Aldrig nöjd

Att målvakter är speciella, det vet vi. Och att man ibland man måste sätta stopp (som damlandslagsmålvakten jag skrivit om tidigare). Att bröderna Olsson (Anky och Freak) var/är hetlevrade, det vet vi också. Jag har haft den oerhörda förmånen att träna båda. Lika elaka som de är på planen (har visat ut dom ett antal gånger genom historien...), lika trevliga och snälla är de bredvid den. Och båda (liksom lillebror Super-Henkan) har ett oerhört stort hjärta för sitt lag och sin förening.

En gång när jag tränade IBF-herrarna så körde vi målvakts- och avslutsövning. Anky var som vanligt en vägg men släppte in nåt mål då och då. Och blev förbannad. Tog nio avslut i rad, men släppte in det tionde. Och blev förbannad. Jag försökte få in att oavsett hur bra man är kan man som målvakt inte ta allt. Jo det skulle han, sa han. Övningen fortsatte. Han tog många, släppte in ett, blev arg, tappade fokus, släppte såklart in de följande också.

Så där höll det på tills en gång då han fick ett riktigt spel trots att han varit skitbra på en övning men släppt in en (!) boll. Då sa jag:

- Får jag din hjälm! Och så sätter du dig bredvid tills du lugnat dig och förstår att du måste se nästa skott hela tiden, och inte tappa behärskningen, då blir det bara ännu värre.

Han klev ganska tyst av, och jag gick in och ställde mig i målet under resten av övningen.

I T-shirt, kortbyxor och hjälm.

Det var bara för att visa och få honom att tänka efter. Det funkade rätt så bra. Han tog fortfarande inte alla skott (men många), men om han släppte in typ skott nummer 12 blev han visserligen arg, men han släppte inte in nummer 13. Han blev ju väldigt bra (minst sagt) och det är lite kul att en gammal uv som jag med lite psykologi har bidragit i alla fall pyttelite till hans formidabla målvaktsspel.

Men jävlar vad det sved.

*****

En annan grej som bevisar att målvakter är speciella var när Tom Wester (som då jobbade på Hemköp) hade tagit hem en kartong från jobbet som det varit makaronpaket från Kungsörnen i. Den var jättestor och hade handtag så Tom fick för sig att han skulle ha den som träningsväska. Han tyckte det var en bra och annorlunda idé. Det tyckte vi andra också.

En väldigt annorlunda idé.

Det funkade i en träning. Sen blev kartongen, av svettiga träningskläder och blöt handduk, på något märkligt vis lite upplöst så att handtaget lossnade den blev mjuk och gick sönder och allt ramlade ur. . Och så fick Tom bära hem allt i händerna.

Det var tur att han jobbade på Hemköp och inte var kollektionsansvarig på nån sportaffär.

Det hade nog INTE blivit någon säljsuccé.

*****

Vad säger man om Zlatan? Snacka om hjälte. Och detta efter sju veckors frånvaro. Mer välregisserat kan det inte bli. Den mannen är på något sätt så...episk.

*****

En legend har gått ur tiden. Kalle Sändare, Busringningarnas Fader och Hassangängets förebild, är borta.

Jacket är urdraget, luren är pålagd.

Men KS är för alltid hågkommen.

*****

Hörde nåt inslag på radion om FN:s generalsekretare. Var helt säker på att det fortfarande var Kofi Annan. Men det var det inte.

Det var nån Annan.

*****

Var på fotboll idag, division 1 norra, Falu FK - Östersund. Det var ingen höjdarmatch, faktiskt en riktigt dålig match. Men det mest fascinerande är dessa människor som sitter på läktaren och så oerhört enögt gapar på domaren. Det är helt otroligt hur man kan vara så subjektiv utan att skämmas. Trots allt är det så i alla sporter att domaren nästan, nästan alltid har rätt.

Lika roligt är det att se och höra samma lite äldre farbröder som gått på Kopparvallen sen jag var en 7-8 år, dvs nästan 35 år. De säger fortfarande samma saker, sågar samma spelartyp (fast namnen har såklart varierat under åren), sågar domare, sågar motspelare, sågar spelet, ja sågar så mycket att om det vore ett sågverk skulle det vara börsnoterat.

Överlägset roligast är kommentarerna om hur matchen kommer att sluta. Dessa är också exakt lika som förr och, utan undantag, negativa.

Om laget leder:
- Det här håller dom aldrig.
- Ni gör motståndarna snart mål.

Om det står oavgjort:
- Nu kommer dom att få stryk.
- Det här vinner dom aldrig.

Om laget ligger under:
- Nu är det kört.
- Det här vänder dom aldrig.

Om det nu är så tråkigt och dåligt, varför kommer man tillbaka år efter år? Det känns nästan som man längtar efter pausen så man, förutom att dricka kaffe och äta korv med bröd, kan få gå runt och säga till så många som möjligt hur dåligt det är.

Men det kan även vara jag som är en obotlig optimist och 99%-igt positiv som har fel.

*****

Om nån som heter Ann gifter sig med brorsan till Gina Tricot blir det väldigt roligt.

Ann Tricot.

Eller, om någon som heter Polly gifter sig med Tord Grips son.

Polly Grip.

*****

Hade en liten bjudning hemma igår kväll som var fantistiskt rolig och trevlig. Så många riktiga och rejäla människor på så få kvadratmeter var det längesen jag var träffat. Blogg- och innebandylegender blandades med nya bekantskaper. Vi drack gott, körde lite frågesport, spelade vinylskivor och pratade en massa. Dubbel grädde på moset: frugan hade gjort en underbar sallad och legenden-myten-vännen Tom Wester dök upp trots att han egentligen inte kunde komma.

Det enda negativa var väl att vi fick lov att byta altanen mot vardagsrummet. Vem hade räknat med typ en dec snö den 17 maj? Shit pommes frites, som lilla Ella skulle uttryckt det.

Att sen sitta med Tom, Ove, CJ och Josefsson långt in på småtimmarna och lyssna på LeMarc och småtjåla om Ditten & Datten var också en rejäl bonus. Och mycket trevligt. Då får man köpa att man blir lite trött i ögat dan efter. Eller snarare, lite senare på dagen.

*****

Sleeping Time!

*****

- Du måste vara optimist!
- Det kommer aldrig att gå...
/Nordström/