilken berömd låt fixar vilda djur till så att man kan åka skridskor bra när det är sent?

The Lions slips tonight.

*****

Nu ska jag lägga mig så jag är utvilad inför dömningen i morgon. Eller som stockholmarna brukar säga:

- Undrar om man får flöjta några härliga fajter?

p

*****

Kvällens låt: Wonderful Life - Black

*****

För att kunna improvisera måste man vara väl förberedd.

/Nordström/

Fler gamla SI, tusentals protokoll, en minifotograf och en riktig stenåldersgrej

Rotade runt i lite gamla kartonger och hittade massor av grejer som inte var innebandyrelaterade. Men givetvis också lite innebandygodis. Fyra gamla exemplar av Svensk Innebandy, två från 1987 och två från 1988.

På omslagsbilden till den första ser vi Martin Pettersson (Jönköping) göra mål mot Finland samt Lockeruds skyttedrottning Nina Touminen när laget tog SM-guld med den fantastiska målsviten 72-0.

På omslaget till den andra ser vi årets spelare 86-87, Jens Pettersson (Luleå FK) och Sari Karjalainen (IBK Lockerud). Dessutom den fantastiska nyheten om att man kommande säsong skulle få använda hela 17 spelare under matcherna...

Tredje tidningen har återigen en spelare från IBK Lockeruds damlag på framsidan, oklart vilken spelar det är dock.

p

Fjärde och sista tidningen har en riktig legend på omslagsbilden: Jan-Erik "jagtyckerinteomSaraKristoffersson" Vaara då han som lagkapten i IBK Lockerud tar emot SM-bucklan. I en härlig hockeyfrilla...

p

*****

p

Alla vet ju att jag är ordningssam. Och att jag gillar statistik. På bilden nedan syns arkivet på Dalarnas Innebandyförbund gällande matchprotokoll. Prydligt insorterade och namngivna i pärmar. Samma färg (blå) på alla så klart. DM-protokollens pärmar är gröna, ekonomipärmarna röda. Jodå.

p

Det är protokoll från och med 1988 till och med 2009. Fram till 2005, då alla protokoll var handskrivna, fattas inga original. Jag har lyckats driva in alla.

Imponerande faktiskt.

Måste vara drygt 20 000 protokoll.

Det är ju ett och annat.

p

*****

p

Den här finns också i förrådet:

p

Min julhund. Som kommer fram en vecka per år. Har faktiskt gjort den helt själv, av en sån där stor snöflinga som skall hänga i fönstret.

p

Också imponerande. Oanade konstnärliga talanger hos bloggaren. Tydligen.

p

Nån tyckte att kulorna var på fel ställe.

p

Att dom borde varit i grenen i stället.

p

*****

p

Jag och prinsessan Ella var på IBF Faluns damers semifinal mot IKSU hemma tidigare under säsongen. Hon hade som vanligt med sig en ryggsäck med springskor, lite kläder, leksaker och godis. Denna gång hade hon även smugit ner digitalkameran.

p

Vilket gav bland annat (jag plockade ut några, hon hade även tagit kort på min flint) dessa alster:

Inte så illa pinkat av en femåring.

p

Här ser vi mästerfotografen herself.

p

Pappas flicka.

p

*****

Detta hittade jag också i kartongen. Nu syns det väldigt dåligt, men det är i alla fall en domartillsättning under Stjärncupen i Karlstad, från 1996.

p

Några riktiga legendhallar och legenddomare finns med:

I Sundsta Sporthall dömde Jonas Andrén (numera anställd på Värmlands förbund) och Patrik Gottfridsson (elitdomare så sent som förra året) samt Michael Walkert (även han nyligen elitdomare) och Tony Turesson (jodå, ikonen Kenths son).

p

I Universalen dömde bland annat (bror) Håkan Nordström och Peter Bergestål. Ett av de bästa paren genom tiderna.

p

Och i Hammarlunden (ute i klassiska Hammarö) dömde en viss Per Nordström tillsammans med Lena "Biran" Birath, en av sveriges bästa spelare genom tiderna, men även en av de bästa domarna jag dömt med i min karriär. Hon är även en av mina allra bästa vänner.

p

Klasserna vi dömde, herrar och damer Elit hette Junghans Cup och Adidas Watch Cup. Märkliga namn. Sen fanns det bland annat också Certina Cup, Omega Cup och Moraklockan Cu...nädå. Men allt var ju sponsrat av Stjärnurmakarna med Kjell Mollstedt i spetsen så det var kanske inte så konstigt.

p

(Stjärnurmakarna har man ju hört talas om, men var var Stjärnurbarnen?)

p

Minns att vi bodde på hotell Biran och jag (Stjärncupen bjussade såklart) och hade det riktigt bra och kul när vi åkte runt och dömde. Vi avslutade med finalen i Damer Elit och sen drog vi till Stockholm för den fantastiska VM-finalen (15.106) i Globen. Vi hann fram precis...

p

*****

p

Jag älskar ju 70- och 80-talssaker men detta är ett snäpp värre. I en kartong hittade jag denna. En riktig gammal klenod.

p

"Pojkarnas Fotboll Bok"

p

Den är faktiskt från - hör och häpna - 1939!

p

Måste ha varit farsans. En instruktionsbok för ungdom från Svenska Fotbollsförbundet. Obsevera titeln. För pojkar. För flickor var nog inte ens tillåtna att komma nära en boll på den tiden.

p

Oerhört rolig att läsa. Ord som "skola", "böra" och liknande flödade fritt. Och att nicka kallades "skallning", något som man bara gjorde om det var nödvändigt. Bilder på felaktiga och riktiga nedtagningar, hur man skulle placera sig på hörna, och vänsterhalvar och högerinnrar och gud vet allt.

p

Uppe på jobbet blev Stefan "Malung" Jonsson och Lasse "Motown" Edström på fotbollsförbundet och Tommy "Bajen" Staf på SISU Idrottsutbildarna helt i extas.

p

Det stod också att: Fotboll är i huvudsak ett jordbundet spel, till skillnad från tennis och handboll som är luftspel.

p

Och att man inte skulla glömma att fotboll är ett manligt och käckt spel.

p

Joråsåatt...

p

En fantastiskt rolig bok var det i alla fall.

*****

Nu ska jag ladda inför morgondagens fakturering på jobbet. Bokföring är kul. Not.

*****

Kvällens låt: Love Train - Holly Johnson

*****

Den som redan bestämt sig tål inga goda råd
/Nordström/

Paaaaartyyyyy!

Igår var det fest på Hosjöstrand 68. Med alla barnen utplacerade (tack moster i Dala-Järna bland annat!) lite här och var. Vilket innebar att man fick sova oförskämt länge. Ovanligt. Men skönt. Tur också eftersom, beroende på ålder antagligen, en liten huvudvärk insmugit sig på morgonen.

Till skillnad från förra årets vårfest, den 17 maj, så snöade det inte typ två decimeter som det gjorde då. Tack för det. Nu var det varmt och fint.

Vi var sjutton personer allt som allt. Jag, frugan, två läkare (Adel och Rasheed) och tre läkarsekreterare (Ellinor, Beate och Annelie), två journalister från FK (Tomas och Anders), två från styrelsen i IBF Ungdom varav en med fru (Per, Carin och Christer), två grannar (Lisbeth och Patrik) samt tre riktiga (innebandy)legender från Falu IBK (och bloggen): Idof, Ove och Larsa.

p

En brokig blandning. Men oj vad skoj vi hade.

p

Dock var några saknade: J & B, journalisterna, var på andra äventyr som krockade, liksom Linken och Wester, två andra Falu IBK-legender.

p

*

p

Gästerna (som ramlade in lite som dom tyckte) möttes av snittar (gjorda av frugan) med ost, cognacsmedwurst och oliver samt bål (gjord av mig) innehållande Aussie (ett australiensiskt vin), päronsoda, och eftersom frukt sägs vara nyttigt, kiwi och jordgubbar.

p

Till huvudrätt var det sallad bestående av pasta, räkor, skinka, kyckling, tomat, gurka, isbergsssallad, lök, ananas, fetaost och nygräddade bagetter.

p

Till efterrätt blev det nougatglass med varma hallon och blåbär samt chokladfyllda kexpinnar.

p

En riktigt, om man får säga det själv, smarrig meny.

p

*

p

Självklart tävlade vi också (var ska sleven vara om inte i grytan?). Först var det en filmaffischtävling, dvs det fanns bilder på 100 filmaffischer där titeln på filmen var överstruken och det gällde då att kunna titeln, både engelsk och svensk om möjligt.

p

Lag Falu Kuriren (Anders, Tomas, Idof, Larsa, Ove och Beate) segrade ganska överlägset. Tror att dom kompletterade varandra ganska bra. Lag Silwerström, (Per, Carin, Christer, Lisbeth och Patrik) passande namn eftersom två hette Silwer(brand) och tre (Fahl- och Kind) hette Ström i efternamn, kom på andra plats. Eller på Silwerplats kanske.

p

Sist kom lag 112 (frugan + resten av lasarettsfolket). Detta trots att de försökte fuska (vilket inte var så bra när tävlingsledarens fru var med) och sade att dom på ett av papperen hade 23 rätt.

p

När man bara kunde ha 22.

p

Jag tror dom hade svårt att räkna. Eller så hade inte riktigt förstått. Nåja.

p

*

p

Den andra tävlingen var en musiktävling. Men inte den klassiska gissa låt- och artisttävlingen. Nänä. Man måste ju förnya sig. I 45 snuttar gömde sig, i artistnamn eller låttitel, antingen ett djur (ex. who let the dogs out), ett personnamn (ex. Kent), en färg (ex. Lady in red), ett land (ex. Barbados) eller en stad (ex. Chicago). p

p

Lite klurig tävling. där man var tvungen att tänka ordentligt. Lite svårt att förstå i början (Idof fattade inte på hela tävlingen) men när vi kom igång tyckte alla att det var jätteroligt.

p

Eftersom hela lasarettsklunsen drog ner på stan så blev det lite platsbyten. Här vann återigen lag FK (denna gång bestående av Tomas, Anders, Frugan och Carin). Även nu ganska överlägset. Gemensam nämnare för båda vinnarlagen var Lind & Norin, skutjärnsreportrarna, som tycks besitta mycket kunskap inom olika ämnen.

p

Även nu kom lag Silwerström (minus Carin) på silwerplats. Sist kom lag Idof (myten själv och så Larsa och Ove). Solklart sist. Vilket retade tävlingsmänniskan Larsa ordentligt. Självklart tyckte lag Idof att de blivit förfördelade.

p

*

p

Vi fick även en del presenter.

p

Blommor till exempel. Fina.

p

Och så vin. Gött.

p

Och så den här...

p

Av Idof så klart. Den var... speciell.

Älgblod.

Idof.

Say no more.

*

Testade även av Linds och Norins schlagerkunskaper på mina nyligen brända skivor. Stora kunskaper även där. Tog inte många sekunder på låtarna. Tillsammans tror jag de knäppte nästan allihopa.

Imponerande.

Lika imponerande var det inte när dom skulle sjunga lite av låtarna dom gissade rätt på.

*

Idof stod för övrigt och studerade min DVD-samling med gamla klassiker och annat. Följande diskussion utspelar sig då:

-Vet du vad jag köpt då? (Idof)

- Näe. (jag)

- Den där, vad heter den? Äh!, Kråkmakargatan! (Idof)

- Kråkmakargatan? (jag)

- Ja, den där du vet! (Idof)

- Ööh, nej. Vadå, Lotta på Bråkmakargatan? (jag)

- Nej!, Med han komikern. (Idof)

- Vilken komiker? (jag)

- Han, den där indiern. (Idof)

- David Batra? (jag)

- Jaaaa! (Idof)

- Jaha, menar du Kvarteret Skatan? (jag)

- Ja, just det! (Idof)

Kråkmakargatan.

Man ska inte förvånas över nåt.

*

Larsa satt för övrigt, även om det inte var meningen eller på grund av överförfriskning, sönder en solstol på altanen. Han var här i förmiddags och limmade den med SuperEpoxy.

Vi får se.

*

Till slut var det bara Norin, Ove och Larsa kvar. Mot slutet av tillställningen började Ove av någon anledning, när alla gick in på vatten, att gå in på Whisky. Vilket inte var så bra. Innan han och Larsa skulle cykla hemåt plockade han fram sin iPod. Eller försökte (jag tror inte han fick igång den). Eller som han sa;

- Jag måste ha musik i huvudet när jag cyklar hem.

Okej. Musik i huvudet.

I och för sig, bättre än att ha röster i huvudet.

Precis när dom skulle cykla iväg frågade Norin (som bor på gatan bredvid oss):

- Ove, vart bor du nånstans då?

Varpå Larsa blixtsnabbt replikerar:

- Anders, du får inte ställa så där svåra frågor till honom!

Underbart.

Ibland är ens vänner ens fiender.

Eller så var han bara ärlig.

Larsa såg i alla fall till att Ove fick mellanlanda hemma hos honom och fick mackor och vatten. Mycket vatten. Och så kollade han så att Ove kommit hem dagen efter.

That's what friends are for.

*

Hursomhelst, jättekul var det. Och man somnade med ett leende på läpparna. Det är nåt speciellt att umgås i roliga och trevliga vänners sällskap.

*****

Innebandysäsongen är just nu ganska låg, och bloggen kanske inte kommer att uppdateras varje dag och heller inte handla om så mycket innebandy, men den lever vidare ett tag till. Har lite planer på att lägga ner den här och starta en ny blogg i höst, som kommer att handla om helt andra saker. Men än så länge är det bara en tanke.

Om jag orkar och hinner mellan alla dömningarna, så ska jag försöka att direktblogga lite under Viking Line Cup som spelas nästa helg. Kanske. Förhoppningsvis. Det skulle vara lite roligt. Det händer ju en hel del under en cup...

Och under juni månad skall jag försöka blogga en del om dom olika orterna i Dalarna och deras innebandyhistoria, typ lag, personer och lite annat. Lite mera lokal innebandyhistoria alltså, men hoppas det kan glädja många ändå.

Nu ska jag avsluta det här och så krypa ner i en säng med nybäddade lakan (finns inget bättre!) och läsa några kapitel i min nuvarande bok, I djävulens spår av Jean-Christophe Grangé.

*****

Kvällens låt: Dance with the Devil - Phenomena

*****

Vill man leva måste man gå med på att bli gammal
/Nordström/

En legend fyller år

Idag fyller AIK:aren, golfaren, Envikens IF:aren, Slätta IBK:aren, Falu BS:aren, Falu IBK:aren och framför allt den mycket, mycket bra vännen Ove "Hanberger" Larsson 40 år.

p

Grattis Ove!

Vi ses på lördag.

*****

p

En annan legend, Johan "Ryttarn" Ryttare (mannen med Faluns coolaste skägg), den trevlige och duktige coachen i KFUM Falun, verkar ha varit ute på äventyr.

Har han muckat med ett träd igen?

p

Jag vet inte.

p

*****

p

Endast en vecka kvar till Viking Line Cup. Domarschemat klart. Tror jag har fått till ett riktigt bra schema i år. En riktig kultperson, som numera bor och jobbar i Göteborg, kommer hem och dömer: Henrik "Lony" Ouchterlony, min gamle tränarkollega i Envikens IF herrar och IBF Faluns damer tillika högskolekompis. Det ska bli kul.

p

*****

p

Idag har jag planterat om blommor. Imponerande.

p

****

p

1990 fanns det fem godkända sarger:

Daco, Jolly, Unihoc, Prorink och Fiberform.

p

Fiberform är för övrigt den bästa sarg som funnits genom tiderna. Vi köpte in en till Lugnet 1988 och den höll fram till 2005 ungefär.

p

Också imponerande.

p

Tyvärr gick företaget i konkurs ganska tidigt.

p

Inte så imponerande.

p

Men märkligt, eftersom sargen var så bra.

p

Ekonomin kanske var sargad, vad vet jag.

p

*****

p

Lade ut min tränarkarriär härom bloggen. Den var ju rätt så diger. Men det finns en annan sak som jag också gjort ofta: varit tävlingsledare för olika turneringar, cuper & arrangemang.

p

Den listan är också ganska lång. Här kommer den:

p

Dam-VM (Borlänge) 1999

Distriktslags-SM (Falun) 1996

Junior-SM (Borlänge) 1995

Junior-SM (Falun) 19??

Viking Line Cup (Falun) 1998 - 2008

Stockholm Winter Games 2002

Jolly Cup (Falun) 2003 - 2007

Tjejcupen (Falun) 2005

Korpiaden (Falun) 2006

Slutspel i SIBF Cup (Falun) 2007

Slutspel i Lunarstorm Cup (Falun) 2008, 2009

Gorby's Cup (Falun) 2006

Isostar Cup/Hemköp Cup (Falun) 1989 - 1998

p

Lägg därtill delansvarig för landskamper 1995 (Borlänge, herr & dam), 2001 (Falun, damer) samt 2002 (Falun, herrar) samt ett otal DM och så en hel del till som jag glömt.

p

Det ligger några timmar där också.

p

*****

p

Nu ska jag gå och knoppa.

p

*****

p

Kvällens låt: (Don't you) Forget about me - Simple Minds

p

*****

p

Tala inte med mig om svårigheterna, tala med mig om möjligheterna

/Nordström/