Nordström Bloggar: Nöden har ingen lag

SM-final, 90-talet; St Ilians i Västerås, Tomasgården mot Lockerud. Enormt publiktryck, hallen tog ca 1200 men det var säkert 1500 där. Gick knappt att hoppa över sargen. Alldeles i början på andra perioden, Lockerud körde runt på sina 7-8 gubbar, Tomasgården kämpade på. Rätt som det är så är det plötsligt sex spelare från Tomasgården på planen. Jag blåser av och tar utvisning pga för många spelare på banan.

Det blir, av nån anledning, ett himla liv.

Det visar sig att den sjätte spelaren inte deltagit i spelet. Han hade blivit så kissnödig i paus att han var tvungen att stanna kvar i omklädningsrummet. När han sen skulle upp fanns det pga den stora publiken ingen plats att gå på så han var tvungen att gå först genom Lockeruds bås och sen på planen utanför seket och över till sitt bås.

På det viset såg det ut som de hade för många spelare. Men vi löste den situationen också. Trots betydelsen av matchen och det enorma publiktrycket. Ibland är det bra att vara lugn och säker på sig själv. Vi tog ett snack med kaptenerna och Vaara, Esa, Keijo och de andra i Lockerud köpte att vi inte tog utvisning. Vi fick till och med speakern att tala om vad som hade hänt. Hemmapubliken köpte det också då.

Sen körde vi på och jag tror vi löste resten av matchen bra. Trots att jag var tvungen att plocka en i varje lag på 2+10 (varför ska man vara feg bara för att det är SM-final? Aldrig!) för att de kallade varandra diverse mindre trevliga saker. Men de köpte det också. Eller rättare sagt jag vet att det gick bra för de bägge lagen och domarkommittén gav oss (enligt den tidens bedömningssystem, 1-5 i olika punkter) 4,54 i snittbetyg.

I alla fall hyfsat för att vara en SM-final.

Men, och här kommer kontentan av hela historien: Man vet aldrig vad man kan råka ut för - och vad som är orsaken - när man dömer en innebandymatch. Och det är just det som är charmen med att vara domare - att anta och klara utmaningar.

*****

Ikväll tog sagan om Pang-Pang-Täby slut. Tyvärr.

*****

Falu BS har åkt ur allsvenskan i bandy. Mora IK åkte ur elitserien i ishockey och Leksands IF misslyckades med att ta sig dit. Falu IF åkte ur division 1 i hockey. Det högsta vi har i fotboll i distriktet är division 1.

Det innebär att innebandyn (tillsammans med Avesta/Brovallens damer i handboll) är den enda idrott vi har kvar på elitnivå i Dalarna. Och innebandyn har elitlag på både herr- och damsidan. Stort. Och om man för, säg, femton år sen hade sagt att det skulle bli så hade man med största säkerhet blivit utskrattad. Och antagligen inspärrad.

*****

CJ påpekar angående mitt förra inlägg om att ingen ville åka till Östra skolan i Grängesberg: att egentligen ville alla åka dit. Okej, stället var ett riktigt kultställe, så det var nog inte det som var problemet. Problemet låg i att de alltid hade hemmamatcher på fredagskvällar. Och alltid två stycken (herr och dam eller herr och U) med start 20:00 och 22:00. Vilket innebar att man var hemma vid ca ett på natten. The Big Kahuna (Bergestål) och jag älskade dock hallen, folket, atmosfären och framför allt, korven med mos och halv räksallad (dubbel räksallad på Kahuna) på tågstationen efteråt. Tradition!

*****

Går och väntar på Viking Line Cup 1-4 maj som jag antagligen skall vara tävlingsledare för. Intresset är rekordstort och i dagsläget är ca 325 lag anmälda. Skulle det bli så och alla anmälda lag kommer så är det ett rekord på spelande lag med nästan 60 lag! Ofattbart. Men nånstans tror jag man måste sätta en gräns för att kvantiteten inte ska gå ut över kvaliteten. Och den gränsen tror jag går vid ungefär 300 lag, annars finns det risk att man varken orkar eller kan arrangera turneringen på ett bra sätt om den blir för stor.

Men det är imponerande att det finns sånt intresse. Speciellt med tanke på att en del föreningar inte ens får ihop åtta lag till en cup. Eller tycker att 32 lag är jäääättemycket.

325 lag, osannolikt.

*****

Finger-Bengt, min gamle Falu IBK-kamrat och vän, hade en klassisk gammal vit Folka, en Bubbla. Den finns med i många historier, till exempel den gången när Bengan jobbade på fritidsgården i Norslund (där föddes faluinnebandyn!) och en av gårdsbesökarna frågade om han fick åka skateboard på Bengans Folka. Bengan trodde han skojade och sa ja med ett skratt. Varpå killen går ut och gör det. Ni skulle sett Bengans min...

Men skojigast var nog när Bengan skulle skjutsa hem mig efter en träning och skulle stajla lite när han skulle släppa av mig. Det var vinter och han tyckte att han skulle göra en handbromssladd utanför mitt hus. Vilket han också gjorde. Vilket fick till följd att passagerardörren öppnade sig och att jag och bilstereon (!) ramlade ur bilen och ner på snön.

Bengan i ett nötskal. Men härlig är han!

Just ja, jag glömde säga att jag bodde mitt emot polishuset.

*****

Stevie Wonders startmeny: