Läs och njut bara.
Henrik Larssons penetrering av innebandybubblan måste vara det största lyftet på länge. Vi kan prata om PR-kupper och värvningschocker. Men det största värdet för innebandyn med Henrik Larssons FC Helsingborgsinhopp – hur långt eller kort det än blir – är hans egen inställning till sporten. Han tar varje chans att betona att han är nervös, hur härliga alla gubbarna i laget är, hur fysiskt det är och att han tycker att det går fort på banan. Och när han blir fotograferad ger hans ansikte intrycket av att han just fått Trifon Ivanov att ramla på mållinjen i 4-0-vinsten mot Bulgarien 1994. Även om det är Björn Lundgrens första superligamål han jublar över.
Och scenariot hittills är perfekt, han får spela en del, han är inte jättebra och gör inte bort sig. Som en bra och komplett idrottsman med ett än så länge knackigt förhållande till sin egen klubba. Om det sedan är en 37-årings flykt från isstela grusfotbollsplaner – låt det vara det då.
En annan sak som snedvrids i och med Larssons innebandyinhopp, är debatten om innebandy som en mesig sport. Plötsligt står han som genom karriären gjort sig van att bli skalad av Bobo Baldé på träning och blir föremål för diskussioner som: "vad fan, han spelar ju fotboll...hur kan han då spela innebandy, tänk om han blir skadad?". Larsson själv säger att det är lika stor skaderisk som i någon annan situation.
Messtämpeln suddas liksom ut av folk som är rädda om Larssons ben. Samtidigt som det förmodligen är samma gäng innebandyhatare som en gång sagt att vi håller på med en kärringsport.
Och hamnar du i diskussionen huruvida det sänker sporten att Henke går in i Superligan, glöm inte att bemöta följande smashbollar till innebandysågningar på det här viset:
Henrik Larsson är ju för fan fotbollsspelare, han är ju inte bra på innebandy.
Visst, vi lever inte i svartvit-tiden där var och en av fotbollslandslagsspelarna också lirar i landslaget i bandy. Men trots det kan man vara bra på fler än en idrott. Det är ju sedan tidigare besvisat, dokumenterat och inristat i sten och har bitvis fallit bort i debatten att Henrik Larsson INTE är dålig på innebandy. Det hade så klart varit helt patetiskt att ta in honom om han varit dålig.
Jävla korpidrott, en fotbollsspelare ska inte kunna gå in i högstaligan sådär. Och gör han mål så är det ett otroligt underbetyg för sporten.
Självklart finns det Superligaspelare i innebandy som hade kunnat "inte-göra-bort-sig" i Allsvenska matcher på motsvarande sätt (spelat 28 minuter av en 90-minutermatch och spelat i sidled och slitit i defensiven). Herregud, ge mig en säsong som toppforward i Premier League, så ska jag snubbla in en retur, jag lovar. Men jag hade inte fått chansen, för min Coca Cola cup-vinst i fotboll på Rosenlunds IP och mina två student-SM guld i innebandy väger inte så tungt. Alltså har jag inte chansen att Henrik Larsson:a en trupp, på det sättet han gör med FC Helsingborg nu.
Henrik Larsson är ju bara inplockad för att han är Henrik Larsson.
Ja, det är han. Men vi kan väl göra lite mer av den innebörden än hatarna gör? I begreppet Henrik Larsson finns som sagt både en hyfsad innebandyspelare och en av Sveriges absolut största idrottsprofiler, på samma gång. Hade han inte varit en Henrik Larsson som har spelat i högstaligan tidigare, hade han inte spelat i går.
Självklart hade han inte blivit hämtad från Landskrona Falcons bara för sin kapacitet med klubba och boll, om han vore en Niclas Andersson med pannband och semistora vader. Precis lika självklart som en före detta elitspelare hänger med sina nuvarande lagkompisar trots att det var 17 år sedan.
Han är hämtad för att vara Henrik Larsson. En hyfsad innebandyspelare som har en allt annat än hyfsad effekt på FC Helsingborg i synnerhet, och innebandyn i allmänhet.
David Jansson, som skrivit detta, är en före detta spelare i bland annat Jönköping och Pixbo Wallenstam. Han har även varit tränare för Pixbo.
Så himla gött e' de'!
*****
Skrev tidigare i bloggen om Byakampen, den klassiska kvalfighten mellan Enviken och Sundborn 1998. Fick för en tid sen mail av Andreas "Fahlis" Fahlkrantz (en mycket trevlig och bra kille) som föreslog att vi skulle göra nåt sorts "jubileum" och mötas igen med ursprungslagen och försöka hitta de gamla dräkterna också. Oerhört kul idé och jag som älskar sånt där nappade såklart direkt. Så nån gång fram på våren kan det nog bli en riktig nostalgifest i Falun. Jag och Fahlis ska nog styra ihop det.
Lite lustigt är det att jag idag tränar tre av Sundbornskillarna som var med då och Fahlis spelar i Enviken...
*****
Det ryktas att Fredrik Ljungberg var på Lugnet i Falun i helgen. I friidrottshallen. Hmm, undrar varför... Skulle han köpa nya badtofflor? Eller bada jacuzzi? Eller pröva nån modell av motionscykel? Eller han kanske skall spela med Falu FK i stället kommande säsong.
Vem vet?
*****
Prinsen och Prinsessan, just uppkomna ur badet.
Blir inte bättre än så här.
*****
Del IV (tror jag) av lite kuliga namn på innebandyföreningar:
IBK Tingstadstunneln - tunga säsonger, såg aldrig ljuset
IBS Ametizt 94 - en oslipad diamant i innebandyvärlden
Malmö Polismäns GoIF - åkte alltid dit för fasthållning, tränade med skottsäkra västar
IBK Cirkus Rix - coacher: Henry Bronett & Gert Fylking, eller?
Korsfararna IBK - spelade inga matcher, befann sig alltid i Jerusalem
Korsdrag IBK - öppna dörrar i försvaret
Bästkustens IBK - starka mentalt
Peking och Motions IF - ris-kerade att åka ur varje år
En del kvar...
*****
Laundry calls!
*****
Kvällens låt: Hole of the Moon - Waterboys
*****
Ingenting höjer auktoriteten såsom tystnad
/Nordström/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar