Så sant, så sant

Måste bara återge en fantastisk krönika som myten och legenden, Poeten från Bagis, Danne Bron-Sundbom skrev för några år sedan.

Förutom att den är otroligt bra skriven, så är det även igenkänningsfaktor 1000.

Jag minns tiden när det första man gjorde efter ett biobesök var att livligt prata om, såga eller hylla filmen man just hade sett. Istället för att slå på mobiltelefonen och lyssna av mobilsvaret? Någon gång före och under innebandyns intåg i mitt liv. Jag minns när det enda man kunde se på dumburken var TV1, TV2 och myrornas krig efter kl 23.

Kommer ni ihåg när man gick till parken för att träffa sina kompisar istället för att sitta hemma och chatta, surfa och messa? Då köket var fyra nyanser av brunt. Jag var ung, men jag kommer ihåg när innebandyn låg i sin vagga. Jag kommer också ihåg tiden innan man pratade om plastikoperationer, ozonlagret, kalorier, hockeyvåldtäkter och dokusåpor i alla dagstidningar.

Tiden innan folket gick och ”pratade med sig själv” med en strålande mobiltelefon i örat. När man skrev på skrivmaskin, lyssnade på vinyl och spelade på Commodore 64. Tiden då en ”femma” inte var något du straffades med för en hård tackling mot sargen, utan du belönades med för att du var bra i skolan. Morgondagens innebandyspelare kommer inte ha upplevt detta och den tiden. Tiden innan innebandyn och innebandyns begynnelse.

Någon kom på den underbara idén att leka med en liten vit plastboll med 26 hål. Innebandyns grundare, vem var det egentligen? Kanske en skäggig gubbe som slutade uppspikad på en målbur eller i en ribbstol? I en innebandyhall nära dig. Jag kommer såklart ihåg när Bruno och Jonas Eriksson dansade sin moonwalk. När publiksnittet var 113 åskådare och lagen hette Lockerud, Hölö, KFUM Örebro och VK Rasket?

Ingen har väl glömt de förnedrande jippomatcherna mot tennislandslaget på den tiden när alla utespelare stod i mål. Köttmuren även kallad. När man centrade istället för att teka och tecknet för matchstraff var när domarna klappade sig själva på huvudet. Då eran just hade startat. I innebandyns begynnelse kallades innebandyn för landbandy, låtsashockey eller mjukbandy. Begrepp som senare blev, plastbandy, floorball och innebandy.

Njut av att du lever i tiden då mjukbandy blev innebandy och innebandy blev en popsport. Precis innan innebandy slog igenom i media och björnen trampade ut ur blåbärsskogen för alltid. Njut av nuet men lägg gårdagen på minnet för det är, oj så lätt, att glömma.

Att skiljas är att dö. Att skiljas från innebandyn är för mej inte aktuellt. Inte ännu. Inte någonsin. För mej är låtsashockeyn en livsstil ända sedan Moonwalkarna, Köttmurarna och alla dom andra fick mig att le. En gång i tiden, när vår sport ännu var oskuld.

Det är ju precis så här det är - och känns.

*****

Vi köpte en ny dammsugare på ONOFF, ett riktigt rymdskepp. På ett av papperen som följde med stod en intressant sak. Hur namnet ONOFF kommit till.

Jag citerar:

ONOFF-kortens nya design är inspirerad av historien om hur namnet kom till. Det var 1982 som art directorn Ingald Andersson fick i uppdrag att ta fram ett nytt företagsnamn. Namnarbetet gick trögt. Ingald Andersson hade bläddrat i massor av tidningar i jakt på idéer, men utan resultat. En kväll när skulle lägga sig fastnade blicken på klockradion. Knappen lyste klart; ONOFF.

Fascinerande.

Ännu mer fascinerande är vad företaget skulle kunna ha hetat i stället. Beroende vilken knapp på klockradion han tittat på.

Frågan är om Sleep eller Alarm hade varit bra.

Eller Snooze.

*****

CJ, du får hoppa över det här stycket, det handlar om Kristian Luuks prat i Sommar i P1.

Sommar är för övrigt ett mycket bra radioprogram som man borde lyssna på ofta.

Luuk pratade lite om sina gäster i Sen kväll med Luuk (en och annan superstjärna har ju passerat där...), och när han lite nervöst mötte Madonna.

- Hello, I'm Kristian, sa Kristian.

- Hello, I'm jewish, sa Madonna.

Oerhört roligt.

*****

Detta är en annan tänkvärd historia:

En självgod och stöddig gymnasielev strosade längs stranden och mötte en äldre herre som satt och vilade sig. Den unge mannen stannade till och förklarade varför det var omöjligt för den äldre generationen att förstå hans egen generation.

"Ni växte upp i en annan, närmast primitiv, värld faktiskt", sa den unge mannen, tillräckligt högt för att andra i närheten skulle höra det. Han fortsatte: "Dagens unga människor har vuxit upp med TV, jetplan, rymdfärder och månpromenader. Vi har kärnkraft, kärndrivna fartyg, mobiltelefoner, blixtsnabba datorer...och mycket mer!"

Efter en kort paus, svarade den äldre mannen: "Du har rätt grabben, vi hade inte alla de där sakerna när vi var unga...så vi uppfann dom. Och nu din lilla arroganta fjant, vill jag att du berättar: Vad gör ni för nästa generation?"

Som urmakaren skulle sagt, klockrent.

*****

Nu ska jag, minutiöst, städa ett badrum.

*****

Kvällens låt: Boom! There she was - Scritti Politti

*****

Det är med ord som med solstrålar, ju mer de koncentreras desto djupare värmer de
/Nordström/