Bättre sent än aldrig

Ibland inträffar situationer som inte är lika det som är normalt och vedertaget; då gäller det att vara flexibel och kunna tänka utanför ramarna. Men även få acceptans för det. Och då kan det vara bra att ha ett rykte. För så var det faktiskt för mig och brorsan; i början av vår gemensamma domarkarriär blåste det rätt rejält (bara ibland, men ändå). Efter några år räckte det med att vi visade oss, så var matcherna i hamn.

Följande annorlunda situation inträffade dock när jag dömde en match ensam någon gång under sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och detta trots att det var en kvalmatch till division 2 herrar. Då ska vi också komma ihåg att kvaliteten på div 2, 3 och 4 var högre på den tiden än vad den är idag. Av någon anledning så lämnade domarna återbud väldigt sent (drygt en timme innan matchstart), och eftersom det inte fanns någon möjlighet att hitta ersättare med så kort varsel, åkte jag dit och tog den själv.

Matchen spelades i Säter mellan IBK Åsen och IF Noretpojkarna (Mora). Allt förflöt lugnt och sansat. Helt plötsligt blir legenden Slim Ben-Attia (oerhört säker back i Mora IBK också) frispelad och drar på ett dragskott som målvakten i Åsen är chanslös på. Slim, och resten av laget, jublar. Det är bara det att bollen ligger bakom mål och spelet fortgår. Jag har inte hunnit blåst mål, som tur var, men något känns konstigt. Spelet fortgår i cirka 30 sekunder till, sen blåser jag av. Går bort till målet och mitt i så finns ett hål i nätet.

Jag tänker en stund, kallar till mig lagkaptenerna, förklarar läget och säger att egentligen kan man inte blåsa mål efter så lång tid men att jag i ärlighetens och rättvisans namn tänker göra det ändå. Noretpojkarnas kapten tycker självklart att det är bra men även Åsens köper detta fullt ut.

Ensam är stark, och i det här läget var det bra att ha det där ryktet.

Och det var nog första och sista gången som ett mål blev godkänt efter ca 40 sekunders ytterligare spel.

*****

Men man kan komma undan med annat också: Anders Järryd, en av storspelarna under Sveriges storhetstid i tennis under 80-talet, var utrustad med ett ganska häftigt humör. Som han dock oftast höll i schack. Men inte en gång. Han var oerhört irriterad på domaren när han spelade en match i England men kunde ju inte ta ut aggressionen mot honom. Därför fick en stackars bollflicka ut för det. Delvis. När han skulle serva tittade han på henne och sa:

- Gimme the ball din jävla fläskfia!

Det man inte vet lider man inte av.

*****

Apropå Slim Ben-Attia; hans brorsa Sabri, som också spelat innebandy, var en av idolerna i Team Cans i Körslaget på TV. Honom har man visslat på några gånger.

Och en annan lirare, Jensa Sylsjö, har man dömt, spelat med och mot ett antal gånger. Jensa som även var en duktigt fotbollsspelare och gjort lite program på TV, är väl numera mest känd för sin medverkan i Rednex.

*****

Har ni tänkt på vilken skillnad det är på, beroende om man tänker positivt eller negativt, orden

Tack vare - På grund av

och

Chans - Risk ?

Om inte, fundera på det.

Och varför säger man

Hemskt bra

och Jätteliten?

Märkligt.

*****

En ny omgång "Tänk om Snövits dvärgar hetat så":

Centimeter,
Kateter,
Minister,
Waldner,
Allergiker,
Looser

och Speaker.

Eller varför inte

Komiker,
Dragster,
Bartender,
Gangster,
Keeper,
Bister

och

Dyster.

*****

Godnatt! Tänk att man alltid ska blogga mitt i natten...

*****

Början är hälften av det hela
/Nordström/