It aint' over 'til it's over

En gång tog brorsan Håkan och Peter Bergestål en tur till Norge för att döma norska mästerskapen. Just det här året var det kanonjämnt och finalen gick till förlängning och även straffar. Inför sista straffen ledde det lag som inte skulle slå straff.

Straffläggaren går fram, drar på ett stenhårt skott några meter från mål. Målvakten har inte en chans men skottet tar i ribban. Håkan/Peter gör washout och blåser av straffen och därmed matchen.

Men.. i samband med att straffen tar i ribban reser sig målvakten upp, tar några steg framåt och sträcker jublade upp armarna i luften. När han gör det är bollen på väg tillbaka mot mitten från ribban och han slår, utan att märka det, till bollen i luften med ena handryggen.

(För kännedom: Om en straff tar i målburen och sen på målvakten och in är målet godkänt.)

Bollen studsar tillbaka mot målet, landar, och börjar rulla tillbaka mot det nu tomma målet. Samtidigt pågår ett vilt segerjubel och kramkalas lite längre in på planen så ingen ser detta.

Utom Håkan och Peter.

Bollen rullar sakta, sakta, sakta fram mot målet. Rullar, rullar, rullar.

In i stolpen. Och stannar. På mållinjen.

Jag undrar två saker:

1) vad hade H&P gjort om bollen gått in i mål?

ööh, hallå grabbar, nu är det så här... Tror inte det va?

och

2) hur lång tid kändes det som för dom och vad hann passera revy och utspela sig i deras hjärnor? Att man är glad att man inte var i deras domardräkt då är väl århundradets understatement...

Det är aldrig försent att blåsa...

*****

Och Koppen, det kommer fler Tom-historier. Måste hålla lite på dom bara... En och annan bild kan dyka upp också. Patience, man, patience.

*****

Målvakter och hjälmar är roligt. Förr var det aldrig nåt problem när man inte hade nån hjälm när man stod i mål. Efter att kravet tillkom så har ju hjälmarna en tendens att flyga både hit och dit vid insläppta mål. Och det är ju alltid en tolkningsfråga...

Kultlaget PIF Södertälje hade en målvakt som var rätt het och i en final i Isostar Cup mot Sjöstad singlade han iväg hjälmen rakt in i väggen efter tre snabba insläppta. Och det var inget dåligt kast, hjälmen sprack Jag gav honom då fem minuter (vilket var straffet tidigare). Då säger han: Va? Vad då fem minuter? Så där har jag gjort säkert 20 gånger hemma i Stockholm och bara fått två minuter varje gång.

Ööh, okej. ja, men då så. Kanske dags att lära sig.

En rejält hårt kastad hjälm har jag dock släppt. Kvartsfinal i herrjuniorer i Isostar Cup. Sudden Death, en minut kvar av denna. Målvakten i ena laget fintar långt utkast, lägger den i stället bakåt mellan sina egna ben.

Problemet är bara att han rullar in den i eget mål. Ridå. Tystnad. Sen försiktigt jubel av motståndarlaget. Sen en projektil in i väggen från målvakten.

Inte ens jag hade hjärta att ta en 2+10...

*****

Gynekologen från Askim är en oerhört rolig TV-serie.

Och Mia och Klara, som jag såg för första gången ikväll är – ja, jag vet inte vad det är. Helt sjukt är det i alla fall. Förmodligen är det genialt. Måste se nåt avsnitt till och smälta...

*****

Det var för övrigt under Norska mästerskapen som Håkan & Peter var på som det gick omkring en man och sålde svenska godkännandemärken för klubbor för 1:50. Snacka om lukrativ marknad...

*****

Farsan till en av mina kompisar var förr fotbollstränare och han hade en underbar situationsövning: Skjuta bollen i ribban och sen knäa in returen. Världsklass!

*****

Lika roligt är domaren som, när han tog ut milersättning (mellan Borlänge och Idre tur och retur), skrev upp några mil extra för att det var halt och hjulen snurrade.

*****

Eller förbundsdomaren som (långt innan man kunde göra det) hade två avvaktande utvisningar; han gick verkligen, på riktigt, faktiskt, med två händer i luften.

*****

Night Night, och kom ihåg, Baba Nam Kevalam!

*****

Om du vill ha en regnbåge, måste du stå ut med regnet
/Nordström/