Början på 90-talet, Karlstad, The Magic Stjärncupen. Dömde med Anders "Doctor Mellberg" Asp, som då var ganska ung och grön. Vi hade en avslutande gruppspelsmatch i herrjuniorklassen mellan ett norskt och ett finskt lag. Oavgjort räckte för att båda lagen skulle gå vidare. Bredvid planen satt ett tredje lag, ett svenskt, som skulle gå vidare om något av de första lagen vann matchen.
Vi blåser igång, det norska laget vinner tekningen, bollen rullar ner till en av backarna och vad händer sen?
Ingenting. Absolut ingenting.
Backen stannar bollen med klubban och blir stående där. Alla hans lagkamrater står kvar på sin planhalva, och alla de finska spelarna står kvar på sin planhalva. Och så tänker de stå resten av matchen. För då gick ju båda vidare. Snart inser det svenska laget detta och då bryter ett oväsen jag aldrig varit med om ut. Spelare, ledare, föräldrar samt annan övrig publik som fanns där buar, skriker, busvisslar och dunkar i golv och sarg.
Och två lag som står på varsin planhalva.
Tumultet var nära, för egentligen finns det inget att ta på som domare i en sådan situation, man har inget riktigt stöd (hade inte då i alla fall) i regelboken. Anders som normalt är riktigt tuff var faktiskt ganska spak. Jag minns att jag tänkte "hur fan ska jag göra nu?" och "hur skall det här sluta?". Har dock alltid varit säker på mig själv och på min roll som domare (jag vet vad jag går för; SM-finaler och högriskmatcher jag fått döma talar sitt tydliga språk) så jag tänkte att det får bära eller brista. Och så drog jag en rejäl chansning.
Blåste av spelet, kallade till mig båda lagkaptenerna till mitten och sade mycket bestämt (på engelska) till dem:
- Nu finns det bara två alternativ:
- Det ena alternativet är att ni spelar som vanligt och på riktigt resten av matchen så kommer det här att gå jättebra.
- Det andra alternativet är att ni fortsätter som nu och då kommer jag att plocka en i varje lag på 2+10 för olämpligt uppträdande varje gång tills ni inte har tillräckligt med spelare kvar och då åker ni dit på WO båda lagen och så går det svenska laget vidare.
- Erat val. Your choice.
Först var det fullständig tystnad i hallen. Sen bröt ett orkanartat jubel ut runt planen. Lagkaptenerna lommade iväg till sina lag. Vi blåste igång matchen igen och den satte igång som en riktigt match. Faktiskt. Matchen slutade visserligen 2-2 men detta efter att ena laget tagit ut målvakten och kvitterat i slutsekunderna. Dom spelade faktiskt verkligen på riktigt.
En rejäl chansing var det, men den gick hem. Efter detta var man en legend i Karlstad.
Ibland är det djävligt bra att ha ett stort självförtroende.
*****
'Pool tog en viktig bortaseger mot Derby. Kanske, kanske finns det en liten chans ändå kvar till PL-segern. Men den är liten.
*****
I helgen skall jag tillbringa dagarna tre som tävlingsledare för Gorby's Cup på Lugnet. 114 lag, sex planer och ett antal domare. Lite lagomt att bita i.
Har ju haft en liten föreningsnamnshistoria i bloggen, de närmaste dagarna blir en liten följetong med de coolaste spelarnamnen i Dalarna tiden 1989-1999.
*****
Med tanke på min bortavaro i helgen vill jag avsluta bloggen med en hyllning till min underbara fru Helena som alltid ställer upp på mig genom några rader ur en Uggla-klassiker:
Varje gång jag ser dig hör jag stråkar spela ljuv musik
Varje gång du ler så slår mitt hjärta dubbla slag
Varje gång vi ses blir atmosfären fylld av romantik
Varje gång så önskar jag det aldrig mer blir dag
*****
Blod, svett och tårar kostar - men ger resultat!
/Nordström/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar