Hallå! Domarn! Hallå!

Det var länge sen jag körde en Tom Wester.

Därför kör jag en Tom Wester.

Tom är förmodligen en av världens snällaste människor. Men trots att stubinen är oerhört lång, kan även han bli arg. I en seriematch med Falu IBK (nuvarande IBF Falun) mot Boda borta i Rättvik fick han problem med ett knäskydd som åkt ned. Boda hade frislag ute vid sargen och Tom ber domaren stoppa tiden men denne gör inget ansats till detta. Tom säger till igen och börjar fixa med knäskyddet men får ingen reaktion från domaren. Tom säger till ytterligare en gång, denna gång högt, men domaren blåser igång spelet ändå.

Tom ställer sig då upp och skriker till domaren men Boda spelar igång och gör mål på en stående Tom som har händerna i målvaktsbyxorna. Och domarna blåser mål. Och då händer det...

Tom välter omkull buren, kastar halsskyddet in i väggen och springer fram och tar, inte struptag som tur var, men väl tag i kragen på domaren och ruskar om honom! Målet blev visserligen godkänt ändå, men det mirakulösa var att Tom slapp utvisning. Nånstans, långt inne i huvudet, måste domaren känt på sig att han gjort fel...

Det var en av de få gånger vi fick se djävulen i Tom.

*****

Jag tror jag ska sätta en hundring på att Elfenbenskusten vinner fotbolls-VM 2010.

Deras största stjärna, var dock inte kvar så länge efter senaste matchen.

Han ba Drog ba.

*****

Det är så sorgligt med utebandyn, eller isbandyn, eller bandy på is inne som man kan kanske snart får kalla den. Har själv varit ett stort bandyfan när jag var liten och jag och farsan åkte runt och tittade på Falu BS t o m på bortamatcherna. Men inget har ju hänt sen dess. Sporten har ju helt stannat av de senaste trettio åren och jag är rädd att den kommer att dö ut om man inte gör något för att förnya och förändra den. Och risken finns att kravet på inomhushall kanske dödar många orters möjlighet till bandy på elitnivå och därmed möjlighet till bandy överhuvud taget.

*****

Har för övrigt spelat bandy en gång i mitt liv. En gång. Eller egentligen två gånger. Första och sista. Det måste ha varit typ nån gång på 80-talet och jag kan väl ha varit en 17-18 år. Blev tillfrågad om jag kunde ställa upp och spela en match för nåt lag som var med i bandykorpen i Borlänge. Dumt nog så sa jag ja. Såklart. Det gör jag alltid till allting. Snäll som man är. Dumsnäll.

Grejen var bara att:

Det var 15 grader kallt
Vi hade inga avbytare
Mina skridskor var uselt slipade
Vi mötte Borlänge/Tunas bandyledare
Samtliga B/T:s spelare var gamla riktiga bandyspelare
Matchen slutade 2-15

och värst av allt,

Jag hade ingen susp.

Vilket innebar att när B/T hade hörna och alla andra i laget åkte rakt fram för att täcka, åkte jag snett utåt höger mot den andra hörnflaggan.

Tack vare det har jag fyra barn idag.

*****

Nu ska jag, för att citera Jonte Ohlsson, krama kudde. Frugan jobbar kväll, så henne får jag krama i morgon bitti.

*****

Man ska inte kasta glas i stenhus - heller
/Nordström/