Bloggprofiler 12: LarsG

Glädjande nog har jag lyckats få ytterligare en Bloggprofilintervju.

Denna gång är det ingen mindre än LarsG, min Oneliner-Wannabe.

LarsG som är en mycket trevlig och rolig prick. Innebandyfostrad i Krylbo. Spelarmässigt kommer jag faktiskt inte ihåg hur han var (han var säkert usel), men jag vet att han varit en duktig ledare och att han är en väldigt duktig domare. Dömer för övrigt i Uppland nuförtiden med en annan bekanting, Ken.

Nog snackat, Nordstrom Entertainment Group proudly presents:

LarsG!

*

Vad är ditt fullständiga namn: Lars Johan Gustafsson

Har du något smeknamn: LarsG, Lasse

När och var är du född: 27 mars 1983 i Avesta

Hur och var bor du idag: Lägenhet på Kapellgärdet i Uppsala

Har du någon familj: Mor, far, bror med fru och flickvän Josefin

Vad kör du för bil: Audi 80, Vorsprung Durch Technik.

Var gick du i skolan på högstadiet: Åvestadalskolan

Var gick du i skolan på gymnasiet: Domarhagsskolan

Har du någon högskoleutbildning: Japp, en magisterexamen i Kulturgeografi

Vad arbetar du som/med idag: Studerar vidare i väntan på drömjobbet

Har du några hobbys/fritidssysselsättningar: Fotboll, döma innebandy, umgås med vänner och familj

Vilken var din moderförening i innebandy: Krylbo AIS, för mig det riktiga KAIS men antar att några från Ovansiljan skulle misstycka.

Har du spelat innebandy i några andra klubbar: Nej

På vilken plats i laget spelade du innebandy: Back

Vilket klubbmärke spelade du med: Hmm, Exel, Canadien, Fatpipe som jag kommer ihåg men testade nog de flesta utan att för den skulle lära mig skjuta.

Vilken fattning på klubban hade du: Left

Vad var din styrka respektive svaghet i innebandy: Väldigt luriga lobbskott med knapp styrfart som en gång på miljonen ungefär kunde segla in, en riktig styrka! För att inte trötta ut alla läsare så väljer jag att inte rada upp mina svagheter.

Har du haft några andra uppdrag än som spelare i innebandy: Domare, tränare.

Har du spelat innebandy i de två viktigaste hallarna, Västra skolan (Hall of Fame) och Norslunds gympasal (alltings början) i Falun: Tror inte det

Vilket är ditt bästa innebandyminne (sportsligt): DM-guldet med flickor 87 som jag tränade, det var roligt, föreningens enda DM-guld och dessutom på hemmaplan i Kopparhallen.

Vilket är ditt bästa innebandyminne (övrigt): Årets Lunarstorm Cup i Falun står ju helt klart i en klass för sig, första gången jag träffade min Josefin.

Har du utövat några andra sporter än innebandy: Fotboll, hockey, orientering, längdskidor.

Tränar du någonting idag: ja, fotboll och lite innebandy då och då när tillfälle ges.

Och så ett antal frågor med favorit-:

-Sport förutom innebandy: Fotboll

-Lag: Leksand, Man United

-Semester: Släktgården utanför Nora.

-Film: Nyckeln till frihet

-TV-serie: Seinfeld

-70-talsprogram: Hmm, Hem till gården började väl då?

-80-talsprogram: Alf

-90-talsprogram: Nile City

-Bok: Wallanderböckerna, måste jag välja en så får det bli Villospår.

-Färg: Grön

-Mat: Fläskfilé med något smaskigt tillbehör

-Öl: Gärna!

-Musikgenre: Oj, svårt, verkligen en allätare.

-Artist: Samma som ovan men Håkan Hellström, Ulf Lundell med flera.

-Låt: Svänger ofta men just nu är det Didn´t we almost have it all med Timo Räisänen.

Vilka tre saker skulle du ta med till dig en öde ö: Fotboll, solkräm och öl

Vilka tre personer (inte familjen) skulle du ta med till dig en öde ö: Josefin, Henrik Schyffert och Robert Gustafsson

Har du något motto/citat/ordspråk: Let´s win the Championship! Francis Bouillons ständiga motto under Leksands lyckade kvalserie 05.

Har du, avslutningsvis eftersom du är rätt känd, något du skulle vilja säga till alla bloggläsare ute i landet: Ha så kul ni kan så ofta som möjligt!

Tack för det, LarsG!

*****

Läser lite här och där om tydligen (tycker många, en del inte) märkliga turer kring Conny Svenssons (den gamle Balroglegenden, som man dömt och spelat mot så många gånger) roll som scout i det svenska herrlandslaget i innebandy.

Är för dåligt insatt för att döma eller inte döma någon, kan bara konstatera två saker:

Ett: Om man inte vet om någon står under kontrakt, bör man kontrollera det. Kan inte vara svårt.

Två: Om en i landslagsledningen kan ha en roll i ett klubblag, borde någon annan kunna ha det också. Oavsett roll och omfattning. Det måste vara lika, annars blir det snack.

Det är vad jag tror.

*****

Ni som följer bloggen vet att jag tycker att böcker och film är oerhört roligt. Eftersom det var länge sen det var några filmtips i bloggen, känns det som det är dags för det. Men filmerna är lite "doldisfilmer". Inga megakassasuccéer eller superklassiker, men däremot väldigt, väldigt bra filmer.

Här kommer dom!

Edward Scissorhands (1990)
I ett stort grått slott bor en gammal uppfinnare som har lyckats bygga en man, Edward. Men han hinner aldrig ge Edward ett par riktiga händer förrän han dör av en hjärtattack. Istället får Edward behålla de saxar som ersatt händerna i väntan på ett par riktiga. Där lever Edward nu helt ensam i det gamla slottet. Men en dag beger sig Peg upp till slottet för att sälja kosmetika, och där får hon syn på Edward. Hon tar då hem honom till sitt hus i Pastellstaden. Där har han det bra, han klipper buskar, hår på människor och hundar och gör isskulpturer. Men en dag så har Pegs dotters pojkvän lurat med honom på ett rån hos sina föräldrar. När polisen dyker upp lyckas alla inblandade förutom Edward hinna undan. Efter detta vänder sig alla i Pastellstaden emot honom för de tror att han är farlig.

Tim Burtons mästerverk om utanförskap och missförstådda människor. Johnny Depp i en av sina bästa roller mot en mycket ung Winona Ryder.

På väg med Miss Daisy (Driving Miss Daisy, 1989)
En äldre judisk änka (Jessica Tandy) som bor i Atlanta kan inte längre köra bil. Hennes sin insisterar på att hyra henne en chaufför, som på 1950-talet innebar en svart man. Hon vägrar förändra något i sitt liv men hennes son (Dan Akroyd) hyr ändå en chaufför, Hoke (morgan Freeman), åt henne. Hon vägrar låta honom köra henne först men sakta men säkert vinner han hennes förtroende.

Sling Blade (1996)
Den efterblivne Karl Childers har suttit på mentalsjukhus i 25 år, sedan han var 12 år. Han berättar för en journalist att han dödade sin mor och hennes älskare och han ångrar sig inte. Under tiden på sjukhuset har han lärt sig läsa. Ute i friheten får han en vän i den faderlöse pojken Frank (12 år liksom Karl när han kom på sjukhus). Han får ett arbete som bilmekaniker och en bostad i garaget som tillhör Franks mor Linda. Men Lindas pojkvän, den våldsamme och fördomsfulle Doyle tål inte Karl.

Billy Bob Thornton gör en makalös prestation som Karl Childers.

Muriels bröllop (Muriel's Wedding, 1994)
Muriel är blyg och tafatt och dagdrömmer om ett grandiost bröllop som ska ge lite omväxling i hennes tråkiga liv. Hon lämnar sina föräldrar och syskon i den lilla orten Porpoise Spit och flyttar till Sydney. Muriel är ett stort fan av ABBA och olika ABBA-låtar beledsagar hennes äventyr. Björn Ulvaeus och Benny Andersson hade tidigare inte tillåtit användandet av deras låtar i filmer, men de gjorde ett undantag för den här filmen efter att ha tagit del av manus.

En sorts before Mamma Mia - en australisk film som man blir glad av.

Korpen flyger (Hrafninn flýgur, 1984)
Handlingen utspelar sig under vikingatiden. En grupp vikingar plundrar på Irland och en liten pojke - som aldrig namnges under filmens gång (men som däremot kallas "Gäst" (isländska, "Gestur"), eftersom karaktärerna bara känner honom som deras gäst) - blir vittne till hur föräldrarna dödas och systern blir bortrövad. Tjugo år senare kommer han till Island för att befria sin syster och söka hämnd på sina föräldrars mördare. Det visar sig dock att hans kristna syster inte vill befrias.

Ganska brutal och blodig isländsk skröna om hämnd.

I Faderns Namn (In the name of the Father, 1993)
Långt drama om ett gäng ungdomar som felaktigt anklagas för att vara IRA-medlemmar och deras kamp för upprättelse. Daniel Day-Lewis lysande som vanligt.

Shine (1996)
Handlar om David Helfgott, som är en brilliant pianist som hela tiden pendlar mellan geni och galenskap. Fascinerande. Och en jävel på piano är han.

Fisher King (1991)
Radioprataren Jack Lucas (Jeff Bridges) lever i en drömvärld med en egen radioshow och en kommande huvudroll i en tv-serie. Men när han via sina show oavsiktligen driver en människa till att begå ett massmord så kollapsar allt - och tre år senare lever han tillsammans med sin flickvän (Mercedes Ruehl) som driver en videoaffär. När han sent en natt vandrar igenom staden på fyllan anfalls han av två män. Jack räddas dock av uteliggaren Parry (Robin Williams) och dennes vänner. Tillsammans med Parry tar nu Jack klivet tillbaka in i livet.

Robin Williams i sin antagligen bästa roll nånsin.

The Breakfast Club (1985)
En typisk amerikansk Highschoolfilm, men den absolut bästa. Fem elever, av olika standardtyper (cooling, idrottare, tönt, udda, intelligent), har fått kvarsittning. Rollistan rymmer såna klassiker som till exempel Molly Ringwald, Emilio Estevez och Anthony Michael Hall.

La Bamba (1987)
La Bamba skildrar den sjuttonårige mexikansk-amerikanske rockmusikern Ritchie Valens färd mot berömmelsen, från livet som lantarbetare till det som rockstjärna med en rad hitsinglar. Tragisk och en stark rollprestation av Lou Diamond Phillips, man kan nog säga att det var hans genombrott.

The Commitments (1991)
Jimmy Rabbitte (Robert Atkins) vill bli manager för ett nytt band. Han har hittat musiker men ännu inte hittat sångare. Till slut får han tag på Deco (Andrew Strong) som har en bra röst. Filmen är inspelad i de fattiga delarna i norra Dublin. De får ihop en hel grupp som sedan kommer ut och får spelningar. De vill ha soulmusik, och de tar låtar från Otis Redding, Wilson Pickett och flera andra soulmusiker.

Irländsk kanonfilm. Komedi en masse och fantastiskt mycket bra och svängig musik.

Krigarens själ (Once were Warriors, 1994)
En familj i rakt nedstigande led från gamla Maorikrigare kompliceras av en våldsam far och de sociala problemen som följer av att vara behandlade som lägre stående i samhället. Utspelar sig i Auckland och handlar om familjen Heke där fadern Jake slår sin fru och alltid dricker och ändå älskar henne och familjen. Brutalt drama från Nya Zeeland om familjelivet i en maorisk familj.

Naket, hårt, elakt. Men oerhört starka skådespelarinsatser.

Fula, Skitiga & Elaka (Brutti, sporchi e cattivi, 1976)
Ett italienskt mästerverk av Ettore Scola. Handlar om en familj som är just det som titeln antyder. Den ene familjemedlemmen är värre och galnare än den andra. Ingen litar på någon, alla lura alla. Alla är helt utan skrupler.

Svart Katt, Vit Katt (Crna macka, beli macor, 1998)
Någonstans i ett land på Balkan, ett land med stängda gränser där lycksökande smågangstrar köper tågvagnar med bensin från Bulgarien. Gangsterkungen Grga Pitic sitter i sitt vardagsrum och citerar Humphrey Bogart för att lära sig att muttra djupt och manligt mellan guldtänderna. Kort sagt - galenskapen flödar men över alltihop vilar den starka tron på att kärleken alltid segrar. Mycket humor och ironi.

Emil Kusturica visar återigen vilken oerhört bra regissör han är.

Priscilla, Öknens drottning (The Adventures of Priscilla, Queen of the Desert, 1994)
Återigen en australiensisk film. Handlar om ett gäng transvestiter på turné i en rosa buss, som kanske inte alltid tas emot så bra på den australiska landsbygden. Mycket ABBA-musik här också. Oerhört rolig och underhållande film.

Min vänstra fot (My left Foot: The story of Christy Brown, 1989)
Christy Brown är en spastisk pojke med en CP-skada född i en stor, fattig, irländsk familj. Hans mamma ser intelligensen och mänskligheten i pojken som alla andra betraktar som en grönsak. Christy utvecklas till konstnär och en fantastiskt bra författare genom att använda det enda han kan använda, sin vänstra fot. Daniel Day-Lewis är alltid lysande, men här är han utomjordisk.

Det var det.

*****

Nu stundar städning av stor garderob.

*****

Kvällens låt: Don't stop 'til you get enough - Michael Jackson

*****

The time to be is here and now
/Nordström/