Hur svårt kan de va?

Ja, säg det. Om inte tiden räcker till, så somnar man i soffan. Vilket jag gjorde igår. Såg slutsignalen på Timrå - HV 71 och sen var det god natt. Vaknade 23:40 vilket innebar att det bara var att gå upp - och gå och lägga sig. Fast på rätt ställe. Måste vara åldern.

*****

Makalösa Pang-Pang-Täby slog till igen. Vann i Sudden. Så klart. AIK bör ju vara bättre förberedda i år. Men å andra sidan: vem kan förbereda sig för och läsa Caperios spel?

Hur som helst så är CT den stora behållningen i defensiv-avvakta-trök-innebandy-Sverige.

*****

Underbar line i Mix Megapol i går: Kan man ringa Collect Call till kyrkan? Fantastiskt roligt.

*****

När jag var liten spelade vi något som vi kallade för "driv". Det gick till på så sätt att man spelade en mot en på is på tvären över en uppspolad hockeyplan i nåt bostadsområde Man hade varsin hockeymålbur och fick röra bollen två gånger, dvs stoppa och sen skjuta. Råkade man ta bollen två gånger innan skott blev det den andres tur. Vilket innebar att ibland kom skotten väldigt nära ens eget mål. Gjorde ont... Man fick även bara använda klubban, alltså inte fot eller hand. Vi spelade med bandy- eller hockeyklubba och tennisboll. Makalöst roligt.

Vi brukade gå ner på kvällarna och spela efter släckningsdags. Vi visste hur man fick upp elskåpet... Jag och brorsan firade in ett nyår på isen en gång när vi spelade. Han gjorde årets första mål. Och jag det sista...

Undrar om någon spelar driv idag? Skulle man fråga om nån ville spela skulle de väl tro att man försökte driv-a med dom.

Blev man arg kunde man göra driv-ved av klubban...

*****

En dag sent, men ändå: Mina 10 (blev 15, det finns ju så många) bästa idrottsminnen utlovades. Dessa kommer här utan inbördes rangordning (för det skulle vara omöjligt). Det går heller inte att jämföra dom med varandra eftersom de är så olika. Men de har i just den stundens ögonblick i alla fall för alltid fastnat på min näthinna...

*

Torgny Mogrens guld på femmilen vid skid-VM i Falun 1993. Eftersom jag hade flunsan följde jag loppet från soffan. Känslan när Mogren gick i mål som segrare med nästan en minut före Herve Balland, Frankrike efter att ha legat efter i början var obeskrivlig. Och detta i ens egen hemstad, i perfekt väder och inför så mycket folk. Det var här Gunde myntade de klassiska orden:

- Jag har ståpäls.

*

Zlatans klack mot Italien i fotbolls-EM i Porto 2004. Den 18 juni tas ett beslut av en människa som ingen annan skulle komma på att ta. Att klacka in bollen över målvakten vid underläge 0-1 i en viktig match. Kvitteringen i 85:e minuten innebar slutspel och ett av de mest fantastiska målen i svensk fotbollshistoria.

*

Carolina Klüfts tredje hopp i sjukampens längdhopp vid friidrotts-VM i Paris 2003. Efter två rätt så grova övertramp så hängde det givna guldet på en skör tråd. Vilken normal sjukampare som helst skulle i detta läge ha hoppat ett jätte-safehopp. Men inte Carro. I stället slog hon till med det bästa hoppet. Inga nerver, ingen defensiv inställning där inte. Jag tror hela Sverige höll andan innan den vita flaggan kom upp. Även jag.

*

Den fantastiska matchen i OS-hockeyn 1980 i Lake Placid mellan de fjuniga collegepojkarna från USA (inte en enda NHL-spelare!) och Sovjetunionen, The Big Red Machine med Petrov, Vasiljev, Tretjak och grabbarna i spetsen. Matchen slutade 4-3 till USA som sedermera vann hela turneringen. Att detta kallats Miracle on Ice är inte så konstigt. Mike Eruziones 4-3 mål ca tio minuter in i tredje perioden är för alltid ett härligt idrottsminne.

*

Stefan Holms OS-guld i höjdhopp i Aten 2004. Så välförtjänt för en seriös och intelligent idrottare och en fantastisk spänning när Jaroslav Baba rev och det stod klart att Holm vunnit. Och en härlig lyckokänsla i mage och ögon då Holm springer fram till sin far. Äkta kärlek.

*

Edwin Moses guld på 400 m häck vid friidrotts-VM i Helsingfors 1993. Denne gigant som var obesegrad i hela sin karriär och under detta lopp sprang i stort sett hela upploppet med ett skosnöre som lossnat och hotade att fälla honom. Trots detta sprang han hur säkert som helst in sitt guld.

*

Björn Borgs femte Wimbledontitel i rad i juli 1980. I finalen slog han galningen/geniet John McEnroe med 3-2 efter ett makalöst femte set som slutade 8-6 och där han endast tappade tre bollar i egen serve. Den klassiska knäböjarsegergesten fick vi där se för sista gången.

*
Det osannolika rycket av Charlotte Kalla i avslutningen av Tour de Ski i Val di Fiemme i januari 2008. Allt i hela världen stod still utom Kalla. Virpi Kuitinen såg ut att åka baklänges då fysikens lagar helt plötsligt såg ut att upphöra.

*

Sista målet i OS-finalen i ishockey mot Finland 2006 i Turin, av den anledningen av Sveriges tre största stjärnor äntligen fick vara med och vinna något stort tillsammans och att alla tre var inblandade i målet: Foppa till Sudden, Sudden till Lidas – och pang!

*

Den underbara tennismatchen mellan Mats Wilander och Ivan Lendl i US Open 1988. Här tog Wilander sin tredje Grand Slam-titel för året och uppnådde då sitt livs mål: att bli världsetta i tennis. En av de bästa matcher en svensk spelat. Wilander var liksom Holm en intelligent och seriös spelare, lite annorlunda för att vara idrottsman och så väl värd detta. Dessutom gick matchen mitt i natten svensk tid, vilket gör det ännu mera klassiskt…

*

Och så fem, trots allt, lite vassare:

När Sverige raserade den kinesiska muren i pingis vid VM i Dortmund 1989. Förutom att J-O Waldner slog Jörgen Persson i singelfinalen så vann Sverige (där även Mikael Appelgren var en av lagspelarna) över Kina i lagfinalen med – 5-0! Man inte bara raserade muren, man pulvriserade den. Detta att lilla Sverige gjorde rent hus med Kina, där man äter alla måltider på pingisbord, var totalt osannolik och är en av de största svenska idrottsbragderna någonsin.

*

Patrik Sjöbergs världsrekord i höjdhopp i DN-Galan på Stockholms Stadion den 1 juni 1987. En magisk kväll då Sjöberg hoppar 2,42 på hemmaplan. Sån elektricitet och spänning det låg i luften den kvällen har det nog aldrig varit i Stockholm, varken förr eller senare. Som sagt, en magisk kväll och ett magiskt hopp av Sveriges störste friidrottare genom tiderna.

*

VM-finalen i handboll i Tjeckoslovakien 1990. Här började Sveriges era som en av de mest dominerande handbollsnationerna nånsin. Speciellt minns jag målet som kom med två minuter vid ställningen 24-22, målet som avgjorde finalen mot Sovjet. Ola Lindgren, den gigantiske försvarsbjässen (som inte gjorde mål så ofta), f0rmligen bombaderade in det avgörande 25-22-målet genom ett långt, högt häng i luften och en kanon stolpe-stolpe in.

*

Thomas Ravellis straffräddning mot Rumänien i kvartsfinalen i fotbolls-VM i USA 1994. Räddningen på Belodedecis straff betydde svensk vinst med 7-6 och avancemang till semifinalen. Detta var också nattsändning, jag tror klockan var fem på morgonen. Aldrig någonsin har så många varit glada över att se Thomas Ravelli dansa. Så mycket spänning som den matchen innehöll som med det klassiska frisparksmålet av Brolin, utvisningen på Schwarz, Kenneth Anderssons jättehäng vid nickkvitteringen en man mindre, Milds miss i början av straffläggningen, Henkes strumprullarstraff och Ravellis räddningar var nog för flera år framåt. Man blev minst tio år äldre den natten.

*

Och till sist, och orden är klassiska:

- Äh, va fan, den där passningen hade min mormor gjort mål på.

Sa Tomas Sandström när han klev av isen efter att ha gjort ett av de snyggaste, viktigaste och mest fantastiska mål som Tre Kronor någonsin gjort.

Den vårkväll i Wien 1987 då Sverige spelade 2-2 mot de oslagbara Sovjetunionen och vann VM-guld för första gången på mycket, mycket länge är ett outraderbart minne. Tre Kronor låg under med 1-2 och behövde oavgjort. Mindre än en och en halv minut återstod och Tommy Sandlin kastar då in sin superfemma för att få till en kvittering.

Resten är hockeyhistoria.

Bengt-Åke Gustafsson bryter in med pucken i den sovjetiska zonen med två motståndare hängande på sig, spelar bak till Anders Eldebrink på backen som spelar vidare pucken till backkollegan Tommy Albelin. Albelin spelar i sin tur ned pucken till Håkan Loob, som står placerad strax till höger om den ryske målvakten Belosjejkin. Loob var blixtsnabb i tanken och måste haft ögon i nacken för han passar fram till en helt fristående Tomas Sandström som bara lägger in pucken i öppet mål.

Målet tog inte många sekunder att göra från början till slut, och att se Sverige göra detta i spel fem mot fem mot Sovjet, och att se sovjeternas enorma frustration, var inget annat är ren och skär njutning.

Som sagt, hockeyhistoria. Och gåshud. Och en liten tår i ögat. Vackert.

Så, det var det. Idrottsminnen. Framgång. Glädje.

*****

Nu är dags att sluta.

*****
/Nordström/