En helt vanlig tisdagskväll

Frugan jobbar kväll. Två av barnen tittar på House. Tvättmaskinen går för fullt. Ett barn spelar dator. Två sover. Jag sitter och bloggar. Allt som det ska.

Har sett två perioder av Warberg - Balrog. Det är märkligt (fast positivt) vad TV-matcherna svänger. Makalöst. Till och med skadorna svänger. När Micke Karlsson blev skadad såg det först ut som han behövde en ny fot och skulle vara borta i två-tre år. Sen när sista perioden startar är han med igen.

*****

I morgon blir det O'Leary's och Liverpool - Chelsea.

GOOOOO 'POOOOOL!

Enligt säkra källor (dvs Peter "Linken" Lindqvist) blir det ett riktigt stort legendgäng som samlas. Eller vad sägs om Patrik "Trav-Idof" Idofson, Bröderna Håkansson (Larsa, Sven, Nisse), Lars "Dalle" Dahlin, Micke "Carllarsson" Larsson, Henrik "Henke" Lundkvist, Johan "Schweiz" Östman, Lasse "e du hunrig eller e du mätt ällä" Methelä, några till och kanske till och med the one and only Tom Wester. Och så Linken och jag förstås. Ej att förglömma.

Vilket gäng...

Tillsammans med god mat, kanske en öl och en 'Poolvinst så kan man inte begära så mycket mer.

*****

I lördags och söndags dömde jag uttagningarna till distriktslaget för P15 (född 1994). Nästan hundra spelare kämpade om platserna, som först skall bli trettio i en observationsgrupp och så småningom 18-20 i SM-truppen. Tufft.

En av spelarna, Joel Uhlin från HAIK, är back. Förutom att han är mycket duktig och mycket trevlig, så spelar han oerhört juste och rent. Jag har dömt honom i seriematcher, cupmatcher, skolmatcher och uttagningar.

Och han har aldrig blivit utvisad. Det är väl kanske inte så konstigt. Men:

Han har heller aldrig på dessa matcher fått ett enda frislag emot sig.

Närmare bestämt under 26 perioder.

Makalöst.

Snacka om att spela på rätt sida gränsen.

*****

Har haft ont i magen ett tag igen, inte så bra. Började när jag var ute och sprang och fick ont i bröstet, i det där lilla benet som sitter i mitten på bröstkorgen mellan revbenen.

Tänkte till lite och ringde en gammal kompis, Per Hillerström. Massörlegenden som driver PH:s Sport & Massage. Känns som att han har funnits i typ hundra år. Han har räddat både en badminton- och en innebandysäsong för mig.

Han har en sån där apparat som mäter inflammationer och skador. Det är nån sorts mätare som känner av om det är något fel. Märkligt. Det pep på rätt bra kring det lilla benet kan jag säga. Men slutade så fort han flyttade mätaren. Sen drog han på rejält med laserbehandling och sen kletade han på med nåt stift som brände så in i h-vete.

Känns riktigt bra nu, både i bröstet och i magen. Och lasern har dessutom en verkningstid på cirka ett dygn. Så med lite tur så kanske detta var lösningen på problemen.

*****

Mitt under en match jag dömde skrek en ledare:

- Håll djupet!

Viktigt i innebandy.

Men måste det inte vara ännu viktigare i vattenpolo?

*****

En märklig grej hände en gång på 80-talet i Norslundsgänget (i och för sig så hände det alltid märkliga (och fantastiskt roliga!) saker när vi var igång) när Linken fyllde år. Vi var hemma hos honom som då bodde på Kvarnberget.

Ett kultsällskap var det: Idof, Larsa, Tom, Micke "Hille" Hilleskär, Jessica "Tate" Hedberg, Micke "Flätan" Norberg, Christer Wikström, Trackslisteettan Helena C och några till. Vi spelade musik (hårdrock mest så klart), åt snacks, drack Gröna Hissen, bland (en hel del) annat, och hade allmänt trevligt. Som vi alltid hade.

Då säger Christer plötsligt:

Men, Linken, du fyller ju år. Då måste vi ha en tårta! Jag kan åka hem och göra en (Christer jobbade på Perers bageri)!

Tilläggas skall att det var 25 minusgrader ute, och Christer bodde i Norslund och skulle cykla hem och hämta den... Linken sa att det var snällt, men det behövs inte. Men Christer var obeveklig. Han gick ut och cyklade hem.

Kom tillbaka efter cirka en timme, i stort sett nedfrusen, med en tårtkartong på pakethållaren (!). Klampade in i lägenheten och ställde kartongen på bordet. Vi dukade fram assietter (vilket löjligt ord för resten) och skedar. Christer öppnar kartongen och där finns en stor rund och fin vit tårta.

Väldigt vit.

Den var nämligen gjord av bara grädde. Och ingenting annat. Ingenting i. Ingenting på. Inga ljus.

Bara grädde.

- Är den inte fin? Som jag kämpade med den.

Sa Christer.

Ingen sa något. Ingen vågade säga något. Alla tog en bit av den fluffiga tårtan och åt upp. Alla tänkte nog att "har han åkt fram och tillbaka i 25 graders kyla för detta?" eller "har han fått lite för mycket i sig så han tror att han gjort en riktig tårta?"

- Tack så mycket för...öööö...tårtan.

Sa Peter.

Än idag vet ingen av oss om han drev med oss eller inte.

Som sagt, kunde bara hända i det gänget.

*****

Nu skall tvätten hängas, diskmaskinen skall plockas ur, barnen skall kommenderas i säng och det finns säkert en hel del till att göra också.

*****

Kvällens låt: Diamanter - Lustans Lakejer

*****

En kopp kaffe kan bli början till livslång vänskap
/Nordström/