Hundra Höjdare från Bloggen, 50-41

Dags för del sex av Hundra Höjdare från Bloggen.



I tio inlägg kommer återblickar på det bästa från bloggens snart femåriga historia att droppas.


Kan vara ett helt inlägg, en anekdot, en sammanställning av flera saker eller bara ett citat.


Men: Jag kan utlova mycket humor.

Det är viktigt.

Här kommer nr 50-41.


/Nordström/


*****


Nummer 50 – En mosbricka, tack!


En gång när jag stod i kön på McDonald's (ni vet, matkedjan med nyttig mat) stod det en liten tant som säkert var 70 år framför mig. När det blev hennes tur utspelade sig följande konversation. Observera att vi alltså var på Donken, detta hamburgarnas paradis...


- Hej!


- Välkommen! Vad vill ni ha?


- En korv med mos.


- En vad då?


- En korv med mos, sa jag.


- Öööh... Det har vi tyvärr inte.


- Vad har ni då?


Ibland är det inte lätt när PRO anfaller.






Nummer 49 – Utkas(s)t


En av mina allra bästa vänner är Tom Wester, gammal målis bland annat i AIK och Haninge, men faluspelare från början. Vi har spelat många oförglömliga matcher tillsammans och delat mycket vansinnigt rolig fritid. Om honom finns mycket att säga: att berätta allt skulle fylla bloggen varje dag i ett par års tid. Han var en oerhört duktig målvakt. Dock hade han förmodligen innebandyhistoriens sämsta utkast. Därför är dagens lista:


Tom Westers fem sämsta utkast:


5) I kinden på egen back, som sen dimper ned till forward som har öppet mål.


4) Så högt och löst att det fanns risk för att det aldrig skulle komma ner. När det gjorde det stannade det på sargen.


3) I egen stolpe och tillbaka i handen.

2) Snett ut till vänster rätt ut genom dörren till ett omklädningsrum.
1) Rakt bakåt, ut över sargen bakom målet, inslag till motståndarna på krysset.


Love you anyway, Tom!






Nummer 48 – Långbänk


Två andra episoder vad gäller utvisningar är ganska roliga:


Den ena gången (För övrigt enda gången jag visat ut min vän och hjälte Tom Wester. Hjälmen rök och då rök han också - inför lagen är vi alla lika.) var när det var så många utvisade i ena laget så att en av spelarna gick och hämtade en sån där lång låg gymnastikbänk och satte i utvisningsbåset så alla skulle få plats.


Stor humor!


Den andra var när bara det ena laget drabbades av utvisningar hela tiden. När väl en i andra laget blev utvisad satte han sig hos dom andra.


Han ville inte sitta ensam.






Nummer 47 – Hooch


Är det någon som kommer ihåg Hooch?


Hoopers Hooch Lemon. Som den egentligen hette i sitt fulla namn.


Smak: Söt, frisk smak av citrus och fruktkarameller. Grapefrukt i eftersmaken.


Doft: Fruktig doft av grapefrukt och citron.


Färg: Vit färg, oklar.


Användning: Drickes väl kyld som sällskapsdryck.


Denna dryck som var så god kall när det var riktigt varmt. Som kom från Storbritannien och peakade i mitten av 90-talet. Föregångaren till och vägberedaren för till Bacardi Breezer, Smirnoff Ice och allt vad dom heter.


Hmm... Minns såväl när jag såg den första gången. Hade aldrig sett en sådan förut. I och för sig självklart, eftersom det var första gången jag såg den.


Det var en riktigt varm sommarkväll i juli, och det var FFF. Alltså Falun Folk Music Festival. På den tiden när FFF verkligen var en folkfest. Inget inträde, bra musik, många gatumusikanter och mycket falufolk ute. Och denna kväll var det som sagt varmt, över 30 grader.


Jag var ute med mycket gode vännen Magnus "Eksjö" Ljung, basketlegenden. Vi hade varit runt lite och sen gick vi av någon anledning (tror det var fullt på alla andra ställen) in på Kings Arms (även kallat TaTillVara, Jurassic Park, IKEA mm), det något tveksamma stället.


Vi stod där i baren och så fick vi syn på denna flaska för första gången. Frågade vad det var och provade varsin. Det var som sagt väldigt varmt och dom där Hoocharna var väldigt goda, smakade ingen sprit alls. Så det blev väl en sex-sju stycken.


Smakade ingen sprit, nej. Men det var ju 4-5% i varje och sex-sju stycken i 30-graders värme gav ju resultat kan man säga. Jädrar vad vi var glada resten av kvällen.


Men en kul kväll var det.


2003 drogs Hooch tyvärr in från sortimentet efter att ha minskat i popularitet och blivit lite anklagat för att vara en bidragande orsak till alkoholkonsumtion hos unga.


Hooch, R.I.P.






Nummer 46 – Idrott ska vara roligt


Såg för ett antal år sen ett inslag på nån sportsändning. Den handlade om gärdsgårdsseriernas charm. Det man fick se var från en seriematch i ishockey i Stockholm.


Följande fakta bör meddelas:


Serien var åtminstone division 5.


Medelåldern på spelarna var minst sagt hög.


Tekniken och spelsinnet var sådär.


Matchen började 22:30 på kvällen.


Det var utomhusrink.


Det var minst 16 grader kallt.


Lagen hette Guns Rosor och BK Brallan.


Domaren kunde INTE åka skridskor.


Måste säga att det var som en helt annan värld mot vad man är van vid. Snacka om idrott när den är som bäst. Helt prestigelöst och långt ifrån pengar och berömmelse. När det blev lite bråk tog domaren inga utvisningar, utan samtidigt som han stödde sig mot sargen med ena armen sa han; ääh, sluta grabbar! Vi vill ju hem allihopa.


Sååå charmigt! Det roligaste, och det som bäst sammanfattar det underbara i alltihopa, sade han dock innan första nedsläpp innan matchen startade. Grabbar, grabbar, ni kan dom nya reglerna va? Båda lagkaptenerna tittade på varandra. Så svarade domaren själv på sin fråga.


Klubborna ner och mungiporna upp!






Nummer 45 – Skivtips


Har under alla bloggens år gett en massa tips på olika saker.


Här kommer en liten sammanställning på riktigt bra skivor.

The seventh One - Toto

IV - Toto

Människor under molnen - Ratata

Tango in the night - Fleetwood Mac

...och stora havet - Jakob Hellman

17 - Chicago

Vigilante - Magnum

Slippery when wet - Bon Jovi

Hysteria - Def Leppard

Thinking out loud - Urgent

Brothers in arms - Dire Straits

The Joshua Tree - U2

Popped in, souled out - Wet Wet Wet

Let's Dance - David Bowie

Revenge - Eurythmics

True Blue - Madonna

Thriller - Michael Jackson

Bad - Michael Jackson

The Final - Wham!

Över tid och rum - Adolphson & Falk

MICA - Monica Törnell

Den döende dandyn - Magnus Uggla

Pearls of Passion - Roxette



Nummer 44 – Nejdå, inte ett ljud


Första gången en av mina bästa vänner, Lars-Erik ”Larsa” Håkansson var ute på partaj gick det väl... sådär. Ung och orutinerad så slutade det på en parkbänk nere på stan i ett inte alltför bra skick. Man fick helt enkelt ringa hem till pappa Håkansson som fick hämta honom.


Dagen efter hade väl Larsa hämtat sig hyfsat och vi satt och såg på någon film. Han hade väl lite Ågren eftersom han inte riktigt hade koll på gårdagen för efter ett tag sa han:


- Ni behöver väl inte säga nåt till farsan?


- Nej då, vi lovar.






Nummer 43 – Vad menar dom?


Tänkte köra en liten favorit-i-repris. Dels för att dom är så roliga, dels för att det kanske är ett antal bloggläsare som tillkommit efter dom släpptes.


Vad yrar jag om?


Jo, en samling citat/grodor sagda av innebandyspelare åren 1993-2003 som jag samlat i ett litet (40 sidor...) häfte.


En som älskar dessa är Henrik "Henkan" Olsson, back i IBF Falun och en i den fantastiska brödraskaran Olsson (Anky och Freak är de andra två) som gett så mycket för IBF Falun.


Henkan är för övrigt en mycket sympatisk kille.


Så här kommer ett urplock av de roligaste och konstigaste citaten.


Njut....


"När jag klev ur bussen blåste det så mycket så då trodde jag det skulle komma en sån där torped"


"Jag skulle vilja gå på fotboll ikväll nu när jag är så snygg i håret"


"På vänster dräktarm och på vänster uppvärmningsjacka"


"Då joggar vi ner två varv, två tuffa varav ett är lätt"


"Idag skall vi ha lätt träning, men hård och intensiv"


"Om man nickade den bollen så skulle huvudet bli nertryckt på axlarna..det är det ju i alla fall i och för sig"


"Han har en skriftlig varning och två muntliga, i alla fall två uppskrivna muntliga"


"Oj, där kunde han fått sin tredje trea av domaren"


"Går mina skott in blir det mål"


"Han halkade och slog golvet i marken"


"Han var ganska stor för att vara så liten"


"Det är mindre kvadratmeter i den här hallen"


"Du är blind och jag är döv då blir vi dövstumma"


"Du är så smal så du skulle få plats på tre stolar"


"Krockkudde kan vara bra att ha. Eller skumgummibil"


"Jag skulle tappa bort mig själv om jag inte satt ihop"


"Nu sitter jag för långt fram, och egentligen för långt bak också"


"Hon bröt en fot i benet"


"Målvakten läste spelet ... tyvärr var han analfabet"


"Jag är så fruktansvärt förkyld i näsan"


"Mamma, nej, jag menar Thomas"


"Kan ni skynda er för jag måste ha lite bråttom"


"Vi hade ingen vilja, de var mer villiga än oss"


"Jag har några blommor som inte har dött fast jag inte har tvättat dom"


"Och detta iförd endast bar överkropp"


"Dom har ju tjugo tjocka Gudrun på backen"


"Har du läst klart tidningen eller ska du flytta in i den?"


"Han var som ett liggunderlag i en tromb"


"Jag hade tagit av mig tröjan om jag inte haft så många magar"


"Det gick inte så bra. Dom förlorade med uddavinsterna"


"Vi låg under med 2-2"


"Vi har tappat underlägen förr, killar"


"Nu måste vi vinna grabbar, annars förlorar vi"


"Vi kvitterade till 15-1"


"Domarn, kan du bli utvisad?"


"Det är bättre att hålla nollan än att vinna med 100-0"


"Då samlas vi under sargen"


"Spela inte så sterilt, tjejer"


"Klockan skittidigt på morgonen"


"Om någon av er skjuter en tjej över sargen, får ni hämta den"


"Ni rundar backen och blir en kon"


Bäst:


"Nu går vi inte ut och underskattar dom där, vad dom nu heter"


For you Henkan.


Vi har spelat ihop, jag har tränat honom, har spelat minitennis mot honom och dömt honom. Så vi har haft en del gemensamt.


Till skillnad mot nu.


Han är ihop med en som klipper häckar.


Själv sitter jag mest och häckar.






Nummer 42 – Stockholmsresan


En gång i tidernas begynnelse, jag tror det var 1989, skulle jag, Tom "Mannen-myten-vännen-legenden" Wester och Jan-Erik "Keke" Skoglund (även detta en målvaktsgalning) som spelat i riksserien med både Vikarby IK och Mora IBK åka på en liten tripp till Stockholm över en helg. Detta var strax innan serierna skulle börja så vi tyckte att vi förtjänade en liten ledighet. Vi skulle bo hos några släktingar hos mig som bodde i Tomteboda (underbart namn för övrigt).


Bilen vi skulle åka med var ingen mindre än Toms bruna Ford med svart vinyltak och AIK- och Coca Cola-dekaler på. Denna bil, som för övrigt hette Gottfrid (kallad Gotte) och var döpt efter Toms farfar, var välkänd och berömd i hela Falun. Den var kultig men gick inte så fort och den hade varit med om många äventyr.


När vi närmade oss Kalhäll var allt på topp. Solen lyste, det var nerförsbacke och Gotte hade aldrig gått fortare. Vi närmade oss rekordet, som låg på 133 km/h. Då, med ett pang!, la helt plötsligt motorn av, och Gotte stannade sakta men säkert. Vi stod väl i en halvtimme och försökte få igång honom, men eftersom alla vi tre hade en teknisk nivå i höjd med ett enkelt Meccano-bygge så hände inget. Det var bara att börja traska mot närmaste mack.


Efter ett tag kom vi kapp en äldre gubbe som gick och bar på en ljuddämpare (!). Vi sa att vår bil hade kapsejsat och då sa han:


- Ni, kan få åka med mig, bilen står lite längre fram men jag tappade ljuddämparen så jag var tvungen att gå tillbaka och hämta den.


Makalöst.


Bilen som vi skulle åka med var en gammal Diesel-Merca. Ni kan ju tänka er hur en sån låter utan ljuddämpare.


Vi åkte två mil under vad som kändes - och lät - som vi satte inne i sågen i ett sågverk.


Vi kom fram till en mack, och de tog hand om bilen. Efter fyra timmar, när de testat en hel del, gav vi upp och tog en hyrbil in till Stockholm. Detta var på fredagseftermiddagen. Vi kom fram till mina släktingar, hyste in oss, hade ett par trevliga dagar i Storbyn (som Limmet skulle sagt), bland annat på Skansen och Gröna Lund, och sen på söndag eftermiddag åkte vi tillbaka till macken för att hämta upp Gotte.


Dom hade fortfarande inte hittat felet.


När klockan började närma sig fem-sex på kvällen började vi få lite panik. Vi hade precis tänkt ge upp när han kom.


Frälsaren.


En skitig, oljig kille med träskor, trasiga jeans och ett svart linne (kan ha varit vitt från början), tauteringar och ett oavbrutet sugande på ständigt nya ciggar. Har aldrig sett nån rökt så mycket i hela mitt liv. Han hade precis kommit tillbaka från semestern.


Han såg ut som om han var direkt hämtad ur Vi hade i alla fall tur med vädret.


Tittade på Gotte, på oss, på sina arbetskompisar och sa, på den mest Stockholmslika stockholmska man kan tänka sig:


- Va' fan e' re' här för jävla skit då?


Hans polare förklarade läget och han gick in under den upphissade bilen, knackade till den med nåt verktyg, man hörde kras-kras, vrid-vrid, så kom han ut och skrek:


- Hissa ner biljävlen!


Satte sig i bilen, vred om nyckeln.


Här ska vi då betänka att hela mackens och verkstadens styrka hållit på med bilen i två dygn. Utan lycka.


Gotte startade på ett kick.


Vi kom hem till Falun till slut.


Vilken lirare. Vilken hjälte.


*****


En rolig parentes från resan: När vi var på Gröna Lund skulle vi testa nån sån här apparat som visar hur bra tränad man är och vilken puls man har etc. Betänk nu att mina två kompisar var målvakter.


Jag fick betyget mycket vältränad.


Keke fick betyget dåligt tränad.


Tom var död.


Han hade, enligt apparaten, ingen puls över huvud taget.






Nummer 41 – Mina bästa idrottsminnen


Mina 10 (blev 15, det finns ju så många) bästa idrottsminnen utlovades. Dessa kommer här utan inbördes rangordning (för det skulle vara omöjligt). Det går heller inte att jämföra dom med varandra eftersom de är så olika. Men de har i just den stundens ögonblick i alla fall för alltid fastnat på min näthinna...


*


Torgny Mogrens guld på femmilen vid skid-VM i Falun 1993. Eftersom jag hade flunsan följde jag loppet från soffan. Känslan när Mogren gick i mål som segrare med nästan en minut före Herve Balland, Frankrike efter att ha legat efter i början var obeskrivlig. Och detta i ens egen hemstad, i perfekt väder och inför så mycket folk. Det var här Gunde myntade de klassiska orden:


- Jag har ståpäls.


*


Zlatans klack mot Italien i fotbolls-EM i Porto 2004. Den 18 juni tas ett beslut av en människa som ingen annan skulle komma på att ta. Att klacka in bollen över målvakten vid underläge 0-1 i en viktig match. Kvitteringen i 85:e minuten innebar slutspel och ett av de mest fantastiska målen i svensk fotbollshistoria.


*


Carolina Klüfts tredje hopp i sjukampens längdhopp vid friidrotts-VM i Paris 2003. Efter två rätt så grova övertramp så hängde det givna guldet på en skör tråd. Vilken normal sjukampare som helst skulle i detta läge ha hoppat ett jätte-safehopp. Men inte Carro. I stället slog hon till med det bästa hoppet. Inga nerver, ingen defensiv inställning där inte. Jag tror hela Sverige höll andan innan den vita flaggan kom upp. Även jag.

*

Den fantastiska matchen i OS-hockeyn 1980 i Lake Placid mellan de fjuniga collegepojkarna från USA (inte en enda NHL-spelare!) och Sovjetunionen, The Big Red Machine med Petrov, Vasiljev, Tretjak och grabbarna i spetsen. Matchen slutade 4-3 till USA som sedermera vann hela turneringen. Att detta kallats Miracle on Ice är inte så konstigt. Mike Eruziones 4-3 mål ca tio minuter in i tredje perioden är för alltid ett härligt idrottsminne.


*


Stefan Holms OS-guld i höjdhopp i Aten 2004. Så välförtjänt för en seriös och intelligent idrottare och en fantastisk spänning när Jaroslav Baba rev och det stod klart att Holm vunnit. Och en härlig lyckokänsla i mage och ögon då Holm springer fram till sin far. Äkta kärlek.


*


Edwin Moses guld på 400 m häck vid friidrotts-VM i Helsingfors 1993. Denne gigant som var obesegrad i hela sin karriär och under detta lopp sprang i stort sett hela upploppet med ett skosnöre som lossnat och hotade att fälla honom. Trots detta sprang han hur säkert som helst in sitt guld.


*


Björn Borgs femte Wimbledontitel i rad i juli 1980. I finalen slog han galningen/geniet John McEnroe med 3-2 efter ett makalöst femte set som slutade 8-6 och där han endast tappade tre bollar i egen serve. Den klassiska knäböjarsegergesten fick vi där se för sista gången.


*


Det osannolika rycket av Charlotte Kalla i avslutningen av Tour de Ski i Val di Fiemme i januari 2008. Allt i hela världen stod still utom Kalla. Virpi Kuitinen såg ut att åka baklänges då fysikens lagar helt plötsligt såg ut att upphöra.


*


Sista målet i OS-finalen i ishockey mot Finland 2006 i Turin, av den anledningen av Sveriges tre största stjärnor äntligen fick vara med och vinna något stort tillsammans och att alla tre var inblandade i målet: Foppa till Sudden, Sudden till Lidas – och pang!


*


Den underbara tennismatchen mellan Mats Wilander och Ivan Lendl i US Open 1988. Här tog Wilander sin tredje Grand Slam-titel för året och uppnådde då sitt livs mål: att bli världsetta i tennis. En av de bästa matcher en svensk spelat. Wilander var liksom Holm en intelligent och seriös spelare, lite annorlunda för att vara idrottsman och så väl värd detta. Dessutom gick matchen mitt i natten svensk tid, vilket gör det ännu mera klassiskt…


*


Och så fem, trots allt, lite vassare:


När Sverige raserade den kinesiska muren i pingis vid VM i Dortmund 1989. Förutom att J-O Waldner slog Jörgen Persson i singelfinalen så vann Sverige (där även Mikael Appelgren var en av lagspelarna) över Kina i lagfinalen med – 5-0! Man inte bara raserade muren, man pulvriserade den. Detta att lilla Sverige gjorde rent hus med Kina, där man äter alla måltider på pingisbord, var totalt osannolik och är en av de största svenska idrottsbragderna någonsin.


*


Patrik Sjöbergs världsrekord i höjdhopp i DN-Galan på Stockholms Stadion den 1 juni 1987. En magisk kväll då Sjöberg hoppar 2,42 på hemmaplan. Sån elektricitet och spänning det låg i luften den kvällen har det nog aldrig varit i Stockholm, varken förr eller senare. Som sagt, en magisk kväll och ett magiskt hopp av Sveriges störste friidrottare genom tiderna.


*


VM-finalen i handboll i Tjeckoslovakien 1990. Här började Sveriges era som en av de mest dominerande handbollsnationerna nånsin. Speciellt minns jag målet som kom med två minuter vid ställningen 24-22, målet som avgjorde finalen mot Sovjet. Ola Lindgren, den gigantiske försvarsbjässen (som inte gjorde mål så ofta), f0rmligen bombaderade in det avgörande 25-22-målet genom ett långt, högt häng i luften och en kanon stolpe-stolpe in.


*


Thomas Ravellis straffräddning mot Rumänien i kvartsfinalen i fotbolls-VM i USA 1994. Räddningen på Belodedecis straff betydde svensk vinst med 7-6 och avancemang till semifinalen. Detta var också nattsändning, jag tror klockan var fem på morgonen. Aldrig någonsin har så många varit glada över att se Thomas Ravelli dansa. Så mycket spänning som den matchen innehöll som med det klassiska frisparksmålet av Brolin, utvisningen på Schwarz, Kenneth Anderssons jättehäng vid nickkvitteringen en man mindre, Milds miss i början av straffläggningen, Henkes strumprullarstraff och Ravellis räddningar var nog för flera år framåt. Man blev minst tio år äldre den natten.


*


Och till sist, och orden är klassiska:


- Äh, va fan, den där passningen hade min mormor gjort mål på.


Sa Tomas Sandström när han klev av isen efter att ha gjort ett av de snyggaste, viktigaste och mest fantastiska mål som Tre Kronor någonsin gjort.


Den vårkväll i Wien 1987 då Sverige spelade 2-2 mot de oslagbara Sovjetunionen och vann VM-guld för första gången på mycket, mycket länge är ett outraderbart minne. Tre Kronor låg under med 1-2 och behövde oavgjort. Mindre än en och en halv minut återstod och Tommy Sandlin kastar då in sin superfemma för att få till en kvittering.


Resten är hockeyhistoria.


Bengt-Åke Gustafsson bryter in med pucken i den sovjetiska zonen med två motståndare hängande på sig, spelar bak till Anders Eldebrink på backen som spelar vidare pucken till backkollegan Tommy Albelin. Albelin spelar i sin tur ned pucken till Håkan Loob, som står placerad strax till höger om den ryske målvakten Belosjejkin. Loob var blixtsnabb i tanken och måste haft ögon i nacken för han passar fram till en helt fristående Tomas Sandström som bara lägger in pucken i öppet mål.


Målet tog inte många sekunder att göra från början till slut, och att se Sverige göra detta i spel fem mot fem mot Sovjet, och att se sovjeternas enorma frustration, var inget annat är ren och skär njutning.


Som sagt, hockeyhistoria. Och gåshud. Och en liten tår i ögat. Vackert.

*


Så, det var det. Idrottsminnen. Framgång. Glädje.