Elitseriekvalet 1994/1995

Jag har varit med om två lyckosamma kval i min innebandykarriär. Det ena skall jag berätta om nu, det andra kommer nån gång senare.

Jag har ju i två omgångar vardera tränat/coachat både IBF Faluns herrar (plus en säsong till) och IBF Faluns damer i högsta serien. Det är ganska kul att ha varit på den nivån, och framför allt eftersom jag har haft fördelen av att vara där både på dam- och herrsidan.

*

En av säsongerna med IBF Faluns herrar fick jag hoppa in efter halva serien eftersom man sparkat sina tränare. Det hade inte gått bra alls, laget och spelarna hade underpresterat, och det hade lett till att det var en mycket dålig stämning och samarbete i truppen.

Det var lite snärjigt, eftersom jag samtidigt var spelande tränare i Slätta IBK i division 4 (jag hade ju tänkt trappa ner...). Och dömde högt upp i seriesystemet. Det blev tolv fullbokade veckor...

Den första träningen jag ledde var rätt så kaosartad, det var grinigt, det var stökigt, och faktum är att smockan hängde i luften ett par gånger. Jag funderade faktiskt vad jag gett mig in på egentligen. Men bara för ett tag. Sen knöt jag näven, avbröt träningen och gjorde det jag är bra på. Att skapa sammanhållning och glädje. Att få folk och trivas och känna att dom mår bra.

Vi började med att diskutera situationen ordentligt, vikten av att hålla ihop och dra åt samma håll, att vi inte skulle ge upp. Jag gav också chansen till dom som inte trodde på detta eller kunde följa de regler vi satte upp att lämna truppen.

Ingen gjorde det.

Sen tränade vi klart.

Efter detta följde ett antal träningar genomsyrade av glädje och byggande av självförtroende. Sakta men säkert växte vi. Jag hade ett ungt lag med många av den klassiska 74/75-kullen som vann JSM två år i rad. Plus riktigt bra målvakter, som det inte spelade nån roll vilken jag satte in; den som stod var alltid bra. Det gällde att med fingertoppskänsla välja rätt keeper mot rätt motstånd bara.

*

Seriespelet satte igång igen. Första matchen var mot Åmål borta. Vi spelade ganska bra, höll i en period och fick stryk med 7-10. Andra matchen, Strandgården borta höll vi i två perioder, och fick 4-4. Dessa två matcher gjorde i alla fall att vi kom på rätt spår och sedan började vi vinna lite matcher. Efter att ha slagit Kristinehamn borta i näst sista matchen hade vi chansen att slippa åka ur och ta oss till kval.

Vi spelade mot NB87 som var ett topplag och dom vi stred mot, Strandgården, hade Kristinehamn som var superjumbo i sista matchen. Vi fick stryk med 5-1 eller 5-2 men allt var lugnt eftersom vi hade betydligt bättre målskillnad. Strandgårdens match började senare och helt plötsligt började dom ösa in mål på slutet. Dom fick vinna med åtta mål, men inte nio, eftersom vi hade gjort färre mål.

Det stannade vid åtta mål.

Och vi kunde dra en lättnadens suck och börja ladda för kval.

Som skulle spelas mellan oss, IFK Åmål (också från vår serie), IBK Succé och Örebro SK. En tuff serie mot ett lag (Åmål) som vi torskat mot i serien och som var en hemsk bortamatch pga arena, publik och liknande, och så två lag som vunnit sina serier och var på väg uppåt i en positiv trend.

Dessutom skulle vi av någon anledning (tror det var något strul med Lugnet) börja med alla tre bortamatcherna i rad. Och dessutom ha första hemmamatchen i - Borlänge.

*

Men det var liksom aldrig något snack.

Spelidén fungerade klockrent, spelarna höjde sig, självförtroendet var på topp. Disciplinen hölls någorlunda bra (IBF har alltid haft svårt med den..). Målvakterna var som sagt på topp, oavsett vem som stod. Vi gjorde många mål, släppte in få. Jag körde en ganska tuff coaching (jag är annars ganska mjuk och spelar på så många som möjligt så länge det bara går) och alla köpte det.

Till exempel så fick Peter "The Big Kahuna" Bergestål inte spela en match då han varit och dömt innan och inte hann till matchen i tid. Däremot fick han göra ett inhopp på tio sekunder. Att stå i den berömda köttmuren på ett frislag. Peter är ju stor och ståtlig som ett hus och man skall ju utnyttja det man är bra på...

Dom som var bra fick verkligen spela mycket, andra avlastade. Men vi var alla lika viktiga.

Kvalseriens avbröts innan sista omgången. Vi var i stort sett klara efter fjärde omgången.

Eller som tidningarna skrev: Falun är landets bästa kvallag.

Härlig läsning.

*

Vi startade med att möta IBK Succé borta i Linköping. Som jag tror då tränades av legenden och gamle vännen (numera tävlingschefen på SIBF) Anwar Samuelsson.

Vi startade upp bra med ett mål i vardera första (numerärt underläge) och andra perioden. I sista reducerade dock Succé och det blev nervöst men vi punkterade matchen med ett tredje mål och matchen slutade 3-1 och vi hade fått en kanonstart på kvalet.

Målen gjordes av Christer "Crippa" Larsson (2) en viss Adam "Strumpan" Grane. I kassen var en annan viss Andreas "Andy/Anky" Olsson en vägg.

*

Andra matchen spelades i Örebro mot Örebro SK. Här kunde äventyret tagit slut. Vi spelade normalt i rött - men det gjorde Örebro också. Och vårt reservställ hade inte kommit med. Någon minut från WO så fick vi låna ett gammalt rosa (!) ställ av hemmalaget som dom hittade i nåt rum. Hedrande av Örebro i stället för att vinna på WO.

Matchen var en riktig kämpamatch. Vi drabbades av massor av utvisningar. Några välförtjänta, några definitivt inte. Vi spelade bland annat tre mot fem i fyra minuter (!). Precis när vi blivit fulltaliga, gjorde vi 3-0, som var spiken i kistan och även slutresultatet.

Målen gjordes av återigen av Christer Larsson, Adam Grane och så Patrik Bäck. Denna gång stod Patrik "Wallan" Wallin i kassen och var helt omutlig.

Det roligaste med den matchen var nog annars att en gång när domaren skulle meddela en utvisning gick han till långsidan och började prata med seket. Fick inget svar dock. Han hade gått till fel långsida.

Det enda som fanns där var en tom läktare...

*

Match nummer tre spelades i Åmål. Lång resa, svår hall, dryg publik och ett lag som vi haft svårt för. Som tur var gjorde vi vår bästa match i kvalserien då. Redan efter första perioden sstod det 3-0, som blev 5-0. Men då började Åmålspelarna provocera oss och fick såklart med några spelare. Men innan sista perioden tog vi varandra i hand på att spela vårt spel och inte bry oss mer och de funkade utmärkt.

Till slut blev det 7-3 och vi hade tre raka segrar. Alla på bortaplan. Imponerande.

Målen gjordes Jonas "Sockan" Karlsson (4), Jonas "Bo" Berglund (som också hade tre assists), Christer Larsson och Peter Bergestål.

Patrik Wallin stod återigen i kassen. Vilket han gjorde i de två sista matcherna också.

*

Fjärde matchen, och vår första hemmamatch, spelades alltså i Borlänge. I Maserhallen. Serien vände så det var Åmål vi mötte igen. Vi höll koncentrationen på det vi skulle göra och vann med 5-3. matchen var jämn i början, sen drog vi ifrån. Det blev lite stökigt så jag fick lov att bänka något hete Klas "Klasöga" Nordin efter hans tredje utvisning.

Målen gjorde av Adam Grane 2, Patrik Bäck 2 och Jonas Berglund.

Dagen efter fick vi reda på att Succé slagit Örebro och vi därmed vara klara för Norra Elitserien kommande säsong. Och detta redan efter bara fyra omgångar.

Vilken känsla.

*

I omgång fem skulle vi möta Örebro hemma. Då fick vi faktiskt spela på Lugnet. Minsann. Det var svårt att tända till, eftersom vi var klara, det var påskhelg och vi ställde upp med ett lite reservbetonat lag. Men självklart ville vi vinna alla matcher. Men efter oinspirerat spel och mycket solokörning stod det 2-2 efter två perioder. Men vi vann till slut med 4-2.

Eller som det stod i tidningen:

När lagen gick till sista pausvilan muttrade Per Nordström något om att "det var dags att käka småspik", och av allt att döma fick laget i sig ett halvkilo.

Målen gjordes av Adam Grane, Patrik Bäck, Jonas Berglund och Lars "Dalle" Dahlin.

Och vi hade alltså vunnit alla fem matcherna och efter denna omgång avbröts kvalet.

*

Det här är ju femton år sen, men det är roligt att läsa vilka som skrivit om hemmamatcherna i tidningarna: Thomas Lind i FK och Bosse Hedenskog i DD. Båda still going strong. Bosse har ju dessutom spelat i Falu IBK en gång i tiden.

*

Hela den här kvalserien var ett enda stort rus. Allt gick så bra. Coachning, laguttagning och toppningar fungerade klockrent, spelarna toppresterade och vi hade dessutom oerhört roligt tillsammans.

Ett minne för livet.

Och vilka legender inom faluinnebandyn som spelade i laget: Andreas "Andy/Anky" Olsson, Fredrik "Freak/Frank" Olsson, Patrik "Wallan" Wallin, Lars "Dalle" Dahlin, Peter "The Big Kahuna Bergestål", Magnus "Monken" Pettersson, Klas "Klasöga" Nordin, Christer "Crippa/Chips" Larsson, Adam "Strumpan" Grane, Patrik Bäck, Jonas "Bo" Berglund, Jonas "Sockan" Karlsson, Martin Kruse, Johan Östman. Och några till.

*****

Nu ska jag städa och sortera lite av barnens leksaker. Behöver lite terapiarbete.

*****

Kvällens låt: Sextiosju, sextiosju - Ulf Lundell

*****

Det är viktigt att då och då stanna upp och göra en summering av livet
/Nordström/