En sarg och två burar

Vi (Falu IBK) startade innebandyn i Falun 1985. Vi fick träningstid, vi skramlade folk, vi raggade tröjor (bara 10 stycken, och alla hade sina egna kortbyxor i regnbågens alla färger), vi köpte några bollar. Vi visste ju att vi behövde sarg och mål också men de kostade ju (för) mycket. Alltså fick vi göra allting själva som vi skulle ställa upp i Västra skolan (finns det en innebandyns Hall of Fame i Falun, så är det den hallen).

Sagt och gjort. Vi köpte nån typ av hyllväggar, en del vita och en del bruna. Vi köpte plåt som vi sågade i lagom bitar och skruvade fast så vi kunde skjuta in sargbitarna i varandra. Vi gjorde stöd i trä med gångjärn som man kunde vika ut och som satt på var tredje sargbit. Eftersom vi inte hade runda bitar så fick hörnen vara två raka bitar i vinkel. Allt detta skruvades och sågades ihop i slöjdsalen källaren i Norslundsskolan. Vi baxade ut allt genom ett fönster, lassade upp den på en släpvagn och körde den till Västra skolan.

Faluns första innebandysarg var ett faktum. Och den fungerade. Och vad som hände sen är som man brukar säga, historia. En väldigt rolig historia.

Sargen kostade oss, förutom mycket arbete och (rolig gemensam) tid (ni kan tänka er vilken lagsammanhållning vi hade), den oerhörda summan av - 500 kronor.

*****

I Vikmanshyttan fanns en sarg av skåphyllor gjorda av - plåt. I Orsa såg planen ut enligt följande: Ena långsidan sarg, i hörnen plintar och bänkar, kortsidorna sarg och den andra långsidan var en vägg där det gick en tejpad linje 50 cm ovanför golvet. Det ni!

*****

För övrigt gjorde vi även målburarna själva. En i laget svetsade burarna i sin fars verkstad och så köpte vi fisknät i en fiskeaffär som vi trädde i burarna. Målområdena tejpades med silvertejp (den kan man bygga skyddsrum av). När jag återkom till Västra skolan efter sju år satt tejpen fortfarande kvar...

*****

Änglarna leder allsvenskan!

*****

Jag kan ärligt säga att jag varit ganska hyfsad på att döma. Trots det så har man genom åren (mycket kanske beroende på en alltid tuff och rak stil där jag vågat blåsa) blivit kallad och fått höra ett och annat. Några av de roligare:

Pygmédjävel (jag är ju faktiskt inte så lång)

Biafrabarn (jag var ganska smal förr, skulle jag boxats skulle jag gått i lätt myggvikt)

Ta och kamma luggen för fan! (mitt hår ser inte direkt ut som E-types)

*****

Bra svar att ha till hands som domare:

Är du blind domarn? Ja, det är jag, men jag hör väldigt bra (dra kortet)

Du måste skämta domarn! Ja visst, varsågod, två minuter på dig. Kul va?

Du är så djävla dålig, domarn! Så är det, dåliga spelare får dåliga domare (ge 2+10)

*****

Roligaste kommentaren av en spelare till en domare (inte till mig dock...): Spelaren söker upp domarna efter matchen, knackar på dörren, sticker in huvudet och:

- Domarn', var är hunden?
- Hunden?
- Ja, alla blinda har väl ledarhund?

Humor. Faktiskt.

*****

Det roligaste med han som sa "Ta och kamma luggen för fan" är att han numera är en god vän. Jag var faktiskt överseende den gången, han fick bara 2+10.

*****

Det snabbaste röda kort jag sett dragits någon gång kommer från Lena Birath. Hon var spelare av hög landslagsklass men även en mycket duktig domare och jag hade fördelen att döma med henne några säsonger. Synd nog så slutade hon för tidigt, annars hade förbundsomarkarrirären varit spikrak. Alla som känner Lena vet att hon är ganska temperamentsfull, vilket ibland lyste igenom i början av domarkarriären.

Tillbaka till det röda kortet. Vi hade dömt en P15-match och en spelare blev förbannad på Lena för att hon (helt korrekt) visade ut honom och så skrek han "har du mens eller?!"

Definitivt fel domare att säga dessa ej så feministiskt väl anpassade ord till.

*****

Kvällsmacka!

*****


Somewhere over the rainbow
/Nordström/