Historiska beslut

Nedan ser ni historiskt beslut no 1. Dokumentet som gav bifall för Falu IBK till inträde i det centrala förbundet. 28 maj 1985. Falu IBK som sedermera via en mycket lyckad sammanslagning med HSK innebandy bildade dagens IBF Falun. Observera att inträdet gällde för - Svenska Landhockeyförbundet! Det var nämligen där innebandyföreningarna först hamnade innan Svenska Innebandyförbundet blev "sitt eget". Bandyförbundet hade chansen först, men sa nej. Världens längsta näsa. Pomperipossa, Pinocchio och Hedvig i ett...

Historiskt dokument no 2. Den 11 mars 1988. Beslutet som innebar att den första riktiga (efter ett antal hemmabyggen) sargen inköptes i Falu Kommun. Och ett genombrott att kommunen stod för hälften. Och den sargen är den bästa vi haft genom alla tider. Det var bara några år sen som vi kasserade den från Lugnet. Fiberform hette den. Av nån märklig anledning gick företaget i konkurs. Jag tror att sargen redan då kostade ca 50 000.

Tur att man inte har såna här problem varje dag...

*****

Turen till IKEA och Furuvik med familj gick bra. Lille Fille var helt begeistrad i - allting.

*****

En av våra härliga kompisar från den gamla IBK-tiden, Christer Wikström, finns tyvärr inte längre bland oss. Christer var en kille som alltid hade ett leende på läpparna och alltid ställde upp för andra, ingenting var omöjligt. Mycket tok och roligt hände kring honom precis som alla oss andra.

En kväll hade vi varit ute och partajat lite och dagen efter vaknade Christer upp vid elvasnåret.

På köksgolvet.

Med alla kläder på sig, men med jeansen bak och fram.

Och hade ingen aning om vad han hade gjort.

Och ingen av oss ville veta heller.

*****

Du är otroligt saknad, Christer!

*****

Nu ska jag och frugan dricka grogg och spela vinylsinglar på altanen.

*****

Dagens klassiska lag: Sveriges tennislandslag som pulvriserade USA i finalen och vann Davis Cup i Scandinavium 1984.

Mats Wilander och Henrik Sundström (singel), Anders Järryd/Stefan Edberg (dubbel) och Hasse Olsson (DC-kapten)

*****

Bättra att dö stående än att leva på knä
/Nordström/