Göran har under många år varit kanslichef på Stockholms Innebandyförbund (vilket innebär att vi varit på ett antal konferenser och träffar tillsammans). Nu tror jag att han är inblandad i det nya 40x20-projektet eller vad det heter. Göran är också en riktig ur-Åkersbergare. Go Ackers!
p
Roffe hade sina rötter i Huddinge, tror jag. Paret var mycket tuffa men rättvisa. Körde väl den där lite "rensande" stilen som så väl behövdes i början av innebandyhistorien.
*
Många historier finns om Göran, en del är säkert sanna, en del är det nog inte. På en av konferenserna (i Uppland tror jag) vet jag i alla fall att Göran badade isvak. Det är väl enda gången han hållit sig kall. Och vak-sam.
På en annan konferens, i Finland, visade Göran oanade talanger i såväl i basket (i hotellets gympasal) som i dans (på båten) kvällen. Eller om det var brottning. Jag vet inte. Det var svårt att urskilja.
*
En gång på Åland så dömde jag och Göran en match ihop. Vi var där med våra ordinarie kollegor men det blev nåt återbud så vi tog en match tillsammans. Det var lite roligt eftersom det fanns ett rankingsystem (betyg i skalan 1-5 i ett antal olika punkter där man räknade ett snitt) med poäng på den tiden. Av nån anledning (tror det var för att våra kollegor eller vi hade dömt nån match med nån annan i elitserien) så hade både jag och Göran något högre snitt än våra kollegor.
Så där stod vi, Sveriges just då två bästa domare med en snitt på 4,51 och 4, 52, och dömde tillsammans. Roligt. Ett minne för livet. Inte minst med tanke på att Göran är en riktigt rolig (och trevlig) jäkel. Lika rolig (och trevlig) som en annan legend, Karl-Heinz "Kalle" Seiler från Sandviken.
Dalarna + Stockholm = Sant.
Dessutom:
Dalarna + Stockholm = Bäst
p
I alla fall den gången.
*
Några skrönor som KAN vara sanna om Göran och Roffe:
Att dom en gång packade bilen med mat och utrustning på fredag eftermiddag och sen var ute i Stockholm och dömde till söndag kväll. 16 matcher.
Att dom efter en annan roadtrip i Stockholmsförorterna avslutade denna på söndag kväll klockan sent med nån division 7-match.
Blåsandes stående hela matchen bakpå varsin målbur.
Som sagt, dom kan vara sanna.
*
Kommer också ihåg att Göran och Roffe var så imponerade i början när jag och Håkan (vi kom ju lite "från ingenstans" till elithimlen i början) på nåt konstigt sätt introducerade användandet av fördel som ett accepterat dömningssätt i innebandyn. Innan hade knappt domarna använt fördelsregeln överhuvudtaget. Vi använde den ofta, vi använde långa fördelar och vi använde den med sunt förnuft. Vi satte trenden, och är det nåt man skulle kunna vara stolt över så är det just fördelsregelns utveckling. Och det är jag.
Eller som Göran och Roffe sa:
- Skulle vi döma så där skulle lagen slå ihjäl varandra. Och oss.
Nu gick det ju rätt så bra till slut. Domarna och lagen lärde sig.
Och idag är ju fördelsregeln hur självklar och naturlig som helst.
*****
Alla som följer bloggen vet att jag är en riktigt tennisnörd. Älskar tennis. Att spela själv, att titta på tennis, att hålla på med gammal historik och statistik kring tennis. Jag hade ju fördelen att följa svenska storhetstiden under 80- och början på 90-talet.
Blev därför lite nedslagen när jag klickade runt på Text-TV häromdagen. Och klickade in på världsrankingen i tennis för herrar.
Ställ den rankingen i jämförelse med en något äldre:
30 mars 2009
24) Robin Söderling
175) Thomas Johansson
222) Björn Rehnquist
295) Jonas Björkman
328) Filip Prpic
369) Michael Ryderstedt
6 oktober 1986
2) Mats Wilander
4) Stefan Edberg
8) Joakim Nyström
11) Mikael Pernfors
14) Kent Carlsson
17) Anders Järryd
28) Ulf Stenlund
35) Jonas Svensson
43) Peter Lundgren
64) Jan Gunnarsson
69) Henrik Sundström
Elva svenskar bland de 69 första i världen. Var sjunde ungefär. Otroligt.
Lägg där till att dubbelrankingen såg ut så här:
3) Wilander
5) Edberg
6) Järryd
7) Nyström
Makalöst.
Och Wilander blev världsetta 1988. Och Edberg var världsetta i flera år. Och man var i final (och vann flera) i Davis Cup massor av gånger.
En viss skillnad mot idag.
Sorgligt.
Döden för en tennisälskare.
Snacka om att Sverige "ruled the World" förut.
I alla fall "The Tennis World".
*****
Apropå konferenser. Har varit på konferenser med Lasse "Stävja" Granqvist, L-G Jansson på Radiosporten, Axel Wester, Thomas Eriksson, Per Jansson, Janne "åååkääääj" Ögren Fjellestad, Stefan Edberg (inte tennisspelaren!), Krister "Kigge" Ahlqvist, Kari Lukkonen, Klas Pettersson, Kristina Landgren och många, många fler legender genom åren.
En av konferenserna hölls på Hotell Nådendal i Åbo (men även på färjan till och från Finland), ett sånt där Spa där man kan må riktigt bra om man vill. Det sprang omkring massor av gamla gubbar i vita badrockar som åt alger (inte badrockarna alltså, utan gubbarna) och fick massage och annat.
En av deltagarna på konferensen var Arre Hiettanen, som var (kanske är fortfarande?) kanslichef på Södermlands IBF. Som namnet antyder så var han av finskt ursprung. Eftersom det var ett Spahotell så fanns det självklart bastuar i olika former.
Testade turkisk bastu för första gången i mitt liv. Man gick in i bastun och så sprutades det in mentol.
Stora mängder mentol.
Snacka om friskt. Och starkt. Man var inte inne så värst länge om man säger så.
Hade man influensa när man gick in, så var man tre minuter senare frisk när man kom ut.
Nåväl. Bastu och finnar betyder tävling. Såklart. Självklart skulle några utmana Arre på bastubadning.
Det var då han myntade de nu berömda orden (på svenska med finsk brytning):
- Hällrä prännär ja ihjäl mäj än låtär en svänsk gå ut äftär mäj i baston!
Arre vann väl med en kvart eller nåt tillgodo.
*****
Nu skall jag städa, sortera och organisera ett förråd på nedervåningen på klassiskt Nordström-vis.
*****
Kvällens låt: Real Wild Child (Wild One) - Iggy Pop
****
Det finns ingen gynnsam vind för den som inte vet vart han ska fara
/Nordström/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar