Back in the house

Sjukt barn, möten, för en gångs skull lite stressigt på jobbet och en del annat mickel och mackel har gjort att uppdateringen på bloggen varit - sådär. But now - back in business.

Trots att jag spelat och dömt så länge så måste jag säga att det är väldigt lite skador i innebandy. Men; en av de få och den absolut underligaste hände i Buster/Starlet Cup i Mora. Målvakten i ena laget blev skadad (inte allvarligt, som tur var). Men inte under matchen. Och inte under uppvärmningen.

Utan under peppningen framför kassen innan matchstart.

Laget ställer upp runt buren och runt sin målvakt. Börjar som brukligt är knacka med klubborna i golvet och uppåt. Först sakta. Sen gradvis ökande. Och rätt som det är smäller en spelare upp klubbladet.

In under målvaktshjälmen.

Mycket märklig skada.

*****

Såg på de regionala nyheterna igår. Man hade fått nya lokaler hos Kvinnojouren i Borlänge. En av de anställda hette Ann-Sofie i förnamn och i efternamn hette hon - Stereo.

Det namnet låter som ljuv musik i mina öron.

Dessutom måste man ju kunna säga att hon hade dubbelnamn både i för- och efternamnet. (Den du, LarsG!)

*****

En gammal Falu IBK-legend, Christer Sundin, dök upp på jobbet häromdagen och lämnade några matchprotokoll för pojklaget han tränar. Han hade spelat nån plojturnering på gamla dar. Detta hade gett honom väldigt ont i kroppen, och som han uttryckte det, "man vänder ju inte på en femöring längre".

Nej, Christer. Utan snarare på en sån där stor låtsascheck i hårdpapp som lagen får när dom vinner nån turnering.

*****

Del II av berömda citat kommer nu.

Avdelningen överdriven aggressivitet:

- Flytta på dig, annars är du död när du går härifrån.

- Jag skall köra över honom med en trimmad stridsvagn.

- Skurt då, hur fan kan en tyggroda få åka till Hawaii?

- Jag skall mörda honom med en tops.

- Jag skall ta ut hans lever med en sked och sätta dit en legobit.

- Det var så jävla kallt att igloorna skulle frysa ihjäl.

Avdelningen sågningar:

- Dom där domarna, dom är fula. Men en är lite fulare.

- Dom har ju tjugo tjocka Gudrun på backen.

- Du är en varulv. En FUL varulv.

- Han föll ihop som en djävla plockepinnpinne.

- Har du läst klart tidningen eller ska du flytta in i den?

- Han var som ett liggunderlag i en tromb.

- Hon var sämre än en utvecklingstörd apa.

- Jag hade tagit av mig tröjan om jag inte haft så många magar.

To be continued...

*****

Vi hade rätt mycket roligt umgänge och en del partyn på den gamla goda Falu IBK-tiden (dock aldrig före match, utom den gången vi inte kunde hjälpa det). Självklart var mannen, myten, legenden, hästälskaren Patrik "Idof" Idofson med på alla dessa partaj. Runt alla oss IBK:are fanns det alltid en massa andra kompisar och kompisar till kompisar. Det var väl dåtidens "Wannabes" och "Hangarounds". Där fanns speciellt en kille som man av någon anledning tyckte hade vissa likheter med E.T. Ni vet, han med "Phone home". Fast det visste han inte om själv såklart. Och inget man sa. Det finns ju andra man kanske hellre skulle vilja ha likheter med.

(Undrar förresten om E.T. hade Comviq Kompis?)

Hur som helst. Killen skulle komma till en av festerna. Eftersom vi visste att Idof blir ganska glad på festerna och alltid säger precis vad han vill - och alltid rakt ut - och dessutom alltid är den som skall öppna om nån ringer på dörren tänkte vi försöka undvika om man så säger, vissa känsliga problem som skulle kunna uppstå.

Därför försökte vi, när vi såg att killen var på väg in i huset, att få Idof att INTE öppna dörren. Det gick såklart inte, självklart skulle han öppna. Som andra utväg sa vi då till honom:

- Idof, nu säger du ingenting dumt. Ingenting om några likheter eller nåt.

- Nädå, det är lugnt. Tror du jag är dum eller? Säger Idof.

Vi borde vetat bättre.

Det ringer på dörren, Idof rusar dit, rycker upp den och skriker:

TJEEEEEEENA EEEEEEEEE TEEEEEEEEE!

Inte bara phone home. I wanna go home.

*****

Såg på TV igår på nåt program som hette Rent Hus. Om nån patrull som skall hjälpa människor som har det stökigt och lortigt. Herregud. Det var det värsta jag sett. Nånsin. En 52-årig man vid namn Helder som hade ett hem som såg ut som soptippen här i Falun. Director's Cut av soptippen i Falun. Det gick inte att gå i lägenheten. När programmet var över hade han fyllt en sopcontainer med 2,7 ton.

2,7 ton.

Han hade smör från 2001. Jag tror han hade alla bakterier och baggar och småkryp man kan ha. En miljard elektroniksaker. En miljon ouppackade kläder. Reservdelar till bilar av märken som han inte hade.

Det mest fantastiska man bar ut var: En polsk atomklocka. För det första, vad är det? En kundvagn, Visst kan man ta med en hem. Men kanske inte inne i lägenheten. Och. Grädden på moset. När man städat ett tag kom det fram en - surfingbräda.

Man ville på nåt vis att allt skulle ha varit påhittat. Att någon måste ha åkt från en soptipp med grävskopa och tippat in allting. Men han bodde på högsta våningen, så det var sant.

Han sa att han inte tagit hem nån tjej eller kompis på 15 år.

Konstigt.

Och så tycker man att man har ostädat hemma. Glöm det.

*****

Nu ska jag bränna några skivor till en musikfrågesport. Nästa fredag ska vi ha husfest med 80-talstema på jobbet. Dricka Gröna Hissen, äta kinamat, göra Kuben och lyssna på raspiga vinylskivor. I love it!

*****

Man får starkare ben i uppförsbacke
/Nordström/