Jag blir lycklig

Häromdagen - förbannad.

Igår och idag - oerhört lycklig.

Var på matchen Falun - AIK igår.

Väldigt mycket folk (drygt 2300!), mycket chanser, en fantastisk stämning och vansinnigt, vansinnigt spännande.

Och två lag som skötte sig alldeles - perfekt.

Inget fulspel, inget snack. Det var knappt en kommentar eller ens en huvudskakning vid avblåsningarna.

Stor eloge till båda lagen. Falun hade pratat igenom situationen läste jag i tidningen, AIK måste också ha gjort det. Starkt att göra detta.

Det var fokus på rätt saker. Spelarna och domarna skrattade och skojade med varandra vid flera tillfällen.

Det är ju så här det ska vara. Fortsätt så.

Nu är det bara för resten av innebandy- och idrottssverige att följa efter.

Tack ska ni ha!

*****

Har fått så mycket positiv feedback efter förra bloggen så det nästan är konstigt. Men kul. Radion ringde upp i går morse och ville diskutera. Men då blev det lite fel. Direkt innan jag gick ut i etern sände man inslag om KAIS Moras åsikter om domarna i sin senaste match och om IBF Faluns kommentarer om en eventuell M3 och angående att man ville byta ut domarna pga av att de kommit snett in i matchserien.

Vilket innebar att det sen lät som att det var dessa enskilda lag jag hoppat på. Och så var det absolut inte. Det var ju hela domarsituationen inom innebandyn och idrotten som jag var arg på. Och hur vissa spelare beter sig.

Ovanstående kan jag inte uttala mig om då jag inte sett någon av situationerna. När jag skrev bloggen visste jag inte ens om någon av händelserna.

Jag har dock bett både Peter Wallin och Thomas Brottman om ursäkt om någon av dom skulle misstolkat detta.

Rätt ska vara rätt.

*****

Tillbaka till matchen.

Publiksiffran: Drygt 2300. Inte dåligt i idrottskräsna Falun. När var det så mycket på en fotbolls- bandy- eller hockeymatch sist? Det är nog bara att inse att innebandy inte bara är den enda elitidrotten i Falun, utan att den är här för att stanna också.

Stämningen: Likadant här: sån stämning och sånt liv har det nog aldrig varit i någon idrott i Falun. Nånsin. Oerhört roligt. Inte bara ungdomarna, utan alla bidrog till festen. Innebandy är roligt!

Spelet: Lugnt och städat, fokus på rätt saker. Perfekt uppträdande. Som jag såg från läktaren var det heller inga tjuvnyp. Och faktiskt inte så tråkigt och defensivt spel. Ett par av Faluns mål var delikatesser. Och Erik Björk är en för jädra bra back. Vilka skott. Och Henkan Olsson måste vara en Sveriges bästa defensiva backar.

Och det var också ganska bra fart och spel när AIK slängde in Kranberg, Fischerström, Djurling med flera samtidigt. Då hade dom hyfsat tryck... Och Kim Nilsson håller på att växa ut till den storspelare man har spått att han ska bli. Men bäst i AIK är ändå Peter Fischerström. Överlägset. Så lugn. Så bra. Klagar aldrig. Genial i spelet.

Johan Rehn var suverän i kassen under straffläggningen. Och Johannes Skog, iskall straff. Härlig målgest. Samma som bland annat den gamle brassen Bebeto hade. Kult!

Domarna: Sven/Glenn får fem av fem i betyg. Suveräna. Tog två snäva men klara utvisningar i början. Sen var allt lugnt. Höll samma nivå matchen igenom. Extra tydliga tecken, extra hårda signaler samt en verbal och kroppslig kommunikation matchen igenom som bara lyste av att "det är ingen idé, grabbar". Dom fick matchen precis dit dom ville.

Allt var perfekt förutom en sak efter matchen, som inte alls var bra, men vi ska inte låta en enskild idiotgrej förstöra helhetsintrycket nu när allt var så bra. Återkommer om det i en senare blogg.

Summa summarum:

Nu var det riktigt roligt att gå på innebandy igen!

*****

Det här inlägget är skrivet på natten, men släpps på dagen. Nu måste jag ta tag i köket; jag har fikavecka på jobbet. Kaffet måste vara klart i tid, annars...

*****

Dagens låt: Shiny Happy People - B52:s

*****

Delad glädje är dubbel glädje
/Nordström/