Hundra Höjdare från Bloggen, 40-31

7/10 av Hundra Höjdare från Bloggen.



I tio inlägg kommer återblickar på det bästa från bloggens snart femåriga historia att droppas.


Kan vara ett helt inlägg, en anekdot, en sammanställning av flera saker eller bara ett citat.


Men: Jag kan utlova mycket humor.

Det är viktigt.


Här kommer nr 40-31.

/Nordström/


*****



Nummer 40 – (lite lätt) felaktigt matchprotokoll


Även om protokollet är inskickat kan det ju bli fel på det. Nåt litet fel kanske inte gör så mycket.


Men det här protokollet från en P96-match 2006 är All-Time-High. Vi nämner inte förening. Följande fel upptäcktes:


1. Resultat ej inrapporterad via SMS
2. Protokollet inskickat sex veckor för sent
3. Fel protokoll användes
4. Inga lag ifyllda under match
5. Ingen division/serienamn ifyllt
6. Inget slutresultat ifyllt
7. Inga periodresultat ifyllda
8. Inget hemmalag ifyllt
9. Inget bortalag ifyllt
10. Inget datum ifyllt
11. Inga ledare ifyllda i hemmalaget
12. Ingen underskrift av ledare i hemmalaget
13. Ingen underskrift av ledare i bortalaget
14. Ingen underskrift av protokollförare
15. Inga domarnamn ifyllda
16. Inga underskrifter av domarna
17. Inget H eller B före numren på händelserapporteringen
18. Protokollet kladdigt skrivet
19. Tjej utan sökt dispens deltog i matchen.

19 felaktigheter. Makalöst. Rekord.


Vi fick anlita CIA, FBI, SÄPO och Scotland Yard för att över huvud taget lista ut vilken match det gällde.





Nummer 39 – Pappa, han tog min snuttefilt!


IBF Falun hade en period en mycket framgångsrik kull med 88-89:or (bland annat med nuvarande SSL-spelarna Adriansson, Kindström och Lindberg) ledda av Håkan Fåhraeus och Tonino Lamell. Detta gäng hade oerhörda framgångar - där alla var lika mycket värda - och dessutom en väldigt bra stämning och sammanhållning runtomkring. Vem kan till exempel glömma de röda collegetröjorna som det stod "IBF Falun - Mamma" på.


Med runtomkring i detta gäng var även Håkans yngste son, Chriztopher, som är född -93. Han var alltid med på träningar och satt med i båset på matcher. Ungefär som en liten maskot. Men han var - och är fortfarande jätteduktig på att spela. Så därför fick han, ofta till publikens stora förtjusning, hoppa in och göra nåt byte ibland. Tvärhand hög, men med en bländande teknik.


En match i en cup i Mora fick han hoppa in på slutet när laget ledde ganska överlägset. Och gör ett fantastiskt mål. Och nu kommer det roliga. Pricken över i:et, grädden på moset. En av spelarna i laget, vi nämner inga namn, går fram till målvakten och säger:


- Du. Han som just gjorde mål på dig. Han är sex år.


Snacka om bortgjord.




Nummer 38 – Glest med folk
Nummer 37 – Jaha, är det ni?


Läste en intervju med den svenske artisten Peter LeMarc idag i Expressen. Följande parti av intervjun måste redovisas. Intervjuaren ställer följande fråga:

- Vad är den minsta publik du spelat för?

- Jag har haft noll flera gånger. Jag minns en gång i Varberg, när vi kom till stället var det tomt. Men det var i alla fall en kille där som vi gav järnet för och efteråt sa vi till honom:

- Fan, vad kul att du är här.

Han svarade:

- Jag är tvungen, för det är jag som sköter ljudet,
Lovely!




Ingen kunde som Peter Bergestål, våran gamle domarkollega, ge svar på tal. Denna bjässe har fått tyst på många, samtidigt som han gjort det svårt för oss kollegor att låta bli att skratta. Det var liksom ingen idé att mopsa opp sig mot honom, denne store och barske man. Och ställde man självklara frågor fick man höra det ganska snabbt.


Nån match när han och Håkan dömde var ena lagets tröjor rätt så lika som domartröjorna. Kaptenen i det laget går fram till Peter.


- Domarn, har ni inga andra tröjor ni kan byta till? Det är så svårt att se skillnad på oss och er.


Efter Peters svar, blev dock diskussionen, som man brukar säga, avslutad.


- Det är vi som har pipor.






Nummer 36 – Metropol


Detta inlägg är till för alla er som får ett leende på läpparna när ni hör Adolphson och Falk leverera rader som "Spotlighten vänds mot en stjärna som tänds för varje ny dag."


Och en hyllning till själva programmet i sig.


Metropol. Så klassiskt. Radioprogrammet nummer ett under 80-talet.


Bara smaka på namnet. Kan ett radioprogram ha ett bättre namn?


OK, för er som är för unga, eller gud nåde er, var för ointresserade på den tiden:

Metropol var ett radioprogram som leddes av legenderna Niklas Levy och Ingvar Storunder 1982 till 1991. Programmet sändes i P3 på fredagskvällar mellan med start klockan 17:00 och slut klockan 20:00 från radiohusets studio 13. Tre fantastiska timmar. Jag missade inte många program under de här åren.


I snitt hade Metropol omkring en och en halv miljon lyssnare. Det är många det. Programmet var ett musikprogram där man spelade de senaste hitsen, blandat med äldre hits. Programmet riktade sig i huvudsak till yngre lyssnare och var för väldigt, väldigt många startskottet för den kommande helgen.


Metropol var verkligen radiounderhållning på högsta nivå. På fredagskvällarna så bänkade man sig vid radion för att höra Levy & Storm spela bra musik och prata som om dom vore stöpta i precis samma form. Musiken var inte för mycket "hitlista" men samtidigt ändå inte för "okänt" för de vanliga skivköparna.


Några av låtarna man hörde första gången på Metropol:


Perfect - Fairground Attraction
Vindarna - Freda
West End Girls - Pet Shop Boys
Beds are vburning - Midnight Oil
Ella, elle la - France Gall
Don't go - Hothouse Flowers

Inga dåliga, direkt...


Programmet hade en hel del stående inslag som också blivit klassiska.


"Spanarna" är ett av dom.


Spanarna bestod av en panel med kändisar som försökte spana in i framtidens trender. Bland dom som var med i panelen kan nämnas Jacob Dahlin, Jonas Hallberg, Susanne Ljung, Staffan Dopping och Jonas Gardell. Spanarna blev senare ett eget program i P1 som jag tror fortfarande går. Med Ingvar Storm som programledare...


Och "Flipp eller Flopp". Legendariskt.


Flipp eller Flopp gick ut på att en panel bestående av tre personer (en artist, en producent och en lyssnare) fick lyssna på fyra nya låtar och rösta om det skulle bli en hit (Flipp) eller inte (Flopp). Detta koncept används än i dag i både radio och TV.


Andra inslag i Metropol:


"Popduellen", var med i mitten på 80-talet. Två artister tävlade i popkunskap.


"Jackpot", där en lyssnare som ringt in skulle känna igen sex låtar på en minut.


"Bums!", en tävling där man under en minut inte fick säga ja, nej eller vet inte.


"Metroulett", en tävling där en roulette valde frågesportämnen till lyssnarna.


"Bonus". Detta var en frågesport på tid i flera steg.


Och hur ska man kunna glömma Göte Johansson?


Bondläppen som åkte moped och ringde in rapporter från vad som hade hänt "hemmavid", för det mesta djupt ironiserande över samhället.


Plötsligt (ungefär 18:30) ringde telefonen i studion och den karaktäristiska rösten hördes:


"Ja, hej, det ä bara ja, Göte, Göte Johansson, som sagt var..."


Så klassiskt.


Bakgrunden till Göte var egentligen att Metropol utsåg någon som fick lite pengar att ha roligt för och som kommande vecka skulle rapportera om hur det gått i radioprogrammet. En vecka utsågs denne Göte Johansson (som man trodde fanns på riktigt, men det var ju en annan person som avslöjades först på 200-talet vem han var egentligen). Göte gjorde succé och "fredagskorrespondenten" som inslaget hette från början, lades helt enkelt ned och ersattes av Götes monologer.


De som Göte gärna rapporterade om var sin bror Nisse, sin fästmö Edith, Rune-Örjan, Kurta och Errol Svensson.


Förutom Göte Johansson medverkade en annan rolig karaktär, Ivan Boring.


Som sagt, programledarna. Ingvar Storm & Niklas Levy. Styrde programmet med fast hand. Engagerat, positivt och varierat. Man kände verkligen glädjen inför helgen. Den perfekta starten.


Vid några tillfällen sändes programmet inför levande publik från olika konsert- eller nöjeslokaler på olika platser runt om i landet.


Programmet fick också, välförtjänt, Expressens radiopris 1984.


Tillbaka till signaturen, den klassiska. Den första, 1982, hade gjorts av Micke B Tretow, ABBA:s klassiske medhjälpare. 1984 gjorde Adolphson & Falk den som blev den kända signaturen, "Metrosynth".


Eller som dom själva sa, citat:


"Vi visste att signaturer ska vara instrumentala, och det var vår också. Men i sann pionjäranda satte vi svensk text till vårt 30-sekundersverk. Sångversionen föll programledarna i smaken och varje fredagskväll efter jobbet klingade den ut i etern. En tidningsjournalist döpte den till den nya helgmålsringningen."


Många av inslagen i Metropol lever kvar än idag, och en hel del program har influerats av Metropol. Så visst har programmet haft en stor påverkan på dagens radiovärld.


Det sista programmet sändes den 20 december 1991 med en helaftonssändning.


Lost, but not forgotten.


En riktig glädjespridare.


För alltid en del av den svenska radiohistorien.






Nummer 35 – Men va fan!?


Målvakten Anders Carlsäter i KAIS gjorde vid underläge 1-8 i en finalmatch i Faluspelen på 80-talet något lite annorlunda.


Helt sonika, när en motståndare kom fri från halva planen, vände han på buren, la den med öppningen mot sargen och la sig på den.


Forwardens min när han tittade upp var obetalbar.






Nummer 34 – Toms presenter


Tom Wester hade en lite rolig vana på 80- och 90-talet. Han skulle alltid ha med sig en gåva till mig när han varit ute på lokal. Har fått en del kul saker genom åren (tändsticksaskar, ätpinnar, gatsten mm). Men det mest fantastiska var när han kom hem med en gardin.


Som fortfarande satt på gardinstången.






Nummer 33 – Filmtips


Har under alla bloggens år gett en massa tips på olika saker.


Här kommer en liten (nåja) sammanställning på mycket sevärda filmer.


Nyckeln till frihet

Amadeus

I faderns namn

Gökboet

Breakfast Club

The Commitments

Sling blade

Krigarens själ

Rainman

Purpurfärgen

Schindler's List

Rosens namn

Seven

Korpen flyger

Fisher King

Fula, skitiga och elaka



Allt eller inget

När lammen tystnar

Plutonen

Philadelphia

Pretty in pink

Min vänstra fot

Shakespeare in Love

Driving Miss Daisy

Crouching Tiger, Hidden Dragon

De misstänkta

Short Cuts

Gilbert Grape

Spindelkvinnans kyss

Good Morning Vietnam

Susan, var är du?

Terminator 2

The Holy Grail

Häxor, läxor och dödliga lektioner

Gudarna måste vara tokiga

Jackie Brown

Lock, stock and two smoking barrels

Outbreak

Juryn

Karate Kid

Sällskapsresan

Kelly's hjältar

La Bamba

Tillbaka till framtiden (första)

Notting Hill

Muriel's bröllop

Lugnt vatten

Hemligheter & Lögner

Top Gun

Awakenings

Highlander

De omutbara

Den enfaldige mördaren

Den gröna milen

Dum Dummare

Döda Poeters sällskap

Edward Scissorhands

En fisk som heter Wanda

Falling Down

Falsk som vatten

Fanny och Alexander

Forrest Gump

Fyra bröllop och en begravning

Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café

Blade Runner

Gandhi

Big

Bron över floden Kwai

Can't buy me love

Casablanca

Ciderhusreglerna

Top Secret

Titta vi flyger

Skjut för att döda

Den där Mary

Die Hard (första)

Dödligt vapen (andra)



Nummer 32 – Den rätta lottoraden


Och så en riktig klassiker av legenden Mats Strandberg på Radiosporten. Den där han inte riktigt har koll på sifforna i Lottoraden.


Strandberg:


”Lotto, den rätta lottoraden. Spetsa pennorna. Rätta lottoraden, alltså:1, 8, 1, 3, 1, 6, 1, 7, 3 och 3, 3, och en 4.”


Kollega:


"Vi tar om den där lottoraden, Mats Strandberg, för att vi har kommatecken emellan"


Strandberg


”1, 8, 1...”


Kollega:


”Nej... nu ska vi se här...”


Strandberg:


”Är det fel på raden?”


Kollega:


”Nej, så här ska den låta istället. Vi tar om det alltihop. Ni glömmer vad ni har hört nu. 1, 8, 13, 16...”


Så enkelt och lågmält, och ändå så makalöst roligt.






Nummer 31 – Tema Hejaramsor


Hejaramsor har väl funnits lika länge som det funnits publik. Och publik har väl funnits lika länge som det funnits idrott. Hejaramsor kan vara likväl fyndiga som töntiga som elaka, och spannet däremellan är oerhört stort.


Idag, med all huliganism och bristande respekt hos människor (där vissa ord helt förlorat sitt värde), så är väl tyvärr de flesta ramsor idag mer nedlåtande och skällande mot motståndare och domare än påhejande på sina egna. Det är mycket vanligt med hets mot raser, sexuell läggning, utseende, idiotförklaringar och liknelser vid handikapp. Och domarna är speciellt utsatta.

*


Visst fanns det gliringar mot domare även när jag var ung, men jag tror det var mera med glimten i ögat. Man kunde till exempel få höra:


Domarn dömer som han vill, men i huvet står det still


eller


Domarn ut på planen svart och vit, liknar mest en fågelskit


Oerhört elakt.


Möjligen, om nån var riktigt bitsk, kunde nån släppa ur sig ett:


Domarn har druckit T-sprit!


*


Under avdelningen urtråkiga ramsor har vi:


Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!


Vi ska vinna, vi ska ta dom, vi ska göra köttfärs av dom!


Andra sidan är ni klara? Jajamensan, fattas bara!


Vilken fantasi.

*


Från 40-, 50- och 60-talet har vi följande catchiga hejarop:


Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra nätet rassla!


Här vare livat här vare glatt, här vare blommor i mossans hatt!


Heja grabbar friskt humör, skjortan hänger utanför!


Alltså, vem kom på dom? Nils Poppe? Eller Åsa-Nisse? Så klämkäckt!

*


Ut med domarn och in med Nalle Puh, in med Nalle Puh, in med Nalle Puh!


och


Domarn har tvåa på oddset!


är ju två rätt kul med lagom ironi man kan få höra från dagens läktare.


*


Riktigt roliga är faktiskt:


Vi har en keeper som inga bollar kniper!


och


Vi har en trainer, vi har en trainer
som vi hittat i en container!

*


En riktigt tuff från 70-talet är Go! Canada, Go!


En märklig: Upp o nicka - sockerdricka!


*


Öka takten sista kvarten Ti-da-holm!


En av de märkligaste hejaramsorna i svensk idrott. Enligt Hammarby IF:s hemsida skall den ha kommit till enligt följande: Ett Bajenfan är av någon anledning i Jönköping och tittar på en match mellan Jönköping och Tidaholm i slutet av 70-talet. Jönköping är överlägsna. Ett par fulla Tidaholmsfans skriker plötsligt: Öka takta sista kvarta Tiiiiidahölm! Folk skrattar, Bajenfanset tänker inte så mycket på det men på nästa Bajenmatch berättar han för sina vänner vad han varit med om.


Vännerna, som för övrigt kallades Korpen och Yben (snacka om klyschigt...), skrattade också gott och man diskuterade töntiga ramsor i allmänhet. När en kvart återstår av matchen, som var mycket trist, formar Korpen sina händer till en tratt och skriker med hög röst: ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN TI-DA-HOLM!

Resten är, som man brukar säga, historia och en av de mest konstiga ramsorna som nånsin skapats var ett faktum. Eller som man skriver på hemsidan: Denna ramsa har funnits med under 20 år. De senaste 10 åren som obligatorium. Och de 5 sista som kult!


*


Apropå ramsor. Många lag har som laddarramsa framför kassen innan match den mycket ovanliga och fyndiga (beeing ironic):


- Ska vi ta dom?
- JAAAAAA!


Förutom att den är en av dom mest fantasilösa ramsor läppar nånsin format, så måste jag också fundera lite. Jag menar, vad skulle man kunna svara annat än ja?


- Ska vi ta dom?
- Kanske.

*



Den absolut töntigaste ramsan jag sett/hört är den som Falu BS bandy hade (nu snackar vi 70-tal) på ett litet blad i fickformat som man delade ut till publiken. Där stod alla små ramsor så man lätt skulle kunna hänga med när någon drog igång.


Hör, jag säger bara hör (om man nu kan höra i en blogg), på följande:


Heja BS ni fick hörna -
Se nu till ni får nåt förna' !


Den måste Staffan Westerberg ha skrivit. Eller clownen Manne.

*


Vi avslutar dagens temablogg med en odödlig klassiker:


Zigge Zagge
Zigge Zagge
Hej! Hej! Hej!