Ytterligare ett kvalfyllt inlägg

Skrev ju igår om det lyckade kvalet till Elitserien 95/96 med IBF Falun. Idag backar vi ungefär tio år till bakåt i tiden, till säsongen 1986/1987. Närmare bestämt till våren 1987.

Vi hade startat Falu IBK 1985 och första säsongen (85/86) kom vi någonstans i mitten på division 2. Vi var lite för "gröna" och hade lite för lite spelare. Till säsongen 86/87 var vi lite bättre rustade med fler träningar och fler spelare. Bland annat hade vi fått Lars "Sunken" Sundgren (mycket duktig fotbollsspelare i Korsnäs också), Micke "Hille" Hilleskär, Anders Stenberg, Nisse Johansen och målvakten Anders "Fleece" Svensson.

Dessa spelare var precis vad som behövdes för att vi skulle kunna sätta målsättningen till serieseger i den södra tvåan och sen försöka kvala upp till division ett (serierna i Dalarna höll mycket bra klass på den tiden), som då var högsta serien.

*

Efter att ha tafflat oss i två hemmamatcher tog vi oss samman och vann resten, bland annat två stenhårda och hätska derbyn mot HSK Innebandy (vi slog ju senare ihop föreningarna till IBF Falun) på Västra skolan, och inför sista seriematchen hade vi allt i egna händer. Vi kämpade mot Garpenberg och det var även dom vi skulle möta borta i sista matchen. Eftersom dom hade vunnit med typ 2o mål i sin näst sista match räckte inte oavgjort för oss utan vi var tvungna att vinna.

Tufft läge.

Trots underläge med både 0-1, 2-3 och 3-4 lyckades vi till slut vinna med 5-4 efter ett sent mål av Nisse Johansen. Seriesegern var klar och det var ett glatt gäng som firade på Checkers i Hedemora och började ladda för det kommande kvalet.

*

Kvalet skulle spelas mot Boda IBK, som hade vunnit den norra tvåan. Ett rutinerat och tufft gäng med många bra och klassiska spelare som Conny Swan, Jonas Gudmunds, Kenneth Zetterqvist, Ola Jonsson, Magnus Åker, Patrik, Sven-Ove och Peter Olsén och målvakten Mikael "Captain America" Bengts.

Kvalet skulle spelas i bäst av tre matcher, en hemma var först, och sen en eventuell tredje och avgörande på neutral plan. Och matcherna fick inte sluta oavgjort. Boda var väl favoriter och fick också börja hemma i den svårspelade Rättviks gymnastiksal.

*

Av olika anledningar (skada, bortrest, en som bara spelade hemmamatcher) var vi bara åtta utespelare, tre backar och fem forwards, som vi rullade runt på.

Om man ska vara lustig kunde man sagt att det inte Bodade gått.

Boda satte högsta fart från första början, och vi fick backa hem. Skotten smattrade runt oss och vi var väl till och från ganska utspelade. Men vi hade två personer:

Tom Wester och Lars "Sunken" Sundgren.

Boda vann skotten under ordinarie tid med 30-12.

Matchen slutade 4-4.

Även här låg vi under tre gånger.

I sudden vann Boda skotten med 8-1.

Vi gjorde mål.

Tom var helt fenomenal: av många idiotmatcher jag sett honom göra var denna den värsta. och Sunken gjorde två mål och tre assist. Båda dessa personer skulle få en ganska lustig uppföljning i den andra kvalmatchen.

Vi hade i alla fall fått en kanonstart på kvalet och nu väntade hemmamatch på Västra skolan i returen.

Laget:
35 Tom Wester
23 Anders Stenberg
25 Nisse Johansen
28 Kenneth Hallin
50 Micke Hilleskär
66 Totte Andersson
72 Lars Sundgren (2min)
77 Peter (då Israelsson) Lindqvist
99 Per Nordström (K)

Målen:
1-0 Lars Sundgren (Totte Andersson)
2-2 Anders Stenberg (Lars Sundgren)
3-3 Lars Sundgren (straff)
4-4 Anders Stenberg (Lars Sundgren)
5-4 Nisse Johansen (Lars Sundgren)

*

Match nummer två gick alltså hemma på Västra skolan i Falun. Det har nog aldrig varit så mycket folk kring Västras sarg som den här kvällen. Halva Norslund var nog där för att heja fram oss.

Till den här matchen blev dock Tom sjuk, och vi fick sätta in Anders Svensson i stället. Inget ont om Anders, men Tom var ju Tom. Och det gladde ju Boda något oerhört, då de såg en chans till kanske lite enklare mål.

Dessutom pratade vi lite med Boda innan, och dom sa att dom skulle markera Sunken stenhårt och se till att han inte fick göra någonting.

Vi rullade runt på tre backar och två kedjor. Innan match så satte brorsan Håkan som var coach taktiken: min kedja skulle gå in och spela 0-0. Vilket vi gjorde också. Sen skulle den andra kedjan göra målen.

Matchen blev oerhört spännande. Även denna gång låg vi under tre gånger, 0-1, 1-2 och till och med 2-4. Men vi vände och lyckades kvittera.

Och vann i sudden igen.

Vilken känsla.

Att gå upp i division 1 på detta sätt med sina härliga kompisar i innebandyns Hall of Fame inför så mycket folk var underbart.

Bodas två förhoppningar inför matchen sprack ganska rejält:

Anders Svensson i kassen var, även om dom hade helt olika spelstilar, minst lika bra som Tom i den första matchen och gjorde sitt livs match.

Och hur gick det då med Bodas markering av Sunken?

Sådär.

Han gjorde nämligen alla fem målen.

Efter sista målet hamnade alla, spelare, ledare och publik, i en enda stor hög ute på planen.

Klassisk TV-Puckshög.

Alla utom Anders Millén som passade fram Sunken ute från hörnet till det avgörande målet. Deras kedja hade spelat en 3-4 minuter i rad och han var, minst sagt, trött.

Han kom krypande (det är sant!) mot högen, viskandes:

- Grabbar...grabbar...såg...såg ni...såg ni...passningen!

Glömmer det aldrig.

På kvällen firade vi som man gjorde på den tiden:

Videokväll med film från gamla klassiska BP:s (numera Statoil) videoavdelning och så chips och Coca Cola.

Laget:
35 Anders Svensson
23 Anders Stenberg (2min)
24 Christer Sundin
25 Nisse Johansen
26 Anders Millén
27 Jonas Holmqvist
28 Kenneth Hallin
50 Micke Hilleskär (2min)
66 Totte Andersson
72 Lars Sundgren
77 Peter (då Israelsson) Lindqvist
99 Per Nordström (K)

Målen:
1-0 Lars Sundgren (Micke Hilleskär, Anders Millén)
2-2 Lars Sundgren (Anders Stenberg)
3-4 Lars Sundgren (Micke Hilleskär)
4-4 Lars Sundgren(Micke Hilleskär)
5-4 Lars Sundgren (Anders Millén)

*

Året efter gjorde vi för övrigt en mycket bra säsong som nykomlingar i division1 då vi kom tvåa och tog poäng i båda matcherna mot suveränerna Mora IBK. Då hade spelare som Mats "Polo" Johansson, Stefan Andersson, Magnus Gren, Bosse Hedenskog, Micke "Carllarsson" Larsson och Olle "Fot" Sundström tillkommit.

*****

Kom på att det de två kval jag skrivit om inte är de enda jag lyckats i. Ett med Enviken (som jag skrivit om tidigare i bloggen, den fantastiska Byakampen mot Sundborn inför ett fullsatt Lugnet, två suddenvinster i rad) och ett med Slätta IBK.

Det verkar var något med mig och kvalspel.

Jag kanske är kval-itativt bra på såna.

*****

Tråkigt och orättvist att Änglarna bara fick 0-0 borta mot Halmstad trots ett massivt spel- och chansövertag. Tror det blir tufft att ta guldet med alla som blir proffs och skadade.

*****

Idag har frugan jobbat BÅDE dag och kväll. Men snart kommer hon hem. Och är ledig i två dagar. Skönt. Få se om vi skall planera en liten IKEA-tripp till i morgon. Kan bli trevligt. Äldste sonen Tom har ju flyttat ut (gonna miss you, kid!) så vi skall göra om rummen lite grann.

*****

Lars Sundgren, Sunken, har för övrigt gjort det snyggaste mål jag sett i innebandy. Och jag såg det på nära håll också eftersom vi spelade ytterforwards i samma kedja. Sunken, som precis jag inte kunde skjuta, hade en underbar teknik, Och detta trots de gamla sunk(haha)klubborna. Bra teknik både i innebandy och fotboll.

Vi spelade träningsmatch på Västra skolan mot Leksand. Motståndarna ligger på och drar iväg ett skott som vår målis Anders Svensson klistrar. Jag och Sunken är två mot två från mittplanen ungefär. Jag drar ut mot sargen och på djupet för att dra isär, Sunken söker sig in i mitten. Anders kastar ut bollen mot Sunken för att få en snabb kontring men det blir ett ganska lång och högt utkast.

Vad gör Sunken då?

Enkelt.

I steget så klackar han bollen på helvolley, alldeles innan mittlinjen, över den näst sista backen. Samtidigt som han tar ner den tunnlar han sista backen och sen rundar han målvakten. Och rullar in bollen i öppet mål.

Allt gick på någon sekund.

Makalöst.

Och där stod jag ute vid sargen som ett fån.

Sunken är en av två spelare i Falu IBK som fått stående applåder - av motståndarna.

Den andra är Tom Wester. Så klart.

*****

Sprang för övrigt på en gammal klassiker på stan idag. Killen med ett av Dalarnas coolaste innebandynamn.

Peter Stålnäbb.

Näbbe kallad, som jag har haft fördelen av att spela med och varit tränare för i både Slätta IBK och Envikens IF. Näbbe som är en de bästa defensiva centrarna jag spelat med. Även om han kunde hänga lite poäng också. En klok och smart spelare.

Kul och se honom, för det var verkligen länge sen.

Jag hade två barn med mig, han hade fru och två barn med sig.

Det är väl därför det var länge sen antagligen.

*****

Nu ska jag äta lite chokladbollar.

*****

Kvällens låt: Man on the Moon - R.E.M.

*****

Det som skrivs utan möda läses i regel utan glädje
/Nordström/