Vilket är ditt fullständiga namn?
Carl Henrik Joakim Jonsson. Hette Henrik de första sex åren, men det var en så dum kille i brorsans klass som också hette Henrik så jag krävde att få byta.
Har du något/några smeknamn?
Jocke, om det räknas. Annars kallar jag mig Gyrot på internet.
När och var är du född?
1974 i Hedemora.
Hur och var bor du idag?
I en villa i Djurås.
Har du någon familj?
Tre härliga tjejer (34, 5 och 3 år).
Vad kör du för bil?
Volvo V70 - drive it like you stole it.
Vad gick du för linje på gymnasiet och har du någon högskoleutbildning?
Natur på gymnasiet och sedan lärarhögskola (Ma/No för högstadiet) samt dataingenjörsprogrammet.
Vad arbetar du med idag?
Programmerar lite grann på Trafikverket.
Har du några fritidssysselsättningar?
Familjeliv, skratta, plocka svamp, läsa böcker, MAQ, blogga, spåra ur i radio, filma, fika.
Spelar du innebandy fortfarande, och i så fall var, eller är du aktiv inom innebandyn på något annat sätt idag?
Nu är det länge sedan (om någonsin) jag gjorde någon glad på en innebandyplan.
Har du haft någon förebild inom innebandyn?
Ingen direkt förebild men bland spelarna var Johan Englund alltid bäst på plan och Håkan Nordström var motsvarande gigant bland domarna.
Vilken är din moderklubb?
En insomnad förening som hette IBK Hedemora.
Har du spelat i några andra klubbar?
Flera, vartefter jag flyttat runt i länet.
På vilken plats i laget spelade/spelar du?
Back.
Vad var/är din styrka respektive svaghet i innebandy?
Styrkan satt i spelglädjen. Jag var ofta glad med boll. Svagheten var
ointresset. Ja, och så skottet naturligtvis. Jag sköt ju för höge farao
sämst i hela Dalarna.
Har du haft några andra uppdrag än som spelare genom åren?
Jag hjälpte Lieutenant Lingman att dra fram en gammal korvvagn en gång, räknas det?
Har du några meriter?
Nej, det skulle sett ut det. Men en pikant detalj är att jag varit lagkapten i cirka 30 tävlingsmatcher (seriespel/cupmatcher) och aldrig förlorat. Motsvarande facit inom fotbollen är ca 12 matcher och ingen vinst!
Vilket är ditt bästa innebandyminne sportsligt sett?
Måste trots allt välja en turnering i Bollnäs med Garpenberg. Vi åkte upp med tio utespelare men Karl "Santana" Lindén fick nackspärr på vägen upp så vi spelade hela turneringen (slog bl.a. ut Haninge och pressade Örnsköldsvik till straffar i finalen) med två kedjor och tre backar. Günther, Johan Englund och Per Tegelbratt var oförglömligt bra och charmören Stocken snackade till sig matchens lirare-pris av damerna i sekretariatet.
Vilket är ditt bästa innebandyminne "bredvid planen"?
Något man med glädje tänker tillbaka på är alla sköna figurer man lärt känna genom innebandyn. Det blir en härlig blandning av folk i ett omklädningsrum och alltid väldigt mycket skratt.
Har du utövat några andra sporter än innebandy?
Främst fotboll.
Och så ett antal frågor med favorit-:
sport (förutom innebandy): fotboll.
lag: IFK Hedemora.
semesterort: Idre.
film: Tillbaka till framtiden 2.
TV-serie: Spin City.
70-talsprogram: Drutten och Gena.
80-talsprogram: Razzel.
90-talsprogram: Svårt, men Lingo känns väl så ironiskt att man aldrig till fullo förstod det, precis som 90-talet.
bok/författare: Vem älskar Yngve Frej / Slas.
färg: Svart.
mat: Annas kålpudding.
dryck: Kaffe.
artist: Peter Carlsson.
låt: Lurigt. Men jag gillar dina låtlistor Per. Du borde lägga upp dem som Spotify-listor så vi andra enkelt kan ta del av dem.
Vilka tre saker skulle du ta med till dig en öde ö?
Mina tjejer kan jag inte vara utan. Men å andra sidan, hur snällt är det att släpa med dem dit?
Vilka tre personer (inte familjen) skulle du ta med till dig samma ö?
Lassi Karonen, Tord Grip och den där killen som spelar munspel utanför Åhléns i Stockholm.
Har du något motto/citat/ordspråk?
Med ett leende, eller inte alls.
Min blogg är ju uppbyggd mycket på nostalgi och humor. Har du någon rolig innebandyanekdot du skulle kunna dela med dig av?
Ooooo, det finns ju massor. Men vi kan ju alltid spinna vidare på den där Bollnästurneringen jag nämnde ovan. Vi hade som sagt bara nio utespelare och det blev straffläggning i finalen. När de fem första straffläggarna gjort sitt är matchen fortfarande icke avgjord. Likaså efter den sjätte och sjunde omgången. Vi har då alltså två spelare kvar på bänken att välja mellan, präst-Lasses lillebror Lennart och Niklas Tapper.
Stocken, som tar på sig ansvaret att göra valet, är ju en tänkare, taktiker och psykolog ut i fingerspetsarna. Han formar nävarna till en strut och ropar tvärs över planen: "Inte Lennart".
Lennart är numera präst i Malungs församling.
Nu avgjordes matchen till Öviks fördel i denna den åttonde omgången, men de två frågor som hänger kvar i luften är:
Varför skrek han inte bara "Niklas"?
Hur kul hade det varit för Lennart att slå den sista straffen?
Har du avslutningsvis eftersom du antagligen är rätt känd och rätt så många kommer att läsa detta, något du skulle vilja säga till alla bloggläsare ute i landet?
Ät mer varm mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar