Silence is golden

Man har ju sysslat med mycket under sin innebandykarriär: spelare, tränare, domare, tävlingsledare, styrelseuppdrag mm mm. Det som varit roligast har trots allt varit dömandet, eftersom det gått så bra. Visst har man fått lite skäll, men två år som rankade etta i Sverige och en karriär som varit till 95% fylld av beröm och positiva tillrop kan man bara inte glömma.

Vi var ju ganska tuffa, ja mest jag då. Jag rensade upp och Håkan städade upp efter mig, vilket var ett mycket bra samarbete och fördelning av arbetet. Bad guy, good guy. Vi var tuffa men rättvisa, och framför allt, vi hade alltid samma nivå från match till match, från period till period och oavsett om det var spelare från division 5 eller landslagsspelare. Lagen visste var dom hade oss, och man visste att skötte man sig så hände ingenting. Vi var också, faktiskt, de första som började bedöma fördel som man gör idag. Allt detta gav oss ett ganska bra rykte. 90 % av matcherna var i hamn redan innan vi blåste igång dom.

Några snedsteg fanns dock. Jag minns en gång när vi hade dömt ett falulag som hette Hanrö BK som var rätt så lugna men som hade en spelare som var riktigt grisig mot både motspelare och domare. Han hade tjabblat hela matchen och åkt på nån utvisning för både det ena och det andra. I tredje perioden tröttnade jag och sa helt sonika åt honom:

- Nu håller du käften!

Vilket kanske inte var så bra, och jag brukar aldrig tappa så där. Först gapade han bara men sen skrek han:

- Så där får man väl inte säga! Jag skall anmäla dig till Svenska Innebandyförbundet!

Vilket han också gjorde.

Jag har i efterhand fått höra vad som sades under detta samtal. Och det är här som det här med ryktet blir, om man så säger, ganska tydligt.

Efter att spelaren i fråga hade spytt ur sig en del galla över mig, svarade tjänstemannen på Svenska Innebandyförbundet helt lugnt:

- Om nån av bröderna Nordström har sagt håll käften till dig, då har du förmodligen förtjänat det.

Tystnad.

*****

Jätte-, jätte-, jätteroligt är (den sanna) storyn om den lille pojken i en knattematch i fotboll. Efter att laget tappat bollen i anfall ropade tränaren:

- Spring hem! Spring hem!

Vilket han också gjorde. Av planen, genom skogen, och raka vägen hem.

*****

Vi hade möte med hela dam- och flicksektionen i IBF Falun Ungdom i går. En hel bunt med duktiga ledare som brinner för innebandyn och som inte nog kan uppskattas. Vår eminente sportchef på damsidan, Roger Larsson, sa något mycket tänkvärt. Och något som många andra borde tänka på när det gäller ungdomsinnebandy upp till 14-15 års ålder:

Efter säsongens slut tittar alldeles för många ledare (oftast för deras egen skull) på vilken tabellplacering laget fått.

Man borde i stället titta på det bästa betyget man kan ha för en bra och fungerande verksamhet:

Hur många spelare man har kvar i laget när säsongen är slut. Och hur många som fortsätter kommande säsong.

*****

Läste en artikel om nån fisksort som hette Kirurgfisk. Har några funderingar:

I vilka vatten opererar dom?

Dom måste vara ena riktiga fenor på att simma. Nästan så man känner ett stygn av avund.

Blir dom sjuka kanske dom hamnar på lasarett. I vattensäng.

Bredvid den inlagda sillen.

*****

Kvällsfika!

*****

En boks öde beror på läsarens intelligens
/Nordström/