Nya modeller

Tagit lite ledigt från bloggen ett tag. Tiden har inte riktigt räckt till. Typiskt semester. Tiden bara rinner iväg.

Sitter och funderar på dagens material. Tänk om vi haft dom klubborna som finns idag när vi började spela innebandy. Nån gång på stenåldern. Snacka om att vi fick kämpa med materialet. Idag är det ju räkmacka med tillrättalagda klubbor för allting. Alla kan tricksa och zorra och snurra och greja till förbannelse.

Dock finns i alla fall inte som det verkar, spelförståelse, passningsspel, och offensivt spel inbyggt i klubborna. Det måste man fortfarande lära sig själv eller vara utrustad med.

Vilket märks idag.

*****

Apropå offensivt spel; Oerhört skönt att tre av de fyra första lagen i fotbolls-EM spelade en offensiv fotboll. Och Tyskland var dessutom offensivare än nånsin för att vara just Tyskland. En seger för fotbollen!

Måste varit lite tungt för Lagerbäck att sitta i studion och höra alla hylla utvecklingen med spelet och lag som vågar spela ut. Statistiken talade ju sitt tydliga språk; Sverige sköt minst skott av alla lag och hade minst bollinnehav av alla lag.

Och en otroligt fin och känslosam hyllning av Sergio Ramos till Antonio Puerta.

*****

I torsdags såg jag på Spanien - Ryssland hemma hos vännen-legenden-galningen Lars-Erik "Larsa" Håkansson. Blev ju en ganska ointressant match resultatmässigt men vi snackade en massa gammalt och så blev jag impad av hans samling med hårdrocksskivor. Hade glömt av att den var så gigantisk.

Roligast var dock SMS:et jag fick av Larsa innan:

"Fotbollskompis hos mig ikväll? Jag är gräsis! /Barbatjock"

Bara i Norslundsgänget, mina vänner, bara i Norslundsgänget.

*****

Var på Kupolen i Borlänge i söndags. Gick in på Skopunkten. Där stod: 50%, dras av i kassan.

Hur kul är det?

Jag menar, här köper man ett par skor, går till kassan, betalar.

Och så tar dom tillbaka ena skon.

*****

I vilken del av huset blåser det mest?

Vinden.

Jag måste glädja mina wannabes LarsG och KimC, det var längesen.

*****

På fredag skall jag och frugan åka till Stockholm och bo på hotell, shoppa och äta. Och bara vara.

Utan barn.

Lyx. Välbehövligt. Underbart.

Även om barnen är det absolut finaste vi har. Och viktigaste. Alltid.

*****

Limmet, jag saknar dig!

*****

Time's up!

*****

It takes two to tango
/Nordström/

Bilringar

Efter ett antal framgångsrika år som domarpar splittade jag och brorsan på oss. Inget konstigt bakom det, jag hade ont om tid bara. Sen behövde vi väl lite nya utmaningar. Jag dömde några säsonger med Lena "Biran" Birath (lika duktig som domare som spelare, det vill säga jättebra) och sen med lite olika kollegor. Håkan började att döma med Mats Engström.

Efter några tyckte Håkan att han hade lagt på sig lite för många kilon, så han började med Herbalife med allt vad det innebär (jag och Mats brukar reta honom för den perioden). Men dessutom lade han till ytterligare en vana när han och Mats åkte iväg åkt dömde. Efter matcherna fick Mats duscha och göra sig i ordning i lugnt och sakta mak.

Varpå Håkan började SPRINGA tillbaka från matcherna.

Sen fick Mats hämta upp honom efter vägen. Efter en match i Kopparberg fick Mats ta upp honom ganska nära Ludvika (!). Men det var inte enda gången.

Idéer.

Men vilken syn. Och se Håkan komma joggandes i domaroverall mitt i vintern.

Undra om han körde intervaller med pipan också?

*****

Apropå Lena. En gång när vi skulle döma en söndag i Mora hade hon blivit utvisad på en 2+10 dagen före. Vilket innebär att hon var skitsur på domaren som dömt, och för att hon blivit utvisad. Sa inte många ord. Först när vi kom till Rättvik tinade hon upp.

Då hade jag fått använda all min charm.

*****

En av bästa polare, vi kan kalla honom F, har nog ett oslagbart rekord. När han skulle gå hem från stan hem till sig i Bojsenburg (en stadsdel ca 3 km från centrum) efter sin studentkväll, tog det honom - fem timmar. Dessutom lyckades han kräkas i sin egen studentmössa.

Men kul hade han haft.

Skulle han sprungit ett maratonlopp i den takten hade det tagit cirka 65 timmar.

*****

Medan jag sitter och knackar kollar frugan på andra skivan på fjärde säsongen av CSI Miami. Hon är ett riktigt CSI-freak. I morgon skall jag faktiskt jobba. Länge sen.

N8 N8!

*****

Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är
/Nordström/

Bättre sent än aldrig

Ibland inträffar situationer som inte är lika det som är normalt och vedertaget; då gäller det att vara flexibel och kunna tänka utanför ramarna. Men även få acceptans för det. Och då kan det vara bra att ha ett rykte. För så var det faktiskt för mig och brorsan; i början av vår gemensamma domarkarriär blåste det rätt rejält (bara ibland, men ändå). Efter några år räckte det med att vi visade oss, så var matcherna i hamn.

Följande annorlunda situation inträffade dock när jag dömde en match ensam någon gång under sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och detta trots att det var en kvalmatch till division 2 herrar. Då ska vi också komma ihåg att kvaliteten på div 2, 3 och 4 var högre på den tiden än vad den är idag. Av någon anledning så lämnade domarna återbud väldigt sent (drygt en timme innan matchstart), och eftersom det inte fanns någon möjlighet att hitta ersättare med så kort varsel, åkte jag dit och tog den själv.

Matchen spelades i Säter mellan IBK Åsen och IF Noretpojkarna (Mora). Allt förflöt lugnt och sansat. Helt plötsligt blir legenden Slim Ben-Attia (oerhört säker back i Mora IBK också) frispelad och drar på ett dragskott som målvakten i Åsen är chanslös på. Slim, och resten av laget, jublar. Det är bara det att bollen ligger bakom mål och spelet fortgår. Jag har inte hunnit blåst mål, som tur var, men något känns konstigt. Spelet fortgår i cirka 30 sekunder till, sen blåser jag av. Går bort till målet och mitt i så finns ett hål i nätet.

Jag tänker en stund, kallar till mig lagkaptenerna, förklarar läget och säger att egentligen kan man inte blåsa mål efter så lång tid men att jag i ärlighetens och rättvisans namn tänker göra det ändå. Noretpojkarnas kapten tycker självklart att det är bra men även Åsens köper detta fullt ut.

Ensam är stark, och i det här läget var det bra att ha det där ryktet.

Och det var nog första och sista gången som ett mål blev godkänt efter ca 40 sekunders ytterligare spel.

*****

Men man kan komma undan med annat också: Anders Järryd, en av storspelarna under Sveriges storhetstid i tennis under 80-talet, var utrustad med ett ganska häftigt humör. Som han dock oftast höll i schack. Men inte en gång. Han var oerhört irriterad på domaren när han spelade en match i England men kunde ju inte ta ut aggressionen mot honom. Därför fick en stackars bollflicka ut för det. Delvis. När han skulle serva tittade han på henne och sa:

- Gimme the ball din jävla fläskfia!

Det man inte vet lider man inte av.

*****

Apropå Slim Ben-Attia; hans brorsa Sabri, som också spelat innebandy, var en av idolerna i Team Cans i Körslaget på TV. Honom har man visslat på några gånger.

Och en annan lirare, Jensa Sylsjö, har man dömt, spelat med och mot ett antal gånger. Jensa som även var en duktigt fotbollsspelare och gjort lite program på TV, är väl numera mest känd för sin medverkan i Rednex.

*****

Har ni tänkt på vilken skillnad det är på, beroende om man tänker positivt eller negativt, orden

Tack vare - På grund av

och

Chans - Risk ?

Om inte, fundera på det.

Och varför säger man

Hemskt bra

och Jätteliten?

Märkligt.

*****

En ny omgång "Tänk om Snövits dvärgar hetat så":

Centimeter,
Kateter,
Minister,
Waldner,
Allergiker,
Looser

och Speaker.

Eller varför inte

Komiker,
Dragster,
Bartender,
Gangster,
Keeper,
Bister

och

Dyster.

*****

Godnatt! Tänk att man alltid ska blogga mitt i natten...

*****

Början är hälften av det hela
/Nordström/

Kvitterat

Skrev nån gång i bloggen om när Jonas "Silen" Eriksson i Balrog fullständigt, med all rätt dessutom, sågade en bedömning av en sekvens under en match i Mora. Eftersom Silen ofta var kapten så träffade vi på varandra titt som tätt. En av de bästa kaptenerna var han också. Detta inträffade nån tid efter matchen i Mora.

Motståndarna till Balrog (tror det var Udden, inte säker) gjorde ett mål som var på gränsen till regelrätt men ändå klart. Silen kommer fram mot mig och skall precis börja på att argumentera. Jag lägger då på en min (jag har en del olika miner, som säger en del saker utan att man behöver säga nåt typ, som jag brukar använda då och då) alldeles när han kommer fram.

- Per, varför....
- Ja?
- Du, det är väl ingen idé va?
- Nej.
- Okej.

Nordström - Silen 1-1.

*****

Idag såg jag, vad som måste ha varit, det absolut sämst arrangerade och producerade idrottsevenemanget genom tiderna. Nämligen Europacupen i friidrott i Turkiet.

Herregud, vad pinsamt det var. Har faktiskt under mina cirka 35 år som TV-tittare av idrott upplevt nåt sämre.

Och då har jag ändå sett en hel del.

Och ändå brukar jag alltid försöka ha en positiv inställning till det mesta.

*****

Trots att jag älskar Holland är det bara att lyfta på hatten och buga: Ryssland var fantastiskt bra och klart värda att vinna och skulle egentligen i rättvisans namn ha gjort det redan efter full tid.

Dessutom spelar de en otroligt fin och offensiv fotboll.

Gus Hiddink är en makalös man.

Och Andrej Arshavin var fullkomligt magisk.

Och hans smeknamn är bara så bra: Den lille tsaren.

Spassiba för den uppvisningen.

*****

I morgon blir det kanske en tur till Borlänge och Kupolen. Vem vet?

*****

Personer som saknar humor förstår sällan allvar
/Nordström/

Men kör då!

Tidigt 90-tal; Jag och domarlegenden från Sandviken, Karl-Heinz "Kalle" Seiler är på väg ner till Karlstad för att döma i Stjärncupen (R.I.P.). Kalle är, likt The Big Kahuna Bergestål, en kommentarernas mästare. Och han brukar inte skräda orden. Denna dag var det olidligt varmt, och när vi närmade oss Karlstad var vägen ganska trång. Vi kom ikapp en bil som åkte - otroligt sakta. Och flyttade inte på sig. Och vi mötte bilar hela tiden.

Jag märkte att Kalle blev mer och mer otålig. Skruvade på sig och fnyste. Till slut fick han en lucka, trampade på gaspedalen och blåste förbi. Den andra bilen hade, pga värmen, rutan öppen. Precis när Kalle blåste förbi lutade han sig över mig, vevade ner rutan på passagerarsidan och skrek med sin karakteristiska tyska brytning:

- Jävla söndagskörare, man kan ju för fan få parkeringsböter!

Sen satte han sig ner på förarsätet igen.

Och jag sjönk ned på golvet.

*****

Läste nån reklam för solskyddskräm för barn. Den hette Kidz 50+.

Konstigt. Det finns väl inga barn som är 50+?

*****

Sverige ut. EM klart slut. Det var väl inget att snacka om. Det var ju faktiskt närmare 5-0 till Ryssland än 2-1. Och Portugal åkte ut ikväll. Då får hoppet stå till Holland då, mitt gamla favoritland sen 70- och 80 talet.

Lyssna bara på namnen: Johan Neeskens, Johan Cruyff, Arie Haan, Willy van Der Kerkhof, Marco van Basten, Ruud Gullit m fl. Och så spelaren med det coolaste namnet:

Rob Rensenbrink.

*****

Vilket är skyttarnas favoritbröd? Måste vara siktkaka.

Nu är det bara att ladda för midsommarafton.

*****

Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad
/Nordström/

Derby!

Detta inlägg var först publicerat hos Sjöstrand. Men eftersom farmor vill läsa allt jag skriver lägger jag in det här också, bara så där by-the-way.

Blev för ett tag sen tillfrågad om att gästblogga i Mäster Sjöstrands kungadöme, vilket var hedrande, och ett självklart Ja Tack!. Intentionen med detta lilla gästspel är att skriva om klassiska innebandyderbyn, och vi kommer dit så småningom… Men först måste vi reda ut: Vad är egentligen ett derby? För att fastslå det, måste man ge sig in i en klassisk bok, nämligen SAOL:

derby [därr´by el. därr´bi] substantiv, match mellan lag från samma ort (Svenska akademins ordlista över svenska språket, 2002, s. 132)

En del derbyn har historiska, politiska, religiösa eller sociala förtecken. Exempel på sådana är ”The Old Firm”, Glasgow Rangers - Celtic (protestantism mot katolicism); Roma - Lazio (höger- mot vänstersympatisörer); Örgryte - IFK Göteborg (borgerliga mot arbetarklass).

Matcher av derbykaraktär präglas ofta av rivalitet mellan lagen, och riskerar ofta att utsättas för huliganism, och polisen klassar ofta sådana matcher för högriskmatch.

Eftersom derbyn, enligt ovan, skall vara en match mellan två lag från samma ort, faller liksom klassiker som till exempel Brynäs - Leksand och Modo - Timrå i ishockey, Malmö FF - Helsingborg i fotboll och alla matcher i bandyn mellan Ljusdal – Broberg – Edsbyn - Bollnäs lite ur ramen och kan inte riktigt, riktigt räknas. Men man kan ju alltid säga Norrlands-, Skåne- eller Hälsingederby…

Många tror dessutom helt felaktigt, att El Clasico, matchen mellan FC Barcelona och Real Madrid är ett derby. Det är det ju inte, ”bara” en klassiker. I och för sig inte vilken klassiker som helst…

Men det finns ju ändå rätt så gott om ”riktiga” derbyn i den ”stora” idrottsvärlden (förutom de som nämndes i början), till exempel:

Real Madrid – Atletico Madrid, Inter – Milan, Liverpool – Everton (“The Merseyside”), Manchester City – Manchester United, New York Mets – New York Yankees, och New York Rangers – New York Islanders.

För att bara nämna några…


Men nu till, som man skulle kunna säga om man är hundägare, pudelns kärna.

Innebandyderbyn.

Om vi börjar med de ”falska” derbyna, finns det en del historiska genom åren. Till exempel: Pixbo – Warberg, Pixbo – Stenungsund, Alba – Gävle, Tomasgården – Kolarbyn/Fagersta, alla norrlandsderbyn, skånederbyn a la Högaborg/Lugi/Viskan med flera.

Går vi vidare med de enligt definitionen ”riktiga” derbyna, finns det många i lite mindre skala. Hela högen (några pointas senare i texten) med stockholmsderbyn i allmänhet (om man nu vill kalla Stockholm en ”ort”) med Haninge, Udden, Hagsätra, Kista (förr), AIK (nu), Balrog, Järfälla (förr och nu) med flera, Örnsköldsvik – Rasket, Umeå City – Dalen, Hölö – PIF Södertälje, Pixbo mot Älvstranden respektive Robertshöjd, Sjöstad och NB87 – Hammarö. På damsidan Hagsätra – Balrog, IKSU – Dalen, Pixbo – Hindås. Och många, många fler.

Ett antal derbyn, närmare bestämt sagt sju stycken, sticker dock ut som lite vassare, lite tuffare, och lite mer klassiska genom historien. Utan rangordning, för det är omöjligt, kommer dessa här:

Björkbergs IBK – Hudiksvalls IBK
Finlirarna mot grovjobbarna, överklassen mot arbetarklassen. Matcher som kokade i hallen i Hudiksvall som låg ovanpå en brandstation (!). Hallen tog väl in drygt 500 åskådare och det var alltid fullsatt, nästan omöjligt för publiken att röra sig. Och en ljudnivå utan dess like. Och som domare hörde man knappt sina signaler; det gick definitivt inte att döma på hörseln. Men ändå ett av de absolut roligaste derbyna att döma.

IBK Lockerud – IBK Strandgården
Storebror mot lillebror. Trots alla SM-guld för Lockerud så är även Strandgården ett mycket klassiskt lag. Många legender har passerat revy i Vadsbohallen: Esa Karjalainen, Jan-Erik Vaara, Robert Bodén, Keijo Pollari, Håkan Svensson (Lockerud), Anders Svantesson och Anders Yséus (Strandgården). Verkligen ett derby från innebandyns begynnelse. Som jag tyvärr aldrig fick möjlighet att döma.

Kristinebergs AIS – Mora IBK
Det mest klassiska av alla daladerbyn. Självklart det derby jag dömt flest av. Först i den riktigt kultiga St Mikaelskolan och sen i Noretskolan (Garderoben, även kallad). Även dessa matcher och hallar har sett ett antal landslagsspelare: Peter ”Lillis” Wallin, Jan Zachrisson, Göran Spännar, Perkka Halvarsson mfl. Stämningen runt planerna i de trånga hallarna i Mora (man hade alltid Peter Wallins morsa skrikande i öronen när man dömde) gick verkligen att ta på. Och Mora är ett av dessa innebandyfästen i Sverige som skulle kunna bli K-märkt vad det lider. Det skall tydligen finnas någon gammal videofilm från 80-talet från ett Moraderby där målvakten i ena laget lyfter upp och kastar en motståndare över sargen. Vem sa att innebandy var en käringsport?

Balrog IK – Haninge IBK, Fornuddens IB – Balrog, IBK Haninge IBK – Fornudden IB
Mer klassiska stockholmsderbyn går inte att hitta, i alla fall inte under 90-talet. Matcherna i Albyhallen, Eriksdalshallen, Torvalla sporthall och Nacka sporthall formligen osade laddning, kaxighet och attityd. Jonas Eriksson, Thomas Brottman, Conny Svensson, Christian Hellström, Bruno Lundberg, Nicklas Lärnvåg, Jonathan Kronstrand, Oscar Gleisner, Eric Huijsers, Robert Linder, Mats Forslund, Michael Murphy, Stefan Eklund, Roger Östergren, Peter Fischerström, Mats Ågren, Thomas Fogelberg, Mikael Gunnarzon. Bland andra.

Räcker dom namnen eller?

Lägg till intriger som med flit fel bortaställ, ändrade hallar i sista stund, ont om uppvärmningstid, inte vatten i duscharna mm så förstår ni att dom här matcherna var fantastiskt roliga att döma.

Sjöstads IF – NB 87
Dessa matcher är för mig THE DERBY inom innebandyn. I Universalen och Sundsta spelade oerhört legendariska spelare oerhört klassiska matcher under både 80- och 90-talet. Sjöstad var alltid det lite grinigare laget, även om NB87 kunde också. Matcherna var alltid täta, alltid jämna, alltid tuffa och nagelbitande spännande oavsett om det var seriematch, semifinal i Stjärncupen (R.I.P.) eller SM-slutspel. Det bästa med matcherna var att det alltid var hög klass på dom. Sola’ i Karlstad lyste alltid.

Sjöstad å ena sidan hade gudomliga spelare som Stefan Mattsson, Klas Karlsson och Peter Ahnberg, gnälliga och tjuriga spelare som Tomas Röhr och Tommy Jansson, dragskottskungen Joakim Holmén, eleganten Mattias Axelsson och fightern Jonas Hareide. NB87 å andra sidan hade med eleganter som Jens Rebane och Mikael Ekelund, den intelligente Anders Helgesson, bollstopparen Mikael Engkvist, taktikern Janne Vaara, bombskytten Nico Wilbourn och fulingen Mattias ”Bult” Larsson. Samlingen av stjärn- och kultspelare var nästan lika stor här som i derbyna i Stockholm.

Det finns säkert derbyn jag glömt, och det finns säkert dom som tycker att andra derbyn är mer klassiska. Men detta är ju min högst personliga åsikt tolkad från mina egna erfarenheter under snart 25 års innebandyverklighet. Men oavsett, derbyn både rör, berör och rör till.

Eller för att göra en mycket fri och personlig tolkning av Askungen:

”Och förresten… vad är väl ett derby? Det kan ju vara förfärligt trist och tråkigt och alldeles, alldeles… underbart!”

/Nordström/

Det är svårt med namn

Min gamle gode kamrat mannen-målvakten-myten Tom Wester har ju många strängar på sin lyra. Men han har lite svårt för det där med namn. Till exempel så ringde han till mig en gång och frågade om jag vill köpa en, som han sa, "jädrigt bra skiva". Och följande konversation utspelade sig:

- Med vem då ? (Nordström)
- Annie Meliss (Wester)
- Vad då Annie Meliss? Vem är det? (Nordström)
- Ja, men du vet, hon, Annie Meliss (Wester)
- Har jag aldrig hört talas om. (Nordström)
- Jo, hon sjunger ju den där bra låten nu. (Wester)
- Vilken då? (Nordström)
- Ööh, Black... Velvet tror jag... (Wester)
- Jaha, menar du Alannah Myles? (Nordström)
- Ja, just det. Var det inte det jag sa? (Wester)

I övrigt så trodde han att sångaren Boris Gardiner (som hade smörhiten I wanna wake up with you) var ett svenskt proggband som hette Boris' gardiner, alltså såna som man har i fönstren.

Men även att Al Jarreau var ett svenskt punkband.

Som hette Älgen e' rå.

*****

Tittade på Italien - Frankrike ikväll. Otroligt var Mauro Camoranesi är lik danserskan/sångerskan Petra Nielsen. Fast med skägg. Lika som bär, minst.

*****

Var till Eskilstuna och Parken Zoo på en snabbtripp med frugan och de fyra minsta barnen måndag-tisdag. Skojigt. Bodde i en stuga som var ungefär hälften av vårt vardagsrum. Och så stannade vi i Västerås och shoppade på vägen hem. Kul och se lite andra städer än gamla vanliga Falun.

På vägen till Eskilstuna passerade vi ett ställe som hette Urskog.

Vi tänkte stanna till där och fråga vad klockan var.

*****

Over and out.

*****

En dåre säger vad han vet, en vis vet vad han säger
/Nordström/

Bitter förlust och härlig seger

Den bittraste förlusten i tränarkarriären på elitnivå måste vara den med IBF Faluns damer i SM-kvarten 1997. Vi förlorade endast två matcher efter full tid under hela säsongen. Vi krossade det mesta motståndet under försäsong, cuper och seriespel. Vi inledde sen slutspelet med att slå LUGI i åttondelen med 2-0 i matcher. I första kvartsfinalmatchen gjorde vi en kanonmatch och slog regerande mästarna Högdalen med 2-1 borta.

Tyvärr gick sen Lena "Biran" Birath sönder under den andra matchen hemma. Biran spelade detta året forward och hade varit helt outstanding under säsongen; jag är helt övertygad om att hade hon varit med hade vi gått vidare och även vunnit hela SM (Högdalen vann sen ganska lätt resten av matcherna). Birans skada chockade dock laget lite och vi fick stryk den andra matchen med 4-1.

Tredje matchen gick dagen efter och trots Birans frånvaro gjorde vi en heroisk insats och hade 2-2 vid full tid, och matchen gick till sudden death. Vilken skulle bli den hittills längsta matchen genom tiderna på elitnivå, i alla fall på damsidan. Efter 43.56 in i sudden (spelades utan paus) avgjorde legendaren Carina Rosell på en snabb spelvändning. Efter att vi skjutit i stolpen anfallet/sekunderna före...

Så bittert. Så ont det gjorde, och så otroligt tom man blev.

Och så här efteråt har man funderat ett antal gånger hur det hade sett ut idag om vi vunnit den där f-bannade matchen. Jag undrar om inte Faluns damer stoltserat med ett antal SM-guld idag då...

Men det får vi aldrig veta.

*****

Den härligaste segern kom 1999. Även denna gång med IBF-damerna. Också detta i ett slutspel. Men alltså nu med ett lyckligt slut. Vi inledde slutspelet med att slå Hindås med 2-0 i matcher i kvartsfinalen. Efter detta väntade Rönnby i semifinalen. Vi började med att vinna med 2-1 hemma, efter att Eva Rönn avgjort i sudden efter knappt 25 minuters spel. Andra matchen i Västerås förlorade vi med 4-1.

Detta var på en lördag, och vi skulle dit igen dagen efter för den avgörande matchen. Vi hade börjat på tre kedjor på lördagen och hela bussresan hem och halva natten hemma funderade jag på hur jag bäst skulle formera laget. Till slut kom jag fram till, till stor besvikelse för några, att starta på bara två femmor. Bytte även position på någon spelare, och bytte ut någon. Vilket skulle visa sig vara fungerande drag allihopa.

Matchen stod länge och vägde, 1-1, men med ca tio minuter kvar gjorde Maria "Söder" Söderström en raid på högerkanten, la över bollen på backhand och smackade in den, 2-1! Resten av matchen blev en pina med ett enormt Rönnbytryck, och sista två minuterna tog Rönnby ut målvakten och spelade 6 mot 5. Med två sekunder kvar blir det en retur och kalabalik framför Ingela Söderlind i vårat mål. Returen skjuts i högra stolpen, rullar på Ingelas rygg, tar i vänstra stolpen och ut, en Rönnbyspelare petar till bollen som går nån centimeter...utanför det öppna målet och sen går slutsignalen. Och SM-finalplatsen var klar!

En sån obeskrivlig känsla av både lättnad och lycka. Första sekunderna lättnad, sen en enorm lycka. Resten av kvällen. Och hela veckan efter också för den delen. Söndagens bussresa hem var till skillnad från lördagens dito, som man brukar säga, a piece of a cake.

En bit av en kaka.

*****

Hyfsat inledning på EM av Holland. Och i morgon väntar en mycket intressant match mot Spanien för Sverige. Misstänker att di blågule får det hett om öronen men; en blandning av Lagerbäcks säkra/trista? taktik och Spaniens slutspelsfrossa kanske, kanske kan ge en skräll...

*****

Fantastiskt näringsriktig kost idag: Burger King på lunchen och pizza till kvällsmatch. Men barnen jublade i a f...

*****

Ett par nya "tänk om Snövits dvärgar i stället hetat":

Ister,
Inter,
Kloster,
Klister,
Pilsner,
Pladder

och Pulver

eller också

Vacker,
Skoter,
Slatter,
Splatter,
Super,
Insider

och

Kadaver.

Och som vanligt, tänk er hur dom skulle sett ut...

*****

Tvättdags! Alltid mitt i natten av nån anledning.

*****

"Dr Livingstone, I presume?"
/Nordström/

Spelets regler

Nedan syns en klassisk regelbok, tryckt 1988.

På den här tiden fanns det yttre och inre kryss, man gjorde avslag efter mål och protesterade man allt för häftigt mot domslut fick man 2+5. Time changes everything...

Kan heller inte låta bli att tycka att SIBF:s gamla emblem (som syns på bilden) var så mycket bättre än den nya intetsägande bollen som knappt syns att det är en sån. Men, smak är som bak; delad.

*****

Tittade på TV, på vad som jag trodde var nån vanlig tråkig reklam. Men vem dyker upp då: Jo, Jocke Jonsson från Hedemora, i en pizzareklam. Liraren som spelat i bl a IBF Falun, Borlänge SK och IBF Hedemora. En av de bästa backarna i Dalarna genom tiderna.

Här finns en liten intervju med honom i Metro. Tack Peter "Linken" Lindqvist för den länken. Linken börjar mer och mer på att likna min Sidekick. Såna har ju alla stora krönikörer. Och så jag då.

*****

Apropå Jocke; han måste vara, inte bara Dalarnas, eller Sveriges, utan hela världens roligaste människa. Han har en blogg som är helt fantastisk. Handlar om allting och han gör tecknade serier, Youtubeklipp, ordvitsar, sketcher, julkalendrar, små funderingar, ja allt.

Den går inte att beskriva, måste ses. Så titta in Gyrot - tokroligt på dalmål, så får ni se..

Jocke är HELT galen och så underbart, underbart rolig.

*****

Förlåt Daniel Andersson. Även om jag inte varit sådär elakt mobbande mot honom som vissa andra så tar jag tillbaka allt. En fulländad match och helt rätt val av Lagerbäck.

Snacka om revansch.

Och snacka om att Zlatans och Hanssons mål var olika. Men båda lika mycket värda.

*****

Citat man fått äta upp:

"Everything that can be invented has been invented."

Sagt 1899 av Charles H. Duell, från USA:s patentverk.

Han fick väl inte bara äta upp det en gång. Han fick, typ, spy upp det och sedan äta upp det en gång till.

*****

Ytterligare en länk från Linken (igen!): Snacka om att mobiltelefonerna inte var så stora i början. Kolla på den här från 80-talet. Titta på filmen efter översta bilden...

*****

Måste också delge Falu IBK:s första (och enda i och för sig) klubbmärke från bildandet 1985:

Riktigt snyggt för att vara gjort på den tiden. Gjordes av Mannen-legenden-travdåren Patrik "Idof" Idofson på nån dator på jobbet på Falu-Kuriren.

*****

Närmast: bokläsning i sängläge!

*****

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont
/Nordström/

EM-pausblogg

Halvlek i Sverige - Grekland, kör en attackblock. Sitter hemma hos Peter "Linken" Lindqvist och äter chips och popcorn. Även mannen-myten-legenden Patrik "Trav-Idof" Idofson är med. Känns precis som i gamla goda tider.

Goa gubbar e' dom! Definitivt.

Men vad gör Grekland? Väntar dom på att få åka hem eller? Hoppas Sverige gör mål tidigt i andra så det blir lite spel.

*****

Mindre kul: drog ut en visdomstand idag. Hur kan det finnas så mycket blod? Bläää...

*****

Fick för övrigt se en klassisk klubba som Linken tog fram; ingen mindre än den som han brukade sätta upp bagageluckan på sin Volvo med på 90-talet. Kommer inom kort att visas på bloggen.

*****

Mera chips!

*****

Det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort
/Nordström/

Dömt, dömt kommer aldrig igen

Innebandyabstinens. Skulle man kunna ha, men det har jag faktiskt inte. Det är skönt att ladda batterierna lite inför hösten. Det jag möjligen saknar är dömningen. Det är fortfarande så fantastiskt kul att döma. Och har alltid varit. Och det inte bara för att det gått så bra, utan också för att det verkligen är så roligt. Jag börjar så sakteliga närma mig 2.500 matcher. En ganska hissnande summa matcher faktiskt.

Dock har jag blivit lite snällare med åren, jag tror mitt rykte som sveriges hårdaste domare (men rättvis - man har alltid som spelare kunnat veta att gör man inget, så händer inget) börjar att filas ned. I alla fall lite...

Tiden, då man likt cowboysen på sina revolvrar, ristade in skåror på det röda kortet, är i alla fall förbi. Men en och annan 2+10 slinker väl igenom fortfarande. Man ska ju inte förställa sig...

Två ganska roliga utvisningar jag kommer ihåg att jag tagit i tidernas begynnelse är dels 2+10 för olämpligt uppträdande. Konstigt? Ja, med tanke på att det bara fanns 2+5 då. Men jag tyckte han var så dryg...

Den andra är när Peter "The Big Kahuna" Bergestål sa nåt stöddigt till en motståndare och han fick en personlig tvåminutare. Som han inte behövde sitta av. Va fan, han kan ju vara lite stursk ibland och då behöver han kylas av lite...

Jag tror, om jag kommer ihåg rätt, att rekordet för antal utvisningar samtidigt i en match samtidigt är tio: fem tvåor, två femmor, två 2+10 och ett matchstraff på en ledare. Efter den matchen blev samtliga i seket sjukskrivna. Efter att ha gått in i väggen.

Man skulle kunna säga att dom sekade ihop.

Två andra episoder vad gäller utvisningar är ganska roliga:

Den ena gången (för övrigt enda gången jag visat ut min vän och hjälte Tom Wester. Hjälmen rök och då rök han också - inför lagen är vi alla lika) var när det var så många utvisade i ena laget så att en av spelarna gick och hämtade en sån där lång låg gymnastikbänk och satte i utvisningsbåset så alla skulle få plats. Stor humor!

Den andra var när bara det ena laget drabbades av utvisningar hela tiden. När väl en i andra laget blev utvisad satte han sig hos dom andra.

Han ville inte sitta ensam.

*****

Fotbolls-EM har börjat, men jag vet inte. Känns...så där. Får hoppas det stegras lite när La Suede, trois point, kliver in i turneringen.

Däremot, Carro Klüft, vad säger man? Svenskt rekord i tresteg i första tävlingen. Oväntat? Nej, inte det minsta.

Kom på mig själv med att titta på golf. På Text-TV. Men det var olidligt spännande när Mimmi Hjort tyvärr förlorade särspelet på fjärde hålet i årets andra major.

*****

Vilka agenter gör det mest ont att möta?

Dom från FBaj.

*****

Rätt kul var det också när Tom Wester inte kom ihåg vad Nico Wilbourn i NB87 hette.

"Vad är det han heter nu igen, han den där som skjuter så bra? Ja, just ja, Nicko Nickburn!".

*****

Adios Amigos!

*****

Även solen har sina fläckar
/Nordström/

*****

Billie Jean, that's my love

Michael Jackson hade sin karakteristiska vita handske. Nu är i och för sig hela han karakteristiskt vit. Om man kan se någon del av hans kropp vill säga.

Nu är det inte bara "Wacko Jacko" som har haft en vit handske. Även mannen-myten-legenden, världsmästaren, profilen, Mr Udden, Mats "Matte" Forslund var också bärare av en sådan. Ansågs väl måhända vara lite stöddigt, och säkerligen en del av Uddens image. Men det fanns faktiskt, från början, en riktig förklaring till varför Matte hade en golfhandske på sig när han spelade.

Han jobbade nämligen som croupier på en krog och ville inte sitta och jobba med blodiga knogar.

Men jag misstänker också att handsken passade bra in i myterna om Udden...

Om man vill vara rolig, kan man ju säga att det passade som handsken.

Matte var också en riktigt, riktigt duktig löpare. Det gick alltid en massa skrönor om hur fort han hade sprungit maraton; nån gång sa någon att han sprungit på 2.20, vilket vore en fantastisk tid. Men vi lyckades aldrig få reda på den egentliga tiden.

Däremot hade han hästkondis. På Matte Forslundvis var det så ibland när man dömde Udden att Matte spelade non-stop på ena backplatsen och så delade tre andra backar på den andra backplatsen. Också lite typiskt Udden-mentaliteten...

Det bara var så.

Jag träffade Matte en gång för länge sen på en cup i Mora när laget hade börjat sin klättring mot elitserien. Jag tror de låg i trean då. Matte är sin image till trots, en mycket trevlig kille. Jag tror vi satt ett par timmar och tuggade mot nån tjockmatta i Noretgarderoben...

De lyckades ju ganska bra med sin vandring i seriesystemet. Tyvärr finns ju inte Udden längre nu. Det är väl bara minnen av en Forn-tid kvar...

*****

Hörde att Lotta Engberg ska ta över Bingo-Lotto.

Bingo-Lotta?

*****

Idag fyller lillprinsen Fille 2 år. Grattis lilla gubben! Eftersom du inte kan läsa så kan jag väl säga att en traktor med släp som du kan åka på väntar efter dagis.

*****

Måste köra några "tänk om Snövits dvärgar hetat så" till:

Raider,
Racer,
Säker,
Klotter,
Bäver,
Hooker

och Nogger

kunde också varit

Röker,
Mixer,
Blöder,
Blänker,
Dribbler,
Dräller

och Cheerleader

Nog för nu.

*****

Nu ska det inhandlas mat till kvällens födelsedagskalas.

*****

Wherever i lay my hat, that's my home
/Nordström/

Häbarååk!

Vi befinner oss mitt i värsta tropiska värmen (i alla fall här i Falun) så vad kan passa bättre än att skriva om utförsåkning?

Man är ju uppväxt under den tid då Sverige stod stilla, dvs under de dagar på 70- och 80-talet då Ingemar Stenmark åkte slalom som en virvelvind nerför backarna. Men det var ju inte bara han... Backarna vimlade ju av klassiska utförsåkare, och nästan alla hade coola namn, typiska slalomnamn.

För resten; vet ni varför Stenmark inte kunde jobba på posten? Han åkte förbi alla portar.

Håll i er, här kommer en av de största nostalgisamlingarna i den här bloggens historia!

Phil Mahre
Steve Mahre
Alexander Zjirov
Peter Müller
Bojan Krizaj
Andreas Wenzel
Herti Weirather
Steve Podborski
Christian Orlainsky
Joel Gaspoz
Leonard Stock
Jarle Halsnes
Hans Enn
Jacques Luethy
Bruno Nöckler
Paul Frommelt
Ingemar Stenmark
Peter Wirnsberger
Jean-Luc Fournier
Boris Strel
Franz Gruber
Marc Girardelli
Herbert Plank
Piero Gros
Helmut Höflehner
Stig Strand
Pirmin Zurbriggen
Bengt Fjällberg
Hannes Spies
Paolo di Chiesa
Ken Read
Franz Klammer
Jose Kuralt
Franz Heinzer
Erwin Resch
Odd Soerli
Konradin Cathomen
Peter Popangelov
Peter Luescher
Peter Mally
Urs Räber
Torsten Jacobsson
Christian Neureuther
Lars-Göran Halvarsson
Hubert Stroltz
Frank Woerndl
Didier Bouvet
Klaus Heidegger
Helmut Gstrein
Max Julen
Martin Hangl
Erik Håker
Mauro Bernardi
Gustavo Thöni
Ernst Winkler
Michel Canac
Thomas Bürgler
Hans Pieren
Günther Mader
Johan Wallner
Jörgen Sundqvist
Sepp Wildgruber
Guido Hinterseer
Bill Johnson
Jonas Nilsson
Frank Piccard
Oswald Tötsch
Niklas Henning
Toshihiro Kaiwa
Markus Wasmeier
Karl Alpiger
Gunnar Neurisser
Leonardo David
Heini Hemmi
Fernando Fernandez-Ochoa
Lars- Börje Eriksson

För att inte tala om alla klassiska slalomorter:

Madonna Di Campiglio
Cortina d'Ampezzo
Kitzbühel
Wengen
Garmisch-Partenkirchen
Kranjska Gora
Montgenevre
Val d'Isere
Val Gardena
Aspen
Wengen
Adelboden
Morzine
Bad Kleinkircheim
St Anton
Åre
Furano
Borovets
Schladming
Voss
Laax
Tärnaby
Courmayeur
Vail
Todtnau
Markstein
Borovetz
Whistler Mountain
Sestriere
Bad Wiesse
Berchtesgarden
Crans Montana

*****

Sven "Plex" Pettersson forever!

*****

Ner, ner, ner, nerför backen ner
/Nordström/

Kompensation

En av dom underligaste situationerna när man dömer är den när man precis tagit en utvisning för lag A och man sen nästan direkt tar en för lag B. Då skriker garanterat ett antal personer:

- Öööööh! Kompensation domarn! Gud vad dåligt!

Varför, jag säger varför, skulle man inte kunna göra det? Är det utvisning så är det. Annars innebär ju det att man alltid måste ta minst två utvisningar i rad för samma lag. Men detta är väl bara ytterligare ett bevis på mångas okunskap. Är det tio utvisningar i rad på ett lag så är det. Och är det varannan utvisning i en hel match så är det så. Basta!

En annan sak som är väldigt rolig är när folk tror att man blåser bara för att spelare/tränare/publik skriker. Varför skulle man göra det? Oftast handlar det bara om att man håller en fördel eller ser hur situationen utvecklar sig. Men det fattar inte folk heller. När jag dömer ger jag fullständigt fan i vad folk säger. Det har jag alltid gjort.

Micke Östlund, en av legendarerna i Haninges GÖK-kedja (Johannes G och Jonte K var de andra), spelade tidigare i Kista. En gång när jag dömde dom på Lugnet uppstod en sådan situation. Micke gjorde något ojuste, jag höll fördel, en liten klick i publiken skrek, fördelen blev inte bra så jag blåste, självklart, av och gav frislag till Mickes motståndare. Då säger Micke (som för övrigt är en mycket trevlig kille som vi aldrig hade problem med, och inte han med oss heller tror jag), lite sådär uppnosigt stockholmskt:

- Men domarn, blås inte bara för att publiken skriker!

Jag blåste då av, stoppade tiden, kallade honom till mig och sa med en blandning av lite pedagogik, lite glimten i ögat och lite skrämsel (såklart, annars hade inte jag varit jag), men ganska bestämt:

-Jag har dömt så länge och har aldrig någonsin dömt, och kommer aldrig att göra, för att nån skriker att jag ska. Det struntar jag fullständigt i.

Sen talade jag lugnt och snällt för honom att det fanns risk att han skulle få vila några minuter om han fortsatte insinuera detta och sedan förklarade jag varför jag hade blåst som jag gjorde. Detta accepterade han och efter det klagade han aldrig mera på några "skrikblåsningar".

I alla fall inte när jag dömde honom.

*****

Har kommit 2/3 in i Nessers Skuggorna och regnet. Riktigt bra.

*****

Blev tipsad av LarsG om ett fantastiskt roligt klipp från kultprogrammet Kryzz 1992 med Arne Hegerfors och Björn Skifs där dom drar dåliga ordvitsar. Fantastiskt roligt, helt min typ av humor. Och så många på så kort tid. Världsklass. Kolla här bara. Tack LarsG!

Ett annat roligt klipp är detta, från 1986 när Glenn Hysén lurar Torbjörn Nilsson i direktsändning. Magiskt!

Och för att inte tala om dessa två underbara mål, också från 1986; ett med handen och ett med foten.

Vilka klassiker! Vilken nostalgi!

*****

That's all folks!

*****

Den enda människa du kan ändra på är dig själv
/Nordström/

Vroooooom!

Många saker var klassiska under Falu IBK-tiden. Inte minst de bilar som florerade under 80- och början på 90-talet. Många kultbilar var det, och en del blev till och med döpta med namn.
Jag gjorde en topplista till min 40-årsfest, men det hände så mycket så vi hann inte med den. Så vad kan passa bättre än att publicera den här, eftersom jag vet att många gamla inventarier läser bloggen. Och jag tror nog att ni andra också kan ha lite nöje av den...

Alltså, här kommer topplistan över de kultigaste Falu IBK-fordonen:

15) Peter Lindqvists Audi 100.
Tror den var handmålad, han hade köpt den av nån släkting eller nåt. Ett riktigt vrålåk, vinröd eller nåt.

14) Micke Larssons Ford Escort
Gult raceråk utrustad med en Björklöven-dekal. Unikt bara det. Träffades av många tennisbollar.

13) Micke Norbergs motorcykel
Eller kanske inte. Vi såg honom aldrig åka på den. Men han skröt alltid över den.

12) Totte Anderssons Opel Manta
En röd, glidig bil. En riktig tjejmagnet. Bilen alltså. Ja, Totte också i o f s.

11) Patrik Idofsons Nissan Cherry
Guldfärgad! En riktig legendbil. Låg alltid spelbongar (hopknölade) och kassettband med dansbandsmusik (som Idof alltid hävdade att det var hans fars) i.

10) Peter Lindqvists Volvo 360
Röd. När man hade åkt med den var man tvungen att ta Treo. Bagageluckan satt inte uppe så alltid när man plockat ur sin bag fick man den i huvudet (luckan alltså, inte bagen). Ganska klassisk är att Linken brukade ha en extra gammal klubba med för att ställa upp bagageluckan med när man lastade i och ur bilen.

9) Anna Teledahls Volvo (modell borttappat)
En av de första bilarna som fick ett namn. Den hette Sixten. Varför vet jag inte. Definitivt inget som hade med Blixten att göra i alla fall.

8) Micke Larssons Opel Kadett
Vit, och en riktig klassbil. Dessutom hade den tilläggsnamnet Club! Stort.

7) Peter Lindqvists (igen!) Ford Ecsort
En gammal gul sak. Det absolut roligaste som hände med den var när vår målis Anders Svensson (inte han från Elfsborg!) råkade peta ut en sidoruta med armbågen på väg hem från en bortamatch. Det var världens snöstorm så det var inte ens nån idé att stanna och leta. Det fick provisoriskt bli en väska i hålet, och sen en kartongbit.

6) Bengt Petterssons VW-Bubbla
Finger-Bengts vita kultbil som varit med om det mesta. Blivit åkt skateboard på, sladdat utanför polishuset, you name it. Med tanke på Finger-Bengts sätt att köra så påminde dessa två tillsammans helt klart om Gasen i botten, Herbie!, eller nån annan av dom filmerna.

5) Jonas Rutz Volvo 142
Jonas, som numera bor i USA, hade en gul (tror jag) Volvo med manuella blinkers. Det var nämligen nåt fel så han fick lov att sätta två sladdar mot varandra inne i bilen och koppla för att blinkersen skulle fungera.

4) Olle Sundströms mammas DAF
Remdriven och bilen som gick lika fort bakåt som framåt. Övriga kommentarer överflödiga.

3) Mikael Hilleskärs Simca-Chrysler
Vilken som helst av Hilles bilar är i o f s en kultbil. Men den här hade, enligt Hille, GPE. Vad nu det var. Alla tyckte det var ascoolt men ingen visste var det var.

2) Tom Westers Ford Escort
Brun med svart vinyltak. Hette Gotte, efter Toms farfar Gottfrid. Två oerhört klassiska klistermärken satt på: AIK och Coca-Cola. Bilen var känd i hela Falun.

1) Totte Andersson Chevrolet Suburban
Klassikernas klassiker. Hette Kjelle, döpt pga sin storlek efter hockeyspelaren Kjell Samuelsson. 60-70 procent av laget gick in i den bilen. Kjelle användes då och då även till festlokal. Ett givet transportmedel på alla semester- och cupresor.

*****

Apropå klassiska namn så fanns det under åren i Nattraiden i Borlänge (sveriges största småmålsturnering) många underbara namn. Tre som aldrig glöms är:

Klart grabben skall ha glass

Pressa brossan genom skorsten

och sist, det otroligt roliga,

Dynamo Bengtsson

*****

Mora IBK är ju ett klassiskt namn i innebandy och ett lag som låg i sverigetoppen när de var som bäst på 80-talet. Dom hade en bunt härliga smeknamn. Eller vad sägs om:

Trumman
Lillis
Grodan
Tosse
Tårtan
Kuno
Slimmen
Svinto

I Boda IBK (från Rättvik) fanns det också en målvakt (som var rikigt bra dessutom) som var väldigt lik nån figur från nån amerikansk film eller TV-serie. Därför fick han alltid heta, när vi mötte dom - Captain America. Det tyckte vi var roligt.

- Kolla! Dom har Captain America i mål igen!

Tur att humorn är olika.

*****

I serien "Tänk vad roligt om Snövits sju dvärgar hetat så" kommer här några fler.

Cyber,
Costner,
Drachmer,
Dealer,
Kipketer,
Sverker,

och Streaker.

Eller möjligen

Trailer,
Sprinkler,
Stinker,
Säter,
Mager,
Efter,

och Dumper.

*****

Avdelningen uttalanden man fått ångra:

- "Jag tror att det finns en marknad i världen för kanske fem datorer"

Thomas Watson, chef på IBM 1943.

Snacka om årtusendets understatement...

*****

Najt Najt!

*****

Livet är något som händer medan man är upptagen med något annat
/Nordström/