Lite smågodis tack!

Ett år var jag en av de ansvariga för elitdomarkursen. Detta år var kursen lagd i samband med den legendariska Stjärncupen i Karlstad. Domarna bodde på på regementet i Karlstad (I2?) och det här var i mitten av 90-talet, så det var många legender med. Eftersom regementet fortfarande var aktivt så var det ganska hårda regler för in- och utpassering (ni vet hur fjantiga stridspittar - flåt militärer - kan vara). Riktigt roligt var det när en av kursdeltagarna (han får vara anonym) inte kom in för att de tyckte att han såg lite tvivelaktig ut. Gissa om han fick höra...

- Tjena 007!

En av kursledarna var en man (från Småland eller Skåne, jag kommer inte ihåg) som hette Sven-Åke Tannerstig. Tannerstig var gammal UEFA-domare i fotboll och hade hand om de pass som handlade om domarrollen och domarpsykologi. Han hade många historier att berätta. Bland annat att han alltid hade samma rutiner inför match. Åt samma mat, drack en Ramlösa en viss tid före start, tog en alltid exakt lika lång promenad och så vidare.

Tannerstig var en mycket bestämd man som höll hårt på reglerna. Om det var någon som var bara så lite som fem sekunder sen till hans pass så låste han dörren och så fick man helt enkelt inte komma in. Det fick Svempa Hammerin erfara. Det var även Tannerstig som myntade det odödliga uttrycket då han blev trött på två Stockholmare som bara tjålade och aldrig lyssnade. Han kallade dem för "Bröderna Lacoste". Vad då Bröderna Lacoste, undrade vi. Ja, sa han, stora munnar och inga öron.

Varje kväll tog han sin stora Mercedes, åkte ner till en restaurang som hette Blå nånting, parkerade bilen, gick till baren och sa:

- Vad kostar konjaken?

- 15 kronor centilitern, svarade bartendern.

- Häll i för en femtilapp då.

Ungefär som när små barn köper smågodis.

Sven-Åke Tannerstig kommer för alltid att vara en legend i domarutbildningskretsar.

*****

Det var för övrigt under samma Stjärncup som ett internationellt domarpar (de får också vara anonyma) bröt ihop efter att ha tappat en match totalt med Sjöstads herrjuniorer. Det var både sorgedränkning medelst öl och tårar på natten. Jag som var ansvarig för domartillsättningen fick köra ett pars timmars tröstning och peppning. Sen tog jag och den levande domarlegenden från Sandviken och Österrike, Karl-Heinz Seiler tag i saken. Jag och Kalle tog nästa match med dessa hetlevrade juniorer. Två matchstraff efter fem minuter och saken var biff. Sen var dom inte så jädra kaxiga längre.

Tänk att det skall vara så svårt? Respekt tar eller får man inte, den förtjänar man. Det gäller bara att visa att dom inte kan leka med en.

Eller, som "The Big Kahuna" Peter Bergestål, brukade säga till stöddiga spelare eller ledare:

- Lägg av, såna som er äter jag till frukost varje dag.

*****

Vad håller dom på med i hockey-VM? Hur kan man få möta nån från samma grupp direkt i slutspelet? Ett lag som man dessutom mötte i förra matchen. Skumt. Alla dessa mellanrundor och andra påhitt man hittar på i diverse sporter bara förlöjligar ju. Nej, tacka vet jag när hockey-VM bestod av åtta lag, där alla mötte alla och sen gick fyra till slutspel och fyra till nedflyttningsgruppen. Det var tider det.

*****

När jag gick på gymnasiet (a long, long time ago) hade vi alltid en stor friluftsdag på våren där hela skolan skulle orientera. Om v säger så här, orientering är inte min starka sida.

I årskurs ett var vi en trio som orienterade. Vi sprang bort oss totalt, och var ungefär en och en halv timme efter dom som kom näst sist. Man var tvungen att lämna kvar en lärare för att vänta på oss. Detta var ju oerhört pinsamt så vi fejkade en fotskada på mig och strax innan vi kom ut ur skogen fick de andra två lyfta upp mig och bära in mig i mål.

I årskurs två sprang jag och en klasskompis tillsammans. Och jävlar vad det gick undan det här året! Vi spikade varenda kontroll och sprang klart snabbast på hela skolan. Och ändå så kom vi absolut sist ändå.

För tyvärr så hade vi stämplat tjejernas bana.

Sista året på gymnasiet fick man välja om man skulle orientera eller göra någon annan aktivitet.

Jag orienterade inte.

*****

Snart kommer gumman hem från kvällsjobbet! Hurra!

*****

Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig att segla
/Nordström/