Hundra Höjdare från Bloggen, 70-61

Nummer fyra av Hundra Höjdare från Bloggen.



I tio inlägg kommer återblickar på det bästa från bloggens snart femåriga historia att droppas.


Kan vara ett helt inlägg, en anekdot, en sammanställning av flera saker eller bara ett citat.


Men: Jag kan utlova mycket humor.


Det är viktigt.

Här kommer nr 70-61.

/Nordström/


Nummer 70 – Kultlag



I ett nummer av gamla klassiska tidningen SI (Svensk Innebandy) från 1987 kunde man läsa om serieindelningen i de olika distriktens högsta serier, division 1. Tre distrikt stack ut kan man säga. Nämligen följande:


Dalarna
Mora IBF
Kristinebergs AIS
Leksands IBK
Vikarby IK
Falu IBK
Digers BK
Pintorps IBK
Boda IBK

Värmland
IBF Team Alfred
Solstadens IBK
Karlskoga IBK
Sjöstads IF
Norrstrand/Bengen
Hammarö IBK
Carlstad IBF
Karlskoga FK


Västmanland
Kolarbyn/Fagersta IF
Tomasgårdens IF
FF Katajaiset
IK Morten
Råby AIK
Köpings IBF
Benoz IS
Shivas IBK


Vilka legendlag. Och Västmanlands division 1 var outstanding. Vilka kultföreningar.






Nummer 69 – Det är viktigt att skydda sig.


Jussi ”Hemulen” Nissinen, legenden från Krylbo, berättade en rolig anekdot. Jussi var i början av sin karriär målvakt. Jag har ju tidigare berättat om en målvakt som stod i cyklop.


Det här var nästan lika roligt.


På en träning, när han saknade suspensoar (skyddet för gottepåsen) och ansiktsskydd, använde han -


en toarulle och motorcykelhjäm.


Obetalbart.







Nummer 68 – Boktips


Har under alla bloggens år gett en massa tips på olika saker.


Här kommer en liten sammanställning på läsvärda författare och böcker.


Författare (allt med dessa):


Jo Nesbo
Mons Kallentoft
Michael Connelly
Ian Rankin
Jeffrey Deaver
Dennis Lehane
Håkan Nesser
Roslund & Hellström
Jean-Christophe Grangé

Ed McBain
Ann Cleeves
Åsa Larsson
Camilla Läckberg
Mari Jungstedt
Karin Alvtegen
Bo Baldersson
Henning Mankell
John Ajvide Lindqvist
Jonas Gardell

Böcker:


Grottbjörnens folk-böckerna, de tre första (J M Auel)
Sagan om Ringen-trilogin (JRR Tolkien)
Milleniumtrilogin – Stieg Larsson
De ensamma pojkarna (Mats Olsson)
Grattis Gud (Alexander Skantze)
Parfymen (Patrick Süskind)
Den vidunderliga kärlekens historia – Carl-Johan Vallgren
Fågelmannen – Mo Hayder
Shogun – James Clavell
Fröken Smillas känsla för snö – Peter Hoeg
Jonas Hassen Khemiri – Ett öga rött
Förintelsen – Gerald Green
De rättfärdiga – Sam Bourne
Populärmusik från Vittula – Mikael Niemi
Stephen Fry – Stjärnornas tennisbollar
Liftarens guide till Galaxen – Douglas Adams
Gudfadern – Mario Puzo
Rötter – Alex Haley
Radhusdisco – Morgan Larsson
Väktare, När månen skiner (Dean R Koontz)
Det, Pestens Tid, Drömfångare (Stephen King)

Och den bästa till sist:


Två nötcreme och en Moviebox.

Av Fliip & Fredrik.


Den bästa bok som skrivits.






Nummer 67 - Ord man inte längre säger


Satt och funderade förut på gamla ord. Såna man inte säger längre.


Idag pratar man i och för sig knappt alls.


24/7, U2, ö, ba och liknande.


Det är ju inte direkt utvecklande.


Men som sagt, gamla ord. Roliga ord. Såna där som mina farföräldrar, och kanske mina föräldrar när dom var små, sa. Men som man nästan aldrig hör nu. Och gör man det, så hajar man till.


Till exempel:


Rafflande
(något spännande, till exempel en hockeymatch eller en vilda västern)


Groffsing
(en riktig stor och stark karl)


(ta sig en) Pilleknarkare eller Rackabajsare
(sprit helt enkelt, liten och stor dos)


Hej Svejs
(hälsningsfras)


(gå på) Tjotta
(toalett)


Bärsärkagång
(någon blir galen, löper amok)


Piasawa
(en sorts kvast)


Sadelputa
(ett skydd mot kyla att ha på cykeln)


(göra en) Koves eller Habrovink
(ändra på något, lösa något)


(snacka) Gallimattias
(prata strunt)


(du ser ut som ett) Biafrabarn
(barn som var väldigt magra)


Hyvens
(schysst, snäll)


Rämmil
(en massa skräp)


Det var bättre förr. Eller nja.


Roligare ord i alla fall.



Nummer 66 – Nordström vs. Silen 1-1


Skrev nån gång i bloggen om när Jonas "Silen" Eriksson i Balrog fullständigt, med all rätt dessutom, sågade en bedömning av en sekvens under en match i Mora. Eftersom Silen ofta var kapten så träffade vi på varandra titt som tätt. En av de bästa kaptenerna var han också. Detta inträffade nån tid efter matchen i Mora.


Motståndarna till Balrog (tror det var Udden, inte säker) gjorde ett mål som var på gränsen till regelrätt men ändå klart. Silen kommer fram mot mig och skall precis börja på att argumentera. Jag lägger då på en min (jag har en del olika miner, som säger en del saker utan att man behöver säga nåt typ, som jag brukar använda då och då) alldeles när han kommer fram.


- Per, varför....
- Ja?
- Du, det är väl ingen idé va?
- Nej.
- Okej.


Nordström - Silen 1-1.




Nummer 65 – 1989: Those were the Days


Nya regler som kom 1989:


Köttmuren förbjöds. Ni vet den där, när man vid frislag ställde fyra man på mållinjen (i princip)och satte sin snabbaste kille att jaga boll.


Grepplinjen infördes. Efter detta kunde man inte hålla i bladet när man tekade.


Avvaktande utvisning infördes. Vilket så småningom ledde till klassikern då en förbundsdomare hade två avvaktande utvisningar samtidigt (nu kan man det, men inte då). Genom att ha båda armarna i luften. Hoppas det var i samma lag i alla fall.


Det blev tillåtet att ta Time Out. Tror det var Martin Timells idé.


Ansiktsskydd blev obligatoriskt för målvakterna. Vilket skapade en våg av mer eller mindre snygga och (o)användbara skydd. Varav självklart, som jag skrivit om tidigare, cyklop är oslagbart.


*


Dessa, och endast dessa, fick sälja burar 1989:


Kraft och Gymnastikmontage
Rantzows
Unihoc Sport
Prorink
Jollyprodukter


*


1989 fick domarna 14 kronor per mil i reseersättning (8 kronor om man åkte MC...). Dessutom, den stora summan av 50 öre per medpassagerare.


Dömde man en landskamp fick man 200 kronor i arvode.




Nummer 64 – Gamla hårdrocksband


Apropå hårdrock: tänk så många klassiska pudel/metal/speed/hårdrocksband som gladde en på 70- och 80-talet. Vad passar bra då om inte en lista på dessa. Utan inbördes rangordning och ojojoj, vilka minnen som poppar upp nu...


DIO
Iron Maiden
Metallica
Black Sabbath
Kiss
ACDC
Saxon
Magnum
Queensryche
Manowar
Antrax
Motörhead
Mötley Crüe
Pretty Maids
Europe
Vixen
Heart
Bon Jovi
Whitesnake
Megadeth
TNT
Guns'n'Roses
Aerosmith
Talisman
Skagarack
Def Leppard
Helloween
Scorpions
Slayer
W.A.S.P.
Dokken
Twisted Sister
Van Halen
Venom
Gary Moore

Herregud... Hur många fanns det egentligen? Ändå har jag säkert glömt nåt...






Nummer 63 – Stark röst, och inte så noga


En av mina gamla lagkompisar från Falu IBK-tiden (nuvarande IBF Falun), Magnus Gren, var förutom att han var en duktig back också begåvad med en oerhört stark röst.


Så stark att han en gång avbröt en konsert med Iron Maiden!


Mitt under en låt skrek Mange till det högsta och längsta han kunde. Bruce Dickinson slutade sjunga, tittade upp och ut över publikhavet och sa:


Does anybody have a trumpet out there?


Otroligt...


*


En Greenklassiker: Inför en träning åkte Magnus ganska fort i sitt röda vrålåk eftersom dom var lite sena. Vid Järlindskiosken (ligger några hundra meter från Lugnet) svänger han in lite för häftigt så motorhuven flyger av (!?). Magnus Jernberg som var med, och inte är en man av stora ord, säger lite försynt: Ska du inte stanna? Varpå Green, utan att titta på honom" lugnt säger.

- Äääh, vi tar den efter träningen.






Nummer 62 – Det är bra att vara påläst, och engelska kan vara svårt ibland

Globen den 18 maj 1996; en magisk afton. Denna final mellan Finland och Sverige som lockade 15 106 åskådare. Denna final då Sverige hade så många namnkunniga spelare som någonsin varit med i landslaget; nästan bara stjärnor och profiler. Stämningen och känslan av att få vara en av dessa 15 106 personer var...utomjordisk. Hade förmånen att följa matchen bredvid en av mina bästa vänner, Lena Birath.


Att Sverige vann med 5-0 och att Stefan Matsson fick hålla nollan i en VM-final var bara bonus. Att jag och brorsan svischade förbi på bilder från nån elitseriedömning på jumbotronen inför 15 106 personer var...märkligt.


Speaker i matchen var TV4:s Peppe Eng. Domarna tar en utvisning för slag på klubba, meddelar detta till Peppe med tecknet för utvisningen (ett slag på armen). Peppe gör nån anteckning, greppar mikrofonen och säger: Två minuter för slag på arm. Two minutes penalty for hit on arm.


Two minutes penalty on Peppe Goldtoath.

*


Språk kan vara svårt, speciellt om man inte kan det. Martina Navratilova, före detta superstjärna (vunnit fler Grand Slam än man kan räkna) i damtennis är numera amerikansk medborgare men är född och uppväxt i Tjeckoslovakien. I början på karriären blev hon intervjuad på engelska efter nån match:


Frågan löd: Are you Hungarian?


Svaret kom: No, i have just eaten.


Humor.






Nummer 61 – Två fantastiska kval


Vad gäller kval och min karriär som tränare (och spelare) har jag varit ganska lyckosam.


En av säsongerna med IBF Faluns herrar fick jag hoppa in efter halva serien eftersom man sparkat sina tränare. Det hade inte gått bra alls, laget och spelarna hade underpresterat, och det hade lett till att det var en mycket dålig stämning och samarbete i truppen.


Det var lite snärjigt, eftersom jag samtidigt var spelande tränare i Slätta IBK i division 4 (jag hade ju tänkt trappa ner...). Och dömde högt upp i seriesystemet. Det blev tolv fullbokade veckor...


Den första träningen jag ledde var rätt så kaosartad, det var grinigt, det var stökigt, och faktum är att smockan hängde i luften ett par gånger. Jag funderade faktiskt vad jag gett mig in på egentligen. Men bara för ett tag. Sen knöt jag näven, avbröt träningen och gjorde det jag är bra på. Att skapa sammanhållning och glädje. Att få folk och trivas och känna att dom mår bra.


Vi började med att diskutera situationen ordentligt, vikten av att hålla ihop och dra åt samma håll, att vi inte skulle ge upp. Jag gav också chansen till dom som inte trodde på detta eller kunde följa de regler vi satte upp att lämna truppen.


Ingen gjorde det.


Sen tränade vi klart.


Efter detta följde ett antal träningar genomsyrade av glädje och byggande av självförtroende. Sakta men säkert växte vi. Jag hade ett ungt lag med många av den klassiska 74/75-kullen som vann JSM två år i rad. Plus riktigt bra målvakter, som det inte spelade nån roll vilken jag satte in; den som stod var alltid bra. Det gällde att med fingertoppskänsla välja rätt keeper mot rätt motstånd bara.


*


Seriespelet satte igång igen. Första matchen var mot Åmål borta. Vi spelade ganska bra, höll i en period och fick stryk med 7-10. Andra matchen, Strandgården borta höll vi i två perioder, och fick 4-4. Dessa två matcher gjorde i alla fall att vi kom på rätt spår och sedan började vi vinna lite matcher. Efter att ha slagit Kristinehamn borta i näst sista matchen hade vi chansen att slippa åka ur och ta oss till kval.


Vi spelade mot NB87 som var ett topplag och dom vi stred mot, Strandgården, hade Kristinehamn som var superjumbo i sista matchen. Vi fick stryk med 5-1 eller 5-2 men allt var lugnt eftersom vi hade betydligt bättre målskillnad. Strandgårdens match började senare och helt plötsligt började dom ösa in mål på slutet. Dom fick vinna med åtta mål, men inte nio, eftersom vi hade gjort färre mål.


Det stannade vid åtta mål.


Och vi kunde dra en lättnadens suck och börja ladda för kval.


Som skulle spelas mellan oss, IFK Åmål (också från vår serie), IBK Succé och Örebro SK. En tuff serie mot ett lag (Åmål) som vi torskat mot i serien och som var en hemsk bortamatch pga arena, publik och liknande, och så två lag som vunnit sina serier och var på väg uppåt i en positiv trend.


Dessutom skulle vi av någon anledning (tror det var något strul med Lugnet) börja med alla tre bortamatcherna i rad. Och dessutom ha första hemmamatchen i - Borlänge.


*


Men det var liksom aldrig något snack.


Spelidén fungerade klockrent, spelarna höjde sig, självförtroendet var på topp. Disciplinen hölls någorlunda bra (IBF har alltid haft svårt med den..). Målvakterna var som sagt på topp, oavsett vem som stod. Vi gjorde många mål, släppte in få. Jag körde en ganska tuff coaching (jag är annars ganska mjuk och spelar på så många som möjligt så länge det bara går) och alla köpte det.


Till exempel så fick Peter "The Big Kahuna" Bergestål inte spela en match då han varit och dömt innan och inte hann till matchen i tid. Däremot fick han göra ett inhopp på tio sekunder. Att stå i den berömda köttmuren på ett frislag. Peter är ju stor och ståtlig som ett hus och man skall ju utnyttja det man är bra på...


Dom som var bra fick verkligen spela mycket, andra avlastade. Men vi var alla lika viktiga.


Kvalseriens avbröts innan sista omgången. Vi var i stort sett klara efter fjärde omgången.


Eller som tidningarna skrev: Falun är landets bästa kvallag.


Härlig läsning.


*


Vi startade med att möta IBK Succé borta i Linköping. Som jag tror då tränades av legenden och gamle vännen (numera tävlingschefen på SIBF) Anwar Samuelsson.


Vi startade upp bra med ett mål i vardera första (numerärt underläge) och andra perioden. I sista reducerade dock Succé och det blev nervöst men vi punkterade matchen med ett tredje mål och matchen slutade 3-1 och vi hade fått en kanonstart på kvalet.


Målen gjordes av Christer "Crippa" Larsson (2) en viss Adam "Strumpan" Grane. I kassen var en annan viss Andreas "Andy/Anky" Olsson en vägg.


*


Andra matchen spelades i Örebro mot Örebro SK. Här kunde äventyret tagit slut. Vi spelade normalt i rött - men det gjorde Örebro också. Och vårt reservställ hade inte kommit med. Någon minut från WO så fick vi låna ett gammalt rosa (!) ställ av hemmalaget som dom hittade i nåt rum. Hedrande av Örebro i stället för att vinna på WO.


Matchen var en riktig kämpamatch. Vi drabbades av massor av utvisningar. Några välförtjänta, några definitivt inte. Vi spelade bland annat tre mot fem i fyra minuter (!). Precis när vi blivit fulltaliga, gjorde vi 3-0, som var spiken i kistan och även slutresultatet.


Målen gjordes av återigen av Christer Larsson, Adam Grane och så Patrik Bäck. Denna gång stod Patrik "Wallan" Wallin i kassen och var helt omutlig.


Det roligaste med den matchen var nog annars att en gång när domaren skulle meddela en utvisning gick han till långsidan och började prata med sekretariatet. Fick inget svar dock. Han hade gått till fel långsida.


Det enda som fanns där var en tom läktare...


*


Match nummer tre spelades i Åmål. Lång resa, svår hall, dryg publik och ett lag som vi haft svårt för. Som tur var gjorde vi vår bästa match i kvalserien då. Redan efter första perioden så stod det 3-0, som blev 5-0. Men då började Åmålspelarna provocera oss och fick såklart med några spelare. Men innan sista perioden tog vi varandra i hand på att spela vårt spel och inte bry oss mer och det funkade utmärkt.


Till slut blev det 7-3 och vi hade tre raka segrar. Alla på bortaplan. Imponerande.


Målen gjordes Jonas "Sockan" Karlsson (4), Jonas "Bo" Berglund (som också hade tre assists), Christer Larsson och Peter Bergestål.


Patrik Wallin stod återigen i kassen. Vilket han gjorde i de två sista matcherna också.


*


Fjärde matchen, och vår första hemmamatch, spelades alltså i Borlänge. I Maserhallen. Serien vände så det var Åmål vi mötte igen. Vi höll koncentrationen på det vi skulle göra och vann med 5-3. matchen var jämn i början, sen drog vi ifrån. Det blev lite stökigt så jag fick lov att bänka något hete Klas "Klasöga" Nordin efter hans tredje utvisning.


Målen gjorde av Adam Grane 2, Patrik Bäck 2 och Jonas Berglund.


Dagen efter fick vi reda på att Succé slagit Örebro och vi därmed vara klara för Norra Elitserien kommande säsong. Och detta redan efter bara fyra omgångar.


Vilken känsla.


*


I omgång fem skulle vi möta Örebro hemma. Då fick vi faktiskt spela på Lugnet. Minsann. Det var svårt att tända till, eftersom vi var klara, det var påskhelg och vi ställde upp med ett lite reservbetonat lag. Men självklart ville vi vinna alla matcher. Men efter oinspirerat spel och mycket solokörning stod det 2-2 efter två perioder. Men vi vann till slut med 4-2.


Eller som det stod i tidningen:


När lagen gick till sista pausvilan muttrade Per Nordström något om att "det var dags att käka småspik", och av allt att döma fick laget i sig ett halvkilo.


Målen gjordes av Adam Grane, Patrik Bäck, Jonas Berglund och Lars "Dalle" Dahlin.


Och vi hade alltså vunnit alla fem matcherna och efter denna omgång avbröts kvalet.


*


Det här är ju femton år sen, men det är roligt att läsa vilka som skrivit om hemmamatcherna i tidningarna: Thomas Lind i FK och Bosse Hedenskog i DD. Båda still going strong. Bosse har ju dessutom spelat i Falu IBK en gång i tiden.


*


Hela den här kvalserien var ett enda stort rus. Allt gick så bra. Coachning, laguttagning och toppningar fungerade klockrent, spelarna toppresterade och vi hade dessutom oerhört roligt tillsammans.


Ett minne för livet.


Och vilka legender inom faluinnebandyn som spelade i laget: Andreas "Andy/Anky" Olsson, Fredrik "Freak/Frank" Olsson, Patrik "Wallan" Wallin, Lars "Dalle" Dahlin, Peter "The Big Kahuna Bergestål", Magnus "Monken" Pettersson, Klas "Klasöga" Nordin, Christer "Crippa/Chips" Larsson, Adam "Strumpan" Grane, Patrik Bäck, Jonas "Bo" Berglund, Jonas "Sockan" Karlsson, Martin Kruse, Johan Östman. Och några till.


*****


Vi hade startat Falu IBK 1985 och första säsongen (85/86) kom vi någonstans i mitten på division 2. Vi var lite för "gröna" och hade lite för lite spelare. Till säsongen 86/87 var vi lite bättre rustade med fler träningar och fler spelare. Bland annat hade vi fått Lars "Sunken" Sundgren (mycket duktig fotbollsspelare i Korsnäs också), Micke "Hille" Hilleskär, Anders Stenberg, Nisse Johansen och målvakten Anders "Fleece" Svensson.


Dessa spelare var precis vad som behövdes för att vi skulle kunna sätta målsättningen till serieseger i den södra tvåan och sen försöka kvala upp till division ett (serierna i Dalarna höll mycket bra klass på den tiden), som då var högsta serien.


*


Efter att ha tafflat oss i två hemmamatcher tog vi oss samman och vann resten, bland annat två stenhårda och hätska derbyn mot HSK Innebandy (vi slog ju senare ihop föreningarna till IBF Falun) på Västra skolan, och inför sista seriematchen hade vi allt i egna händer. Vi kämpade mot Garpenberg och det var även dom vi skulle möta borta i sista matchen. Eftersom dom hade vunnit med typ 2o mål i sin näst sista match räckte inte oavgjort för oss utan vi var tvungna att vinna.


Tufft läge.


Trots underläge med både 0-1, 2-3 och 3-4 lyckades vi till slut vinna med 5-4 efter ett sent mål av Nisse Johansen. Seriesegern var klar och det var ett glatt gäng som firade på Checkers i Hedemora och började ladda för det kommande kvalet.


*


Kvalet skulle spelas mot Boda IBK, som hade vunnit den norra tvåan. Ett rutinerat och tufft gäng med många bra och klassiska spelare som Conny Swan, Jonas Gudmunds, Kenneth Zetterqvist, Ola Jonsson, Magnus Åker, Patrik, Sven-Ove och Peter Olsén och målvakten Mikael "Captain America" Bengts.


Kvalet skulle spelas i bäst av tre matcher, en hemma var först, och sen en eventuell tredje och avgörande på neutral plan. Och matcherna fick inte sluta oavgjort. Boda var väl favoriter och fick också börja hemma i den svårspelade Rättviks gymnastiksal.


*


Av olika anledningar (skada, bortrest, en som bara spelade hemmamatcher) var vi bara åtta utespelare, tre backar och fem forwards, som vi rullade runt på.


Om man ska vara lustig kunde man sagt att det inte Bodade gått.


Boda satte högsta fart från första början, och vi fick backa hem. Skotten smattrade runt oss och vi var väl till och från ganska utspelade. Men vi hade två personer:


Tom Wester och Lars "Sunken" Sundgren.


Boda vann skotten under ordinarie tid med 30-12.


Matchen slutade 4-4.


Även här låg vi under tre gånger.


I sudden vann Boda skotten med 8-1.


Vi gjorde mål.


Tom var helt fenomenal: av många idiotmatcher jag sett honom göra var denna den värsta. och Sunken gjorde två mål och tre assist. Båda dessa personer skulle få en ganska lustig uppföljning i den andra kvalmatchen.


Vi hade i alla fall fått en kanonstart på kvalet och nu väntade hemmamatch på Västra skolan i returen.


Laget:
35 Tom Wester
23 Anders Stenberg
25 Nisse Johansen
28 Kenneth Hallin
50 Micke Hilleskär
66 Totte Andersson
72 Lars Sundgren (2min)
77 Peter (då Israelsson) Lindqvist
99 Per Nordström (K)
'
Målen:
1-0 Lars Sundgren (Totte Andersson)
2-2 Anders Stenberg (Lars Sundgren)
3-3 Lars Sundgren (straff)
4-4 Anders Stenberg (Lars Sundgren)
5-4 Nisse Johansen (Lars Sundgren)

*


Match nummer två gick alltså hemma på Västra skolan i Falun. Det har nog aldrig varit så mycket folk kring Västras sarg som den här kvällen. Halva Norslund var nog där för att heja fram oss.


Till den här matchen blev dock Tom sjuk, och vi fick sätta in Anders Svensson i stället. Inget ont om Anders, men Tom var ju Tom. Och det gladde ju Boda något oerhört, då de såg en chans till kanske lite enklare mål.


Dessutom pratade vi lite med Boda innan, och dom sa att dom skulle markera Sunken stenhårt och se till att han inte fick göra någonting.


Vi rullade runt på tre backar och två kedjor. Innan match så satte brorsan Håkan som var coach taktiken: min kedja skulle gå in och spela 0-0. Vilket vi gjorde också. Sen skulle den andra kedjan göra målen.


Matchen blev oerhört spännande. Även denna gång låg vi under tre gånger, 0-1, 1-2 och till och med 2-4. Men vi vände och lyckades kvittera.


Och vann i sudden igen.


Vilken känsla.


Att gå upp i division 1 på detta sätt med sina härliga kompisar i innebandyns Hall of Fame inför så mycket folk var underbart.


Bodas två förhoppningar inför matchen sprack ganska rejält:


Anders Svensson i kassen var, även om dom hade helt olika spelstilar, minst lika bra som Tom i den första matchen och gjorde sitt livs match.


Och hur gick det då med Bodas markering av Sunken?


Sådär.


Han gjorde nämligen alla fem målen.


Efter sista målet hamnade alla, spelare, ledare och publik, i en enda stor hög ute på planen.


Klassisk TV-Puckshög.


Alla utom Anders Millén som passade fram Sunken ute från hörnet till det avgörande målet. Deras kedja hade spelat en 3-4 minuter i rad och han var, minst sagt, trött.


Han kom krypande (det är sant!) mot högen, viskandes:


- Grabbar...grabbar...såg...såg ni...såg ni...passningen!


Glömmer det aldrig.


På kvällen firade vi som man gjorde på den tiden:


Videokväll med film från gamla klassiska BP:s (numera Statoil) videoavdelning och så chips och Coca Cola.


Laget:
35 Anders Svensson
23 Anders Stenberg (2min)
24 Christer Sundin
5 Nisse Johansen
26 Anders Millén
27 Jonas Holmqvist
28 Kenneth Hallin
50 Micke Hilleskär (2min)
66 Totte Andersson
72 Lars Sundgren
77 Peter (då Israelsson) Lindqvist
99 Per Nordström (K)


Målen:
1-0 Lars Sundgren (Micke Hilleskär, Anders Millén)
2-2 Lars Sundgren (Anders Stenberg)
3-4 Lars Sundgren (Micke Hilleskär)
4-4 Lars Sundgren(Micke Hilleskär)
5-4 Lars Sundgren (Anders Millén)

*


Förutom dessa har jag också lyckats med Enviken (som jag skrivit om tidigare i bloggen), den fantastiska Byakampen mot Sundborn inför ett fullsatt Lugnet, där vi vann efter två suddenvinster i rad, efter att ha förlorat den första matchen.


Det verkar vara något med mig och kvalspel.


Jag kanske är kval-itativt bra på såna.