måndag 12 november 2007

Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Ho-Hockeyspel!

Hockeyspel - denna Guds gåva till ungdomen. Hur många matcher har man inte spelat, hur många spel har inte slitits ut. Jag hade tidigt i mitt liv ett spel med spelare som var nästan lika tunna som ett papper. Gubbarna var målade och utskurna i plåt. Kanada mot Sverige. Självklart inga hjälmar på Kanadickerna.

Problemet var bara att eftersom gubbarna var så smala så kunde de åka ner i springan om dom ramlade av pinnen och så fick man skruva isär spelet för att ta upp dom.

*****

Sen kom spelen med de lite mer verklighetstrogna plastgubbarna. Stiga skulle det vara så klart och i början kunde man inte åka bakom mål som man kan idag. Sverige - Sovjet var det som gällde. Gubbarna var alltså nu i plast och de första klassiska hade bruna skridskor och bruna handskar. Sen kom Sverige - Finland i de spel där man kunde åka bakom mål.

*****

Jag minns från fritidsgården i Norslund där jag jobbade ett antal år att vi hade turnering i stort sett året runt. Två divisioner med 16 (!) spelare i varje och med upp- och nedflyttning och slutspel. Serierna spelades med dubbelmöten... Jag tror vi nötte 2-3 hockeyspel. I månaden.

*****

En som var en jävel på detta med hockeyspel var Tom Wester. Den mannen har oerhört många strängar på sin lyra. Han har till och med slagit före Svenske Mästaren Göran Agdur (från Orsa) i en match. Tom var superbra på Skyffeln. Det finns nämligen en massa finter i hockeyspel (läs ishockeyspelbibeln - fantastisk bok). Skyffeln är den där man fintar skott med yttern och spelar in till centern varpå man "skyfflar" in bollen med denne. I och för sig, bättre att vara bra på att skyffla än att vara en sopa i alla fall.

Hur som helst, en gång på fritidsgården hade jag en fredagskväll lyckas, via mitt livs match, slå Tom med 10-9. Varpå man genast blev skitkaxig. Såklart. Föreslog att vi spelar en gång till och så slår vi vad om något. Ganska säker på seger slog vi vad om en (fy på oss) kvarting sprit. Matchen var intensiv, välspelad (i alla fall från Toms sida) och mycket kort.

0-10.

*****

I åldern 10-15 (cirka) spelade jag och en kompis (Anders, fasen vad roligt vi hade; vi tävlade i allt, och inte blev vi sämre människor för det) jämt hockeyspel. Till slut tyckte vi pucken var så seg och tråkig att spela med så vi började spela med en liten trätärning istället. Detta tog spelet till en ny och helt annan dimension. Till slut blev vi så bra på det också så vi fick lov att förbjuda skott med center och vänsterback... Jag kommer också ihåg att jag klippte ut plastnätet i burarna och så fick morsan sy in riktigt nät i stället. Herregud vilka idéer man hade.

*****

Glas- eller stenkula var också roligt att lira med. Det var stenkul men inget för glaslirare.

*****

Fem vanliga hockeyspelsskador:

1) Puck i ögat/på näsan (oftast vid målvaktsräddning)
2) Knät i bordsskivan (underifrån vid målglädje)
3) Skavsår på vänster tumme (målvaktsräddningsskada)
4) Fingerklämning mellan spak och spelkortsida (vid centerskott)
5) Träsmak i arselet (utvecklades lätt till sendrag i skinkanvid långa matcher)

*****

Varje år hade vi en turnering på Julafton med alla familjemedlemmar. Många härliga matcher utkämpades under granen mellan paketöppning, Kalle Anka och matglufs. Denna turneringstradition fick dock ett abrupt slut ett år.

Då slog nämligen mormor, i en kvartsfinal, ut farsan med 2-1.

*****

En annan idé som man bara kan få när man är typ 8 år är att man ska slå farmor i hockeyspel. Det låter kanske inte så konstigt om det inte varit för två saker:

1) Min underbara gamla farmor hade reumatiskt, speciellt i fingrarna och
2) Jag skulle absolut vinna med 50-0 (femtio - noll) hade jag betsämt.

I de tre första matcherna lyckades farmor göra mål vid ställningen 16-0, 28-0 och 36-0. I den fjärde matchen råkade jag göra självmål vid 48-0. Till slut vann jag i alla fall med 50-0.

Sa jag att min farmor var en oerhört snäll farmor? Och att hon hade en ängels tålamod?

*****

Man skulle kunna tro att jag drack en massa PUCKo på den tiden.

*****

Det absolut roligaste till sist, och jag förstår än idag inte hur vi kunde göra det men; min kompis Anders och jag brukade spela med ett vingummi... Först till fem mål vann.

Och den som förlorade fick äta upp det.

*****

Icing!

*****

Zlatan rules
/Nordström/

Inga kommentarer: