måndag 13 juli 2009

Otroligt otrevligt

Ett av lagen som spelade i gamla riksserien var Hallstahammars FF. Ett lag som spelade mycket ojuste och var väl sådär trevliga att ha att göra med. Jag och brorsan blev ditskickade några gånger när det var lite "riskmatcher". Bland annat en gång när man mötte Storvik, som också var ganska heta på planen och "tuggiga". Men den match som detta skall handla om var när IF Domnarvet var på besök.

Hallen var ganska liten och trång, med ribbstolar och gymnastikbänkar runt. Publiken var mycket hätsk under matchen, som var väldigt hård. Domnarvsspelarna flög som vantar ibland mot ribbstolarna.

Vilket innebar, såklart eftersom det var vi som dömde, att Hallstahammarspelarna flög som vantar till utvisningsbåset. Vi har aldrig vikt ner oss, jag och brorsan, hur tuff än publik, ledare och spelare varit. I Hallstahammar spelade två bröder (kommer inte ihåg vad dom hette) som spelade riktigt fult. Efter en sådan ful förseelse visar jag ut den ena av dom.

När vi går mot utvisningsbåset så applåderar en kvinna i publiken (sitter på en bänk). Kvinnan i fråga är fru till Domnarvets tränare. När Hallstahammarspelaren går förbi henne harklar han sig.

Och lägger sen en loska mitt i ansiktet på henne.

Helt ofattbart.

Då fattar ni nivån på vissa av spelarna.

Jag har väl sett idrottare spotta på varandra, men på nån i publiken? Aldrig.

Det blev, om man säger så, en ganska otrevlig stämning resten av matchen. Men vi redde ut det också.

Men det var helt klart bland det värsta jag varit med om som domare i min innebandykarriär.

*****

Sjöstrand tipsade om att Gratjova ska börja blogga igen. Härligt. The Queen is back. Även om hon numera får dela det epitetet med Ingrid.

*****

Sverige tog två JVM-guld i friidrott. Det är ganska otroligt, med tanke på att man som mest tagit ett brons förut. Dels i stav för damer, men sen också på en sån klassisk distans som 800 meter. Tittade på svt.se och det var verkligen en makalöst lopp som Johan Rogestedt, som han heter, gjorde. Han låg sist efter ett varv, han låg femma en bit in på upploppet och han spurtar förbi två kenyaner (bara det!).

Och killen är ett år yngre än dom andra.

Vad månde bliva?

*****

Ikväll var prinsessan Ella på sin första bio. Hon och mamma gick på Ice Age 3. Och därefter på McDonalds.

Gissa om det var en nöjd och uppspelt liten flicka som kom hem?

*****

Jag väntar fortfarande in tre stycken gästbloggare. Men sommar och semester ställer väl till lite antar jag.

Men den som väntar på något gott...väntar alltid för länge!

*****

Har fått städdille tror jag. Mer än vanligt alltså. Har dammsugit alla mattor tre gånger (två på ovansidan och en på undersidan), rullat ihop dom och ska sen skaka dom. Burit ut stolar och byråer och grejer och torkat golven minutiöst. Skurat skohyllor, dator- och elsladdar och grejer.

Nu känns det mycket bättre.

*****

Efter att ha skrivit om kvalet 85/86 och Västra skolan fick jag lite 80-talsflashbacks.

Kolla dessa bilder...

Vi börjar med en bild av min ärade bror Håkan, tagen i augusti 1985. På Tallbacksvägen 6a. Vi kan väl ignorera att han sitter i AIK-jacka.



Man kan kolla in den beiga lite "tygiga" tapeten, den öppna spisen, soffbordet, klassiska duken på bordet samt bokhyllan i bakgrunden. Allt så sjuttiotal (eftersom det var hemma hos morsan och farsan). Fjällkontrollen Håkan håller måste vara en av de första vi hade.

*

Den andra bilden är från en studentfest på klassiska Triangelgården i Norslund. Tagen i juni 1987. Måste vara i slutet av festen. Inte minst nät man ser allt skräp på golvet.

Vi kan notera flera intressanta saker med bloggaren: de inte så små brillorna (parabolerna), den snygga röda Lacostetröjan, de oerhört klassiska seglarskorna och framför allt, luggen!

Vilka tider.

I bakgrunden ser vi legenden Lars-Erik "Larsa" Håkansson sittandes på en stol, med som det ser ut, lite för korta byxor. Och randiga sådana dessutom. Däremot vet jag inte vem han pratar med. Väggen?

*

På sista bilden flyttar vi fram cirka ett och ett halvt år, fram till december 1988. Här befinner vi oss i bloggarens allra första egena lägenhet, den på Hyttgatan 43b. Oj vad många fester, pokerkvällar, videokvällar och annat vi hade där...


p

Denna bild vimlar av klassiska 80-talsgrejer. Vinröd plyschsoffa 3-2-1 självklart), bord i svart folie, virkad duk på bordet och stora högtalare (notera den matchande skålen på högtalaren, vinröd, imponerande va?).

Något mindre brillor men fortfarande lika mycket hår. Två klassiska klädesplagg: vita tubsockor med röda ränder och en tennisskjorta, tror det var en Tenson eller Tacchini (hade för resten två Tacchini-overaller, oerhört exklusiva som en gammal flickvän tyvärr la beslag på, typiskt tjejer, låna kläder av sina killar).

Observera den grymt klassiska påsen på soffan. En röd från Åhléns med en LP-skiva i.

På väggen hänger tre planscher som var såååå 80-tal:

En ihopknöcklad (heter det så?) Coca Cola-burk, en filmaffisch från Plutonen och så Musse & Mimmi i en gullig pose.

Vilken nostalgi...

p

*****

Apropå spotta på spelare: i de fantastiska kvalmatcherna mot Sundborn 1998 (Byakampen som jag skrivit utförligt om tidigare), var det en back i Sundborn som i ett viktigt läge la en loska rakt i nacken på en av våra spelare, Micke "Nordon" Nordin.

Vem som helst skulle ha blivit tokig och kunnat vänt sig om och lappat till. Och sen åkt på matchstraff eller nåt och så hade matchen varit körd för oss. Antagligen precis vad motståndaren ville.

Micke var ju ganska ung, men som tur var höll han sig kall och gjorde ingenting annat än att bara vända sig om och flina och sen gå därifrån.

Starkt. Moget.

Det var tack vare ett antal såna saker vi vände och vann så många matcher och därigenom serien och kvalet.

p

*****

Och apropå brorsans AIK-jacka. Jag tror han beställde den och fick den, mycket stolt, hemskickad. En gång var han i Stockholm, hade varit ute på nånting då han i en tunnel mötte en något berusad Djurgårdare. Det var bara dom i tunneln och precis när dom passerar varandra stannar Djurgårdaren och tar tag i Håkan, drar fram en kniv (!) och väser:

- Jävla AIK-are, ska jag döda dig!?

En verkligt prekär situation.

Om nu inte Håkan varit Håkan.

Min ärade bror är nämligen oerhört pedagogisk, psykologisk, lugn och smidig. Han har verkligen talets gåva och är mycket övertygande.

Han har till exempel avstyrt ett bråk ensam mittemellan två stora ligor i centrala Falun, bara genom att diskutera med dem. Och tänk så många gånger när vi har dömt som han varit den snälle och fått alla att tycka om oss fast jag varit så elak.

Hursomhelst, Håkan börjar lugnt att diskutera med killen, håller på ett tag och avslutar med:

- Dessutom, tänk om vi AIK:are inte fanns. Vem skulle ni då bråka med?

Killen tittar länge på Håkan, tar bort kniven och fram en sjuttis och säger sen, avväpnat och lite sluddrande:

- Fan, det har du rätt i... Ska'ru ha en jävel?

Som sagt, ordets makt.

Det är min bror det.

p

*****

Nu ska jag fortsätta pysslandet.

*****

Kvällens låt: Tell it to my heart - Taylor Dayne

*****

I svårigheterna finner man möjligheterna
/Nordström/

Inga kommentarer: