Förbundskaptenen Vaara
Tar ut en hel jädra skara
Nästan alla utom bästa Sara
Är det nån som kan förklara?
*****
Nästa gång det spelas SM-finaler i Globen tror jag det finns stor chans att IBF Faluns damer står där med guld i stället för silver. Nu har man gjort det, nu har man varit där en gång.
Så bra man spelade. Så respektlöst. Chanserna i första och bombardemanget i andra borde ha gett mer utdelning. Den andra perioden måste ha varit en av de bästa i Faluns historia.
Om inte
det där nesliga målet till 3-2 kommit så snabbt efter kvitteringen
den otroligt solklara fotpassen till 2-0 blivit tillåten
alla frilägen missats (=räddats)
så kanske man vunnit.
Men det är ju alltid det där "om".
Balrog var inte bättre. Men dom var tyngre. och där avgjordes matchen.
Bäst i Falun var Johanna Holmbom, Tone Einstulen (så bra har jag aldrig sett henne!) och självklart, Sara Kristoffersson. Snacka om att hon dominerade matchen totalt. Det kan inte finnas många bättre innebandyspelare i världen än henne. Vilket teknik, vilket spelsinne, vilka passningar.
Som sagt, jag är ganska säker på att Falun kommer igen i Globen nästa år.
*****
Herrfinalen var väl inget att snacka om. Den var ganska trist. AIK var klart bättre, Warberg var otroligt bleka (förutom Kimmo Eskelinen). Utan en Magnus Svensson i form vinner man inte. På det sättet är man ju lite sårbara.
Otroligt roligt för Jihde dock, han förtjänar verkligen det lyckliga slut på sin saga som det nu blev.
Han både började och avslutade målskyttet i sin sista match.
Läckert.
Innan jag går vidare: AIK var värda att vinna, inget snack om saken. Solklart.
Men så tråkigt det är att se AIK spela. Och ledsamt som gammal domare. Och som gammal tränare och spelare som vill ha rent och schysst spel. Inte för deras sätt att spela innebandy, för det är okej. . Men hur dom beter sig. Och faktum är, nu när jag tittade lite närmare på det, att domarna tillåter dom att göra det också. Nu var domarna i det stora hela ändå okej eftersom innebandyn tydligen skall vara sådär ibland (dom släppte ju en del för Warberg också).
Men: AIK:arna tillåts ju snacka och tugga något så ofantligt. Hela tiden. Och allra mest Kristoffer Kranberg. Varenda domslut.
Och dessutom spela otroligt hårt och fult. Jag tänker på framför allt fyra situationer:
Kim Nilssons utvisning. Han får en tvåa, men det är ju en solklar femma. Han klipper ju killen med foten. Livsfarligt. Det är i såna lägen fötter brukar gå av.
K-J Nilsson sätter en knä i låret på en spelare mot sargen. Struntar helt i bollen. Inte ens frislag tror jag. Gott och väl en tvåa, eftersom han bara går på spelaren = spelförstörande. Man tar ju en tvåa på Eskelinen i ungefär samma läge bakom mål när han slår på skaftet = spelförstörande.
Ånmarks utvisning. Direkt in från avbytarbänken med en bentackling som förmodligen hade gett utvisning i hockey. Kunde ha slutat med en allvarlig skada. Nån av kommentatorerna säger: "han menar ju inte att skada honom". Nej, snarare att göra honom till invalid. Och ändå så skakar han på huvudet åt utvisningen. Det var också minst en femma.
När Kranberg trampar på Magnus Svensson hälsena/fot. Det syns oerhört tydligt på reprisen att han stampar till just där. Minst en femma.
Observera att jag säger ingenting om Kranberg som person eller människa eftersom jag inte känner honom, han är säkert jättetrevlig. Men efter att ha sett honom live en 3-4 gånger, på TV ett antal gånger och dessutom ett under ett otal situationer på videosekvenser under domarkurser kan jag ju säga att det är nog bara fråga om när någon blir allvarligt skadad.
Jag säger inte att det är så, men det ser väldigt ofta ut som om han går in för att göra illa någon. Jag hoppas att det inte är så. Och jag säger återigen att det inte har något med personen Kranberg att göra utan spelaren, och det är ju den man ser på planen. Han spelar långt, långt över gränsen och tyvärr tillåter domarna honom att göra det också.
Som sagt, sorgligt att se.
Men hyllas den som hyllas bör. Patrik Jansson i AIK-buren tystade alla kritiker. Och vilket hjärta Patrik Edgren har. Stort att se. Och Fischer och Lorendahl är stundtals magiska att se på.
Och än en gång, tack för allt Niklas Jihde. En stor ambassadör för sporten och en glad och trevlig människa med glimten i ögat och stor självinsikt.
*****
På torsdag ska jag döma SOS Alarm-mästerskapen i innebandy. Ambulanserna i distriktet och Akutpersonalen skall spela sitt årliga mästerskap. Brukar vara roliga tillställningar. Med lite tävlingar och utlottningar. Sen har dom nån rolig bankett efteråt.
Det är i alla fall rätt turnering att göra illa sig på.
I år ska man spela på två planer i Badmintonhallen i Borlänge. I Akuten skall Jonatan "Jonte" Strömgren stå i mål. Hyfsad keeper, han står ju i IBF Borlänge i division 2 annars. Sen är det lite innebandyrävar av modell äldre som är med också.
Egentligen skulle ju frugan ha spelat med Akuten, men nu blir hon bara publik.
Hon ska heja på domarn, hoppas jag.
*****
Nu ska jag tömma tvättmaskinen. Jag har tvättat mina Adidas. Dom var inte vita längre.
*****
Kvällens låt: Rough boy - ZZ Top
*****
Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga - utan att stanna kvar
/Nordström/
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar