Visserligen är sunt förnuft också viktigt, och visst måste man kunna utnyttja sin kunskap på rätt sätt. Och man behöver heller inte kunna springa ett maratonlopp. Men lite oroande är det när man ser domarnas testresultat de senaste säsongerna, både vad gäller regel- och fystest. Väldigt många har blivit underkända, på vissa kurser så mycket som närmare 50%, vilket inte är acceptabelt på något vis.
På den tiden jag gick förbundsdomarkurser och dömde på yppersta elitnivå var det inte frågan om att inte klara nån "godkännandegräns", det var nästan inga domare som skrev så dåligt. Jag tror jag och brorsan hade ett fel tillsammans under alla års regeltest, och det var nog jag som slarvade och inte läste en fråga ordentligt. Och att missa fystesten var otänkbart. De gränser som ligger idag på BEEP-testet, 9-10-11 (tror jag) är ju inte alls för tuffa krav, tvärtom. Upp till och med nivå 8 kan man jogga i ganska lugn takt. När jag var som högst rankad som domare sprang jag själv nivå 17. Nån domare har till och med sprungit nivå 9 ut baklänges åt ena hållet...
Sen kan man förstås klara sig på bara spelförståelse upp till en viss nivå, men det finns inte så många såna domare kvar heller. Och vad jag förstår så är det redan och kommer att bli en ännu större brist på förbundsdomare kommande säsong. Här tror jag vi har det största problemet för innebandyn i framtiden, kompetenta domare med hög fysisk och teoretisk status som dessutom har känsla för spelet, vad man skall tillåta och inte. Att kunna kombinera att tillåta fysiskt spel och samtidigt ta bort det farliga och våldsamma spelet, alla efterslängar och allt skitsnack (speciellt från de så kallade landslagsstjärnorna).
Men jag kan ha fel.
*****
Apropå regelprov: Conny Törehed, en institution inom innebandy i Mora, hade en gång på ett regelprov på Dalarnas Innebandyförbunds domarkurs 236 rätt av - 236 möjliga. Respekt!
Lika mycket respekt kanske det inte var för killen (det var inte Conny) som på ett matteprov i skolan hade noll rätt - trots att man fick en poäng om man skrev sitt namn...
*****
Läste häromdagen (vilka några andra bloggare också uppmärksammat) om Stephen Taylor från England som har tantskräck, dvs han är rädd för gamla tanter, något som han haft sen han var liten. Så fort han ser nån tant vill han slå ner den, därför är han tvungen att ha hängselbyxor att hålla händerna i för att undvika detta.
Då och då inser man, som tur är, att ens egna problem är väldigt, väldigt små.
Jag menar, tänk på följande:
- Stephen, mamma och pappa skall gå ut i kväll, mormor skall vara barnvakt.
- Neeeeeeeeeeeeeeeeeej! Hjääääääääääääääääääääälp!
*****
Hockeyspelaren Jarome Iginla i Calgary vet ni kanske vem det är. Men vet ni vad hans fullständiga namn är?
Jarome Arthur-Leigh Adenkunle Tig Junior Elvis Iginla.
Tänk och leka namnleken med honom.
*****
Roland Lindberg, 74 år, spelar 2 timmar varje söndag med Öjebyns Old Boys. Han måste förmodligen vara världens äldsta innebandyspelare.
Var det nån som sa att innebandyn är en sport för alla?
*****
Ciao!
*****
Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka /Nordström/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar